Jag har ofta ont i underlivet, är svullen i slemhinnorna och får lätt svamp, så där är väl ett av många hinder. Sen blir jag liksom avtänd av allt trixande och allt pustande för att ens få av mig kläderna och komma mig ner i sängen med partnern. typ enda gången vi har sex är någon enstaka gång då vi redan ligger i sängen men oftast somnar jag typ direkt så det har tyvärr blivit väldigt sällsynt med sex nu. Kanske 2-3 gånger i månaden i snitt nu.
Har svårt att bibehålla fokus på lusten eftersom bebben knorvar där inne och gör illa mig i revbenen m.m. och man får sammandragningar. Sex är ju inte så himla roligt om man hela tiden känner lusten försvinna. Tur att jag har en förstående och tålmodig fästman som inte sätter någon press på mig. =)

Tycker faktiskt att detta är ett intressant ämne som är värt att disskuteras, och som du säger så är detta egentligen inget forum för barn.. :)

Själv så är jag mer den som vill ha sex medans karln min verkar helt ha tappat lusten, vilket leder till att man själv då man väl försöker få med honom på noterna och blir nekad tappar all sälvkänsla.

Är själv i v 27 och är inte alls stor, så problemet ligger inte där, är väl mer att man totalt gett upp det med sex då man blir nekad och då blir det successivt att man känner sig allt mindre och mindre attraktiv.

Så nu förtiden då han väl ger än en gliring eller en invit så klarar jag knappt av att han tar i mig, känner mig inte alls attraktiv och förstår inte hur han kan vilja ha sex med mig, vilket blir jobbigt i längden då jag egentligen vill ha sex… Om ni förstår hur jag menar?

Och som du säger så är det rätt avtändande att känna hur barnet sparkar emot revbenen och liknande då man väl ska börja inleda akten… :/

Det som tär ännu mer är just det att sex eller att älska är en enorm bekräftelse för mig, det är det väl för alla?, man får det lixom bevisat att ens partner är attraherad av en och tycker om en, och nu när sexet väl halvt dött ut så känner man sig verkligen inte som den där attraktiva kvinnan han vill ha :/

Sedan så just alla förändringar med kroppen, att man gått upp i vikt och brösten blivit tyngre och dylikt gör det ju inte bättre precis för självförtroendet eller för självkänslan, iaf inte för mig som alltid varit smal och tunn. :/ Lite off topic men iaf. ^^'

Tycker också att det är väldigt intressant ämne! När jag var gravid med sonen gick jag upp 22kg. Snacka om otymplig och stor!

Men som tur va så försvann inte min sexlust utan den ökade ibland!

Fast i början var det jobbigt att känna bebis sparka, Men man fick helt enkelt tänka bort det. Vi skrattade och hade kul åt att allt var så jobbigt, som att ta av sig kläderna (sambon hjälpte till). Så man får nog inte ta det så seriöst:) Vi fortsatte faktiskt att köra missionären vilket jag tyckte va väldigt bekvämt;) hihi

Efter förlossningen tog det ett par veckor. 8 veckor tror jag innan vi hade sex första ggn. Men jag gjorde akut kejsarsnitt så jag blev ju inte så förändrad "där nere" Så det kan jag inte sätta mig in i hur det är.

Under gravditeten fick jag 7 urinvägsinfektion och svamp 5 ggr. Så kände mig ofräsch till stor del. Men mellan alla dessa antibiotika kurer så fick vi till det:D

#3 Vi har lite samma inställning som ni tror jag. Garvar åt det som är lite jobbigt. Då är det lättare att slappna av och även om jag inte är sådär jättehet på gröten just nu så blir det mysiga stunder.

För er som har flera barn innan kan jag rekommendera sk "bolibompasex" om ni inte redan prövat det. Jag är ofta så trött på kvällarna att det inte lönar sig för min stackars man att föreslå sex då. Men på helgmornar däremot när barnen vaknar tidigt och vi vill ligga kvar i sängen är bolibompa en utmärkt "barnvakt" ;). Kanske en del av er tycker det är förkastligt, men så gör vi, jättemysigt!

