För det första, stort grattis!

Sen så hoppas jag att denna graviditet ändå blir bättre på alla vis. Jag har själv ingen erfarenhet av medicinering och/eller depressioner på det viset och önskar dig lycka till och du är alltid välkommen att skriva av dig här om det behövs :)

Så starkt av dej att våga bli gravid igen, då har du kommit en bra bit på vägen! Det behöver inte bli som förra graviditeten. Jag vet inte om du medicinerade förra gången, men du kan med stöd av läkare medicinera denna gång om du vill/behöver det. Då har du ett skydd tänker jag. Sedan känns det väl alltid svårt att medicinera med tanke på barnet, man får väga för och nackdelar och diskutera med läkaren… Jag tar neuroleptika och antidepressiva efter en förlossningspsykos för ett år sedan. Utan mediciner hade jag inte klarat mej igenom det svåra. Jag skulle önska att jag klarade en graviditet till, men vet vilka djupa sömnstörningar jag har även när jag inte är gravid, så det blir en omöjlig ekvation. För mej är det som en sorg. Önskar dej verkligen lycka till!

Jag har många gånger tänkt att jag inte ska ha fler barn, förberett mig på och gråtit över det. Men till slut blev viljan att ha fler starkare än att inte vilja och till slut bestämde vi oss för att försöka. Det tog direkt och nu tänker jag på hur dåligt det var förra gången nästan hela tiden.

Jag började ta antidepressiva ca två månader efter att mitt barn föddes, innan dess har jag aldrig tagit någon sådan medicin.
Fick boka om läkarbesöket så nu måste jag vänta några veckor. Känns jobbigt.

Går du i terapi och får samtalshjälp nu? Annars har du rätt att få hjälp via barnmorskan gratis. Så ta upp det med henne för jag tror att du behöver bearbeta den traumatiska upplevelsen. Om du nyligen fick veta att du är gravid så har du ju fortfarande ganska gott om tid på dig att nysta i och reda ut gammalt innan nästa förlossning.

Starkt av dig att våga bli gravid igen! Lycka till!

#4 Jag avslutade min sista kontakt i januari. Jag har pratat sönder allt som hänt med psykolog, kurator och spädbarnsteam, men nu när jag är gravid igen är jag rädd för hur det kommer gå. Därför ska jag gå regelbundet till spädbarnsteamet igen och jag kommer nog få gå några gånger till specialistmödravården också för "förlossningsrädslan". Jag är inte rädd för att föda vanligt eller få snitt men jag är otroligt rädd för att det ska bli fel någonstans (som förra gången).

Hej

Grattis till graviditeten. Jag hade en ganska standardförlossning med min förra son men åkte på en förlossningsdepression. Jag har också varit rädd för att skaffa fler barn och trodde aldrig jag skulle vilja ha ett till men så träffade jag rätt man och klick så ville jag ha ett till.
Jag var precis som du väldigt rädd och blev helt överväldigad över rädslan att det skulle hända något med barnet under graviditeten eller så. Jag hade ju redan fött barn och borde ju vara ganska lugn tyckte jag men ändå så. Jag värdesatte nog det här barnet väldigt högt för att jag såg det lite som en andra chans. Skulkänslorna för att jag inte kunde älska mitt barn och ge honom det jag egentligen ville var fruktansvärda så det blev som en ny chans nu och det kändes så viktigt att det blev rätt. Jag var också jätterädd att jag skulle åka på en till förlossningsdepression. Fastnade i en massa minnen från den hemska första tiden med första sonen.

Men…allt gick bra! Jag älskar honom över allt annat och har det så bra. Förlossningen var väl inte optimal eftersom jag var så rädd och bara skrek men det gick ju bra ändå.

Jag förstår ju inte din situation helt igenom eftersom våra historier skiljer sig men jag kan säga såhär i alla fall, häng inte upp dig för mycket på det som varit utan tänk framåt. Lita på att det blir som det är menat att det ska bli. Allt händer av en anledning. Tror jag i alla fall! =)

Jag hoppas att du kan börja slappna av snart och släppa det här så du kan njuta, för det är verkligen en gåva, en andra chans! Gå inte och trampa i allt dåligt för då kommer du missa det som är bra. =)
Förstår hur svårt det är att släppa det för det kommer liksom av sig självt. men om du slutar kämpa emot alla känslor och tittar på dom som dom är och accepterar dom så kommer det kännas bättre. Oftast är det så att motståndet till de här känslorna förvärrar. Acceptera att : Ja, nu känns det såhär…

Lycka till i alla fall! Jag hoppas att allt går bra för er! Kram kram

#6 Du har prickat precis rätt i det du skriver. Jag har börjat att slappna av lite, lite, försöker att inte tänka in i framtiden. Det är svårt att låta bli, speciellt när jag ska sova skenar tankarna lätt iväg. Men jag har inte längre trycket över bröstet flera gånger om dagen och jag får inte ångest över det varje dag längre.

Sedan att jag kommer få hjälp och stöd från alla håll och kanter gör att jag känner mig tryggare. Jag har redan varit hos barnmorskan två gånger och bara det har hjälpt mig, hon är väldigt förstående och jag trivs med henne.

Jag är försiktigt positiv.

Det låter bra det! =)

Träffade en vän och dennes bebis häromdagen. Jag ville verkligen inte hålla bebisen och jag kände den där obehagliga känslan komma igen, den som inte tycker att en till bebis är någon bra idé. Hur ska jag orka börja om, jag vill inte, detta är ett misstag… Inte roligt alls. Nu känns det verkligen som att tiden sniglar sig fram till mitt besök på spädbarnsteamet.

Med allt som framkallar obehag så är det väldigt ofta en dans. Två steg fram och ett bak. Det okända är obehagligt och de man redan känns vid är lättare, även om man vet att det inte gör en gott. Jag tror du kommer ha kvar dina känslor som små hjärnspöken en tid. Det är inte bara att bestämma sig. Jag hoppas och tror att du kommer bli tillfreds med din graviditet och ditt kommande barn. Du har tagit stora steg och sökt hjälp, vara ärlig mot folk runt omkring, här och mot dig själv. Känslor är inget man rår för. Men man kan ändra på dom genom tid och eftertanke. Förstå vart ifrån de kommer och hur man ska jobba med dom. Tycker inte du ska se det som ett nederlag. Det var kanske för mycket, för tidigt? Jag håller tummarna för dig! Kram!!

Tack för dina ord noir. Ena dagen/stunden känns allt toppen för att i nästa få nära på panik över detta. Det är väldigt jobbigt att ha dessa känslor, men jag ska lära mig hantera dem. Jag vill ju få det bra den här gången.

Det är verkligen skönt att kunna skriva här.