Lite rädd
Jag börjar bli lite små rädd, som ni ser på bilden så är jag inte så stor än. Går in i v19 imorgon tror jag det är, eller tisdag. Det har börjat synas lite men inte så mycket som det gör på de flesta andra jag vet.
Ska på ultraljud på torsdag och då får vi se om allt är som det ska, men nu har jag börjat tvivla. Tänk om Pyret inte finns med oss? Dock tror jag att jag kännde en spark i fredags-kväll. Men nu har de dåliga tankarna börjat vinna över de goda. Jag som haft ett sådant lyckorus den senaste veckan, klickat hem kläder, sängkläder.. jag till och med tygblöjor. Börjat kollla på en 3a istället för tvåan vi har och antagligen blir det ett köp.
Den senaste veckan har jag alltså levt i en bubbla där allting är bra. Men för en stund sedan vände allt, och nu har jag svårt med andningen på grund av dåligt tänkande.
Är det normalt att se ut som jag gör?
Så länge du upplever att magen växer eller att du känner att det rör sig där inne ska du inte behöva oroa dig. En del barn växer längre in i magen och då får man inte lika stor mage.. :)
Titta på inlägg #28 i den här tråden: http://gravid.ifokus.se/discussions/4d713f41b9cb46223905618c-magbilder-4
En bild på magen dagen innan förlossningen och magen är pytteliten för att vara en fullgången graviditet! Och hon skriver senare att med sonen hade hon ännu mindre mage än så… :)
.: Dance like there is no tomorrow :.
[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]
Och angående frågan om det är normalt eller inte.. Det är normalt, men ovanligt.
.: Dance like there is no tomorrow :.
[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]
Tack för ditt svar Tina, Nu är jag mycket lugnare. Så lugn man kan bli i denna ovisshet. :)
Du verkar ju vara väldigt liten från början så det är väl egentligen inte så konstigt.
Hur många kg har du gått upp? Ser du till att äta ordentligt?
Annars skulle jag inte oroa mig så mycket men försök se till att äta mat som är bra för dig och ditt barn, vilket du kanske redan gör. :)
Som Tina-A säger :)
Och nu ska du ju snart på ul, men vill du kolla en extra gång innan så ta ett test till så får du veta. Annars tycker jag du ska slappna av :) Det är ovanligt ja men inget konstigt med det, finns många som vill ha mindre magar än vad dom har. Vem vet, kanske smäller till och växer utav bara attan om ett par veckor?
/Christine
ingen aning om hur många kilo jag gått upp då jag har struntat i att väga mig, men kan ha alla kläder jag hade före jag blev på smällen så antagligen inte supermånga kilon.
Bra mat försöker jag käka,, åtmintonde en gång per dag sen brukar det bli resten frukt. Men barnmorskan har sagt att det är okej då man inte behöver äta så himla mycket mer än vad man gjorde innan.
Menar du ett grav-test? Men kommer inte det atomatiskt visa positvit även om ungen dött? Tänkte på hormoner och sånt.
#6 Jag läste på nätet och det tycks inte vara så ovanligt att folk har "problemet" att det inte syns att de är gravida.
En berätta om att hon hade bara 10 dagar tills förlossningen och hade bara gått upp 5kg under sin graviditet.
Sen läste jag att om det är första gången så kan det vara så att ens magmuskler håller in magen så att man kan vara ganska platt om magen väldigt länge. Så jag skulle inte vara så orolig.
Men jag tycker att du verkar äta väldigt lite. Fast om du inte är hungrig så ska du ju inte tvinga dig själv förstås.
Oj, 5kg det var inte mycket, men det måste vara väldigt skönt :)
Jag äter rätt lite, men tillräckligt. Man behöver bara äta lite mer än vad man gjorde innan, och det gör jag ju defenetivt.
#8 Så länge du mår bra så borde det inte vara några problem. Jag tycker du ska ta och slappna av. Inte oroa dig själv i onödan! :)
Ska försöka göra detta, lättare sagt än gjort, men ska försöka njuta fram tills torsdag och man verkligen vet :)
#6 - Dör fostret så slutar kroppen producera hormoner, så då blir testet negativt. Vid missed aborion däremot vet jag inte, moderkakan fortsätter då att växa utan att fostret lever.
Men jag tycker ändå du ska försöka slappna av och fortsätta som vanligt till på torsdag.
/Christine
Operation avslappning är igång :) Håll en tumme för att allting är som det ska på torsdag, självklart kommer jeg uppdatera om hur det gick.
Min mamma gick upp 8 hekto med min storebror och ingen såg att hon var gravid heller. Så många blev paffa över att hon klämde ut en liten bebis helt plötsligt. ;)
Kommer nog känns jobbigt och orolig ändra fram lill RUL och ni får se bebisen. Jag hade hjärtslag eter 3v blödning i v14 ungefär och sen gick jag 6v till RUL och kände inget som jag ville kalla spark eller fosterrörelser och folk skrev överallt hur mysigt det var med mage och sparkar m.m men jag blev bara mer och mer orolig över att det inte alls var en frisk bebis. Så jag höll på att svimma på den långa vägen från väntrum till ultraljudsrummet och sen var det bara bra med min bebis och den rörde sig. Klia sig i rumpan och peta sig i näsan. Sen levde jag i lyckobubbla tills tankarna om att inte känna fosterrörelser kom tillbaka och nyligen började jag äntligen känna (går in i v24 idag) och när det går långtid emellan rörelser får jag ångest igen och funderar tills jag känner något.
Men allt detta sagt så har jag kommitfram till att vara gravid är bara provsmak på årtioende av oro man kommer känna som förälder ;)
__________________________________
Medarbetare på Cornish rex ifokus
Blogg om mina två lockiga katter
http://tassarochlockar.blogspot.com
Här hålls det tummar och tassar! Med tre katter blir det många ;)
/Christine
Glöm inte att man bara ska hålla en var, annars slår den ena tummen ut den andra ;) Och tack så mycket :)
Attans, jag håller en!
/Christine
# Jag har sett bebisen innan, när jag var i v11 tror jag :)
Haha, det är nog som du säger, detta är bara ett litet smakprov på hur nojig och orolig man kommer vara de närmsta 18åren. :)
#17 Inte bara 18 år utan hela ditt liv. Oron brukar inte ta slut bara för att barnet blir myndig, enligt min mamma. :)
Nej det vet jag vell, antagligen blir det värre, men då har man inte så mycket val än att släppa iväg de små liven ut och härja och göra som de själva vill.
#19 Det är ju så då man blir mamma så slutar man aldrig att vara det heller. Det är det fina och det skrämmande med det hela. :)