oj, vad svårt, men har du tänkt så här att hon kanske tar det bättre än vad du tror…  för bara för hon inte kan eller har svårt att få barn så betyder det ju inte att du inte ska få skaffa fler.. förstår också dig.. men försök sätta dig o se vad hon känner ang allt så kanske det klarnar lite för dig..

kanske inte till mycket nytta men kunde inte låta bli o skriva heller… =) lycka till

Det bästa är att du berättar det rakt ut till henne. Jag har också PCO, om tre veckor ska vi på vårat första utredningsbesök, vi har försökt sedan oktober 2010. Under den här tiden är det flera i våran omgivning som fått barn, några av dom har vetat vad vi går igenom, dom flesta inte. För mig är det såklart jättejobbigt att behöva få reda på det, särskillt när en av dom som vetat kanske mest går ut med det på fb. Jag har nog aldrig känt mig så sviken i hela mitt liv! Hade hon berättat för mig personligen hade det känts mycket bättre. Det är klart att du är i en jobbig sits också, men var ärlig mot henne från början tror jag är det bästa för eran relation.

Tack så mycket för era svar! Jag lyckas inte bli av med min klump i magen. Tycker det är så himla orättvist! Jag hade super lätt att bli gravid första gången och dom har kämpat i flera år. Jag är dels rädd för att såra henne, men största rädslan är hur hon kommer att må den dagen jag går med stor mage om hon får ytterligare ett missfall :'( Sist jag var gravid hade vi inte en så nära kontakt som vi har nu. Och jag vill verkligen inte att hon ska dra sig undan och må dåligt mitt i all min lycka. Fy vad livet är orättvist!

visst e det orättvist.. jag blir med gravid lätt.. väntar min andra nu. min första föddes i maj förra året o nästa kommer i nov iår.. så jag vet hur det är o ha lätt att bli gravid.. men försök prata med henne vet att det kan vara jobbigt :(

Ja det är tufft. Men jag får sätta mig ner och prata med henne och se hur hon reagerar. Suck. Vill inte det här :-(

Det förstår nog vem som men hon redan visste att denna stund snart skulle komma

Det här är inte sant! Har svårt att fatta tror jag! Men i går fick jag veta att en annan kompis till mig som var gravid i 5é månaden fick föda sitt döda barn här om dagen. Även hon har haft ett missfall tidigare och hade ju äntligen blivit gravid nu! Ska jag behöva ha det här samtalet med två av mina käraste vänner?

Vad sorgligt :( Men samtidigt tror jag dina vänner förstår att du inte kan "stanna upp" med ditt liv för att de har det svårt. De kanske blir ledsna/reagerar konstigt, men jag har svårt att tro att de skulle missunna dig föräldralyckan. De vet ju hur det är att längta efter ett barn.

Men jag kan absolut tänka mig att det är tufft för dig att berätta för dem om din lycka! Men det går nog bra. Men jag håller med CristineL. Säg det bara rakt ut till dem. Däremot skulle du ju kunna vänta tills den känsligaste perioden är klar (kanske den redan är?), alltså ca 11-12 veckor. Så beöver de inte tänka att du liksom "ropar hej" för tidigt, om du förstår vad jag menar.

Aja, lycka till!

Jag hade väntat tills jag var gravid, jag tycker inte att någon annan egentligen har att göra med att man försöker. Om jag försöker tänka mig in i hennes ställe hade jag bara blivit mer stressad av att veta att ni höll på att skaffa en till, och gå och fundera på om det nu blivit något eller inte etc. Berättar du efter de 12 veckorna är det som det är och då har man något konkret att förhålla sig till, däremot är det solklart att du borde prata med henne personligen och jätteviktigt att hon inte får höra det från annat håll.

Jag har tänkt lite så också. Och givet vis blir dom två dom första vi berättar det för. Vill verkligen inte att någon av dom ska läsa det ex på Facebook.

.. Och stort lycka till förresten :)

Tack! :-)

min bästa vän har genom gått två abortet. även om hon var rätt ung så ångrar hon sig oroligt mycket, men hon gjorde det rätta för barnet <3

vi är somn systrar och kan prata om allt. eftersom jag har en blogg om min grav så kunde hon i början inte läsa den, det var för jobbigt för henne. påminde om hennes aborter och hon blev ledsen. det var även jobbigt för mej eftersom bara mina vänner visste om det i början och eftersom bebis pappa höll på hade jag ingen alls att prata med

när hon tittade på min första ul bild så börajde hon störtgråta

det du måste göra är att vara ärlig, berätta för din vän, involvera henne så mycket som det går, och om hon vill. men du måste även förstå att hon kanske slutar prata med dej för ett tag

du kan tex bjuda hem henne och berätta att ni betämt er för att försöka skaffa ett till barn, men att eftersom du vet att det är svårt för henne ville du att hon skulle få reda på det redan nu, för att underlätta för henne själv. detta för att du vet att det är något jobbigt för henne

jag håller tummarna för dej, jag tror trots allt att din vän kommer förstå, även om det blir svårt för henne

Jag tycker inte du ska vänta så länge som till efter v. 12! Ju längre tid det går, desto större blir "skadan", så har det varit för mig iaf.

Jag håller med #13, involvera henne så mycket det går, om hon vill. Berättar du för henne när ni har bestämt er, ger det henne tid att ta in det.