Här jobbade sambon oxå natt. Sover oxå dåligt. Vaknar varje timma & får gå på toa. osv. Kl 06 kommer sambon hem. Då tar jag täcke & kudde & går ut & lägger mig i soffan så han får sova i lugn & ro. Sonen brukar vakna strax därefter & han följer med till soffan.

har dygnet runt värk i kroppen pga fibromyalgi & bechterews. Sen myrkrypningar i benen nästan dygnet runt & nu även kramp. Är i v 30 nu. Jag sätter mig upp & masserar mina vader själv. Försöker sträcka ut benen & musklerna.

Livet är inte krångligare än vad man gör det. Jag klagar inte här hemma. det är jag som är sjukskriven & sambon som drar in våra pengar. Då ska han få sova i lugn & ro.

Här är det lite samma. Min sambo jobbar skift. Jag går hemma rätt dålig värk i hela kroppen, har fibromyalgi och gjort en Gastric by pass ganska nyligen som gör att det blir värre med graviditeten. Har jobbiga foglossningar.. Sover jätte dåligt, bebis rör sig extremt mycket och ligger högt upp så trycker mycket över mina operations ärr.

Jag försöker att inte klaga, utan gör det jag kan för att underlätta, för mig. Min sambo är en gudagåva, som stöttar och vill hjälpa, men jag kräver inget, han jobbar för två för att rulla in inkomster så vi klara oss..

Men samtidigt förstår jag dig att du känner så!! Och är nog lite olika beroende på hur sin sambo/man reagerar.

Min sambo vill att jag väcker han, men jag gör inte det, för han behöver sova så han orkar jobba, sover jag dåligt om nätterna försöker jag sova lite på dagarna..  Jobbar med ett trassligt psyke med..

Är i vecka 28+3.. Och mår rätt dåligt för oro för förlossningen..

Förstår dig och förmodligen som du säger så är det nog hormoner.

Likt de andra så är det sambon här hemma också som försörjer hemmet, visserligen så jobbar han inte natt men han är ändå väldigt slut då han kommit hem från sina arbetspass, även om jag har foglossning och både ryggen och jämskarna då och då säger upp sig så ser jag alltid till så att det finns mat hemma då han kommer hem och har han ont i fötterna så är det jag som sitter och masserar dem åt honom.

Sover själv väldigt dåligt men ser till att inte störa honom då han sover just för att han är den som tjänar in pengarna och jobbar- själv studerar jag fortfarande och vi lever på hans lön.

Vill han ha något eller behöver något då han är hemma så servar jag honom, just för det att jag vet hur mycket som han senare kommer hjälpa till med då barnet kommer, sedan så genom att jag är hjälpsam så behöver jag bara istort sett säga att jag behöver/ är sugen å något så fixar han det.

Det hela handlar ju om att ge och ta :)

Är själv i vecka 36 :)

Hehe Miniie jag förstår dig och jag upplever emellanåt samma frustration.

 Ett exempel var i förra veckan. När jag kom hem från jobbet vid halv 6 på kvällen hade sambon redan gått och lagt sig för han sa att han kände sig "helt slut". I två månaders tid har jag snittat ca tre timmars sömn per natt pga smärta osv men jag sa inget.

Han sov till kl 7 nästa morgon, dvs ca 14 timmar. Jag gick upp kl 6 för att gå till jobbet och satt i köket och åt frukost när han gick upp. Natten hade varit en av de sämre under min graviditet och jag hade gråten i halsen för jag var så trött. Varpå det första han gör är att beklaga sig för att HAN är så himla trött och det är såå synd om honom! Då var det nära att jag kastade hela min gröttallrik på honom. Tanken slog mig och det var riktigt nära om jag ska vara helt ärlig men jag bröt ihop istället haha. Så visst, jag förstår dig. Killarna kan vara lite okänsliga ibland…

Fast alltså, det är INTE bara hans inkomst vi lever på. Jag jobbar också. Jag jobbar just nu mer än honom och ett mer fysiskt krävande jobb än vad han har. Han kör tidningar, jag jobbar som vårdbiträde. Jag tjänar just nu mer än honom. (Kommer dock gå hemma om ett tag framöver tills bebisen kommer pga foglossning from hell).