Jag har rådfrågat en väninna till mig om hur det var för henne efter två förlossningar, hon hade frågat sin karl och han tyckte inte det var stor skillnad på sexet, jag tror att hästridningen har hjälpt en del. Jag blev förklarad för mig alla fördelar med knipkulor, att man kunde använda sina bukmuskler på ett helt annat sätt osv osv, det roliga var att jag kunde väl känna att jag redan behärskade dessa styrningar av musklerna i underlivet, antagligen tack vare ridningen ;-) min sambo verkar tycka att jag har blivit sexigare nu när jag är gravid, och jag lider lite för #2, det är väl delvis älskadet som definierar skillnaden mellan ett förhållande och en vänskap, alla vill ju känna sig behövda! Jag är i v22 nu btw :-)

#2: Men har ni pratat om det här? För det måste ju vara jättejobbigt att bli avvisad hela tiden sådär när man är gravid och kroppen förändras. Det kan ju handla om något helt otippat. Min sambo var i början rädd att göra illa barnet och avvisade mig därför, vilket gjorde mig jätteledsen för att jag trodde att det var p.g.a. att han inte tände på mig längre. Men när vi hade pratat om det så förstod jag ju.

Ja det här med knipkulor… Jag köpte knipkulor och provade men alltså det sved nå så hemskt så jag har inte vågat använda dom nå mer. Verkar vara allergisk mot latex-lagret de har över sig. För det sved flera timmar efteråt. Jag ska prova dom igen någon gång efter bebben är född för att vara säker på att jag verkligen inte tål dom. Men törs inte prova när bebben fortfarande kan påverkas av det om jag nu är allergisk.

Jag brukar istället försöka knipa när vi har sex och ibland när jag ligger och ska försöka sova.
Men jag upplever det som ganska svårt att knipa nu när bebben ligger så långt ner med huvudet. Är i Vecka 37 nu. Det är som om trycket nedåt är för stort. Är som ettmotstånd.

Men alltså, vilka ställningar kör ni med nu när ni är gravida?

#6 Jo vi har pratat om det och jag har förklarat för honom att jag "behöver" sex pg av olika anledningar, bland annat just för bekräftelsen från honom, och sedan också för att det får mig att riktigt slappna av (har en ovana att vara lite väl spänd) och sedan så är det ju bra träning med så att säga :)
Och problemet är väl att han har blivit lite "lull-lull" alltså att han då han ser magen så blir han helt salig och blir "pappig" så att säga.

Sedan så likt din man så är han också rädd för att skada barnet-vilket jag förklarat och han också vet att han inte kan göra - men det sitter väl mentalt på honom kanske.

Sedan så nu när man väl fått lite mage så verkar han inte få den där sexlusten längre utan ser på en på ett helt annat sätt, vet inte riktigt hur jag ska förklara men han verkar se mig som "helig" ungefär nu när det syns att man är gravid.

Det är inte förens nu då magen börjat komma som han har svårt för det, innan så var det lixom pang på nu jävlar ska vi köra xD Nu är han så försiktig och lixom inte alls lika på längre :/

Iof sig så förstår jag honom men samtidigt så kan man bli så frustrerad då man inte får "utlopp" för sitt behov, vilket han också måste förstå- vilket han inte verkar göra- det är ju inte han som går upp en massa i vikt och får uppleva det där med att hela garderoben istortsett är oanvändbar och att man inte själv ens har makten över sitt eget humör.

Om de ändå gick att visa dem och få de att känna på hur det faktiskt är att vara gravid så är jag övertygad om att de bland annat skulle ha mer förståelse för en :/

Och vi kör väl de vanliga, missionären, alla fyra, ridandes- ja de mesta :) än så länge så har ju jag ingen mage som är i vägen

Ja jag kan förstå honom på ett sätt. det är inte lätt för karlarna heller. Han ska ju inte ha sex om han inte vill och han går ju uppenbarligen igenom någon sorts mognadsprocess i det här. Han ser dig som en "mamma" för tillfället och det är nog inte helt lätt att bara ändra syn på dig från det här heliga som du säger till att se dig som någon att ha sex med. Ge honom lite tid. Det släpper nog så småningom. Förstår att det är jobbigt för dig dock. =/

#8 Jo jag förstår honom oxå, det är nog inte lätt för någon när det kommer till ett förhållande där man skaffar barn, det är ju så mycket som förändras både psykiskt och fysiskt för båda parterna och i omgivningen.

