Nu är våran lilla flicka bara 15 dagar gammal så mycket har hänt men ändå inte ;) Det finns inga rutiner utan vi lever efter hennes rytm än så länge. Och det är underbart även om hon har långa vakenperioder på nätterna och det ibland blivit gnälligt och inget hjälper.

Relationen tar väl stryk till viss del men jag känner att vi är varandra närmare än någonsin, man måste ge det tid.

Vi bodde billigt och hade en del pengar sparat så ekonomin var inget problem för oss.

Resten känner jag att jag inte kan svara på riktigt då jag fick förlossningsdepression, så jag vet inte hur det är i "normala" fall efter en förlossning. För oss har det ju mest bara varit väldigt jobbigt och svårt eftersom jag mått så dåligt. Dock blev vårt förhållande bara starkare och bättre under denna hemska tid, så det bar i alla fall något gott med sig.

Kanske kommer på nåt att lägga till sen.

Att få barn är en enorm omställning, men ändå det underbaraste jag varit med om. Vi hade en tuff start, jag utvecklade förlossningspsykos, men tur nog sökte jag hjälp tidigt. Det är viktigt att vara inställd på att det blir lite sömn första månaderna, bär bebisen äter på natten. Det är bra om man kan hjälpas åt så mycket som möjligt, så inte bara mamman får ta alla nätter(om man nu inte ammar förstås). Sedan så kommer man helt enkelt få mindre tid ensam med sin partner, men det är inget som vi tycker varit något svårt eller påfrestande för förhållandet, tvärtom tycker jag vi blivit sammansvetsade på ett djupare sätt sedan vi fick barn. Nu är vår kille 1,5 år och sover hela nätter, vaknar bara och letar sin napp ibland, så det är skönt!

Sicka bra svar jag fick av er! Tack så mycket!! Men något mer som jag undrar är hur ni upplevde att eran fritid minskade efter barn? Saknar ni att kunna åka och göra vad ni vill och behöver innan ni fick barn?

Det har nyligen varit en tråd uppe om fritid och barn, där var det lite olika åsikter om det går att kombinera…. Jag personligen tycker jag fått omprioritera mycket. Det beror nog mycket på en själv också hur man är som person. Jag har slutat träna på gym, visst kan man ta med bebis under vissa perioder, men det var inget som passade vår situation ( med missnöjd bebis, innan vi förstod han var allergisk…) Träffa vänner etc har vi gjort som tidigare. Läsa böcker har jag ofta varit för trött för….. Är man två så är det viktigt tror jag att ge varandra egentlig regelbundet. Det behövs så lite för att man ska hämta ny kraft. Jaga som jag gjorde tidigare har jag inte gjort på två år. Men tids nog blir bebisen större och det blir lättare att ägna sig åt mer fritid/ egna intressen igen tänker jag!

rättelse; Egentid inte egentligen!

Men är det så underbart? Tänker på skrikiga nätter?
Skrikiga nätter… ÅH JA. Värst är det när barnet har magknip då kan de skrika timmar. Vår dotter hade magknip ett tag och skrek från 22.00 till 05.00 på morgonen kontinuerligt. Det tärde på nerverna och satte förhållandet på prov men som tur är varar inte magknip/kolik förevigt så det vara bara att hålla ut. 

tufft med ekonomin?
Graviditeten vad dyrast då allt som skall köpas in gick på rundatal 15-16 000kr under 9 månaders tid. Sen när barnet kommit så visst kostar det, kläder ska köpas, blöjor ska köpas osv och är man som jag och inte ammar så kostar bara ersättningen 500kr/mån. Totalt skulle jag tro att vår dotter kostar 1000kr/mån ungefär, mer när kläder ska köpas och ännu mer när det är dags att köpa leksaker. 

Hänger förhållandet på en tunn tråd?
Beror på, visst sätts det på prövningar men vill man ha barn och älskar man varandra så klarar man även de tuffaste hindren med ett barn i familjen.

**Saknar man sin 'frihet' när man fått barn?
**Våra liv stannade inte upp bara för att vi fick barn. Friluftsmänniskor som vi är så får även vår dotter följa med på diverse utflykter. 

Jag tänkte när jag blev gravid att barn skulle vara en lätt match men så är det inte. Det är jobbigt ibland, det är krävande, det sätter en på prövningar och kan innebära uppoffringar men det är helt klart värt mödan.

Ambitionen var att fortsätta med fritidsintressen ungefär som vanligt även med ett barn, men för min del krossades den ambitionen totalt det första 1-2 åren. Anledningen var förlossningdepressionen och att jag fick så många komplikationer efter kejsarsnittet som jag blev tvungen att få. Jag kunde helt enkelt inte göra mycket fysiskt sett och det var hemskt att gå från att ha varit väldigt aktiv på olika områden till att inte kunna eller få göra någonting mer än att ta lugna promenader (och inte ens det klarade jag av). I början av det det här året var jag nästan igång som förr, två år senare. 

Jag tycker att det är lite svårare att få ihop familj, intressen och jobb nu då både sambon och jag normalt jobbar 100% med oregelbundna tider, och mitt största intresse är hästar och ridning och det är lite svårt att utöva den hobbyn hemma… Det funkar inte att dra till stallet varje dag i flera timmar och rida innan eller efter jobbet nu, så den biten har jag dragit ner på rejält. Men att gå ut i naturen gör jag lika ofta och jag har några få husdjur precis som innan.

För oss har det inte varit jobbigt att bli föräldrar och vår dotter har skämt bort oss när det gäller sömn och mycket annat också för den delen. Hon sover vanligen mellan 21:00-07:30. Vi har gjort det mesta som innan fast med barnet med oss! Det som jag känner har fått läggas mest åt sidan är mina illrar då jag inte kan kombinera dem med barn på det sättet jag önskat vore möjligt. Men jag ägnar den tid jag kan åt illrarna och promenader med dom i skogen.