Jag vill gärna ha åtminstone ett barn till (har ett). Innan jag blev gravid hade jag alltid drömt om fyra barn, nu efter graviditet, förlossning och spåren det sätter är jag mer osäker. Nu känns det som att det skulle kunna räcka med ett till, eller ska man kanske ha tre? :) Tiden får utvisa! Men vill gärna att min dotter ska ha ett syskon i alla fall! Vill också ha rätt tätt mellan barnen, 2 år känns ganska lagomt. Jag känner att jag hellre blir "klar" med blöjbarn och graviditeter på en kortare tid än tvärtom. Jag vet inte om det måste spela roll hur stor åldersskillnad det är mellan syskon för att de ska ha utbyte av varandra, men jag och mon syster är nära i ålder och har alltid haft varandra så för mig känns det som ytterligare en fördel med att ha barn tätt. Sen tänker jag faktiskt på sgi:n också.. Samtidigt är jag lite skraj inför en till förlossning..

Är inte gravid och har inga barn men har funderat mycket på just dessa frågor, kul att jag klickade in precis när den kom 😃
Är det verkligen så viktigt att barnen kommer nära i ålder och att man själv bestämmer hur pass stor skillnad det ska vara?

Ex. jag och min bror har aldrig varit riktigt nära varandra och det skiljer 1,5 år mellan oss. Vi har en syster och det skiljer nog ca 17 år mellan oss och henne står jag mycket närmre.

Jag själv, när jag blir med barn och syskon hit och dit om det vill sig så får dom komma när dom själv vill…inte för att "nu är barnet 2 år och ska ha ett syskon!" 😃

Jag är gravid med första barnet. Vi vill ha två barn, max tre, men är lite osäker på om jag själv vill vara gravid igen, däremot är jag ganska intresserad att adoptera barn nr 2. Hade känts bra att kunna ge ett barn en ny familj samtidigt som man redan har fått sitt "egna" och slippa en till graviditet men ändå få ett barn.
Ett biologiskt tror jag räcker här hemma. Och blir det fler biologiska så blir det nog inte förrän det här barnet jag bär på nu är 6-7år gammalt pga mina utbildningsmål.
Visst vill man egentligen ha det där idealet med en pojke och en flicka med två års mellanrum, men här hemma blir det för tufft med två småbarn samtidigt och så tidigt, vi är ju så unga också. Min syrra har 3 barn på 8, 5 och 4år och det är alltid full rulle där hemma, lite för mycket för min smak så det har skrämt mig lite med att ha många småbarn samtidigt, himla massa energikrävande småtjafs om leksaker osv.

Dock tycker jag inte man ska vänta för länge mellan barnen. Min syrra var 11år när mamma fick mig och vi har ju inte haft nån riktig syskonrelation förrän nu när jag själv är vuxen. Lite synd egentligen. Samtidigt har jag aldrig saknat ett syskon riktigt heller, har varit ganska skönt att vara i princip själv, faktiskt, det är väl mer nu som jag börjar känna att vi har missat en del år tillsammans.

Det är svårt det där. Här hemma har vi väl mest inställningen att det blir när det blir om det blir nåt =) Vi får se helt enkelt.

En fråga till då! Egentligen en fråga till #3 men fler kanske också vill svara sedan! :) Ni som säger "det blir när det blir", menar ni då som "vi får se vad vi känner framöver" typ eller kör ni oskyddat och så får det bli som det blir eller hur menar ni?

Jag har tre barn flicka-pojke-flicka och mellan äldsta flickan och pojken skiljer knappt 18 månader och mellan pojken och yngsta flickan skiljer 2 år och 3 månader.
De har under hela sin uppväxt haft otroligt roligt tillsammans. De är idag 23,25 resp 27 år gamla och de umgås fortfarande regelbundet och har väldigt roligt tillsammans.

Självklart finns inga garantier då det gäller syskon men om man ska ha fler barn så har de roligare tillsamman som små om det är relativt tätt emellan dem. Risken, om det skiljer många år emellan dem, är att det ärldre barnet får "ta hand" om det yngre barnet i större grad än att ha en lekkamrat.

