Jag tror det ligger en hel del i det du säger. Men det gäller också att man har vänner som har förståelse för att det inte blir som förrut. Man hamnar i en situation man aldrig varit i tidigare, och man kan inte jämföra sitt eget liv med andras och hur deras barn var/är. Jag tror heller inte att de nyblivna mammorna VILL glida ifrån sina vänner, utan att det mer är så att dom inte riktigt själva vet vad man ska göra med sitt nya lilla liv.

Jag har kvar alla mina vänner som jag hade innan jag fick barn. Jag lever i stort sett som innan, fast jag utövar inte mina aktiviteter lika ofta längre. Förr var jag knappt hemma för när jag inte jobbade så var jag ute i naturen på olika sätt, med eller utan mina vänner. Mest med.

Mina bästa vänner har inte barn och jag tycker att det är så skönt att umgås med dem eftersom allt inte kretsar kring barn. Vi har många lika intressen och gör sånt vi alltid gjort. Vi är aktiva och vandrar i skog och mark med våra hundar, åker på utflykter mm. Vi har ju fått anpassa utflyktsmålen etc efter min son så jag kan ha med vagn och sånt men annars är det inga problem. Visst önskar man ibland att vi kunde träffas lite oftare, men det beror oftast ändå inte på att jag har barn utan att vi alla jobbar heltid med olika arbetstider.

Jag har aldrig haft intresse av att hitta andra mammor att umgås och prata barn med, jag tycker till exempel att det är hemskt tråkigt att vara på öppna förskolan. De pratar ju inte om annat än sina ungar. Undviker BVC så mycket det bara går ;)

#1 Är jag helt ute och cyklar, men kan det också ha att göra med att vi är så otroligt inne i att bli det bästa allt? Bästa landet att bo i, bästa föräldrarna eller bästa, ja vad som helst. Och att man då lätt ger mammor och pappor dåligt samvete om de inte köper nyaste och gör allt enligt nyaste rönet med mera. Som 4000 för en barnvagn fast den egentligen inte är säkrare än modellen som är 5 år äldre men begagnad.

#2 Vad härligt det låter att kunna vandra i skog och mark! Har ni hus och sådant också?

Jag behöver prata barn och barnrelaterade saker- med vissa människor- men det är ju så skönt att träffa vänner där samtalen går i samma anda som innan man blev förälder. Jag älskar mina barnfria vänner och det är förstås kul när de intresserar sig för mitt barn men allra bäst är förstås när vi diskuterar annat så man får lite distans från föräldraskapet :) Jag gillar öppna förskolan och visst blir det lite barnprat men jag brukar prata annat som rör ens liv också. Intressant att träffa nya människor. Man blir inte handikappad när man får barn (okej, vi fick ett väldigt nöjt och lätt barn, men ändå). Mina illrar fick nöja sig med husse första dagarna efter BB men nu är de en stor del av mitt liv precis som innan.

Jag ser fram emot att träffa andra mammor och prata barn ibland. Jag har inte så många vänner där jag bor så det vore trevligt att träffa lite nya. De jag har är hundvänner och vi pratar bara hund hela tiden nästan… Sen är det ju så att när man går in i en ny fas av sitt liv är det inte alltid de gamla vännerna passar in. När jag träffade min sambo och vi blev stadgade fanns det inte lika mycket intresse att hänga med de gamla singelkompisarna som festade helgerna igenom och bara pratade killar. Jag insåg då att vi nog inte hade så mycket gemensamt annat än det att vi var singlar innan, och när det försvann var det ju inte så kul längre. Det blev liksom att några få vänner stannar genom livet för man har mer gemensamt och de andra bryter man med. Men det finns ju de som går helt upp i sina barn och slutat ha ett liv vid sidan om. Sån kommer jag nog inte bli. Jag kommer ju fortfarande ha mina intressen och vilja prata om dem ibland.

#3 - Det kan nog ha att göra med att vi vill vara bäst ja. Vi pratade lite om det på föräldragruppen igår. Det kan ta lång tid innan man känner den där totala lyckan över att ha fått barn, vilket leder till att man känner sig som en dålig förälder och alltså måste allt se perfekt ut utifrån. Det är en total omställning att få barn och förlossningsdeppression är rätt vanligt men tyvärr många som förnekar det.

#7 Jag kan tänka mig att det har mycket med förväntningar att göra också. Många tror liksom att de ska bli lyckliga av att få barn och sen när de inte blir det rasar världen samman. Så ska man vara den perfekta morsan som gör allt för sina barn i stället så det åtminstone ser ut som om man är lycklig.

Själv förväntar jag mig inte alls att skaffa barn ska göra mig lycklig. Däremot tror jag att jag kommer vara lycklig som mamma. Om ni hänger med…

Jag önskar att jag kände fler mammor med barn! Jag tycker det är svårt att lära känna nya mammor med barn. Kanske för att jag är lite äldre och de i min ålder redan ofta har tonårsbarn! Jag tycker det är svårt att få tiden att räcka till för allt man vill göra själv. Det blir att omprioritera! Det som är skönt är att barnet inte bryr sig om ifall kläderna är nya eller begagnade och om det matchar eller inte! Det enda barnet behöver är att du som mamma är närvarande. :-)

#4 Jag tycker det är bra att ha sina intressen och sådant kvar. Inte bara för sig själv och sitt välmående utan också för att man är en förebild.

#7 Vad bra att det i vart fall debatteras lite. Men utlöses ofta depressionen pga att man har mycket prestationsångest som förälder eller utan synlig orsak?

