Vad är det hon inte gillar? Har ni inte varit tillsammans så länge, du och din pojkvän?

Det har ingenting med honom eller vårat förhållande att göra. Hon tycker at jag är för ung och har inte gått högskola, inte rest så mycket etc. Hon vill att jag ska hinna med att göra saker innan. Men jag är inte intresserad av det där. Det kan komma sen. Jag och min pojkvän vill ha barn och är överlyckliga båda två.

Alltså det snackas allt för mkt om vilken ålder som är "bäst".. Det där är så fruktansvärt individuellt.. Du som är 19 år kan vara precis lika bra ålder som någon som är 30..

Jag själv är 21 och har alltid velat ha barn och självklart vill jag resa osv men jag vill ändå vara en ung mamma :) Man ska inte bara se den unga åldern..

Jag vet själv när jag va hos gyn för ca 4 månader sen pga jobbig mensvärk och han började fråga om jag åt p-piller vilket jag inte gjorde just för att jag och min pojkvän ville ha barn.. Han tyckte jag kunde börja igen för det kunde hjälpa och jag va ju ändå "lite väl ung" för att skaffa barn…

Lucky me att jag inte började :D

Precis! Och alla förstagångsföderskor är ju lika nya som föräldrar oavsett ålder..

Bara så less på att människor alltid ska tycka till och ha en massa åsikter om saker de egentligen inte har ett smack med att göra.
(Halva min släckt är sånna)

Du ska se att dom kommer att smälta det :) Det kan komma som en chock för dom..

Trodde alla i min släkt också skulle reagera negativt men det har dom inte gjort.. min moster som jag va mest rädd för att berätta för då hon jämt sagt att jag ska vänta hela tiden.. hon vart  så glad att hon började gråta så du ska se att det kommer bli bra :)

#2 Det där känner jag igen, alltså gnället om att man inte studerat…min mamma sa samma sak. Visserligen var hon glad och visade det också när våra två äldsta föddes men hon var ju tvungen att säga att "du måste ju bli nåt". Då blev jag arg. Att vara mamma och uppfostra och ta hand om barn så att de blir bra människor är väl verkligen att vara nåt, eller hur?

Vi fick tre barn innan jag började plugga på högskola 32 år gammal, och det är jag glad för! Har hunnit få massor av erfarenhet av både familjeliv och arbete. Det är bara en fördel anser jag.

Du kan vara lugn, du hinner få både ett och flera barn och plugga senare. Det fungerar alldeles utmärkt, jag lovar! :) Men jag förstår att du är ledsen över hennes reaktion. Som kvinna behöver man sin mamma när man själv ska bli en. Men hon kommer att tina upp är jag säker på. Finns inte många "mormorar" som kan motstå tanken på ett barnbarn särskilt länge.

Kramar!

du är 19, dvs du är myndig

enligt lag anses du vara tillräckligt gammal att ta dina egna beslut. anser du att du inte vill studera på högskola, resa just nu och såna saker, ja men då är det ett aktivit val du gör

jag vill med resa, men det kan jag göra sen med barnet. jag pluggar kurser på högskola nu och inte så jävla kul (är distanskurs)… jag är visserligen 24 men man gör val här i livet

visst vill jag festa lite till, men då har jag en underbar mamma som kan ta bebisen de få gånger man vill ut (som i höst när jag fyller 25 ;) haha) men har hellre mindre bjudningar hemma med vänner :)

Alla förutom mamma är glada för det. Sen har jag inte berättat för övrig släckt ännu, men från pappas sida blir det bara positiva reaktioner, det är jag 100% på, men mammas sida kommer antagligen ha en massa åsikter och tycka till om att jag är för ung, oansvarig etc. etc. Ifrågasätta min ekonomi och sånt. Men ekonomin är löst, vi har boende, ett riktigt fint boende som vi kan bo i flera år, vi har jobb i sommar (Minst), med stor möjlighet till fortsatt tjänst i höst, jag menar, vi har koll på allt just nu iaf, och mer än det går inte… 

Jag och min pojkvän är redo rent ekonomiskt nu. Mentalt med såklart, men vi har ett tag på oss att bli helt redo ;)

Hej!

I familjens och släktens ögon är det inte säkert att man någonsin blir redo. Jag fyller 25 om två månader och har pluggat till ingenjör i 3 år och en masterexamen på ytterligare 2 år. Jag har fast jobb och har jobbat inom mitt yrkesområde i totalt 3 år (har pluggat och jobbat heltid samtidigt).

Min familj tycker att jag ska göra "karriär" först och höja lönen, men jag har en hög lön redan. Jag har gått om min pappa och har högre lön en någon annan från min ingenjörsklass. Jag har till och med 7000kr/mån än en man på min arbetsplats som har samma jobb som mig och är lika gammal som mig. I och för sig är jag högre utbildad. Jag siktar högre i min karriär, men pga min ålder har jag svårt att avancera. Jag får ofta höra att jag är för ung. Så jag tycker att det är ett perfekt tillfälle att skaffa barn nu, så att åldern iaf är rätt.

