Söndagen den 3:e Mars var jag o sambon och stor handlade på Willys med min pappa. Jag kände mig ovanligt kissignödig just den dagen men reagerade inte mer än vanligt då jag sprang o kissade stup i kvarten. När vi väl hade kommit halvvägs i affären så kände jag någonting konstigt o de kändes som att jag kissade på mig men reagerade inte så jätte mycket förens jag började känna att det verkligen RANN! Fick små panik och små sprang till toaletten och när jag väl satte mig ner så slutade det inte rinna .. & DÄR kom paniken! 

Jag visste inte vad jag skulle göra och de slutade inte heller så jag ringde sambon o sa till han att han skulle köpa bindor för jag tro vattnet ha gått, vi gick till bilen och jag bad pappa släppa av mig vid förlossningen. 

När jag väl kom till förlossningen så konstaterade dem kort därefter att det var utan tvekan mitt vatten som hade gått o när dem sa "Det bli akut transport ner till Lund" så fick jag panik och började gråta och visste inte var jag skulle ta vägen! en minut kändes som en hel evighet och jag visste inte vad som skulle hända med både bebis eller mig. Dem gjorde ett ultraljud för att försäkra sig om att bebis mådde bra o att allt var Ok och i sammanband med detta så var jag öppen 2cm och fick kortisonspruta för bebisens lungor då jag bara var i v25.

Strax efter att ambulansen kom så började värkarna komma, så jag fick sprutor i låret för att förhindra så jag inte skulle öppna mig mera och framför allt hindra att bebis kommer ut!

Väl framme på förlossningen i Lund så hände ALLT på samma gång, ena skulle sätta PVK i ena armen den andra skulle sätta dropp, den andra tog blodtrycket och doktorn som skulle kontrollera hur öppen jag var SAMTIDIGT i allt detta så ska det vara praktikanter som står o kollar på .. 

Efter dem fått alla testerna och gjort allt dem skulle så kom äntligen sambon och vi övernattade på förlossningen då de var oklart om bebis skulle komma ut eller inte, men fick fortsätta med sprutor i låren som förhindrade värkarna.

Dagen därpå kom vi upp till Perinatal avdelningen och dem sa att jag var sängliggandes framöver eftersom bebis ville komma ut men de var inte de vi ville direkt. 

Fick göra extra ultraljud för att se så bebis mådde bra och även försökte mäta för o se så att utvecklingen var Ok. Gjorde även en mätning av fostervattnet i magen och jag hade endas 8ml vatten kvar i magen vilket är ingenting!

Ifrån den 3mars till den 8mars var jag sängliggande och fick endast gå upp då jag skulle på toa men på morgonen när doktorn kom på ronden så sa dem att de får bli akut kejsarsnitt för jag hade en exremt kraftig infektion i min kropp så ha bebis det bättre ute än i min mage. 

Den 8mars 13:55 kom Nellie ut i vecka 25+5 med akut kejsarsnitt, hon vägde 785g. 

Sambon hade kommit strax efter hon hade kommit ut och mötte henne på Neonatal avdelningen. 

Nellie fick ligga dem 12 första timmarna i respirator då dem var osäker på att hon hade klarat av att andas själv i cpapen. 

Jag kom ihåg första gången jag såg henne, hon var alldeles illröd och plutte liten och inlindad som en liten tacos :D Hon var kletig då hennes hud inte hade blivit "utvecklad" än. 

När Nellie var ca 1vecka och 3 dagar så fick vi åka ifrån Lund till Malmö sjukhus då dem behövde plats för mindre barn och Nellie var just då så pass stabil för förflyttning. I Malmö låg vi i ca 1 vecka då vi fick åka tillbaka till Lund för hjärt operation ( duktus ). 

Efter operationen las hon i respirator då små barn ha en tendens att sluta andas när dem får smärtstillande. Efter ca 1 vecka efter operationen så togs hon ur respiratorn och las i cpapen igen och kort därefter så åkte vi hem till vårt hemsjukhus. Efter 2 veckor på hemsjukhuset så blev Nellie akut sjuk och kunde inte andas och det blev akut ner till Lund igen för vård och hon blev även intuberad (las i respirator) denna gången. Öra, nästa, hals specialist kollade ner i hennes hals och konstaterade att det var en svullnad som hon hade i halsen och sattes in på kortison som då skulle minska denna svullnad.  Efter 1 och en halv vecka så kunde vi åka tillbaka till hemsjukhuset och ha samvård igen .. trodde vi! Efter 1 och en halv vecka IGEN så fick Nellie svårt att andas IGEN men denna gången så blev det inte akut ner till Lund utan denna gången så la vi märke till att hon hade det svårt och åkte ner innan det behövde bli så pass svårt för henne så att hon skulle läggas i prespirator, men det slapp hon som tur väl e! 

I detta läget var jag sjukt trött på att se min bebis ha så svårt o kämpigt med att andas så jag sa till om att jag vill att dem kolla henne noga i halsen denna gången och det visade sig att Nellies stämband inte fungerar som dem ska, man kan säga att dem är förlamade. Doktorerna har inte varit med om detta förut att båda stämbanden inte fungerar, vantligtvis när man gör en sådan duktus operation så kan man komma åt en nerv som går till ena stämbandet men den bruka repa sig och funder efter ett tag men det kan gå ett halv år tillsdess, väldigt olika ang det men i detta fallet är det hennes båda stämband vilket dem inte förstår. 

Så just nu ha vi varit i Lund lite mer än 1 vecka och dem ha sagt att vi helt enkelt får vänta på att antingen att ena stämbandet ska återfå sin rörlighet ( vilket vi verkligen hoppas!!) eller om hon får så pass svårt att andas så blir det en trakeostomi som man får operera in. 

Hoppas innerligt att hennes stämband ska börja fungera snart då hon inte vet hur det är att andas normalt för hon har alltid haft svårt att andas och sen var det hjärt operationen sen kämpat som bara den med andningen efter det.