Trots att jag numera går på kryckor på grund av foglossningen så har det varit en bra vecka. När jag var hos barnmorskan berättade jag att det bara blivit värre och jag var så uppgiven över det, jag vill verkligen inte redan sluta jobba men fortsätter jag kommer jag inte bara få det värre fysiskt utan jag lär stressa sönder mig också. Jag är mycket mer stresskänslig sen depressionen och jag har fått mer stressymptom sen jag började jobba 50%. Barnmorskan gav mig en tid till läkaren direkt.

Sedan kändes det som att hon ville muntra upp mig för hon frågade om jag ville höra på bebisens hjärtljud. Även ifall jag har känt bebisen så blev det en bekräftelse på att det är en liten där inne, det var fina, starka hjärtljud, och livlig var den också som sparkade och hade sig hela tiden.

Jag har känt bebisen röra sig varje dag, och ibland kan jag även känna rörelserna med handen. Det känns väldigt bra eftersom jag nu tycker mig ha det lite lättare att ta till mig att det är verkligt och att faktiskt glädjas över det.
I veckan är det dags för första ultraljudet och jag ser nu till och med fram emot det.