Jag vet att det handlar om att ge och ta, men nu är det väldigt mycket ge från min sida och väldigt mycket ta från hans. Tänker inte beskriva detaljerat alls, men jag ställer upp för honom väldigt mycket i vilket fall. Och jag tycker att det minsta han kan göra är att massera mina fötter och vader för att jag ska kunna sova och jobba dagen därpå..!

#4 Jag förstår precis! Sån är min med, ofta väldigt synd om trötta han som sovit minst 10 timmar och jag gått upp vid 6… Jättesynd om honom……! NEJ! xD Det är inte synd om mig heller, vi har båda valt det här. Men då ska inte allt ansvar för graviditeten ligga på mig heller, när vi har delat ansvar om allt annat.

Förlåt om jag är okänslig, men vad har ni för killar egentligen!? Jag tycker att du har all rätt att vara besviken, och många av er andra också. Det handlar självklart inte om att killen ska serva en gravid tjej dygnet runt, men att känna medlidande och visa omtanke för någon som har ont är väl det minsta man kan göra? Det tycker jag går åt båda håll. Oavsett om man är trött eller inte så borde man väl kunna ägna två minuter åt att visa att man bryr sig om sin partner. Sedan kan man väl beklaga sig själv också om man behöver, men då kan man väl åtminstone tycka synd om varandra tillsammans, inte stöta bort någon som bara kanske behöver några tröstande ord och kram. Om man inte ens orkar ge det lilla åt sin partner, hur ska man då orka med ett barn, som jämt och ständigt behöver omvårdnad?

#6  Måste mannen alltid vara perfekt? Mannen kan ju också ha en dålig dag fast kvinnan är gravid.

#7 Jag trodde att min mening "Det handlar självklart inte om att killen ska serva en gravid tjej dygnet runt…" var nog för att förklara att mannen självklart inte måste vara perfekt jämt. Men att visa omtanke om någon som säger att hon/han inte mår bra är inte för mig att vara perfekt, det är för mig något självklart. Jag kan skriva det igen om det behöver förtydligas, självklart får mannen må dåligt och känna sig trött, men man kan ändå säga ett uppmuntrande ord och sedan kan man mysa/vila tillsammans istället för att avfärda någon som behöver en.

#8 Men om man är på dåligt humör kan det vara svårt att tvinga fram något. Det säger jag av egen erfarenhet. Det betyder inte att jag är elak men ibland så är man bara på ett så dåligt humör att man kan inte tvinga fram något snällt att säga-

#9 Självklart kan det vara svårt att vara trevligt jämt men om det är någon man verkligen bryr sig om borde man väl ändå reagera om någon mår dåligt. Som jag säger menar jag inte att man ska skapa under och vara världens bästa människa varje dag, men att hålla om någon och krypa ner tillsammans i sängen borde inte vara svårt om man älskar varandra. Om det är så svårt eller ovanligt så skulle jag i så fall vara i något sorts underförhållande med världens bästa man, och det tror jag verkligen inte. Det handlar bara om att bry sig om varandra, från bådas sida.

#10 Vi ser väl lite olika på saken då. Bara för att man inte orkar vara snäll och massera sin partner sent på natten så tycker jag inte att det gör det till ett dåligt förhållande eller att man inte bryr sig om sin partner. Det kan helt enkelt betyda att man är utmattad och trött och att man inte orkar. Man kanske inte heller riktigt reagerar att ens partner har verkligen ont om man är riktigt trött också.

Jag tycker att man inte behöver överanalysera alltför mycket. På basen av ts första inlägg så verkar det inte så pass farligt alls och jag förstår inte varför människor blir så upprörda över en så liten grej. Det var väl ändå en gång som det hände?

#11 Nej, visst. Du har rätt i att om det bara handlar om en enda händelse så är det väl inte så farligt. Om man verkligen mår dåligt så får man ju tala om det tydligare då i så fall. Som du säger kanske någon som är trött inte riktigt registrerar det om man bara säger att man har ont.

Jag tror jag mer reagerade på inläggen generellt, att t.ex. om en jobbar och en är sjukskriven så ska den som är sjukskriven laga mat varje dag osv. Är man sjuk så är man sjuk. Självklart hjälper man till hemma med det man kan men det tycker jag gäller för båda. I vanliga fall, när båda jobbar, så hjälps man ju åt hemma, varför kan man då inte fortsätta med det om någon är sjuk?

