Äh, strunt i dom ;) Vi har sagt ungefär detsamma, att vi får se vad vi orkar med till jul.

Gah! Vad frustrerande! Klart ni ska vara hemma hos er om ni vill det. Jag förstår precis vad du menar, jag bor 25 mil från min familj och det är ett jäkla liv där också för jag sagt att jag inte vet om vi har möjlighet att komma upp till brorsdotterns födelsedag 2:a juli när vi har bf 12:e juni. Det är ju liksom som det är och det får ta den tiden det tar innan man känner sig hemma med allt det nya.

Strunta i dom och säg "tack för att vi är välkomnna men i år passar det inte. I år vill vi vara hemma som en en familj."

Sen om ni ångrar er så kan ni ju alltid fråga om ni fortfarande är välkomnna när det väl närmar sig.
Jag förstår dig fullt ut. Jag har bara en 7 dagars liten tös men jag går knappt utanför dörren utan att det är ett stort planerings uppdrag.  kommer oftast iväg va 2h senare än planerat o.s.v visst de hinner nog lösa sig på 3 månader men det är snurrig och man ska hitta sig själv. Så jag tycker det är klokt att ta bort saker i kalendern för att ta det som det kommer istället. Lättare att lägga till än att i sista stund ta bort aktiviteter man lovat att delta i. ;)

Sen kan jag bli knäpp på att jämföras med min kusin. Hon firade ju jul med släkten säger de. Ja hon fick också barn i april för två år sedan. Hon har varken mammat eller ens tagit hand om sitt barn. Hon satt på rumpan och åt medans min mormor som är över 70 tog hand om barnet åt henne. Då har man det inte så jobbigt. Eller så har ungen gått från person till person som en vandringtrofe hela tiden. Alla har tagit hand om barnet men inte mamman till barnet. Hon har också varit mammaledig i fyra månader. Den som tog hand om barnet då var också min Mormor. Barnet har nyss börjat på dagis, är väl två år fyllda nu men när ungen är sjuk så kastar mamman in henne hos mormor och hon själv åker och jobbar. Min mormor gör det inte gratis men hon är i så stort behov av pengar att det känns som om min kusin vet det och utnyttjar det till max. Jag älskar min mormor och hon är pigg för att vara 73 men nu börjar hon se sliten ut och önskar bara att någon kunde ryta i åt min kusin och säga att det räcker nu. Vissa saker blir jag enormt irriterad på. Det är roligt som föräldrer att vara fin och se ut som vanligt efter att barnet är fött men man kanske får strunta i att färga ögonbryn och fixa lösnaglar samtidigt som man säger till min mormor att det tar en timme, sen kommer man tillbaka efter fyra timmar. Eller att man jobbar fyra mil bort precis som sambon gör men man har två olika arbetstider. Man lömnar barnet på morgonen hos min mormor och åker till jobbet. Man slutar klockan 16:00 som alla andra, men man struntar i att ta bussen hem då utan väntar på sin sambo som slutar klockan 20:00 för att man hellre vill åka bil. Man informerar heller inte min mormor om situationen utan kommer och hämtar barnet klockan nio. När man sedan tror att hon ska åka hem så åker hon till sin egen mamma och sitter där och äter mat, för man lagar inte mat hemma, ungen kommer i säng klockan 00:00 och är så trött och kinkig hos min mormor dagen efter att hon bara gråter. Kan tillägga att min mormor sagt ifrån en gång när kusinen skulle fixa naglarna och det blev ett jäkla liv, mormor fick höra att hon var en självisk idiot som bara tänkte på sig själv och att ta hand om min kusin när han var liten det var inga problem. (Kusinen hon tog hand om är 15 idag). Ska jag behöva jämföras med denna satans människa hela tiden under mitt eget barns uppväxt. Allt ska jämföras med henne och jag måste erkänna att jag hatar denna själviska idiot till kusin och skäms över att jag är släkt med henne.

Skit i dem och förklara bara för de hur du känner och vad som känns bäst för dig/er i dagsläget.

Min far har tjatat på mig i snart 8 år, så pass att han till och med slåss med mig om det ibland, att jag ska flytta hem igen dvs neråt landet men jag har då inte lyssnat utan är kvar här i norrland. 😉

Jag firade jul både på julafton och juldagen med fem dagar gammal bebis. Hade med oss skötväskan, ombyte och insatsen till vagnen. När sonen blev hungrig gick jag in i ena sovrummet och ammade. Man behöver inte göra det svårare än det är. Så om det är av den anledningen, att du tycker det är jobbigt att bära med dig grejer, då tycker jag ärligt att det är lite märkligt för tänker du stanna hemma tills du inte behöver ha med dig grejer längre (om tre-fyra år) ;)
Att du inte känner för att fira jul med någon är sin sak.

