Förstår verkligen din oro, är själv inte ens fyllda 20, inte förrens i sommar, och min mamma har sagt precis samma sak (Då hon själv blev mamma när hon var 20 och önskar att hon väntat några år till),
Hon sa även att hon skulle bli arg och besviken om jag blev gravid nu.

Första reaktionen var varken glad eller ledsen på mig. Hon var väll ganska beredd på något sätt eftersom vi hade pratat om det tidigare.
Efter några veckor sa hon att hon respekterar mitt beslut, men hon var inte glad.
Efter yttligare några veckor sa hon att hon stöttar mig till 1000% när jag berättar för släkten (Då alla reaktioner inte kommer vara glada alls…).

Och din mamma har ju redan sagt att hon kommr stötta ditt beslut.

Vill du inte göra abort så ska du inte heller göra det för någon annan, det måste vara för DIN skull. Det är DU som måste leva med ditt beslut sedan och inte din mamma. Och vill du göra abort, så gör det, då gör du säkert rätt för dig och ditt barn.
Men fatta inga beslut grundat på vad andra vill och tycker att du ska göra. :)

Lycka till!

jag är snart 30 o min mamma tyckte vi skulle vänta :) kan va att mamma vill att jag ska fortfarande vara den yngsta flickan som behöver hjälp

Förstår hur du känner och är själv i en liknande sits, själv blir jag 18 i vinter och väntar mitt första barn, är jätte glad både jag och min sambo då den lilla var planerad.

Men som de övriga säger, du ska verkligen inte göra abort för någon annan, det är du själv som bestämmer det, du och din sambo är de som bestämmer och som kommer att ta hand om barnet.

Det är som sagt inte din mamma som kommer att få leva med beslutet om att ha gjort abort, för som alla vet så kan man inte ångra en sådan.

Min egen mamma vet om att jag är gravid och hon har inte ens hört av sig eller sagt att hon stöttar mig i det, vilket din gjort.

Och förstår kännslan av att inte vilja bli osams, samma sak med mig fast med min moster, varje gång vi träffas så hackar hon ner på mig gällandes mitt kommande barn, säger saker som att jag har valt ett dåligare liv då jag själv inte tagit körkortet eller gått ut skolan, hon vill, likt din mor, att jag ska vänta, men eftersom att jag själv känner att jag är redo så har jag valt att behålla barnet.

Så förstår dig fullt ut, men tänk igenom det, vill du ha barn så ska du behålla det för annars så kommer du nog ångra dig, speciellt om du skulle tagit bort det pga någon annan.

Men jag hoppas att det löser sig och att du själv väljer efter ditt eget hjärta och inte tar ett beslut pga någon annan :) Det är ditt liv och ditt barn! :)

Tack för det ni skrivit!

Känns ganska skönt på ett vis att jag inte är ensam om det men ändå ganska synd att det finns så många som tänker och har det lika som mig… och till och med värre!

Min mamma var ju också 20 när hon fick sitt första. Hon ongrar det ju inte men det är som din mamma Minniie att hon tänker nu att det skulle kanske vara bra om hon då väntade ett litet tag…

Jag förstår ju att ett barn är ett stort ansvar men jag är ganska säker på att jag och min sambo kommer klara av det galant.

När jag var 6 och fick min lillasyster så tog ju jag nästan över hennes roll som mamma så jag tror faktiskt att jag kommer kunna ta hand om en liten nu när jag kommer föda själv. Det vet man ju inte i förväg när det är ens första barn men ändå!

Och min sambo har ju alltid älskat barn och jag har kollat lite hur han beter sig mot andras barn m.m. och alla barn som han kommer i kontakt med har dom otroligt starka band så jag tror nog inte att ett eget barn för honom kommer bli ett större problem.

Jaja, jag får se hur det blir… Just nu vill jag ha barnet iaf. Det är ju just i början så det kan ju fortfarande bli missfall eller jag kan fortfarande ändra mig och vänta… Det vet man ju inte men i nuläget vill jag behålla barnet!

Det är skönt att inte vara ensam :) och jo det är sant, man vill ju inte att det ska vara så många som har det så, men tyvärr så funkar inte världen på det viset ):

Och det låter som om du och din sambo skulle bli väldigt bra föräldrar :)

Och det är iaf en början nu när du känner att DU vill ha barnet, och jo tråkigheter som missfall händer ju tyvärr, men tänk igenom som sagt, för oftast när man väl känner att man vill ha barnet så håller det i sig.

Oavsett vad någon säger till dig så låt det inte nervärdera dig själv, lyssna på dig och vad du vill, för det kan lätt bli så att någon kommer och säger att man inte klarar ditt och man inte klarar datt, lyssna inte på det och låt inte sådant komma åt dig.

Av det som jag kan läsa så låter det som om du skulle bli en toppen mamma och ge ditt barn massa kärlek :) Och tänk på det att ingen annan skulle kunna vara en bättre förälder än vad du är till ditt barn! :) Så låt ingen "lura" över dig till något :)

Om du själv känner att du kommer klara av en liten bebis så är det absolut inte för tidigt. Det finns 30-åringar som är för omogna för att skaffa barn och det finns 18-åringar som är riktiga supermammor.

