Ska tilläggas att jag bara är i vecka fem..

jag har aldrig varit med om samma sak, men jag tror du kan bli gravid igen så fort din mens är tillbaka som vanlig om man säger efter allblödning o det har slutat, bara v 5 det är inte så bara för det är la runt där hjärtat börjar slå.. kan inte tänka mig in i din sists.. hoppas allt går bra för dig

Jo det lilla hjärtat ska vara i ett vallmofrös storlek å slå  Det är vidrigt att se sitt lilla embryo i klumpar av blod i trosorna..

usch styrke kramar

Jag hade ett missfall innan jag fick min son. Upptäcktes i v 11, men hade varit dött länge. Efteråt gick jag till en privat gyn som såg att jag hade bakterier i livmodern som kanske orsakat det hela. Efter massor av mediciner så blev jag gravid med sonen, tog inte lång tid alls. Fick progesteron under de första 12 veckorna för att hjälpa kroppen att hålla kvar graviditeten.

Det man ska komma ihåg är att det är jättevanligt att man får ett missfall, två är betydligt ovanligare.

Är du orolig att något inte står rätt till så kan du alltid gå till en gyn, jag rekommenderar privat om du kan få tag i en sån.

Men jag är inte välkommen någonstans alls! Har ringt runt och INGEN vill ge mej en tid för undersökning..

Jag hade nyligen en UVI, det kan väll inte berott på det eller??? Vad var det för bakterier du hade?

Jag vet inte vad för bakterier det var, kanske bakteriell vagios?? Det min gyn sa var att hon hade hjälp massor av folk som hade samma, vissa hade till och med betalat dyra pengar i Usa på en fertilitetsklinik och sen kom de till henne, fick dessa mediciner som "rensade ut allt" och blev med barn :)

Vet att det kan vara svårt att få plats hos en privat gyn… :(

Vet inte heller oom UVI kan orsaka missfall?

Det är nog bara att försöka igen, så får du säkert bebis snart :) Vid tre missfal så brukar man få uppkollat om jag inte minns fel.

Hur gick det för dig? Ser att det gått ett par dar sedan ditt senaste inlägg. Lite sent för detta kanske, men min mamma berättade att hon hade kraftiga blödningar är hon väntade min syster, trots det var hon fortfarande gravid efteråt. Detta var också tidigt i graviditeten.

Hoppas du får/fick hjälp av någon!

Tack för svar! Vet att man kan blöda under fraviditet men då brukar det inte göra så fruktansvärt ont, pluss att mina graviditetssymptom nästan är borta nu - spända onda bröst etc.. Jag blöder fortfarande men nu är det mer brunt slämm, jätte äckligt.. Har ont å så, min sambo stöttar mej massor men jag är hemsk, nerverna ligger utanpå å jag blir lessen å irriterad för minsta lilla.. Berättade för hans föräldrar igår, å dom tyckte det var likabra eftersom vi inte snickrat klart på huset å inte känt varandra så länge… Gjorde mej väldigt ledsen.. Kändes som att dom inte tycker att jag duger åt honom, känner mej så värdelös..

Så ska du inte känna, min pojkväns mamma började inte direkt jubla heller när hon fick veta. Min pojkvän har nämnligen en son som han i stort sett aldrig får träffa, hur mycket han än försöker. Så hans mammas första kommentar var: "Men du kan ju inte gå runt och skaffa barn hur som helst", hans son är nu 15 år och är också hans enda….

Vissa människor ser bara "problemen", andra vet att det kommer lösa sig (speciellt om man bor i Sverige) :)

Tråkigt med sådant bemötande, särskillt som i ert fall är helt utan grund vadå "skaffa barn hur som helst".. Men hon kommer säkert ändra sej om hon inte redan gjort det..

Hans mamma har väll rätt i att vi inte känt varandra så länge, men varken jag eller min sambo skulle springa iväg å skaffa barn med någon om det fanns frågetecken (inget förhållande är perfekt och vi går inte runt i en rosa dimma av nyförälskelse - särskillt inte med missfallet i "bagaget" som är en ganska stor prövning på en relation, men det känns genuint tryggt, naturligt och bra), å oavsätt hur länge man varit tillsammans vet man inte hur framtiden ser ut..

