Restless leg
Ja, så har man åkt på det nu som tydligen ska vara vanligt under graviditeten. Jag har testat alla rekommandationer från varmt bad, dricka mjölk innan man lägger sig mm. Men det vill inte ge sig vilket resulterar i taskig sömn. Tänkte höra med er som haft detta hur nu hantera det? Jag får panik av denna ständiga känsla av att jag måste röra på benen hela tiden.

Min mamma har det, hon är inte geravid men. ;) Hon tar tabletter mot det, kmr inte ihåg vad dem heter. Har också något liknande till och från i mitt högerben efter en omkullridning.
Jag har det också till och från och det blev ett tag värre när jag var gravid. Jag har inga problem när jag ligger i sängen men när jag ligger i soffan. För mig blir det värre om jag: * ligger trångt * känner mig stressad * har ätit dåligt (järn är bra) Så om jag undviker dessa saker är det lättare att hantera. Viktigast för mig är mycket yta, annars är det hemskt..
Sajtvärd på Iller.ifokus
#2 detta med att äta bra har jag svårt för. Inte att äta nyttigt och så men däremot att äta regelbundet.
Jag har länge haft problem med detta p.g.a. kraftig järnbrist. Det jag har märkt hjälper är kyla och tryck. När det varit som värst har jag gått ut på balkongen barfota en stund till fötterna blivit kalla och sen lagt mig i soffan så jag kunnat trycka ner fötterna mellan ryggstödet och sitsen och sen somnat så.
Det där är verkligen hur jobbigt som helst. Förstår din panik. Man vill bara krypa ur skinnet eller skrika rakt ut. Ställa sig och hoppa på stället. Man ligger bara och sparkar och grymtar i sängen.
Jag hoppas att det löser sig snart för dig för det påverkar verkligen sömnen otroligt mycket.
Ha en bra dag! // Pernilla
Jag har haft restless legs nu i 5 år. Ja, man får äta lite mer järn så det kan kännas mindre. Dock så märker jag av det mycket sällan, eftersom man blir van. Min sambo har klagat många gånger att jag sparkar i sömnen, antagligen för att slippa all de krypande osv.
En läkare rekommenderade mig att äta magnesium, jag vet inte om det är något för dig. Det är få läkare som vet vad det är, flesta säger att det är bara tillfälligt. Men det är inte det.