Följ ditt hjärta så lovar jag att du kommer fatta rätt beslut.

#3 Min moster är också den som är besvärligast att berätta för… Har varit nervös för att berätta för henne ända sedan jag fick reda på att jag var gravid. (Har inte berättat för dom ännu…) Men jag vet att hennes reaktion inte lär vara så trevlig den heller. Och det är just inför henne min mamma kommer stötta mitt beslut till 1000 :) Känns skönt att veta att jag har stödet av de allra närmaste i vilket fall, och min pappa är hur glad som helst över att han ska bli morfar för första gången :D

Jag är 21 och är gravid i v22 nu. Och Jag tycker inte jag är för ung. Jag anser att det har mer med mognad att göra. Har till exempel en bror som är 33 år och han är inte mogen nog att vara pappa trots att han är en. Medans en kompis till mig har barn och hon är 21 år, världens finaste mamma tycker jag.

Självklart är 16-17 år för ugnt. Det är ju självklart, dom får ju inte ens jobba. Men du fattar säkert vad jag menar.

Om du är redo för att bli mamma och känner att du kan "hålla måttet" Så önskar jag dig all lycka och hoppas graviditeten går felfritt.
Mvh :)

#8 jo jag håller med. det har inget med ålder att göra! Men vissa tänker ju så… Men det känns ibland som att det kvittar hur länge jag än väntar så kommer någon tycka att jag ska vänta ett tag till… Så jag ska försöka känna efter så mycket som möjligt så får jag se vart det leder :)

Jag anser helt och hållet att det har med hur mogen man är men sen är det viktigt att ha pengarna och stödet också. Jag är själv 19år och fick veta att jag är gravd i lördags. Men jag anser mig själv som väldigt mogen för min ålder och känner att detta är något som jag och min sambo kommer klara av. Därför tror jag inte bara att man ska kolla på åldern, rent naturligt sätt är man som bäst mogen i kroppen runt 20års åldern för att få barn.

Känner du dej redo så tycker jag att du ska skaffa barn! Jag har själv känt med redo sen 2008 och det är först förra året som jag blev gravid

Dock är jag ensam med bebis som kommer i juli.

Jag drömmde att jag skulle vara gift, ha hus och fast jobb vid detta laget, men man vet aldrig vart livet för en. Om jag ska vänta till fast anställning är jag kanske 30 (fyller 25 iår) och jag vill inte vara närmare 31 när jag får barn

Din mamma vill dej dock bara väl och många har svårt att släppa taget… jag vet hur det är för min mamma tror fortfarande att jag är 15 :P Men som alltid går jag min egen väg :)

Du är 20 år gammal, med andra ord är du enligt lag berättigad att göra vad du vill. Så vill du skaffa barn ska inte din mamma hindra dej

Trots att pappan inte ville ha barnet så är jag glad över det. Jag ser det som så att om jag inte skulel blivit gravdi så hade jag inte blivit det.

Dessutom kan ni ju testa att bli gravida, för vissa tar det 1 vecka, andra ett år. Så man vet aldrig.

Lycka till med bebistankarna

Jo det håller jag ju med om att det inte beror på ålder utan hur man är. Men alla (inkl. mamma och jag) vet att jag alltid vart mycket mogen för min ålder i nästan alla år.

Men vi får se :)

Jag har kollat mig posetiv nu och tänker nog behålla så får folk tycka vad dom vill. Jag och min sambo är iaf glada och väldigt nyfikna på den nya som är på väg :)

Jag är 23 och jag råkade berätta för min mamma att jag inte har något preventivmdel nu (vi använder kondom men jag har inget skydd som jag tar). Hon blev väldigt upprörd och sa liksom åt mig att jag måste, 'för jag fick inte skaffa barn nu' enligt henne. Jag blev så förvånad och förnedrad så jag blev förbannad på henne för det har hon inte med att göra! Det är min kropp, jag är vuxen (jag är dock yngsta barnet så vet inte hur vuxen jag är i hennes ögon) och jag och sambon planerar att snart börja med bäbisverkstad (vilket jag inte berättade då jag inte anser att det är något som hon ska veta i förväg).

Den dag jag kommer och berättar för henne att hon ska bli mormor och jag själv är glad för det då ska hon vara glad. När den dagen kommer är upp till mig och min sambo. Där har hon ingenting att säga till om såläng jag är vuxen och tar mitt ansvar.

När jag skällde lite på mamma om detta så blev hon tyst. Hon fick ju faktiskt själv barn när hon var 22 så hon ska väl inte säga så mycket.

#13 Kondom är ju ett preventivmedel! Har många i min omgivning som använder endast det i stadiga förhållanden då de inte vill ta hormoner.

Använder man kondom finns ingen som helst anledning att ha något mer kan du ju hälsa din mor :P

#14 Jo men vi diskuterade inte kondom. Vi pratade bara preventivmedel som jag skulle ta.