Nej, om du plussat så har du ju, det räcker med ett test.

Barnmorskan kan du ringa när du vill! Man brukar göra första besöket runt vecka 8-12.

Grattis förresten

Jag vet inte hur man "ska" göra, men efter jag hade plussat så tog jag ett till för säkerhetsskull. Dagen efter ringde jag barnmorskan. Grattis till plusset! :)

Jag tror jag ska ta ett till test, för det känns som om det är för bra för att vara sant, ibland tror jag att jag inbillar mig. Så kanske är nyttigt med ett test till. Testar imorgon och får jag ett plus till vilket verkar troligt så ringer jag till barnmorskan. Fy satan vad detta är spännande!!

Jag tog först ett vanligt test och sedan ett clearblue som visar antingen "gravid" eller "inte gravid" för att känna mig helsäker

Det var ju min plan också testar med vanligt sen med den där andra. Jag fattar det helt enkelt inte. Allt gick så fort. Tog liksom ur min p stav den 11 oktober och nu har man en bulle i ugnen. Känns som om det gick för fort. Hade liksom inte räknat med det. Trodde det skulle ta längre tid och så har man ju gått och varit nojjig i drygt 10 år och trott man varit steril även fast man gått på piller och annat jox.

Undrar bara hur långt gången man är då jag inte alls har haft koll på mensen. Vet dock att senaste gången jag hade mens var två dagar efter staven kom ut och kommer ihåg det för att det är nedskrivet. Har inget minne av någon mens förra månaden. Shit vad detta är spännande.

Förresten när ska man berätta för sina föräldrar? När berättade ni?

Vi berättade på en gång, sen kom illamåendet och jag mådde skit i x antal veckor så då var det skönt att de visste :) Sen tänkte vi också så att OM allt inte skulle gå vägen, så är det skönt med stödet från dem! :)

Jag fick göra ett första besök bara någon vecka efter jag kontaktat BM, vilket jag gjord edagen efter vi upptäckt det. Där fick man himla bra info om vad man ska tänka på när man är gravid. Sen fick vi det riktiga inskrivningsmötet i v 12.

Att tänka på så gär i början är tex, vad du ska undvika att äta, livsmedelsverkets sida har bra info. Bla. är det opastöriserade ostar, rökta varor, julbord m.m

Om du mår dåligt är det paracetamol som gäller t.ex alvedon, inga andra piller. Kosttillskott och naturläkemedel, även ört-teer, brukar dom rekommendera att man undviker för de är inte tillräckligt undersökta.

Vad gäller berättandet så berättade jag för fqamiljen efter någon vecka, jag tänkte som Laaisaa att det skulle vara skönt med stöd oavsett om det går bra eller dåligt. Vänner tog vi lite efter hand senare beroende på hur nära de var.

Jag berättade för min mamma direkt, hon åkte upp 40mil och hälsade på mig och hängde med att köpa test så det var inte mer än rätt att hon skulle få reda på det :)

Har bara sån otur att få illamående när jag kommer till jobbet. Toan är väldigt långt bort här så skulle jag kräkas hinner jag inte till toa. Det är min stora skräck att jag ska kräkas på golvet och inte hinna till toa. Ska ta ett andra test imorgon bitti sen ska jag ringa bm.

Jag tog 3 tester för att va helt säker xD en lördag o en annan på söndagen och det var apotekets egna och sen på måndagen tog jag en Clear Blue digital och var då redan i vecka 4-5 :)

Vi väntade några veckor så ringde vi sen.

Tack för alla svar. Här dock en till fråga. Det står att man kan få mensvärk liknade smärtor i början är livmodern växer och ligamenten dras ut. Men frågan är då hur dan mensvärk? För jag har så ont vissa kvällar och nätter att jag inte kan sova. Som inatt tex har jag fått sova tre timmar och det är omöjligt att jag kan sköta mitt arbete efter tre timmars sömn. Och har ingen lust att tala om för alla varför jag är trött. Är detta normalt?

#11 Ring sjukvårdsupplysningen och fråga, tycker jag! Låter inte kul.

