Bli gravid, JA TACK!
Hejsan!
Nu har vi inte skyddat oss på 5 månader och ni som också försöker att bli gravida nu vet precis hur det känns när mensen kommer och man absolut inte vill det.
Nu är min mens TRE hela dagar sen, har mått illa och haft ett humör som ingen vill träffa precis som vanligt innan jag får mens. Fast mitt illa mående har vart mycket värre och de senaste två mornarna när vi promenerat innan frukost har jag fått stå och spy i en buske. Det var inte trevligt.
Jag har även haft brutal mens värk den senaste veckan, även fast jag har en mensvärk från helvetet i vanliga fall så är detta ingenting att leka med.
Denna gång så är jag inte lika hoppfull som innan, även fast mensen för första gången någonsin är sen så känner jag en känsla som bara vill ha mens så att jag kan sluta hoppas och försöka bli gravid igen och en röst som säger:
"Du kan inte bli gravid, lägg av nu.. Den där mensen kommer nu"
Efter att ha skrivit ett liknande inlägg på en annan hemsida och blivit påhoppad men kommentarer så som:
"Tänk på mig då som försökt i 2 år"
Jag förstår om du försökt längre än mig och känner samma sak som mig men jag har väl rätt att må dåligt jag med, eller jag kanske inte har rätt att yttra mig för att jag bara försökt i 5 månader.
Vilket fall som, jag har läst inlägg här på Gravid.ifokus länge nu men detta är mitt första inlägg. Kännde bara att jag behöver skriva av mig och få allt ur mig.
När ska jag ge upp och inse att det inte blir något barn, jag har under tre års tid väntat på att min sambo ska bli redo. Nu är han det, nu när jag inte kan bli gravid!
Självklart har man all rätt att känna sig besviken, ledsen och eländig när mensen kommer! Oavsett hur länge man har försökt! Jag och min sambo har försökt i 2 månader men jag har längtat och väntat på honom i fem års tid! Det är fem år av att hoppas att man kanske råkar bli gravid :) Ingen kan tala om hur ngn annan ska känna. Men varför skriver du att du inte KAN bli gravid?
Med tanke på hur mycket som måste klaffa för att du ska bli befruktad och ägget fästa osv osv är det inte konstigt att det tar lite tid :)
Innan vi blev gravida första gången tog det 8 månader. Men det finns också de som försöker mycket längre innan det lyckas, men då kanske det har fysiologiska eller medicinska orsaker.
Men såklart är det jobbigt att vänta när man längtar.
Men stress och att man spänner sig gör det ännu svårare att bli gravid. Försök bara slappna av, lär känna din kropps cykel, ha mysigt med din man så ska det säkert funka så småningom.
Lycka till!
#1 Det är så det känns, att jag inte kan bli gravid! Vi har tidigare fått ett missfall sent in i grav. Jag kommer inte tro på att jag är gravid förns jag väl håller i barnet!
#2 Jag vet, men det är ingenting som ändrar hur jag känner =)
håller tummarna för dig. vill med blir gravid men tror inte man ska bli så inne i det " ja jag vet att det är svårt" men oftast så man blir lättast gravid av att det bara blir :p
Jag och min fästman har varit utan skydd i snart 9 månader och ingen bebis har kommit här heller.
Jag känner igen din " smärta" när det inte händer något och man så otroligt gärna vill att det ska bli något. Jag har inga tröstande ord om det hela utan bara att kämpa på och jag sänder en extra tanke till er och hoppas det tar sig för er snart (F)
Det är jätte jobbigt att inte få/kunna bli gravid när man vill det som mest. Jag vet hur det är att gå och vänta på att den andra hälften ska vilja skaffa barn också. Min man har jag fått vänta på i ett par år för båda barnen. Nu är jag gravid med nummer två, men fick vänta minst lika länge innan han bestämde sig denna gången med. Och man går med samma känsla av hopplöshet under den vänte perioden som under den perioden som man faktiskt försöker.
Och jag vet att det är sjukt svårt, men försök att ta det lite som det kommer. För ju mer du försöker desto svårare verkar det bli för många. Man hör ju ganska ofta att folk blir gravida strax efter att dom faktiskt gett upp försöken. Jag vet två par som blivit gravida samma år som dom adopterat tex. Men det är svårt och tyvärr ingen tröst heller. Så jag har full förståelse för den hopplöshet du känner!
Starta ny diskussion