Man behöver inte vara proffs för att trösta. Lyssna på henne bara och säg att du förstår hur rädd och ledsen hon är. Säg att du också är rädd och ledsen men att du vill hjälpa om du kan precis som du skriver här.

Det bästa du kan göra är att finnas där, lyssna och stötta i allt du kan och orkar. Du behöver inte och bör inte försöka komma med lösningar och svar (det kan du ju inte, men ofta känner man att man vill kunna ge svar i sådana här svåra situationer)

Jag tycker det är kanon att du är beredd att vara till stöd för din vän! Det finns många som skulle dra sig undan pga osäkerhet i stället. Du kommer att klara det galant!

Lycka till och hoppas att det ordnar sig på bästa sätt :)

Tack snälla ni. Att ni säger detta hjälper mig lite faktiskt … just nu känner jag bara sån sjuk rädsla som jag aldrig tidigare kännt. Och eftersom att jag är den ända kompisen som vet just nu känns det ännu mer jobbigt att jag inte har nån att prata med :(

Håller med #1 helt och fullt. Prata med din kompis om din rädsla, så blir det säkert lättare. Jag tror säkert hon förstår att det är skrämmande för dig.
Sen tror jag att det enda hon behöver just nu är en axel att gråta ut mot och någon att prata av sig med. Sen vad du svarar är nog inte det viktigaste. Du behöver inga erfarenheter för att vara en bra vän, bara lyssna och uppmuntra och säg att hon är duktig och att det kommer att ordna sig. Det kommer nog bli lättare eftersom.
Blev själv sådär rädd när min fästmans mamma fick cancer och han var helt förstörd över det. Jag visste inte hur jag skulle stötta honom. Men det visade sig att det var just en axel att gråta mot han behövde. Rädslan gav med sig så småningom.

Det är skönt att få höra någon som har erfarenhet av sorg även om det inte är samma så är det ju ändå sorg det är. Jag har pratat med henne lite idag och hon känns inte lika "blockad" som hon var igår efter det jobbiga beskedet, så det känns iallafall lite skönt.

Det är skönt att få höra någon som har erfarenhet av sorg även om det inte är samma så är det ju ändå sorg det är. Jag har pratat med henne lite idag och hon känns inte lika "blockad" som hon var igår efter det jobbiga beskedet, så det känns iallafall lite skönt.

Du ser. Det kommer att lätta lite framöver. Om din vän just fått beskedet är hon ju såklart chockad och kanske inte klarar att ta in verkligheten riktigt.

Men att du finns där och på något sätt representerar "det vanliga vardagslivet" kommer att hjälpa henne att landa i sina omständigheter. Hon kommer att kunna anpassa sig, planera och se klarare på alltihop..

Vem vet, kanske hon inte kommer att uppleva graviditeten, med allt vad det kommer att innebära, som en så stor katastrof när allt kommer omkring.

har en kompis som var i den situationen för 4 år sedan. hon berättade inte för sina föräldrar att hon var gravid. ville ta abort men så var det försent, ville adoptera bort sitt barn men hade inte hjärta till det. det slutade med att 2 veckor innan hon födde barnet berättade hon till sin mamma att hon ska få barn. det kom som en chock för hennes mamma, hon körde bil från platsen dottern hade berättat, krockade med en lastbil. som tur var så var det bara bilen som tog lite skada av det, inga personskador. mamman till dottern bestälde tid för bm och de beställde tid för ul för att räkna ut bf. när min kompis berättade för mig att hon var gravid ville jag försöka hjälpa henne så gott jag kunde. man ville försöka ge svar på saker och ting men det enda man kunde göra var att finnas där till för henne. när barnet väl var fött tillbringade jag mycket tid med min kompis för att visa att det finns folk som bryr sig och stöttar henne. idag är barnet 3 fyller 4 iår.  själv hade jag ingen erfarenhet av något med barn. hade inte barn själv vid den tiden. fick mitt första barn i december i fjol. men va där för henne. det är det viktigaste.