Det är väl kanske inte bara att bära med sig grejer men vi är 35 pers som firar jul ihop dvs släkten. Det blir rörigt det är mycket folk och det finns liksom inget lugnt ställe att gå undan. Och sen vore det väl kanske skönt att för en gång skull ha det tyst och skönt runt sig en jul iallafall. Och alla människor är inte superwoman. Jag tror att jag kommer tycka att det är jobbigt att fira jul med ett spädbarn på några månader med 35 pers runt omkring, punkt slut. Graviditeten har heller inte varit lätt från vecka 5 tills nu så när bebisen väl kommit ut vill jag bara ta det lugnt.

Åh jag har börjat stressa inför jul redan. Jag vill verkligen åka och hälsa på familjen, för Spanien är bara så tråkigt under jul och nyår. Men då ska jag ha en liten fyramånaders på flyget som tar över fyra timmar. Sen måste vi förstås till sambons släkt som bor i en annan del av Europa så då blir det lite extra flygande… Men tja vi får se hur vi löser det. Det viktigaste är väl att man gör det som känns bäst för sig själv. Nu har man ju en egen familj, och den måste ju faktiskt komma först.

Jag kommer också ha ett 3mån barn nästa jul och är inte heller sugen på att fira jul hos min släkt som bor 65mil bort. Men som tur är har dom gått med på att åka hit istället för enkelhetens skull så att vi får va hemma med bebisen (och djuren). Hade de inte gått med på det hade jag stannat hemma ändå och struntat i jul med släkten.

Min familj har alltid firat jul hemma hos farmor när jag var liten. Min mamma berätt att den bästa julen hon haft under min och min brors småbarns år var fen julen vi båda hade vattkoppor jag var 3 år den julen. Hon har aldrig haft en sådan lugn och mysig jul ;)

Vi har sagt det att vi får se hur det blir vid jul. Orkar och vill vi åka upp så gör vi det, annars stannar vi hemma. Lillgrabben kommer ju vara runt 3 månader då. Tack och lov är det bara 20 mil att åka ungefär, så det tar inte alltför lång tid.

#7 Men då så, vill du ta det lugnt ska du göra det. Inte de som bestämmer.

Det beror ju också väldigt mycket på hur barnet är. Får man inte sova och har ett barn med kolik så är kanske inte det första man vill att fira jul med så många människor. Själv fick vi barn i aug och delade upp julafton hos sambons släkt och hos min släkt på kvällen. För oss var det inga problem. Lilltjejen somnade tillslut vid 23 på kvällen men var nöjd och glad under hela dagen så hon är ju verkligen lätt att ta med. Man gör ju precis som man vill och vad man själv orkar! Stå på dig!

Jag har tänkt att leva livet som innan när jag fått barn, fira jul som vanligt och fira min sambo som fyller år 10 dagar innan bf. Vill inte känna mig begränsad och jag kan ju tycka att ens släkt o vänner kan ta det som det kommer med bebisen, det e ju inte världens undergång om barnet skriker på julafton eller liknande, jag tror mins släktingar hade blivit helt förkrossade om jag helt plötsligt inte velat fira jul med dem o de inte fått träffat sitt barnbarn en sån dag Men alla e ju olika o gör som de vill

#14 Oj, okej. Men du är väl medveten om att det kanske inte kommer fungera?

#15 varför skulle det inte fungera? Det fungerar för alla jag känner med barn så varför skulle det inte fungera för mig? Man får tänka positivt o livet med barn blir vad man gör det till, jag tänker inte leva isolerat o som i ett fängelse för jag valt o skaffa barn. Jag o mina kompisar hittade på en massa när deras barn var små o det fungerade utmärkt det tog lite längre tid i komma iväg men det var oxå allt.

Vår lilla kommer knappt va två veckor om den kommer enligt bf (13 dec). Sambon är van att alltd fira med sin familj och jag med min. Men i år kommer vi fira med min familj hos min mamma som bor bara en gata ifrån oss, tar 5min att gå hem och vi blir då bara 6 personer plus bebis, och får vi en "inte sova, bara skrika" bebis.. Så är det helt okej att komma i mjukiskläder o kanske nån röd tröja bara.. =P. Sambons familj är större med två barn (på nu 3 och 1 år) o mer släktingar, så därför känns det bättre att ta det nästa år när bebisen iaf hunnit bli 1 :)

Sonen var 3 månader när vi firade jul med min familj (varannat år sambons familj och varannat år min) och vi var runt 15 personer och det gick jätte bra. Jag tyckte till och med att det var riktigt skönt, för man fick så mycket avlastning med alla som hjälpte till att hålla och mysa med bebis ;) Denna gången är bebis beräknad till den 21 december, så vi får se. Jag och bebis får kanske fira jul på sjukhuset, men sonen och sambon får fira jul vart dom känner för det för sonens skull.

