Även när jag var gravid i vecka 38-39 kom ibland tanken "äh, det kanske inte passar så bra att skaffa barn nu? Vi kanske borde vänta lite…" haha! Det är ett jättestort steg och det är inte konstigt att ni får lite panik och känner er osäkra, det tror jag faktiskt bara är nyttigt. Det visar ju på att man faktiskt inser vad man håller på och beslutar om.

Allt jag kan säga att om ni väljer att behålla barnet kommer ni aldrig någonsin att ångra er och ni kommer uppleva den största lyckan på jorden.

Jag pluggar också och har pluggat under hela min mammaledighet, det har inte varit några problem. Du måste inte ta något större studieuppbehåll bara för att du är gravid eller får barn, man kan plugga till lärare på distans!

Det är visserligen jätteviktigt med fast jobb, men han kan ju göra allt han kan och ta vilket jobb som helst. Det FINNS jobb om man är villig att ta dom, om man behöver jobb.

Glöm inte att barnet tar nästan ingen plats alls i början. Det går inte eller kryper inte utan vill och behöver bara ligga i famnen. Det kan sova i er säng, det behövs inget skötbord (man kan byta i sängen eller på golvet, mycket smidigare) och ja, egentligen inget som behöver så mycket plats.

Känns det ändå verkligen inte rätt så är det inte rätt mot barnet att behålla det, men jag tror att det skulle lösa sig om ni behöll, om ni vill att det löser sig!

Lycka till, vad ni än beslutar!

Tack så mycket för dina tankar och svar.
Jag har helgen att fundera på och besluta, på tisdag ska de kolla exakt vilken vecka jag är i och sedan blir de eventuellt att beställa abort om jag beslutar detta.

Om jag ska prata om lite annat så har jag väldigt problem med mitt illamående. Jag trodde att man bara skulle må illa på morgonen men jag mår illa nästan konstant hela dagen och kan knappt äta. Jag är också super trött och hängig hela tiden, gäller detta alla eller har jag bara otur med detta?

#2 var glad om du bara mår illa jag spydde i 17 v o hade foglossning från v 15 till v 41.. vi bor nu i en trea o vår son är 5 snart 6 mån o nu måste vi flytta till en 2a för vi inte bor bra så vi har ändå ett barn som behöver plats.. men håller med #1 att barn behöver inte mkt utrymme… men hoppas du väljer med hjärtat hur du vill göra..

Killens mamma åkte hit så fort hon fick höra det. Hon har suttit i 2 timmar och korsförhört oss och säger att det är ansvarslöst av oss att fundera på att skaffa barn när vi inte har fast inkomst och hon fick de att låta att jag var tvungen att göra abort.
*suck*

Sen är jag orolig för hur det kommer påverka min och sambons relation om vi skaffar barn

#4: Supermegajättetrött kommer du vara i några månader, sen blir det bättre.

Jag sov varje dag på jobbet under min lunchrast de första 15 veckorna, och gick och la mig typ klockan 19 på kvällarna. Men sen gick det över :) Och nu, med en bebis i huset, är man istället vaken typ dugnet runt haha.

Hur menar du påverka din och sambons relation? Känns det inte som ett naturligt steg i er relation, utan snarare ett hinder? För det kan ju såklart vara ett problem då.

Jo det är ju ett naturligt steg, men folk har frågat mig om vi haft tillräckligt med "ensamtid" tillsammans eftersom relationen kommer mer eller mindre sen helt handla om barnet och inte om vår kärleksrelation i samma stora utsträckning. Känner man förälskelsekänslor till sin partner när man har barn, eller glömmer man bort varandra?

man glömmer inte bort varandra… jag o sambon har mer tid tillsammans nu efter vår son föddes :) ensamtid kanske man inte får i den utsreckningen som man får när man bara e 2 i familjen men jag tkr man får mer kärlek över lag nu när jag har 2 pojkar hemma :)

#6: Det är jätteolika. Jag vet flera som känner sig otroligt nykära på nytt och vill inget hellre än hålla handen och mysa med varandra, stolta och lyckliga över att ha kunnat skaffa barn tillsammans. Jag och min sambo har väl inte riktigt haft det så, hehe, utan vi är mer fokuserade på vår dotter. Men vi älskar varandra lika mycket som förut såklart och vi har fortfarande romantik i vårt förhållande, men vi blev inte nykära på nytt efter förlossningen som en del andra bli. Det är olika! Det blir nog mycket vad man gör det till..

Nu vill jsg bara komma med ett inlägg om risker, men jag vill inte skrämma dig.

Om du vill göra abort ska du såklart göra det - dock vill jag berätta en sak. Det är väldigt, väldigt ovanligt men man kan bli steril efter en abort. Det hände en bekant till mig. Hon ville inget hellre än att skaffa barn men blev gravid 'för snabbt' och gjorde abort och blev steril.. Hon är så fruktansvärt ledsen och kommer aldrig kunna få det barn hon drömt så otroligt mycket om!
Det är JÄTTEovanligt men det händer. Jag är absolut förespråkare för abort och tycker det är superbra att det alternativet finns, att man får välja själv, men att bli steril är faktiskt en risk man tar.

Vad tycker ni, är det en bra idé att gå på parterapi under första tidens då barnet har kommit? Även om man inte har problem så tänker jag att det är många som säger att det blir en tuff period och då kan det väl bara bra att man går och ventilerar och pratar av sig med någon tredje person som lyssnar?

Oj, jag tycker att det där skiljer sig väldigt mycket. Nu är det juh så att jag har tre barn, men med två pappor. Så med min man som jag är gift med nu hade jag juh redan en liten pojk. Men när vi fick våran gemensamma dotter så vart det ganska svårt. Det är väldigt viktigt att man fortsätter att visa sin kärlek till varandra. För det är nytt för båda och man kan vara väldigt trött båda två. Man får aldrig glömma att våda kärleken, inget man får ta förgivet. Sen kan det vara så att vissa inte mår så bra under graviditeten alltså psykiskt och det följer också med en efter graviditeten. Det tär också en del fast man kanske är jätte lycklig över sin lilla bäbis. Det finns jätte många saker som kan få en att glömma bort att vårda sin kärlek, tyvärr.

#11 Detta är jag såklart rädd för, inte bara för vår egna skull utan även för barnets. Jag skulle vilja att vårat barn ska bo ihop med sina båda "lyckliga" föräldrar :)

Jo så är det juh. Det är nog så dom flästa tänker. Men i bland så är det lätt att ta varandra förgivet, inte med någon elak baktanke utan för att livet rullar på. Men så kan det juh vara även vara utan barn. Men jag tror att det är extra viktigt när man precis har en sån stor förändring i livet. Och igentligen är det juh inte så svårt att visa den man älskar att man älskar han/hon. För det är väl som man säger att kärleken bara ökar och ökar när man slösar med den. Så jag önskar er all lycka.

Ts hur vart ditt/erat beslut??

Det blir en kirurgisk abort på onsdag, jag tror det blir bättre att skaffa barn längre fram =/

#15 så länge du själv tycker det och så, så blir det bra.har själv gjort 2 aborter ena skrapade jag och andra fick jag ligga inne på sjukhuset och typ föda ut:( det var det värsta jag har gjort, så nu blir det inga mer aborter utan nu satsar vi på barn istället=)

varför säger alla skrapa?
min kirurgiska sa dem att man suger ut fostret

#15: Vad bra att ni kommit fram till ett beslut nu, hoppas allt går bra!

Tackar :)