#4 Både och.
Barnet jag bär på blev till av "misstag". Inget riktigt planerande att skaffa barn nu och inget riktigt planerande att inte skaffa barn nu, vi har känt oss ok med båda sidorna, i hemlighet. Det är nämligen lite tabu med nån barnlängtan i våra familjer vid denna åldern.
Så vi skyddade oss i största möjliga mån (mest för att man "ska") men hade Ett oplanerat oskyddat samlag under nyårsnatten. Och vi prickade tydligen in rätt dag ;)
Vi har alltid sagt det att sker nån "olycka" och vi blir gravida så behåller vi, men vi tänkte inte aktivt försöka få barn. För oss kändes det nog rätt att välkomna om det blev nåt men försöka undvika det. För oss känns det bättre om barnet är oplanerat än planerat, konstigt nog.
Med nästa barn blir det dock mer planerat med tanke på att man då redan har ett barn att tänka på. Så i just texten ovan betyder "det blir när det blir" att det förmodligen blir när vi känner oss redo att skaffa barn nr 2 och aktivt försöker skaffa barn. Då har vi det ju trots allt inte lika fritt i livet som vi har det nu utan måste sätta det befintliga barnets behov först.

Har ett barn och vill ha 2 eller 3 st allt som allt. Gärna med kanske 2 års mellanrum. Jag måste få en liten andningsperiod emellan så kroppen hinner återhämta sig och så jag kommer tillbaka till utgångsvikten så att kroppen kommer i bästa kondition till nästa. Att låta naturen ha sin gång gällande barn låter livsfarligt för oss ;) hade ett fullgånget och oskyddat samlag och då blev första barnet till!

Jag är gravid med första barnet just nu. Som jag känner just nu så vill jag ha nästa unge relativt tätt, ett mellanrum på cirka 2år kanske. Då är chansen stor att barnen får en bra kontakt med varnadra när de växer upp, har mer gemensamt osv. 

Men det beror helt på hur det är att ha barn, jag har ju ingen aning. Men planen ser ut så iallafall.

Jag vill ha två barn och skulle gärna bli gravid så fort som möjlig igen. Tyvärr gör det att jag fick kejsarsnitt att jag bör vänta minst ett år. Jag trivdes med att vara gravid ( vet att nästa inte behöver bli lika behaglig såklart). Säger som några av er andra oxå att det känns skönt att bli klar med blöjåldern så snart som möjligt istället för att hålla på och fylla på med nya blöjbarn vart 4-5 år som vissa gör, jag personligen tycker det verkar jättejobbigt!  

Dessutom kan man lättare ordna aktiviteter som passar alla om barnen är i ungefär samma ålder. 

Inte minst kan de förhoppningsvis gå på samma fester och liknande i tonåren och samma idrottsträningar så man inte behöver hämta och skjutsa så vansinnigt mycket:)

Vi tänker oss två eller tre barn, det får vi se hur vi känner efter barn nr 2. Det blir inget ensambarn i alla fall, vi båda har haft så otroligt mycket utbyte av att ha syskon så det vill vi ge vårt eget barn. Vi tänkte liksom se hur det är att ha två och sen känna efter om vi vill ha ett till.

Två till tre års mellanrum känns lagom. Jag vill ha tid för barnen när de är små, alltså att de får lite egentid, men samtidigt vill jag inte att det ska gå för långt mellan varje. Mina syskon och jag har alla 3-4 år mellan oss och det var perfekt.

Mellan mig och min yngsta syster skiljer det 10 år, och när hon var liten vart jag ju lillmamma. Hon hade inga riktiga lekkamrater på samma sätt (brorsan som var 3 år äldre ville givetvis leka med de större systrarna). Det var lite synd tycker jag så jag ser gärna att barnen är någorlunda lika i ålder.

Antalet barn är också utifrån mina egna erfarenheter med syskon. Vi är fyra syskon och det är jättekul vart vi än går, som en riktig trupp. Den känslan vill jag gärna ge mina barn, men fyra känns lite tungt. Så tre blir liksom lagom, då är barnen i majoritet men jag behöver inte föda fram ett halvt hockeylag, typ 😛

Barnen blir nog planerade. Det gick såpass fort med den första, typ första ägglossningen, så det där att köra utan skydd och se vad som händer är i princip samma som att planera.

Beroende på hur kroppen klarar denna graviditet så vill vi gärna ha nästa barn ganska tätt inpå.  Hur tätt får vi se sen när pyret ploppat ut och familjen har stabiliserat sig 🙂

Inom två år efter att första barnet är fött vill jag gärna ha ett till, eller iaf på väg. Iom att det tog sån tid för oss vill jag inte börja med preventivmedel igen utan det får verkligen bli när det blir. Men jag ska kolla runt lite vad som krävs för att få ivf nummer 2.

