En sådan otroligt jobbig situation, jag har självfunderat på hur jag skulle göra om jag blivit gravid när vi bestämt att det var nog med barn. Mitt enda råd är att du pratar så mycket som möjligt med din man. Nöt det fram och tillbaks, alla för och nackdelar, hur du känner, hur han känner. Jag tror det lätt blir fel om ni håller det inom er och försöker bestämma er var och en för sig. Lycka till

Tack så mycket för ditt svar. Det känns verkligen som att det behövs.

Det kan vara lätt att vara principfast innan man står inför valet. Kanske din man ser på saken på ett annat sätt om han får fundera på det ett tag?
Jag tror också att ni verkligen behöver prata om det från alla vinklar.

Vilken jobbig situation! Jag är inte avundsjuk! Säger samma sak som föregående. Prata om det. Försök att skapa ett bra samtal där ni båda får fram den ni känner. Det är så otroligt lätt att någon av er kommer känna sig överkörd eller missnöjd på något vis, men det finns ju ingen 100% bra lösning här heller.

Btw, om nu din man så tydligt vet att han inte vill ha barn igen, varför tar han då risken genom att ha oskyddat (?) samlag med dig? Någonstans får han också ta sitt ansvar, han vet ju att du mått dåligt av abort förr och borde väl inte önska dig att uppleva detsamma igen?

Med allt detta sagt så vill jag slå ett slag för att det är du som till syvende och sist ska bestämma hur det blir (det är iaf min åsikt) för det är din kropp. Om du känner att du inte klarar av en abort så ska du inte göra en. Det är du som får leva med det sedan, i den meningen att det är i din kropp det sker.

Men jag tycker också som de andra att du måste prata med din man om detta. Han kan väl inte vilja att du ska må dåligt en lång tid framöver (om du gör abort) för att han inte orkar med barnen, eler har svårt med dem som du skriver. Han bär ju också ansvar för att detta liv har skapats…

Det måste vara hemskt att stå inför detta val och jag har verkligen medlidande med dig. Men min övertygelse är att du måste vara sann mot dig själv och lyssna på det inom dig som säger nej till abort.

Jag hoppas att allt går bra för er!

Kramar

Ja som de andra också sagt, nummer ett i det hela är ju att prata om detta på djupet med din man!
Det är en väldigt svårvägd situation där du måste ta hänsyn till både din man och dig själv.
Frågan är vad som riskerar att göra mest skada egentligen. En abort skulle direkt skada dig som det låter, medan du riskerar att förstöra i ditt äktenskap om du behåller barnet.

Jag vill bara säga att en abort av rent praktiska orsaker, alltså att det inte är läge av olika anledningar, är inte slutet på livet. Jag blev oplanerat gravid med en pojkvän när jag var 18-19 år och hade helt enkelt inte ork eller ekonomi för ett barn och pojkvännen var verkligen inte redo och hur som helst heller inte rätt för mig. Jag blev deprimerad efter aborten för jag ville verkligen verkligen ha barnet och hade väl egentligen "klarat" det, för måste man så klarar man det ju. Men jag är glad att jag tog den där omedelbara smällen i mitt mående. För hade jag behållit barnet hade det påverkat mig många år efteråt mycket mer och jag hade inte haft så mycket att erbjuda barnet. Det är inte riktigt samma situation men jag vill väl egentligen bara säga att livet går vidare, om det skulle vara så att du bedömer att en abort vore ett nödvändigt ont.

Jag undrar lite också vad du menar med det du skrev, "Sen vet jag att min man har svårt som det är med barnen som vi har"?
Alltså på vilket sätt har han svårt med dom?
Och vad har ni gjort för att skydda er?

Det är knepigt det här för att jag läste något argument om att din man får skylla sig själv lite som haft oskyddat sex med dig, men den kommentaren slår ju tillbaka på dig på samma sätt egentligen. Du får ju isf också skylla dig själv som haft oskyddat sex om det är så att ni har haft oskyddat sex. Inte för att vara elak men ni är LIKA skyldiga till situationen och du måste ta lika mycket hänsyn till hans mående som till ditt eget. Visst, det är din kropp, givetvis och i slutändan har du det slutgiltiga ordet. Jag hoppas bara inte att du snöar in dig i tänket att "han får skylla sig själv" för det får ju tyvärr du också isf. =/
Kom ihåg att han är i en väldigt utsatt situation eftersom du har sista ordet. Låter ju ändå som om ni haft någon sorts överenskommelse att ni inte skulle skaffa fler barn. Prata ödmjukt med honom om det här och gå igenom olika alternativ. Förhoppningsvis kanske han inte tycker att det är så hemskt med ett till barn som ni först trott. Man vet aldrig. =)
Men som sagt, prata om det. Börja där. Lycka till i det här svåra beslutet!

Tack alla för svaren. Det känns bra att ni bollar lite åt olika håll. För precis som Pernillaa sa så anser jag att vi är lika skyldigt båda två till det här. För man är juh två med att ha sex och vi har alltid vetat vart vi båda står.

Det är sa att jag inte kan äta p-piller för vi har väldigt mycket blodproppar i min släkt och utav p-stav, spiral och liknade har jag ständiga blödninger så det är inte heller något allternativ tyvärr. Men det vet så klart min man så vi har använt kondom vid ägglossning.

Och det med att min har det svårt/jobbigt med barnen som vi har imellanåt är helt enkelt att han inte har så lång stubin och ofta är trött. Sen kan jag säga att vi har aktiva och glada barn som som är ganska högljuda som glada lekande barn är. Men med det menar jag absolut inte att våra barn far illa på något sätt. Men med att han är öppen om det så vet jag att det är så och jag stöttar han i det. För barnen har lite krävande åldrar som är födda 05,08,09.

Ja vi har iaf ventilerat lite hur vi känner idag, så vi får se vart det leder. Bställde också tid hos gyn så vi ska få se hur långt jag är gången och att vi får prata med en kurator om det blir abort. Så vi får se vart det leder nu.

#6 Jag menade inte att han får skylla sig själv på det viset, naturligtvis inte. Det jag menade var att, om nu han skulle vara så tvärt bestämd att han absolut under inga förutsättningar skulle vilja ha ett barn till så borde han ju sett till att den risken minimerades eftersom han ju också är medveten om att ts mår dåligt av att göra abort. det gör ju inte ts mindre delaktig i det inträffade, men han kanske borde tagit ett större ansvar.

#7 Skönt att ni pratat om det! Ett stort lycka till, vad ni än bestämmer er för att göra!

#9 Troligen blir det abort med tanke på hur min man känner inför ett till barn. För vad jag anseer så ska ett barn vara önskat utav hela familjen annars är det inte rätt. Skulle vara själviskt utav mig att behålla barnet. För allas del blir nog det bäst. Jag tror inte våran familj kommer att hålla om jag behåller barnet tyvärr.