#16 Men du måste ju se först vad du får för barn, ditt barn kanske inte alls klarar av att leva på det viset, det vet du ju inte.

Varför inte försöka vara så bestämd över hur du ska leva, och ta det som det kommer?

#19 så jag får inte bestämma att jag o barnet ska leva på ett visst sätt när de TS har bestämt att hon o sitt barn ska leva på ett sätt? Varför e mitt sätt o försöka leva mer fel? Jag e medveten om att jag kan få ett kolik barn eller ett besvärligt barn men jag e övertygad om att jag kan leva som jag vill ändå. Jag är inte född igår jag vet att livet förändras när man får barn men jag vill ändå ha livet som jag brukar o vänja barnet vid människor som trots allt vet hur det e o ha barn pga de har egna

#20 Jag menar enbart att varför inte ta det lite lugnt? Se först vad du får för barn, och vad ditt barn klarar av. Alla barn är inte likadana, och det handlar inte om att barnet är besvärligt.

Har du tur så får du ett barn som är som du, har du otur får du ett barn som är osäker och inte klarar av att träffa så mycket folk.

#21 det e väl klart jag kommer ta det lugnt ibland o anpassa mig efter barnet men jag tror inte jag gör barnet en tjänst om jag inte firar jul med släkten eller träffar mina vänner då o då.

#22 Jag reagerade enbart på att du var så stensäker på att du skulle göra allt detta.

Jag e stensäker på att jag o barnet o sambon ska fira jul med släkten o att jag o barnet ska träffa mina kompisar då o då ja,

#24 Även om ditt barn är sjukt på något sätt, så kommer du leva som du vill även om det inte gynnar barnet?

Om förlossningen startar på din sambos födelsedag, ska du ändå fira honom som vanligt?

Vadå sjukt på nåt sätt? Det e väl klart jag tar hänsyn till hur barnet mår förstår du inte svenska eller? Jag har skrivit hela tiden att det e klart jag anpassar mig efter barnet men att jag inte tänker leva som en eremitkräfta för att jag skaffat barn, det e inte så att min plan e att dra ut barnet varje dag o träffa 100 tals olika människor hela tiden utan mina vänner o familj som är nyttigt för barnet o träffa o mår inte barnet bra den dagen jag tänkt träffa nån av dem så får man ju ta det en annan gång precis som om jag skulle bli sjuk när jag bestämt nåt med nån, sånt kan man inte påverka. O skulle barnet vara handikappat eller nåt om det e det du syftar på så behöver jag verkligen min omgivning för att orka o det gynnar barnet om jag mår bra o är lycklig. Men sitt hemma ni som vill med era barn jag tänker inte det

#26 Det låter som du tror att bara för man kanske inte firar jul med hela släkten, eller träffar vänner ofta så lever man som en eremit. Det stämmer naturligtvis inte. De flesta brukar ändå ta sig ut ibland, och även träffa familj. Man kanske inte tar allt på en gång.

Du vet ju inte än hur det blir. Jag tycker det bästa rådet till både dig, och den som skrev första inlägget är att vänta och se. Ta det som det kommer, man behöver inte bestämma i förväg hur det ska bli.

Det är inte helt sant att så länge föräldern mår bra så mår barnet bra.

#25 tror du på allvar att någon slänger med sig ett sjukt barn hur som helst? För att fira jul eller en födelsedag? Frågan var ju inte huruvida Destany skulle släpa runt ett sjukt barn bara för att, utan att hon har bestämt sig för att inte göra någon större grej av att man får barn. Det är väl klart att det finns undantag, men vissa människor ser nästan sitt barn som ett handikapp. "Jag har barn så jag kan inte längre göra något alls".. Så länge man är medveten om att allt kan hända (vilket destany verkar vara) kan man väl få ha sina klara åsikter om hur man vill ha det när barnet väl är fött? Det finns dom som redan innan bestämt sig för att inte resa runt och inte ha en massa folk på besök på flera månader medan som jag har slängt med mig mitt barn på allt som går för att jag blir så rastlös annars. Jag bestämde långt innan att jag ville ha det så och har haft turen att få det exakt så.

#28 Jag tycker de personerna resonerar fel också. Det är inte vettigt att vara helt säkra på hur man ska bete sig efter man har fått barn, önskemål och drömmar, visst, men att redan ha bestämt sig för något i förväg är ganska dumt.