#8 - Absolut! Jag håller helt med :)

#10 - Det är utan synlig orsak och kan ske alltifrån nån vecka efter förlossning till sex månader efter, det är därför jätteviktigt att man verkligen är ärlig sen när man går på bvc så man kan få den hjälp som man behöver. Det kan även drabba pappor men inte i lika stor utsträckning. Det är tråkigt att det inte pratas mer om det.

#11 Helt klart debatteras det inte nog! Mycket bra att veta även om man inte själv drabbas. Det mesta jag fått veta om förlossningsdepressioner har jag lärt mig från Scrubs. 😛

Det jag tycker är mera konstigt är varför mina gamla vänner från förr helt plötsligt vill umgås med mig nu. De har inga barn och kommerr inte skaffa heller. Så det känns lite som om deumgås med mig bara för dey lilla pyrets skull.

#13 En riktigt bebis-fälla med andra ord. Först ska det snosas, sen gosas, sen - innan de anar vad som hänt - har de 'glömt' kondomen och sen har ni mammakalas. Eller ja, i vart fall tycker jag det är en rimlig teori.

Jag tror att det kan vara så att man har vänner och kanske inte alltid vet varför man har sina vänner. Man kanske inte reflekterat över utbytet man har med vissa vänner och när man sedan utvecklas och hittar nya intressen så kanske man inte längre har samma utbyte av varandra även om man tycker väldigt mycket om varandra.

Jag har reflekterat en del över vänner jag haft som jag inte längre umgås med men gjorde jämt förut. Saknar dom och tycker om de fortfarande. Men har kommit fram till att jag inte längre gillar det som de nu gillar ännu mer än förut. Vi drogs åt olika håll även fast vi växt upp med varandra väldigt nära och ständigt umgåtts.

Sen har jag en vän jag knappt aldrig ser och nu har hon flyttat långt upp i norr. När vi ses så är det alltid som om vi sågs igår och har jätte lätt att klicka oavsett vad som händer i våra liv (och varit så sen vi var 6år) Men den vänskapen har ett helt annat utbyte än den först nämnda när jag väl reflekterat över vad jag får ut av mina vänner.

Jag umgås med samma personer som jag gjorde innan jag fick barn och ungefär lika ofta. Det som blivit svårare är att vara spontan. Har några som själva har barn och där blir det mycket barnprat och man har ofta barnen med när man gör något. De vänner som inte har barn pratar jag mer om annat med och gör mer utan barn.

Jag tycker allt man gör idag måste vara allt eller inget på något sätt. Förr skaffade folk hund, den hängde med i ens liv som om ingenting hade hänt. Idag måste man vara expert för att ens få lov att skaffa hund, ha gått alla kurser och veta allt osv. Samma känner jag inför att skaffa barn. Det förväntas att man läst på allt och är expert redan innan man börjar tänka på att skaffa barn. Jag tror att detta skapar dels större intresse för barn, vilket är positivt men kan ju såklart lätt bli för mycket för en del. Men även att det ställer högre krav på föräldrarna.

Jag har vänner som lagt benen på ryggen och dragit sen den dagen jag gick ut med att jag var gravid, han alltså inte ens föda ungen innan de var ute ur mitt liv. Samtidigt har jag vänner som fortfarande hänger kvar men det är då barndomsvänner man haft hos sig i 16 år och som accepterar precis alla val man gör i livet. 

Sen finns det de som tidigare inte varit vänner och som jag absolut inte skulle välja som vänner men som försöker bli vän med en på ett eller annat sätt utan större framgång. Har en som skaffa hund tex i hopp om att det skulle föra oss närmare men ack vad fel den personen hade.

Nu när man är gravid är man ännu mer intressant hos folk som redan har barn men som inte hade velat veta av en när man inte hade barn men det är samma mentalitet jag har där "dög jag inte då så varför skulle jag duga nu som mamma". Med andra ord är det inte heller personer jag skulle välja som vänner.

Något som jag ändå varit tacksam för. Att det är otroligt lätt att hitta nya mamma vänner. Jag är relativt nya i staden som jag bor i och har mest kompisar genom min sambo eller så bor det en bra bit bort. Har ingen i stan som jag bara kan ringa och fråga om den vill fika eller hitta på något med.
Genom Familjeliv.se så hitta jag en tråd där andra mammor som skulle få barn omkring samma tid som mig. Så nu är vi ett gäng mammor som går och fikar ihop och bara nördar ner oss i bebis prat till en början. Nu när vi lärt känna varandra så känns det som man känt vissa länge och vi pratar om allt utom barn nästan när vi ses.
Vet inte om vi kommer vara vänner sen när arbete och annat kommer igång. Men jag hoppas och tror att vissa av mammorna kommer faktiskt finnas kvar. Så att skaffa mamma-vänner var för mig bara en bonus som jag är otroligt glad för att jag gjort.

#4 Det är jättehärligt =) Min son tycker också att det är roligt och säger ofta att han vill åka ut i skogen med våra vänner och hundarna (fast han säger deras namn då). Vi bor i ett radhus utanför en stad som har nära till många olika skogsområden, hav, sjöar, vandringsställen osv, vi har mycket att välja på. Jag tar också med mig sonen till stallet vilket han älskar.

#17 Jag kände aldrig den hetsen, att jag måste vara expert på barn för att ha ett. Men kanske är det så för att jag aldrig någonsin funderat över att ens skaffa barn förrän jag träffade min sambo och sen gick det kvickt.. Jag fick en bok av barnmorskan och den är den enda som jag (och min sambo) har läst i, sen om jag undrar över något frågar jag någon. Vi har "lyckats" med vår son ändå ;)

#18 Märkliga människor. Har inte råkat ut för detta själv så tycker det låter helt absurt.

#20 Bor man här uppe så hittar man mycket konstigt folk. ;)