Jag såg den inte själv men läste lite om vad som visades.. Verkade inte så trevligt!

Det är ju å andra sidan bra att vara medveten om vilka risker som finns för först då kan du ju faktiskt ta ställning till dom och lära dig mer om hur du minskar riskerna. Hemförlossning räknas t.ex. som betydligt mycket säkrare än att föda på sjukhus. Varför? I hemmet påskydnar dom inte kroppen med värkstimulerande dropp och det finns inga medicinska bedövningar utan man använder sig av naturliga smärtstillande.

När kroppen får föda i sin egen takt minskar riskerna betydligt. Säger man alltså att man inte vill ha värkstimulerande dropp, vilket är stressande för både moderns kropp och för barnet, OM det verkligen inte behövs på riktigt (ofta sätter de in lite för att bara skynda på lite) så minskar man risken.
Klarar man att föda utan medicinsk bedövning (t.ex. EDA), vilket ökar riskerna mycket för att bli tvungen att förlösas med sugklocka eller tång (=ökar risken att spricka) minskar risken mycket också.

Det finns också flera olika ställningar som minskar risken för att spricka.

Barnmorskan kan också hjälpa dig att inte springa genom att töja dig.

Att vara avslappnad under förlossningen minskar också risken så att ha med någon extra person som stöd som känner till och vet vad det handlar om minskar också risken mycket. Avslappnade muskler töjer sig lättare utan att spricka och det gör inte heller lika ont som när man spänner sig. En doula t.ex. kanske vore något?

Det är ju såklart jätteobehagligt att se och risken finns ju där, men man kan använda kunskapen till något positivt. Lära sig mer. Minska risken och få en toppenförlossning!

Jag läste på mycket om dyktekniken innan jag födde barn, det var ett jättebra redskap för mig och jag höll mig avslappad till stor del av förlossningen. Visst, jag fick en svacka och jag hade en dålig BM som inte fångade upp mig och stötta mig när jag behövde det som mest, men det gick och att föda vaginalt är fan det grymmaste jag gjort. En helt otrolig och fantastisk upplevelse! Jag ser verkligen fram emot att någon dag få göra det igen.

Känner du dig väldigt orolig finns det också folk du kan få prata med, din bm kan hjälpa dig. Då kan du kanske få hälsa på på sjukhuset där du ska få föda, prata med några läkare, klämma och känna lite och lite sådär. Och några peppande samtal också förstås!

Jag blev redan innan starkt rekommenderad att INTE se det eftersom jag snart ska föda, vilket jag är tacksam för. Tror man ska försöka sålla lite när man letar information, annars så är det lätt att det är de värsta delarna och skräckhistorierna som etsar sig fast i huvudet..

En kompis som nyligen fick barn hade riktig förlossningsskräck innan. Hon gick, som #2 skriver, på samtal hos barnmorska regelbundet och gjorde "studiebesök" på förlossningen. Efteråt har hon sagt att hon är jätteglad att hon gjorde detta och att det hjälpte henne mycket. Hon blev chockad över att det var så lugnt och mysigt på förlossningen, nämnde hon särskilt. Hon hade också den där "slakthus-bilden" framför sig innan.

Och förlossningen gick bra och hon kan tänka sig fler barn

Ja info är alltid bra men inte för mycket. Jag kan ta det här med "vår undergång" som tydligen tros ska ske i år. Jag anser att oavsett om det blir så eller inte så vill jag inte veta om det. Jag vill leva mitt liv som normalt fram till dess.
Men nu har ju du redan en massa rädslor p.g.a negativ info. Försök skaffa dig info som är positivt istället för att liksom "jämna ut". Haha, kanske låter dumt men om du t.ex har sett en skräckfilm på kvällen och är alldeles nojig efter det så kan det hjälpa om man avslutar kvällen med en komedi.
En förlossning är ju givetvis jobbig och man kan vara rätt mörbultad efteråt, men det är också det mest magiska man någonsin kan uppleva. Fokusera på det positiva om det går. =)
Jag önskar dig lycka till och hoppas att du inte behöver vara så rädd i fortsättningen.

Jag är ju en sån som vill veta allt hemskt innan ;) MEN för att inte bli avskräckt tänker jag alltid att det finns ingenting jag kan göra innan för att garantera att det blir si eller så. Blir det bra så blir det, blir det dåligt får jag ta det då.

#1 Tack för många konkreta tips. Jag har också läst en del om dykteknik och tycker att den eller någonform av mindfullnessvariant verkar bra. Vad gäller bedövning får jag olika inormation beroende på vem jag frågar. Min barnmorks sa sist när jag nämnde att jag helst inte ville ha EDA pga rädslan att spricka att om man är bedövad i ett läge när barnet är på väg ut och barnmorksan ber en hålla igen så är det ofta lättare med bedövning än utan. Så jag vet inte vad som är bäst:P

Nu försöker jag hitta en positiv känsla kring förlossningen, jag ska prata med min BM igen på fredag och ev se om jag kan få träffa någon mer specialicerad på förlossningsrädsla.

Jag har verkligen fastnat i tankarna just nu. Konstigt för egentligen ser jag mig själv som ganska tuff, jag är ju t.ex inte rädd för smärtan undertiden, men just det att jag är så säker på att min kropp kommer bli förstörd för all framtid går inte ur huvudet:P Dumma hjärna. Jag vill ju kunna tänka på hur kul och spännande det ska bli att få barn men tankarna kommer aldrig längre än till förlossningen.

;6: Det kan säkert stämma! Men eftersom eda ökar risken för att värkarna stannar av (säkert därför det är mycket lättare att följa bms råd, när man inte får krystimpulsen) ökar samtidigt risken att de måste använda tång eller klocka eftersom man inte orkar trycka på hela vägen själv riktigt. Då är det stor risk att spricka! Så det har väl både för och nackdelar, för krystimpulsen går typ knappt att stå emot! :-) man får väl väga för och nackdelar och se vad man tror passar en bäst!

#7 Ja jag ska försöka klara mig utan men om jag märker att jag bara inte orkar med kommer jag be om en tror jag.

Nu har jag precis beställt boken Att föda utan rädsla, den säger många att den är bra. Hoppas på det:)

#8: det låter som en bra och sund, realistisk plan :-) och boken är fantastisk!!

Jag ville inte heller ta Eda pga risken för att spricka men till sist ville jag verkligen ha det för att lindra smärtan. Jag blev mycket mer avslappnad av Edan men efter bara någon timme var jag helt öppen och huvudet började tryckas nedåt. Det kände jag ganska så väl kan jag lova ;) När krystvärkarna satte igång var inte det heller några problem. Kroppen arbetade automatiskt. Jag var också mer orolig för hur jag skulle se ut efter än själva smärtan under förlossningen.. men som sagt, varför oroa sig över något som kanske inte ens händer? Jag hade lite bråttom att få ut henne på slutet så mig fick dom sy 2 invändigt och 1 utvändigt om jag inte minns fel..

#10 Ja jag tänker också att det är bäst att ta det lite som det kommer och inte ha bestämt sig stenhårt för något innan. Jag kanske tex inte gillar lustgasen o då vill jag säkert ha EDA                                       Jag är ju tyvärr bra på att oroa mig för saker innan, inte så bra på att leva i nuet:P

För övrigt känns dte redan lite lättare, så fort jag har en plan blir jag lugn. Även om min plan just nu bara är att läsa boken när den kommer och att prata ienom detta mer med min BM.