En annan sak som min familj också argumentar är att min kille inte har varken jobb eller utbildning och är ny i Sverige från Sydamerika. Detta gör ju så klart att våran ekonomi blir lite sämre än om han hade haft jobb. Men när jag har räknat på det har jag kommit fram till att vi kommer inte behöva snåla med pengarna även om jag är mammaledig 1 år. Dessutom kanske det är bra om han pluggar. Vi kan vara hemma längre med bebisen och om han jobbar lite extra så har vi helt plötsligt riktigt gott om pengar 

Jag och min fästman försöker göra en bebis just nu. Men jag har inte vågat säga något om det till någon annan än min syster. Jag är jättenervös över att berätta för mamma och mormor. Dom har alltid sagt att jag borde vänta. Men hur länge ska jag behöva vänta för andras skull!?!

Hoppas din mamma blir glad för din skull snart Minniie!!! din mamma borde verkligen stötta dig i detta!

Kramar!!

#9: Vänta ALDRIG för någon annans skull, tänk på att du måste vara nöjd och lycklig med hur du lever ditt eget liv. Självklart vill man att de runt omkring ska samtycka men när det väl blir så kommer de stötta dig, det är jag helt säker på! Det låter ju som att du har det väldigt ordnat redan så allt kommer säkert lösa sig hur bra som helst!

Lycka till!

#9 Du har ju uppenbarligen tänkt igenom allt noggrant. Säg bara till dina föräldrar det du skrev här så kan de knappast argumentera emot:) Lycka till.

#9 Ja du har då verkligen tänkt över detta ordentligt och som du beskriver det finns det ju verkligen ingen anledning att vänta… Jag har ingen vidareutbildning efter gymnasiet, just fått ett sommarvikariat inom vården, och vet inte riktigt hur hösten kommer att se ut.
Men vi löser det! Jag tycker att så länge barnet är älskat och får mat på bordet varje dag så är det bra. Jag tror inte att är nyttigt för ett barn att få ALLT hon/han pekar på.

Vi klarar det helt enkelt.
Och min mamma har äntligen gått över på min sida och är nu lika nervös som jag för att berätta det för resten av släkten! Känns skitbra!

Hehe!! Jag insåg nog inte förrän nu när ni säger det hur noga jag verkligen tänkt igenom det! Först kändes det som något olagligt när jag slutade med p-pillren! Men sen när jag och min fästman hade slutat med pillren så kändes det så rätt. Detta var förraförra helgen och sedan dess har jag o min kille svävat som på moln!

Vi har alltid varit lyckliga tillsammans, aldrig haft någon nedgång i relationen. Nån gång har jag varit lite ledsen när jag har varit stressad över jobb och universitet på samma gång, men i relationen har vi alltid haft det bra. Men nu helt plötsligt vill jag bara säga hur lycklig jag är hela tiden! Och allt detta bara för att JAG har bestämt mig för att NU ska vi ha barn! (Min kille har ju tjatat på mig ett bra tag så beslutet har legat hos mig)

I helgen hittade jag ett oöppnat brev som jag hade skrivit till mig själv 2002 (tio år sedan!), hur jag önskade att mitt liv skulle vara när jag var 25 år! Det stod att min högsta önskan var att jag skulle ha flyttat hemifrån och var redo för att skaffa barn för första gången. Det stod att jag hade "gripits" av en sån stark längtan efter barn att jag nästan ville gråta ibland! Så nu är nog tiden inne helt enkelt!!!!

Tack #10 och #11 för goda råd! Jag tror också det kommer bli bra när bebisen väl är tillverkad. 

Minniie, jag tror att det barn kommer få en jättebra uppväxt utan att bli bortskämd med allt hon/hon pekar på! Min mamma var 19 år när jag föddes och hon hade inget jobb. Sen kom min bror nästan 2 år senare och sen min syster 1 år senare. Och jag har fått en jättebra uppväxt! Min mamma vill inte att jag ska vänta med att få barn enbart för att jag skulle få mindre pengar om jag fick barn tidigare, utan också för att det är enklare att plugga och plugga utomlands när man inte har barn. Men min mamma började plugga när jag var omkring 12 år. Först komvux och sen till ingenjör och idag har hon verkligen gjort karriär. Hon har bra jobb som projektledare och bra lön! Så livet är inte slut (som vissa verkar tro) bara för att man skaffar barn! Man kan göra allt de andra ändå (om man vill!)! Min mamma var ensamstående med tre arga tonåringar under hela hennes ingenjörsutbildning!!!

Jag är glad att din mamma äntligen har börjat stötta dig i denna lyckliga tid i livet! Njut allt du kan! Dom är bara små en gång i tiden!!!! Och skäm bort barnet med kärlek, det är mycket mer värt en saker!!

Lycka till!!! Jag hoppas jag får ett + snart också!!

Vad långt det blev! Sorry!! Jag har inte så många att prata av mig med, jag går och tänker så himla mycket men har ingen att dela det med direkt….  Jo, min kille men han förstår inte såna här konstiga problem! I sydamerika är det ju bara att skaffa bebisar på löpande band, inget konstigt med det! Och min syster håller jag redan på att tjata hål i huvudet på!!!