Vi började försöka när dottern var strax efter 1 år och tänkte att vi ville ha max 2 år mellan barnen. Nu är dottern strax över 2år och ännu har vi inte lyckats bli gravida, så det får bli när det blir.. :(

Jag är lite orolig för att det ska bli så som det blivit för dig Tina-A att det  dröjer innan tvåan vill komma. Är det inte så att om tvåan kommer innan ettan är 2,5 år så får man behålla sin SGI?  Om jag inte lyckas få behålla den kommer min ekonomi braka ihop för så mycket som jag fick det året som min SGI är baserad på kommer jag aldrig lyckas tjäna igen:(

Ja, så är det. Man måste skynda sig om man ska behålla den. Eftersom ettan kom på första försöket trodde vi att det skulle bli samma med tvåan men icke..

Nu är jag ju bara 13,5 år men om jag skulle få barn (när jag blir äldre såklart) hade det inte spelat så stor roll med ålderskillnaden så länge det inte är mer än ca 10 år. Har en bror som är 12 år äldre än mig (alltså 26 i år) och vi står varann jätte nära, vi har aldrig ens bråkat! Såg upp till honom när jag var mindre och ville bli/va som honom (fortfarande min ''idol''). Vi brukade göra saker t.ex. åka tåg till Gbg själva för att hälsa på mormor och köpa lite grejer och massa andra saker. Och nu i Maj så ska jag bli faster, han ska alltså bli farsa! Den pojken (som dom alltså väntar) kommer ju helt klart få världens bästa pappa :)

Jag är 18 nu, inte gravid och har inga planer på att bli det än på ett tag. Men så som jag tänker nu vill jag ha två barn med två-tre års mellanrum. Jag har två småsystrar, den ena är bara 13 månader yngre än mig. Jag är otroligt glad över att ha haft mina syskon, och även om många ensambarn trivs jättebra med det så vill jag att mina barn ska ha syskon 🙂 

Självklart ska man inte ha fler barn än man klarar av att ta hand om och ge tid, men som det känns nu känns två barn med två års mellanrum rätt lagom för mig.

Jag är 23 år och har en son på 2 år.
Alla omkring oss tjatar på att vi ska skaffa ett syskon till honom men jag vill vänta några år till. Sambon däremot vill ha ett barn till, gärna igår.

Anledningen till att jag vill vänta är för att:

1. Vår son är väldigt energisk och kräver mycket stimulans och utmaningar för att vara nöjd och jag vill helt enkelt ge honom den tid som han behöver för att må bra och det tror jag inte att jag hinner/orkar med ett till barn.

2. När jag fick min äldsta lillebror så var jag 3 år. Jag hatade honom från första stunden och min mamma vågade inte lämna oss ensamma ens för en sekund. Sedan har jag avskytt/ inte gillat honom alls förrens jag blev typ 15 år. Då började det vända och nu har vi jättebra kontakt och jag tycker om honom otroligt mycket. Min mamma har alltid sagt att om hon kunde göra om så hade hon väntat ytterligare några år innan hon skaffade honom för hon tror att jag hade mått bra av att vara ensambarn ett tag till. Och eftersom att min son är otroligt lik mig hur jag var när jag var liten så vill jag vänta.

3. Jag vill hinna utbilda mig, få ett bra jobb och bli självförsörjande innan det är dags för nästa barn så vi har råd med lite mer roligheter som semestrar osv.

Nu har jag inga barn och är inte heller gravid men när jag skaffar barn kommer jag vilja ha en tre-fyra stycken, som det ser ut just nu. Anledningen till det är främst för att jag har "bara" ett syskon och känner gärna att jag hade velat ha fler och jag vill att mina barn ska växa upp och kunna ha varnadra även när de är äldre och om man bara är två så har man inte så mycket variation om man blir less på varnadra en period 😉

Jag vill ha två eller tre barn:) Nu är första barnet 2,5 månad och vi har sagt att vi vill börja försöka nästa vår igen. Tänker som SaraC att man vill bli klar med blöjbarnen istället för att gå igenom denuppdelat på flera perioder.