#25 jag glömde svara på din fråga, det hoppas jag att du fattar att jag inte kommer fira hans födelsedag om förlossningen startar då det säger ju faktiskt sig själv. Jag e medveten om det, han e medveten om det o gästerna e medvetna om det. # 28 Tack äntligen nån som fattar vad jag menar :)

#30 Jag förstår precis vad du menar, och jag är fullt medveten om att man kan ha väldiga förväntningar och förhoppningar innan barnet har kommit. De flesta har det.

Men ta det lugnt, ta det som det kommer bara. Man vet inte alls hur man själv eller barnet kommer må eller vara efter förlossningen.

Vi har alla olika åsikter och tankar om saker och ting. Tänk på att den som läser lätt kan missförstå det du vill ha fram. Interna gräl/meningsskiljaktigheter kan ni ta i PM.

Trådens syfte har tappat fokus och jag överväger att låsa den om det fortsätter.

Jag tycker det låter helt sjukt att släkten tror att dom kan bestämma hur en del av familjen ska bete sig. 

Vill  man vara hemma i lugn och ro med sin lilla plutt på barnets första jul så ska man få vara det utan gnäll eller skäll.  

Vill  man inte stå med tjockismage, svullna fötter, foglossning och trötthet när man fyller år så behöver man inte. 

Ibland är jag så sjukt lycklig över min och sambons släkt. Där tvingas ingen till något.

Jag menar en jul inte alla julaftna eller alla födelsedagar och bara för att jag väljer att fira jul hemma ett år när barnet är fyramånader är jag ingen eremitkräfta. Och har ingen lust att fira min födelsedag med 35 pers som jag ska servamed kaffe mellan foglossningar, sammandragningar, tjockis extremmage, svullna fötter och fingrar och en varm månad mitt under den fukttigaste och varmaste veckan under hela sommaren, nämligen under fruntimmersveckan. Spelar ingen roll om det regnar det är fortfarande lika äckligt. Och eftersom jag svettas redan nu antar jag att det inte kommer bli roligt i juli. Men antar att det räknas som eremitkräfta, så jag kan väl stå ledbruten och sjöblöt på min födelsedag bara för att släktingarna ska kunna dricka kaffe och.ta svettig smält tårta. Jag tänker heller inte låta barnet göra så jag låser in mig och inte gör det jag vill göra. Men när barnet är fyra månader kan det vara skönt att vara hemma och landa och bara vara utan folk och stök och finkläder som är obekväma för hos oss måste man klä upp sig till jul och allvarligt kunna göra det jag vill för första gången någonsin, det kan väl vara intressant att fira julafton hemma för första gången. Jag helt enkelt ingen lust med att fira jul borta men är fortfarande ingen eremitkräfta som tycker attmitt liv är slut. Jag kan fortfarande tänka mig att resa utomlands och göra det jag vill göra med vissa ändringar och med mer planering.

Jag blir lite förvånad över hur "viktig" julen är för många, jag älskar jul, men hur många gånger kommer man inte fira det under sin livstid? En gång mer eller mindre är väl lite skitsamma? Tycker definitivt att man borde avstå firandet en gång om man känner att det blir för jobbigt pga att man kanske har ett litet barn.

Måste väl kanske erkänna att jag inte är något fan av att fira något överhuvudtaget. Min födelsedag känns inte lika viktig att fira som för kanske 10 år sedan och julafton har förlorat sitt syfte. Jag tycker att det är trevligt när folk träffas för att äta och fira ihop men med 35 pers blir det för många paket som ska öppnas och alla försöker bräcka varandra i pris och storlek på paketet och antalet. Ett år slogs det in ett paket som gavs till min kusin och paketet vad tomt. Julgranen syns inte längre och även fast man är 30 år gammal ska man ha 12 paket och helst med ett värde på 15000. Jag skiter i paketen och vill inte ha några men vi har kommit överens att vi ger ett varsitt paket till våran familj som består av fyra personer och min stackars mor och far får höra mycket skit om att de är snåla när det egentligen är en överenskommelse. Så förstå mig rätt julen är hysterisk i våran släkt på flera olika sätt.

#36 Jag förstår bara mer och mer varför du inte vill träffa din släkt på dessa högtider. Jag hade blivit galen om min betedde sig så och hade också valt att vara hemma. Är heller inget fan av att fira saker och hade lätt klarat mig utan det, tycker bara att det är roligt att träffas.

Julen är för mig inget speciellt inte heller min födis.

Firade ordentligt i år för jag fyllde 30 men annars bryr jag mig inte direkt. Lite kaffe med närmaste om jag orkar eller en öl på puben duger gott.