Jag hade precis som liknande mensvärk i början så jag trode att jag skulle få mensen, för fick ALLTID mensvärk precis innan mensen skulle komma, mne den kom aldrig. Så nu när jag ha smärtor så e de lite mer kraftigare och lite mer långdragna, fast sen e det ju svårt att förklara till en annan hur man känner eftersom alla ha olika smärtgränser! :P

Jag hade den värsta mensvärken jag någonsin haft… var dock en bebis som växte ;)

Ringde till barnmorskan hon trodde det var bebisen, men skrämde ändå skiten ur mig genom att säga att det är ett annalkande missfall. Nu har jag varit orolig hela dagen och leta efter blod varje gång jag går på toa. Men det kommer inget som tur är. Men var hontvungen att säga så. Nu är jag mer arg på henne än orolig. Jag vill så gärna ha detta barn. Men jag mår så illa just nu och jag är så sugen på kanel. Bullar och skumtomtar och allt som innehåller socker. Men det känns som om jag inte får äta det. Jag äter ju liksom inte socker. Men shit vad gott det skulle vara med lösgodis!!! Och choklad riktig marabou med nötter

Det är väll det bitterjuva med att vara gravid. Javisst kan det vara ett missfall men det kan du få när som i graviditet. Om du ringer och frågar och säger att du har smärtor så måste hon ju säga att det kan vara missfall i och med att det kan vara det. Hon har bara informationen du ger henne via telefonen. Hon vet inte vad du menar med smärta (det vet inte vi heller) Så tyvärr måste hon säga så i och med att du ringer och rådfrågar. Alla graviditer går inte som tänkt och det vore fel att bara få kvinnor och tro att allt är som det ska utan att säga vad det även kan vara. Det finns inget du eller hon kan göra OM du skulle få ett missfall och det är heller ingens fel.

Jag har lärt mig den hårda vägen att försöka lugna mig och ta det lugnt och lyssna på min kropp. Gick i tre veckor utan att få hjälp med faktiska blödningar som rann som en fors. Jag trodde det var missfall och var så ledsen och ignorera min kropp. Magen växte, blodet rann och smärtan av växande livmoder ilade. Tillslut tre veckor senare fick jag veta att det inte alls var något fel på min bebis. Nu har jag ett helt annat tänk kring min graviditet då jag var inställd på missfall. Jag tar en dag i kroppen och memorerar hur jag känner mig för att senare minnas tillbaka att ja det känns helt normalt i min graviditet att jag mår så här.
Det jag är irriterad över att hur vi skrämmer varandra med blödningar = Missfall o.s.v
Att alla i vården inte tar folk på allvar, att de inte berättar båda sidor (bra som dåliga)

Det bästa rådet jag kan ge dig som antagligen sitter och är orolig och hormoner överallt o.s.v är ANDAS, ta det lungt, slappna av. Det finns inget du kan göra för att påverka och har du inte jätte ont och blödningar skulle jag inte vara orolig. För vi kan inte styra våra graviditeter (eller sjukdomsförlopp för den delen)
Oroa dig inte i onödan. Oroa dig när du har fakta och faktiskt vet.
Lätt för mig att skriva/säga, jo det är det och hade nog tyckt att iditoen som skrev detta till mig är helt dum i huvudet och fattar ingenting när jag var som mest orolig. Men från att gå till att vara så orolig i onödan till  hur jag känner nu är någont jag rekomenderar alla att försöka göra.
Vill du verkligen kolla upp något för att det känns konstigt, ring och prata med din barnmorska igen och igen och kanske gå på en extra undersökning.

Hej förstår vad du menar och tycker inte alls att du är dum i huvudet snarare så fick du mig mer lugn än tidigare. Blir det missfall var det väl inte meningen och det går alltid att försöka igen. Jätte ont har jag men det lindras av en vetekudde och några alvedon. Förstår också att barnmorskan är tvungen att säga så men ändå tycker imte att hon var direkt förstående och hon verkade ha bråttom i telefonen. Ska på undersökning på fredag så får väl vänta tills dess och se vad som sägs.

om det lindras med en vetekudde skulle jag inte chansa på missfall. jag har gjort en abort föra flera årsedan, vilket är som ett missfall. Jag var full med smärtstillande och värken i livmodertrakten och ryggen var inte att leka med. Jag gick dubbelvikt till toaletten och då hade jag som sagt fått rätt mycket smärtstillande.