Lite olika
Har lite olika frågor :) Är förhoppningsvis gravid, ska snart testa, men här kommer lite frågor i förskott :)
1. Vill ha förslag på roliga/unika/fina sätt att berätta för pojkvännen att man är gravid.
2. Jag har tidigare mått lite dåligt och har ärr på mina armar (är helt bra nu), men hur berättar man för sitt barn den dagen h*n frågar "Mamma vad har du på armarna"? Ska man säga som de är rakt på sak att man mått dåligt eller ska man mildra ner de lite?
3. Har BIM den 6'e feb när är de helt säkert att testa om man är gravid? Har en normal 28 dagars cykel.
4. Vilka symptom är minst troligt att inbilla sig?
Kanske fyller på tråden med frågor efterhand :)
Puttar upp :) Nån som har ett svar på nån fråga? ;)

Fråga 2 funderar jag själv på. Har också en del ärr på mina armar. Men hittills har man kunnat lura alla barn att det är katten som har rivit mig.
Men jag tror inte att det är bra att säga exakt vad som hänt, för säger man att man har gjort det när man varit ledsen eller arg, så kanske barnet får för sig att göra samma sak när den blir arg eller ledsen. Och det är ju aldrig bra.
Jag hoppas att det där med att katten har rivit mig kommer funka många år när min son börjar undra och att man sen när han blir äldre och förstår mer kanske kan förklara vad det är och varför de är där.
#2. Precis, de är nog de bästa! :)
1. Det finns ju hur mycket roliga sätt som helst :) Vi blev lika chockade båda 2 så där hann jag inte hålla det hemligt direkt.. ;)
Men du kan ju tex köpa ett litet gosedjur till honom och ge honom. När han sedan frågar varför han får det så kan du säga att det kan vara bra att ha nu när han ska bli pappa.
Eller köp en barnnapp och lägg i hans kaffekopp i köksskåpet.
Säg "pappa" till honom när du vill honom något och se om han reagerar ;)
2. Jag skulle säga att jag slagit mig eller något och inte gå in på deteljer. Det kommer säkert ta ganska lång tid innan barnet ens reagerar på det för du har ju alltid sett ut så.
Min mamma har vitiligo (vita pigmentfläckar på hela kroppen) och jag minns inte ens att jag någonsin har undrat över det för för mig är det så naturligt att hon ser ut så.
Det kan ju vara dumt att skylla på katten om barnet är liten och kanske blir rädd för katter efter det, och egentligen behöver du inte gå in på detalj var som hänt. Kanske trasslat in dig i ett träd eller vad som helst. När barnet blir äldre kan du ju förklara vad som faktiskt hänt och kanske förhindra så det inte händer ditt eget barn också.
3. Sådant har inte jag någon koll på ;)
4. Jag tror nog man kan inbilla sig det mesta om man tror att man är gravid. Jag trodde ju själv inte att jag var gravid men började fundera då mensen hoppade över några dagar och efter jag fick pluset tog det nog ytterligare en vecka tills jag verkligen började märka av det genom större och jätteömma bröst, och sedan kom illamåendet..
Sajtvärd på Iller.ifokus
#4 Tack för dina svar :D De där med att säga pappa till honom ska jag nog köra på :)

Jag har också ärr på mina armar. Det är jättesvårt, vad man ska göra. Jag fick frågan av min lillebror (då var han 4 år) och jag visste inte alls vad jag skulle säga. Jag svarade hastigt "Det är inget att bry sig om" vilket gjorde att han bara blev mer intresserad. Minns faktiskt inte hur jag fick honom att sluta tänka på det men jag avdramatiserade det och fick honom att tänka på något annat, utan att ha behövt förklara. För små barn tycker jag inte att man ska förklara. En sak är väl om de frågar när de är i kanske 13-15 årsåldern. Innan dess tycker jag att man får dra sina små vita lögner.
Med Vänliga hälsningar
Myra Dessjack Medarbetare på Reptiler