Nä det kan inte vara lätt att ändra syn då det kommer till det, så ger honom den tid han behöver, det tar tid men då han väl känner sig redo så har vi ju sex, sedan så återgår han till den där synen på en och så tar det ett tag innan han får lust igen, men jag skulle nog inte vara så anorlunda om jag varit kille, det är ju något vackert och "heligt" i det hela om någon skulle bära ens barn, så förstår ju han när det kommer till det.

Problemet är väl bara att det kan bli aningens frustrerande just då det gått ett bra tag sedan sista gången, men han gör ju så gott han kan så :)

Mitt huvud saknade sex under graviditeten men inte min kropp. Ju mer jag växte desto mindre ville jag ha sex. Plus att mot slutet var mina slemhinnor så känsliga att jag fick hemsk klåda efter sex, t o m om jag onanerade :/ Min sambo var väldigt förstående och tålmodig. Vi utvecklade ett väldigt intimt förhållande utan sex. Mycket kärlek och kel fick ersätta den biten. Sedan finns det ju sätt att tillfredställa honom utan att jag behöver "lida" för det efteråt :)

Efteråt tog det förstås tid att läka, men efter 6 veckor hade vi inga problem alls. Inte ens med ett spädbarn i bilden. Vi passar på när hon sover. Ibland vaknar hon och vi får avbryta, men låter man bli att bli besviken så känner man sig nöjd ändå. Jobbigare blir sen när hon bli äldre och mer medveten.

En annan sak som kan kännas svårt, speciellt för mamman som är hemma hela dagarna och ammar på nätterna, är att man är sååå trött. Det är inte alltid som lusten faller på bara sådär för mig, men jag nekar inte min man, jag tycker det är viktigt att behålla den här delen av förhållandet. Och när man väl är igång är det ju mysigt. Om man börjar avstå p g a trötthet så tror jag att man kommer börja skjuta upp det och det kommer bara kännas mer och mer jobbigt. Plus att mannen känner sig ratad.

Trots min lilla bullmage efter grav, så känner jag mig otroligt vacker när min man ser mig rak i ögonen under sexakten, så det är en anledning att fortsätta ha sex :)

Det är ett viktigt ämne…ett stort ämne och väl värt att diskutera. Personligen vill jag knappt tänka på det alls för jag känner mig som en usel, värdelös människa i själen eftersom jag helt tappat sexlusten. Min kropp är bara min egen just nu och jag hatar att det är så. Så blev det förra gången också, men ännu värre då än vad det är nu. Jag önskar så innerligt att det vore annorlunda.

Sista gångerna vi hade sex så var det något som gjorde så fruktansvärt ont att jag nästan ville börja gråta. Min barnmorska förklarade att det förmodligen var livmodertappen som kändes. Jag är  väl"byggd så" att den ligger lågt ner på något vis. Detta gjorde mig både nu och då ganska avigt inställd till sex. Nu har vi liksom glidit ifrån den biten helt igen, och det ville jag verkligen inte skulle hända. Min stora förhoppning är att det inte kommer ta så lång tid efter förlossningen innan vi hittar tillbaka till varandra igen. Vårt stora barn var väldigt krävande som bebis. Kolik och hela den biten. jag blev förskräckligt trött och deprimerad vilket gjorde att det tog tid innan jag ville ge någon annan än min dotter kärlek. Dessutom var amningen ganska jobbig minns jag. Kändes som att ha en liten igen fastsittandes på mig i början. Hoppas att amningen kommer funka denna gång, men jag kanske inte håller på så många månader, det får vi se.

Vi har diskuterat det tillsammans men han får mig att känna mig otillräcklig…eller rättare sagt…jag är ju otillräcklig på det planet. Jag behöver bekräftelse i massor. Jag behöver närhet och kärlek. jag vill känna mig behövd och älskad som jag är men just nu känner jag mig bara otymplig och oattraktiv. Jag tror det är väldigt svårt för honom att verkligen förstå hur jag känner mig.