Det kanske är jag som överanalyserar men i vissa av inläggen (väldigt överdrivet uttryckt nu då) så låter det som om mannen är någon sorts gud som ska få vara ledig och ifred så fort han kommer hem ifrån jobbet. Med risk för att höja mig själv till skyarna, jag jobbar skift, när jag jobbar natt sover jag 3-4 timmar om dagen i en vecka. När jag går upp går jag ut och tränar med hundarna, städar lägenheten, handlar och lagar mat osv. Jag är aptrött hela veckan men gör saker för att man måste, så är det att ha hem och familj.

Och självklart får man ha trötta dagar när man bara vill vara ifred och inte göra någonting. Det jag reagerar på är om det alltid är samma person som har dessa dagar.

#12 Det kanske blev ett missförstånd då. För jag menar givetvis inte att det ska finnas en stor obalans i förhållandet.

Det som tycks vara problemet för många kvinnor är att de aldrig säger vad som är fel utan går omkring och håller tyst samtidigt som de surar och svär för sig själv. Kanske är vanligt om man är gravid? Män är inga tankeläsare. Om man vill ha stöd och hjälp så ska man berätta exakt hur det är.

Det ser ut som en del kvinnor i den här tråden tycks lida av samma sak - de håller tyst medans de håller på att explodera inombords. Nu säger jag inte att man ska ta och explodera men man ska berätta långt innan det börjar bubbla upp så pass mycket till ytan. Men jag antar att hormonerna spelar in en hel del och det går inte riktigt att tänka så pass logiskt alla gånger.

Men jag hoppas att kvinnor kan sluta spela martyrer (de som gör så) för det behövs inte. Man behöver inte vara jämt så stark och självständig om man har en partner. Man har lov att få stöd och få omsorg. Fast i ts fall tror jag tyvärr att det var att överreagera men man får väl lov till sådant om man är gravid. ;)

Jadu, jag tycker nog du får höja upp dig själv till skyarna om du så vill för jag vet att det är inte skoj att jobba nattetid och då har jag inte ens en familj.

#13 Ja, det har du faktiskt rätt att det är många kvinnor som nog lider i det tysta. Det tror att det är ett sätt för många att känna sig duktig på, att "här går jag och jobbar och sliter utan att säga ett knyst". Men sen till slut brister det och den där explotionen som du pratar om är ju såklart inte bra för ett förhållande. Bättre att som du säger prata om saker så fort de dyker upp då.

Jag menade inte att min sambo är e dålig partner. Jag menade bara att han faktiskt kunde ha ställt upp och masserat när jag hade så ont, som jag hade gjort för honom. 
Vårt förhållande är jättebra annars. Blev bara förbannad när han (enligt mig) var rätt självisk och tyckte synd om sig själv för att han var trött när han sover mer än mig (Och ÖVER 8 timmar varje natt). Då hade han kunnat ställa upp på att massera mig.

Men vi pratade om det senare och han bad om ursäkt.
Och ja, jag överreagerade, men med rätt till det, för han hade faktiskt kunnat masserat mig i högst 10 minuter och sedan sovit hur länge han velat utan att jag klagar över det, så hade alla varit glada och nöjda.
Det sa han också när vi pratade om det.

Jag håller med minniie helt och hållet, när jag jobbade heltid och försörjde familjen då min sambo hade opererats och var sjukskriven i 2månader fanns det inget låt henne vara och göra allt för henne eftersom hon inbringa pengar till hushållet. Jag gjorde allt jobb, lagade mat, jobbade, gick ut med hunden, gav honom allt han behövde där han satt i soffan. Och jag var gravid! Tycker visst att männen ska ge oss uppmärksamhet genom att hjälpa till när smärtan kommer, massage under 10minuter gör nog knappast att mannen inte kan jobba dagen efter? Jag jobbade på även fast jag gav han massage, sömn fick jag inte ändå då jag fick springa upp hela natten och ge han tabletter och vatten.. Hade önskat att männen var mer som er för även om det är vi som bär barnen och det är ett val man gjort så betyder inte det att man har mindre rätt än dom att få hjälp när man behöver bara för att dom arbetar. Kräv mer tjejer! Det är jobbigt att bära på ett barn, vare sig jag gör det hemma eller på jobbet.. Och dessa hormoner gör saken inte bättre. Det handlar som ni pratat om ge och ta. Inte bara ge eller ta. Och ja jag är höggravid, full av hormoner och trött på min stora mage ;)