Har man hus har man ALLTID någonting att göra med huset så att inte skaffa barn för den sakens skull är absurd..

--

Jo, sist han prata med henne så verkade hon ha smält det lite. Hon trodde det blir en pojke för att jag varit så extremt illamående, men min mamma tror det är en flicka av samma anledning ;) Har pratat med folk och det verkar inte ha något alls med könet att göra, jag är helt enkelt känslig för hormonrubbningar.

Vi har inte känt varandra så länge heller, ungefär 1½ år, har bott ihop ett år. Ibland krävs det inte mycket mer, när man vet så vet man. Har aldrig velat ha barn med någon annan, inte ens för ett ögonblick och då har jag ändå haft två långvariga förhållanden.

Ni har ju hus ihop! Det är ett stort steg det också, vilket tyder på att ni är seriösa i erat förhållande. Inte alla snabba beslut är förhastade och ogenomtänkta. Själv kan jag inte ta en beslut utan att känna "det här är vad jag verkligen vill". Den känslan är som svart på vitt, aldrig oklar. :)

Samma här, jag har alltid velat ha barn men aldrig med någon annan (har sett mej själv som ensamstående mamma även då jag varit i förhållanden) innan jag träffade A..Jag har aldrig velat "ringmärka" mej med någon men nu sitter jag här med förlovningsringen på fingret..

Stort Grattis till er lycka!!! Å guuu vilken fin mage du har!!! 

Jo, vi ska gifta oss till sommaren, dock gillar jag inte smycken så mycket så jag letar fortfarande efter den där "perfekta" ringen som jag kan bära resten av mitt liv. Så vi bär inte ens förlovningsringar än, vill ha matchande förlovnings- och vigselring ;)

Tack så mycket

Snart är det eran tur ska du se!

Jag åkte nyss på ett "missfall" i måndags(blödde) men han levde då vi kom till sjukhuset. Fick bli sängliggandes men igår på ultaljudet visade det sig att han inte levde längre och jag fick göra en vanlig förlossning på honom(v 22) så fick ligga som sagt i några dagar och invänta på att se hur de skulle gå, det var de längsta dagarna jag varit med om. Har fått komma hem idag.. Men det är tungt, speciellt då det är andra barnet jag misster. i förra graviditeten hade jag hunnit till v 26.. Men det är som sagt inte kul i vilken vecka man än är i…

Oj, det måste kännas tungt.. :( Min syster gick igenom samma sak, men fjärde gången gilt; nu har hon en underbar liten bebis! Så håll ut tjejer! Det här är ett av många mysterium med den mänskliga kroppen.

#15 Oj, jag lider med dig. Förstår att du har det tungt just nu

Man tror att man är någorlunda säker när man passerat vecka 12, men inte ens då kan man pusta ut. Jag lider verkligen med de som drabbats av missfall eller dödfödda barn.

Jag fick ett missfall för drygt 5 år sedan. Det var en oplanerad graviditet och när de gjorde VUL för att se hur gammalt fostret var visade det sig att det hade dött i v. 7, kroppen hade bara inte upptäckt det än. Jag fick ändå en tid för abort någon vecka senare som planerat för att få ut det döda fostret, men några dagar senare satte missfallet igång av sig själv. Min sambo körde in mig akut och där kollade de med VUL så att kroppen hade fått ut allt och så fick jag tabletter för att livmodern skulle dra ihop sig igen.

Om du fortfarande blöder eller har ont så hade jag åkt in akut om man inte får nån tid nånstans. Som jag har förstått det är det viktigt att veta att kroppen får ut alla rester av graviditeten så att man inte får någon infektion. Jag hade blivigt galet arg på BM om hon hade bemött mig så, då hade hon fått höra ett och annat.

Det brukar nog ta olika lång tid för kroppen att komma igång med ägglossning efter ett missfall, det beror på hur snabbt graviditetshormonerna går ur kroppen. Är väl därför man rekommenderar att vänta med oskyddat sex till efter första mens, så att man har koll på när man blir gravid.

Hoppas i alla fall att allt går bra för dig och att du snart har en liten bebis i ditt liv.