Man kan få låna både kryckor och, vid behov, rullstol. Känner folk som använt båda :-)

#1 är det bm jag ska prata med då angående det?

Tror min bm da att om jag får problem kan jag vända mig till henne så förmedlar hon kontakt med sjukgymast. De kan prova ut vilka hjälpmedel du kan behöva ha.

Ja, ring din bm omedelbums!

Usch jag tycker så synd om dig! Vilken vecka är det nu? Håller med andra om att du ska ringa din bm, såhär kan du inte ha det :(

#5 v21+4 är jag i.

Man kan även få en sorts korsett som stödjer och som en del har stor hjälp av. Så sök hjälp!

En liten tröst kanske är att det brukar ine bli värre o värre utan vara värst i 7 månaden och sen bli lite bättre. Det är ju inte tyngden som gör det utan hormonellt.

#7 Mmm jo. Bäckenet öppnar sig i fogarna i skelletet som förberedelse inför födseln men shit så ont det gör.

Jo värre blir det men det förvärras enbart med varje graviditet dvs skulle jag få ett till barn skulle foglossningen då vara ännu värre än nu.

Stor risk att det skulle bli lika illa eller värre med nästa barn.

Jag hade ingen foglossningen med nr 1, lite med nr 2, med nr 3 var det nästan första graviditetstecknet att jag skrek till vid vissa rörelser, med nr 4 var det ungefär som du beskriver runt 5-7 månaden, sen lättade det lite sista månaderna. Minns hur jag använde händer och armar till hjälp med att försiktigt vända på bäckenet när jag behövde byta ställning i sängen.

#9 Här hemma är det karln som får hjälpa mig upp i sittande ställning och ibland även till stående. När jag går så känns det som att gå genom eld för varje steg eller att någon skulle jaga på mig bakifrån med slägga. 

När jag ska ut med hunden, då karln jobbar, så tar 500 meter minst 15 min att gå och hunden måste ha halti på sig.

Stödbältet är rent skit vid denna smärta, den hjälper minimalt.

Bältet funka inte på mig heller, men har hört andra som det hjälpt. Hoppas för dig att det lättar snart!

Att du änddå tar dig 500 m är inte dåligt! kanske är en minimal tröst, men det kan vara ännu värre

#11 Jag är oftast en sådan person som pressar mig själv, bära eller brista, oavsett hur ont det gör vilket karln min inte gillar just nu när jag har ont. 

#12 då får du försöka tänka att kroppen är till för att ta hand om en underbar bebis och behöver må bra och få stunder av avslappning och harmoni också. ;)
Men vet vad du menar. Jag blir frustrerad över hur ont jag har fått efter en 30 min promenad efter jobbet. det blir bara värre och idag när jag skulle upp ur sängen så var det något som gjorde förbannat ont så jag börjar gråta. Så nu kan jag inte gå normalt alls och ljumskar och ena höften moler som aldrig förr. De enda jag tänker på är hur förbannad jag blir om jag missar kommande arbetspass…. Vilket inte borde vara de jag tänker….