#6 där sa du något tänkvärt, vet du om du är garanterat latexallergiker? För det är nämligen jag! Var hos barnmorskan otaliga gånger när jag hade min första pojkvän och testade mig mot svamp, dom kunde inte hitta något, men sa att jag skulle köpa medicin mot svamp iaf. Det var jag själv som kom på att jag antagligen var latexallergiker då jag började jobba med grisar efter gymnasiet och fick då konstiga utslag på händerna efter att jag användt engångshandskar i latex, då folk liksom allt på plats. :-) finns bara en typ av latexfri kondom i Sverige vad jag vet. Kan va bra för mig att tänka på om man funderar på att skaffa knipkulor :-)

Ja det är nog inte lätt för honom att förstå det som du säger. Men jag måste få kommentera en grej som du skrev, om det här med amning. Gick det över den här känslan av att ha en igel på bröstet? Jag hade samma känsla och hamnade i en amningspsykos. Jag kommer inte amma alls den här gången för jag bara ryser av tanken att ha barnet sugande på bröstet. Jag är sexuellt traumatiserad så det är nog därför jag upplever barnet som en igel. Det känns som ett övergrepp.
Jag har under graviditeten börjat uppleva det som ett övergrepp även när min fästman håller på med mina bröst.
Du har aldrig övervägt att pumpa och flaskmata istället? Din karl kan ju hjälpa till mer med barnet då och så slipper du det där jobbiga med igelkänslorna. Du ska inte utföra våld mot din kropp bara för att ditt barn ska få i sig mat. Det finns som sagt både pump och ersättning.

#13 Det låter som att vi båda varit med om hemskheter och har upplevt te x amningen likadant, kanske av den anledningen. Jag är mycket känslig för att känna mig tvingad eller utsatt när det kommer till min kropp. Därav hamnar jag lätt i obalans. Amningen funkade ett tag, jag liksom "godtog" det för dotterns skull för att jag inbillade mig att det inte fanns något alternativ, men visst var det en del ångest inblandat. Jag ska prova att amma denna gången också, men med fokus på att inte känna mig värdelös om det inte fungerar.

Känslan av obehag och ångest vid beröring är ju helt fasansfull! Man är nog trots allt lite "skadad" av tidigare händelser. Trodde inte det med tanke på hur mycket jag jobbat med dem bitarna.

Vi hade sex som vanligt under graviditeten och upplevde egentligen ingen förändring alls eller några konstigheter alls, bortsett från att jag fick lite sämre kondis på slutet efter att ha gått upp 20 kg :P

Sambon var dock lite nervös över att skada bebisen, trots att jag försökte övertyga honom om han "nej, den kommer inte sträcka ut handen och ta tag i dig och du kommer inte stöta till bebisen i huvudet……" och han visste ju detta men var ändå nervös. Men annars, ingen skillnad!

På slutet fick vi anpassa ställningarna lite så då körde vi mest sked och bakifrån. Rida hade jag för dålig kondis för ;)

#12: Nej tanken har aldrig slagit mig förrut faktiskt. Ska som sagt utforska vidare när ungen är född.

#11 Jag känner igen mig i det du skriver. Från att ha haft mycket och bra sex har vi nu bra sex varannan vecka. Vi försöker ofta men min kropp gör ont på alla "roliga" delar eller så vägrar lusten infinna sig. Jag är så himla ledsen över detta. Min sambo säger att dte inte är någon fara att han klarar sig bra ändå men jag saknar verkligen den biten av vårt förhållande. Är det någon med känsligt underliv som har något tips på bra glidmedel eller likande som kan hjälpa den delen av det. Har provat silikonbaserat, vattenbaserat och olja utan framgång dock:(

Det finns väl glidmedel som bedövar känslan lite? Finns iaf spray till överkänsliga män, borde ju kunna användas på tjejer också :-)

min blev lite som tina-a s.. ingen större skillnad jo till en början var det ju de när jag kräktes massor men när jag inte mådde illa så passa vi på. min sambo tyckte jag var sexig som bara den gravid =)

#18 Ja något sånt borde jag ju kunna prova, bra idé.