#13, 14: Ja absolut! Min mamma har gått 3 utbildningar under min uppväxt (också ensamstående) så jag vet allt att livet inte tar slut efter barn, det är bara början ;) Mamma har nu för ca 2 år sedan hittat den man hon vill leva resten av livet med, och hon är 44 :)
Är verkligen jätteglad för eran skull och håller tummarna för att ni också får plus snart! Det är absolut den maffigaste och lyckligaste stunden i mitt liv! Sedan dess har väldigt mycket förändrats, tankegångar, prioriteringar, uppoffringar (Slutat röka och snusa direkt efter plusset bl.a) Men allt är så värt det för att vårt barn ska vara trygg och må bra inne i magen :)

Jag förstår det där med att tjata hål i huvet på folk ;) Men det får dom tåla! Haha. (Tur att jag har en gravid bästa vän! <3)

Minniee när jag läste ditt meddelande så hoppade mitt hjärta ett extra skutt! Jag längtar jättemycket! Jag tror inte ens att jag kan förstå hur det känns när det blir pluss förrän jag har upplevt det!

Din mamma borde ju veta det också då att livet inte är slut bara för att man är ung när man får barn. Jag upplever ibland att min mamma och mormor som båda fick barn tidigt pratar som om livet skulle ta slut om man fick barn tidigt. Typ då kan man inte göra det och det etc… Men nu på senare år har de börjat säga att "livet tar ju inte slut för att man får barn, livet tar bara andra former" precis som du berättar. Nya prioriteringar osv.

Önska att min bästa vän var gravid också. Men hon är helt inställd på att vi är för unga för att ha barn och jag vet att hon kommer försöka övertyga mig att vänta om jag säger något så jag har inte vågat säga att vi redan har börjat försöka. Hon har också sagt att hon inte är redo. Och vi som skulle ha barn samtidigt och allt. Hon, jag och våra killar åker till Grekland om 2 veckor så om jag har fått pluss då får jag nog avslöja det. Blir svårt att komma på undanflykter för att slippa drinkar, vin etc annars… typ att jag plötsligt har blivit nykterist! hehe!

Hoppas det går bra att berätta för släkten när det väl är dags!

#16, Haha ja jag förstår att du längtar! :) Hihi Det är underbart!

Ja jo men jag tror hon känner som så att om hon hade fått välja om idag hade hon gärna väntat några år till innan. Även om hon inte ångrar oss liksom :P Men jag tror att det är viktigt att få prioritera och känna efter så det känns bra för en själv, inte lyssna för mycket på vad andra säger och tycker. Mina mostrar kommer t.ex. ha en massa negativt att säga om detta, jag är ung, har ingen ordentlig lägenhet etc. Men jag har ordnat mycket redan. Jobb har jag till sommaren och antagligen fortsatt på hösten, lägenhet kommer ju lösa sig innan bebis kommer.
Jag tycker det är viktigt att fokucera på de bra sakerna :)

Ja men om du inte vill berätta kan du skylla på att du fått urinvägsinfektion eller nått, att du går på anibiotika eller så ;)
Haha. Och du ska ju inte vänta för att hon inte är redo ;)

Ja fokusera på allt det positiva. Du är ju glad, nöjd och LYCKLIG över att du ska ha barn! Låt ingen ta det ifrån dig!!! Håll för öronen om nån är dum och inte låter dig var lycklig! Det stor skillnad på att hjälpa till och kritisera!

Jag berättade för min mamma idag att vi försöker få barn. Först sa hon bara: "Jaha" (alltså väldigt svårtolkat om hon blev glad eller inte) men sen sa hon nästan direkt att hon hade det på känn och att hon var redo för att bli mormor. N är vi hade pratat en stund kände jag att hon tyckte att jag hade tagit ett bra beslut och att hon stöttade mig fullt ut! Kändes som en sten lyftes från mitt hjärta! Jag har typ aldrig haft några hemligheter från henne förut!

Ang. min kompis så kommer hon nog försöka övertala mig att hoppa över antibotikan nån dag om jag skulle säga att jag äter antibiotika. Jag tror jag ska vara modig och berätta för henne så får hon tycka vad hon vill. Klart jag inte ska vänta på att hon blir redo!!! Då blir kanske aldrig några bebisar!! Hehe!!

Ja gud vad skönt det måste varit att fått en sådan reaktion! :D Grattis! 
Vad roligt att hon hade det på känn och inte direkt blev förvånad, hon måste känna dig ganska bra helt enkelt? ;)
Härligt också att få stöd sådär direkt, det fick jag av min pappa :D

Jaså? xD Haha, men jag undrar om man ens ska dricka alkohol om man ätit antibiotika dagen innan..? Ingen aning, men jag är rätt paronoid när det gäller sånt där :P haha
Det är bra det ;) haha

#19 Det "dumma" är att antibiotika inte påverkas av alkohol, det är en gammal myt och läkare och liknande säger såklart åt en att inte dricka när man är sjuk, men det är ju för att det inyte är bra för en sjuk kropp i största allmänhet. Så om man har pålästa vänner funkar inte den ursäkten med medicin;)

#20 Jaha, ne jag bara gissade :P haha Skit också!