Sedan var det 3,5 år mellan mig och min syster och vi hade inget gemensamt under uppväxten! Som vuxna är vi ikapp varandra och väldigt tajta:) Så lite tätate om det går, vet man ju aldrig!

Jag är jätteklyven på om jag vill ha en bebis till. Jag vill ge min son ett helsyskon av många olika anledningar men det där med att gå igenom en graviditet till och riskera att det inte går lika bra som första gången vet jag inte om jag vill. Har inte ens pratat så mycket med min man om detta trots att detta snurrar i skallen typ 24/7. Han är dessutom jättesjuk just nu så att skaffa barn nr 2 finns inte på kartan just nu ändå så det där med att ha nära mellan barnen kan vi glömma i vilket fall. Vilket också är tråkigt för jag hade gärna haft 2-2.5 år mellan dem om det hade blivit fler. Men vi får väl egentligen vänta och se hur det blir. En del av mig längtar efter en minibebis medan en annan del nöjer sig gott och väl med den underbara 2.5 åring vi redan har.

Jag vill ha fler barn och har en dröm om 6 barn men det känns lite kört att få så många då man redan är 27 år gammal. Så iom det vet jag inte hur många det blir men åtminstone två stycken och det ska vara någelunda tätt mellan dem.

Jag är 25 och gravid med mitt 3:e barn. Mellan första och andra barnet skiljer de ca 20 månader och kommer skilja 21 månader mellan 2a och 3e:)

20 månader kändes som en bra åldersskillnad tycker vi :)

Nu är största snart 3,5 och minsta 21 månader och bebisen kommer om, ja några dagar till någon vecka:) Mina barn leker och har så roligt tillsammans! De kramas och pussas men bråkar en hel del med, men oftast är det världens goaste vänner=)

Kul att frågan kom upp.

Jag har alltid velat ha flera barn. Absolut inte 3, vi syskon var 2 och ville 2 leka ihop så var den 3e utanför. 2 år mellan oss alla så inte det som var problemet.

Ibland har syskonpratet kommit upp av slumpen och sambon har i början pratat om ett barn. Av skälet att han vill skämma bort barnet. Haha, eh tjenixen där! Det bästa som fanns var ju att vara ensam hemma med syskonen efter skolan. Föräldrafritt😃 Att komma hem ensam efter skolan till ett tomt hus, neh.

Jag önskar 4 barn. Dock alla kort efter varann kommer bli borde ekonomiskt svårare och tidsmässigt vill jag ge barnen den uppmärksamhet som jag vill kunna ge.
Då kom jag på följande. Först skaffa 2 barn tätt inpå, sedan vänta några år och se hur det går för barnen, vart våra liv tar vägen och sedan efter några år se om det känns bra skaffa 2 till😎Vd det laget har de äldre syskonen fått skrika av sig, vara trotsiga, är klara med blöjjor och liknande. Man har fått en paus från småbarnsåren. Kanske återhämtad sömnbristen och tja kanske hunnit plugga lite eller sådant.

Vår önskan var två-tre barn med ca två års mellanrum, men i och med min traumatiska förlossning och tid efteråt blev jag väldigt tveksam till att skaffa fler. Efter drygt två år blev ändå längtan efter ett till barn större än rädslan (med hjälp av massvis med terapi) och nu blir det nästan tre års skillnad. Helt okej ändå tycker vi, jag var rädd att jag inte skulle känna mig redo förrän om många, många år till och då vet jag inte om jag hade velat skaffa fler av den anledningen, att det blir för lång tid mellan (och jag är mycket äldre). För tillfället har jag inte stängt dörren för ännu ett men barn nummer två är ju inte kommen än så jag tar inget för givet.

Jag har inga barn än men går i tankarna att försöka relativt snart. Har tidigare inte velat ha barn alls så det är ganska många tankar som snurrar just nu.

Vill gärna ha två barn men utesluter inte att det kan bli fler om allt fungerar. Den dag jag får barn så kommer jag nog vilja ha nästa ganska tätt, det är lite över tre år mellan mig och min lillasyster och jag tycker att det är i längsta laget. Vi har aldrig varit på samma nivå, när jag blev tonåring och intresserad av allt som hör till så var hon fortfarande en skitunge i mina ögon. Sedan blev hon tonåring men då hade jag vuxit ifrån det mesta av det där. Det är först nu när vi båda är vuxna som vi kan umgås som vänner och jag tycker att det är tråkigt att vi inte kunnat det tidigare.