Jag har inte varit så medveten som du verkar ha varit. Jag har mera som en sorts holistisk bild av vad som hände, med väldigt lite detaljer. Jag minns smärtan under öppningskedet tydligt. Kan börja gråta när jag minns det och vet att jag snart ska igenom det igen. Jag minns lättnaden när krystvärkarna startade och den totala avslappningen när bebisen kom ut. Mera som känsel och- känslo-minnen vid avgörande punkter i förlossningen kanske man kan säga.

Jag börjar fundera på om det är ovanligt att vara så totalt medveten som jag faktiskt var. Jag hann tänka mycket mellan krystvärkarna och kunde, trots utmattningen, fundera över hur det skulle kännas, om man helst skulle vilja få ut henne under nästa kryst eller om man skulle vilja skjuta på det till en senare då jag ju kände så tydligt allt som hände där nere. Nästan så man önskade då att man hade varit lite mer "borta" mellan värkarna, men såhär i efterhand är man ändå glad att man var med i alla skeden så att säga..

Jag var så påverkad av lustgasen att alla detaljer är borta. Men jag kommer ändå ihåg väldigt mycket. Sämst minne har jag från tiden mellan att vi kom in tills jag började krysta. Men det var bara ett par timmar. Krystvärkarna kommer jag ihåg som otroligt sköna! Och jag tyckte inte det gjorde ont när hon kom ut. Det var det jag var mest rädd för efter att jag hört historier om svetts lågor osv :-/

Jag var så påverkad av lustgasen att alla detaljer är borta. Men jag kommer ändå ihåg väldigt mycket. Sämst minne har jag från tiden mellan att vi kom in tills jag började krysta. Men det var bara ett par timmar. Krystvärkarna kommer jag ihåg som otroligt sköna! Och jag tyckte inte det gjorde ont när hon kom ut. Det var det jag var mest rädd för efter att jag hört historier om svetts lågor osv :-/

Jag använde också lustgas men tyckte inte alls det påverkade mig.. hade det nog mer som något att koncentrera mig på än smärtlindring..

ALltså jag minns hur tydligt som helst fram till jag började använda lustgasen fram till krystvärkarna. Krystvärkarna var mer som en kraft och jag var inte det minsta rädd. Att jag levde om under krystvärkarna var mer för att det var sån kraft, inte av smärta eller rädsla. Jag tänkte mer att det var en sån häftig känsla och upplevelse mellan och under krystvärkarna. Det var jättetydligt. Men just sen krystvärkarna börjat blev jag jättemedveten.

Jag fick inte heller någon smärtlindring av lustgasen men den fungerade lite avledande så jag fokuserad inte lika mycket på smärtan.

Lustgas är en "avledande manöver" och ger en alltså ingen smärtlindring på så sätt, fastän det räknas som det.

Jag har nästan ingen koll alls på vad som hände under värkarna och krystvärkarna.
Bara vissa fragment som att jag slog undan barnmorskans hand under en av de "vanliga" värkarna, att de ville att jag skulle äta men det gick jag inte med på, hade ju annat för mig. Så de frågade om sambon ville ha min mat istället, men det fick han inte, ska jag ligga här och ha ont ska han fan inte få äta något var mina ord till både honom och bm.

Sen kommer jag ihåg praktikanten från narkosen, när han skulle hälla upp steriliseringsvätskan inför ryggbedövningen spillde han ut halva flaskan, och sen ifrågasatte de mitt beslut med att sitta i skräddarställning medans de la bedövningen, för det kunde man minsann inte göra egentligen när man höll på att föda barn, men den boken har jag aldrig läst

Under krystvärkarna gjorde jag som bm sa, hennes röst var det enda jag hörde, allt annat är suddigt, eller nästan iaf, jag slängde ut två praktikanter som jag inte ville ha där inne.
Mellan två krystvärkar kommer jag ihåg att jag tänkte att nej nu ger jag upp och går hem, nu vill jag inte mer, det gör ont och jag har ingen kraft kvar. Jag kände värken komma men andades igenom den utan att trycka på och det var så skönt, precis det uppehållet jag behövde, sen var dottern ute 3värkar senare.

Det jag tycker var jobbigast var efteråt när allt var slut, och de skulle sy. Innan hade de förvarnat om vad som skulle göra ca 5min innan, men nu var det bara hipphapp nu ska vi sy. Fick ha kvar lustgasen då, dock hade de stängt av utsuget så det pumpade bara rätt in, enligt sambon började jag hyperventilera eftersom att sy har varit min stora mardröm, och fick en lustgasöverdos, rullade ögonen bakåt och sådär. Men men det gick ju bra tillslut.

Med första barnet använde jag eda och lustgas, kommer ihåg de viktiga men inte allt. Är mer som i en "dimma".

Men med barn nr 2 kommer jag ihåg allt, hade ingen bedövning alls då.

Jag skyller på lustgasen, den gjorde mig snurrig:/

Med första så minns jag nästan allt, men iom att allt gick så fort så hann jag nog inte riktigt med att reflektera så mycket. Men nu med andra så minns jag allt, trots att det gick lika fort. Men denna gång visste jag ju vad som väntade och var helt medveten hela vägen. Himla häftigt :-)