Du måste absolut berätta för killen, han har rätt att veta enligt mig. Prata tillsammans om hur ni vill göra men det är ändå ditt beslut som är avgörande. Eftersom du är myndig behöver du inte berätta för dina föräldrar om du beslutar att göra abort. Det låter dock som att du har bestämt dig för att behålla det så då har ju inte mycket annat val än att berätta för dom, ta med killen som stöd när du gör det.

Emotionellt har jag bestämt mig för att behålla det, hela jag vill göra det. Men systematiskt… där är mitt problem! Jag hinner bli klar med min utbildning, men att få barn utan jobb är ju något som ingen vill. Hur ska det gå till? Och angående min pojkvän så har han vid flera tillfällen sagt att han vill ha barn längre fram och jag är rädd för att om jag klampar på och berättar att jag är gravid och vill behålla det kommer han lämna mig. Jag dras åt två olika håll och vet inte vad f*n jag ska göra!

Det låter som att du redan besämt dig för att behålla? Oavsett ska du prata med din kille så fort som bara möjligt. Ni får diskutera det här tillsammans och han förtjänar att veta så fort som möjligt! Berätta ikväll eller imorgon!

Jag skulle också råda dig att tänka på dina föräldrar. De har inte valt det här barnet och kanske inte alls vill ha ett spädbarn i sitt hus igen. Du borde alltså, om du behåller, flytta snarast möjligt med respekt för dina föräldrar tycker jag. Det är deras hus och om de inte vill ha ett barn där har du inte mycket till val än att flytta eller göra abort, och om du vill behålla är det flytta som gäller. OM det nu vill ha en nyfödd i huset - då är förstås det problemet ur världen! Men tänk på dom och att det är deras hus.

Jag hoppas att allt löser sig för dig och att du får det stöd du behöver i vilket beslut du än fattar!

Även om din pojkvän vill ha barn men längre fram måste han ändå vara medveten om att det kan bli barn oavsett hur mycket vi skyddar oss. Sambons extra pappa har syskon som blivit till efter mammans stelerisering. Har man samlag måste man förstå att resultatet kan bli barn. Finns andra sätt att mysa på annars. Håller med de andra. Börja att prata med pojkvännen och se vad han tycker. Ibland finns lösningen närmare än man tror.

Jag tycker det låter som att du har bestämt dig =)

Här hemma blev vi gravida utan världens bästa förutsättningar. Jag studerar heltid på komvux och sambon har varit arbetslös nu i 2 månader. Vi båda hade egentligen tänkt vänta 2år till innan ett barn skulle komma in i bilden men livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Och vill du behålla ska du självklart behålla. Jag klarade inte av tanken på abort men alla närstående försökte pressa mig till det, min mamma var Galen med stort G. Även när jag väl hade bestämt mig så var folk negativa, och Är fortfarande lite negativa nu i v.12.
Vi är också unga, men man kan ju bli en minst lika bra förälder för det =) Ett litet barn bryr sig inte om pengar som min barnmorska sa, det bryr sig bara om kärlek, trygghet och mat och ett tak över huvudet.
Tillbehören som vagn osv kan man spara pengar på att köpa begagnat och som jag har fått det berättat för mig så räcker barnbidraget ganska bra iaf första året. Man har ju tid på sig att lösa saker och ting ekonomiskt både månaderna innan barnet kommer och medan man har barnet. Har flera gamla vänner som har klarat det fint trots att det har varit kämpigt ibland och många förhållanden har tagit slut.
De unga jag har känt som fått barn under gymnasietiden har fått lägenhet ordnad av socialen pga att de skulle få barn, kanske går det att lösa nåt sånt för dig med?

Jag tycker att första steget är att prata med killen, lyssna på honom men låt inte honom göra Ditt beslut. Det Är ett jättesvårt beslut. Jag mådde skitdåligt första veckorna av att bara behöva bestämma mig, men man får försöka kämpa sig igenom och komma överrens med både sitt hjärta och sin hjärna.

Jag går väl emot strömmen lite nu då och säger att du inte måste berätta DIREKT för honom. Jag tycker att du gott kan ta ett par tre dagar på dig att reda ut lite i ditt eget huvud, förbereda dig för samtalet osv innan du berättar för honom. Att haspla ur sig en sån sak bara för att det ska komma direkt ser jag ingen mening med. Det kan vara skönt att ha fått fundera lite själv innan.

19år är ungt, men jag är övertygad om att det går att lösa. Praktiska saker ska inte få avgöra, gå efter hjärtat. Jag tycker det låter som du redan har bestämt dig. Mitt råd är att inte låta någon annan bestämma/tvinga dig att göra något som inte känns rätt.

När jag blev gravid med första barnet (visserligen 27år gammal och sambo) så fick min sambo panik och tog sitt pick och pack och flyttade hem till sina föräldrar. Han var inte ett dugg redo för det men jag kunde som du säger, inte döda mitt barn. Dessutom var ju verkligen inte ålder osv ett problem. Han sa då att han skulle ta sitt ansvar som pappa men kunde inte bo med mig vilket gjorde att jag tänkte att förhållandet ändå inte skulle hållit i längden om han inte hade mer känslor för mig än så. Barnet i sig var ju inte problemet då.

Nu förstod han en månad senare att det var mig han ville leva med och kom tillbaka. Hans panik hade släppt lite och han var med på banan igen. Nu är vi gifta och väntar barn nummer två.

Vad jag vill säga är att det kan gå åt precis vilket håll som helst när man berättar en sån sak. Även i ett fast förhållande sen flera år tillbaka.

Mitt råd är att ta ett djupt andetag, känn efter i hjärtat vad DU vill och prata med honom under ordnade former sen. Sätt er ner och prata om för och nackdelar. Lyssna på vad han vill och få honom att känna sig delaktig, men låt honom inte köra över dig med "gör abort annars lämnar jag dig" snacket. I min värld är en kille/man som försöker tvinga sin tjej till abort om han ska stanna inte en kille man kommer behålla livet ut.

Så här i efter hand är jag otroligt glad över att jag inte gjort abort. Jag älskar ju dottern över mitt eget liv och det hade varit värt att bli ensamstående för hennes skull även om det nu inte slutade så.

Men det viktigaste av allt, låt ingen annan bestämma om du ska göra en abort, för i slutänden är du bara du som får leva med beslutet. Folk runt omkring återgår till sin vardag ganska så fort efter åt.

Lycka till oavsett hur du väljer att göra!

Du måste ju berätta för killen vad han än tycker att du ska göra behålla det eller göra abort så finns det ingen lag som säger att du måste göra det han säger att du ska göra,

Jag blev gravid när ja va 19 o har precis fyllt 20 o ja ska ha barn på söndag om bebisen kommer på beräknat datum, o Ja hade redan bestämt mej o sagt till min pojkvän att blir jag gravid så behåller jag det för jag har inte mage till att ta bort det och han ville ju bli pappa också så ja va ju lite i en annan situation än du är nu, Ja hoppas du kommer på en lösning!

Bara så du vet så kommer ju inte jorden gå under om du berättar för din kille o familj förr eller senare så kommer det ju fram ändå o ja e säker på att dom kommer finnas där för dej vilket val du än väljer, Ni går ju igenom detta tillsammans! Lycka till

#7 TS har tagit bort sin användare.