Ja, det är normalt och du är absolut inte ensam :) Tänk på hållningen hela tiden, vad jobbar du med? Hur sitter/står/går du? Det finns stödbälten man kan använda och träna ryggen och bäckenet.

Jag har stödbälte för foglossningen som jag använder. Jag kom på att mitt ryggonda kanske har att göra med att mina bröst har växt från storlek till G till typ J eller nått… ;P Det gör så ont bara!

Jag skulle nog söka till sjukgymnast för hjälp. Du ska orka hela graviditeten och sen vara mamma :) Det kan vara så att ryggmusklerna är för svaga. Då slipper man ha ont om man tränar upp dom.

Ja jag får ta upp detta med min bm, för nått är det. För det gör så otroligt ont i ryggen, kan bara tänka mig sen när magen börjar växa! Ligamenten är ju en sak, men detta ryggonda :( Jag vill även röra på mig ordentligt som vanligt, alltså dagliga promenader ett par ggr om dan, men som det är nu går jag bara hälften så långt o får jätteont, både i fogarna och i ryggen :(

Jobbigt med foglossning så tidigt :/ Men kontakta sjukgymnasten säger jag med! Dom kan ha lång väntetid och bm kan inte göra något åt det.

Här där jag bor får man även gå på vattengymnastik för gravida. anmälan görs via en sjukgymnast. Ring BM/sjukgymnast redan imorgon och be att få en tid hos en sjukgymnast så fort som möjligt. :)

Tack för råden! :) Jag ska ringa imorgon..

Skönt att veta att man faktiskt inte är ensam att ha ont så tidigt. Visserligen är jag i vecka 23 nu men har haft ont sen vecka 13 eller nått. Försökt gå långa promenader men blir seg och trött i ryggen i fler dagar efter.

Ja det känns ju som att det ska vara något som kommer när man är höggravid… Inte nu när magen knappt börjat synas.. Foglossningen har jag haft vid mina förra graviditeterna oxå, börjat tidigt o blivit värre o värre tills förlossningen.. Så den var jag beredd på, men ryggont blev en surprice. ;P

Har nästan dåligt samvete ibland. Graviditet ska vara underbart och man ska le och se sådär salig ut jämt. Men måste erkänna att jag inte tycker det är så roligt. Ont jämt i både rygg och höfter att det är svårt att få på sig byxor och trosor. Jag är också hungrig jämt vilket är drygt vad jag än äter så får jag halsbränna och äter jag inte då mår jag illa och kräks. Och jag är bara i vecka 23 hur det blir i vecka 33 vet jag inte men hoppas att jag kan stå då. Eller så sitter jag i rullstol och ser så där salig och mammigt lycklig ut.

#10 - Vem är det som säger att det ska vara roligt? Jag känner ingen som njutit av sin graviditet till fullo. Vi har alla våra besvär på ett eller annat sätt.

Jag njuter, faktiskt, till fullo. Trots kräkningar, illamående o ont här o där. Även om jag talar om mina krämpor så njuter jag hela tiden. Faktiskt. Efter en kräk så ler jag fånigt. Och det gör ont(!) i fogen men jag blir varm i hjärtat samtidigt. Låter klyschigt o fånigt gulligt. Men det är för att jag o mannen försök få syskon till våra barn nu i över tre år, vi har inte skyddat oss på åtta år, ätit hormoner, tagit sprutor, genomgått behandlingar o inseminationer i drygt 2 år i sträck så det är därför vi är så fånigt lyckliga nu när det äntligen(!) lyckats! Men ont gör det, o illa mår jag, men härligt är det ;) Däremot förstår jag dem som inte går runt å är lyckliga, helt o fullt. Och det är inget att ha dåligt samvete över! ❤

Ja min morsa tex hon undrar varför jag gnäller. När hon var gravid så mådde hon så bra och har aldrig mått bättre. Tittar man på tv ska man se så där saligt lycklig ut. När man pratar med sina släktingar så frågar dem, men är du inte lycklig och mår du inte toppen. Sen att få höra att man är större än de var i vecka 23 är heller inte roligt jag menar är jag säker på att det bara är en? Det spär ju på lyckan och glädjen och får smärtan att bli mycket mer uthärdlig. Förresten förstår att du är lycklig för mig tog det sig på en månad efter pstavs stopp och trodde jag skulle hinna vänja mig vid tanken på att bli gravid. Men kanske är det det som är felet, jag hann aldrig.

Min barnmorska sa att det är otroligt få som sitter på rosa moln hela graviditeten. Mycket vanligare att man är fånigt glad tills man börjar få olika besvär och så ska man kämpa med hormoner, krämpor och skammen över att man inte är så där rosigt lycklig som man "ska" vara.
Hon sa att det är helt normalt om jag inte alls är glad jämt.
För mig är det så att jag är oftast glad och rosen skimmrande när jag har bra dagar eller när man pratar om bebisn med någon. Men till vardags stånkar jag mest runt och tycker det är drygt.
Men nu när vi har fixat bebis rum och börjat pilla med kläder och annat så brukar jag bara sätt mig och vika om bebis kläder kolla för 100:e gången vad som ska få följa med till BB o.s.v
Då brukar delar av de rosa molnen komma tillbaka till mig.

Jag går oftast på rosaskimrande moln, men jag tycker ändå det är rätt drygt att vara gravid hah. Men som jag sa till min sambo igår: jag gillar att gnälla för egentligen är gnället beundran över vad min kropp egentligen går igenom.

Just ryggen känns som om det är det enda jag inte har ont i just nu ;) Lite ryggövningar kan säkert vara bra! Jag har min älskade pilatesboll som jag sitter på varje kväll, den hjälper både med fogarna och nedre delen av ryggen känns det som.