Vadå, är han rädd att han ska misshandla barnet? 

Inte misshandla!!  Det vart felskrivet.

Han är orolig att han inte komemr kunan vara en bar och tålmidig far. Att det slutar med att jag får hela ansvaret då han int klarar av det.

antar att det blri ltie deprisonsmässigt då.

Så såvrt at förkara, Han har det jobbigt då fålk som stått honnom nräa gott bort hastigt och jobbet han har sliter alldels för mycket på hans hälsa påbe fysisk och psykiskt. Så han är lite som en zombi. och han är rädd att det kommer missjunna vår och de kommande barnets relation i så fall.

Sen har han nog den vanliga oron att han itne vet hur man hålelr ett barn elerl vad dom vill. men det värkar komma natruligt för mig då jag hammnar i småbarnsällskap så jag är inte orolig.

Hoppas ni förstår bättre nu. Jag är duktig på att skriva tokigt.

Hur tänkte ni när ni planerade era barn?  Vill inte väta för läge och inte för kort. vill inte planera för mycket men man måste ju planera om man går på piller och sådant.

Det här med att inte kunna hålla ett spädbarn eller veta vad dom vill är något man lär sig. De visar och hjälper på BB om han uttrycker att han är osäker på hur han ska hantera ert barn. De kan visa hur man byter blöja, hur man bär på olika sätt, hur man ammar och allt man kanske är lite osäker på. Det är okej att inte veta allt från början!

För att ta reda på vad barnet vill är det till en början ett evigt gissande. Oftast är det mat, trötthet, kissig blöja som måste bytas eller närhet/gos, men dom kan ju också ha ont och lite så. Man lär sig allt eftersom och det är som sagt okej att inte veta allt från början, så länge man hela tiden alltid går in helhjärtat och vill det bästa för sitt barn och alltid gör sitt yttersta för att hjälpa, trösta barnet och ser till att barnet inte måste ligga hungrigt :)

Läs på så mycket som möjligt. kolla babycenter och growingpeople tex.

När vi planerade barn tänkte vi;
Ordentligt bostad - japp
Fast förhållande - japp
Stadig ekonomi med stadig inkomst och mycket pengar sparade på banken - japp
Båda längtar efter barn - japp

Och sen körde vi. Vi fick får dotter när vi var 22 och 25. Hon är 6 månader nu och allt har gått jättebra!

Tack för svaret. Ja en av rädslorna var att han inteviste hur han skulle hålla.

HAn ororar sig för den ekonomiska biten med.

Han har fast jobb nu men tänker föröka börja studera i eventiellt nästa höst och då blir det ju knapert.

Jag har inget jobb då jag är heltidsjukskriven, men ajg hoppas att jag snart kommer få börja arbetsträna.

Vi Pratade lite mer seriöst i går och jag fick lufta mina känslor ordentligt ska prata mer nu i helgen men vi värkar ha kommit överens om att vi ska vänta ett år och eventueltl att vi börjar föröka under hösten då har han förhoppningsvis kommit in på skolan och får lite tid att komma in i rutinenrna där innan. Det är vad han vill.
MEn han är helt med på att ha barn innom kanske 3 år.

vilket är jätteskönt han måste bar får komam ur sin livskris och jag måste få stabiliseras ordentligt först.

Men komemr fortsätta läsa på så mycket jag kan. hadde jag kunnat hadde jag även varit barnvakt.

Det finns mycket olika åsikter om att var redo inan ma nskaffar bar och hur det är att ha barn. Nu undar ajg vard eran personlig åsikt är.

Hur förberädda var ni när ni skaffade barn och vart det som ni tänkt er?

Ni med sömnlösa nätter är ni helt döda elerl har ni den där onaturliga orken att fortsätta utna sömn?

Vi var nog väldigt förberedda med de punkter som jag nämnde. Pengar, bostad, jobb, tillsammans i 7 år och det blev nog som vi tänkt oss. Faktiskt.. Det har gått jättebra.
Vi köpte allt vi behövde i god tid.. Köpte mycket begagnat via tradera och blocket, fick en del saker och köpte också mycket nytt såklart.

Min dotter är som sagt 6 månader och har under alla 6 månader vaknat mellan 3-6 gånger varje natt för att amma. Hon har inte haft kolik och varit uppe och skrikit hela nätterna men speciellt i början var jag vaken 1 timme varje gång hon vaknade (så jag var vaken 3-6 timmar på nätterna), medan det nu snarare än 15 minuter jag är vaken varje gång (är vaken mellan 1-2 timmar på natten ungefär). Hon sover mellan 1-4 timmar i sträck, så jag har ju inte sovit en hel natt på snart 7 månader.. Men man orkar ändå. Det går! Man kan ju sova på dagen också, när barnet sover… :)

Jag vet allt alla säger det, men jag säger det också.. Det ÄR värt allt jobb och all slit :)

Skönt att höra. Har en del kläder sparat från när jag och min syster var små samt att min kusin nu börjar förskolan och hännes förladrar fått mycket av oss och ger nu tillbaka det samt att jag får barnvagnen och de som dom har. Så jag känner att den biten innom ekonomin komemr gå super, sen vet jag inte men jag hoppas jag kan amma för det är något jag värkligen vill.

Så det som komer kosta är ju blöjor och sen när barnet växer så behövs det ju köpas in nya kläder och leksaker. Men som sagt har väldigt mycket sparat =).

Jag är var jätetorolig för allt med sömnene då jag lider av trötthet men det har börjat släppa lite. JAg kan sova nrä barnet sover och får jag så dåligt med sömn att jag inte årkar kan jag ta en dag och gå till mamam elelr svärmor och sova på soffan medans dom vaktar en stund.

Men någon av måste ju ha inkomst och framförallt måste min sambo känna sig redo. Så de jag ska göra är att förbereda mig så mycket som möjligt och samtidigt prata om det då och då med sambon och hjälpa honnom att bli av med hans oro inför barn.

Så ja är posetivit inställd ävne om det kommer dröja till 2014 så som det ser ut nu

Jag var precis som du, längtade som tusan men sambon var ändå inte riktigt redo.
allt kan ju faktiskt hända, barnet kan ju hålla en vaken hela nätterna igenom. inte så roligt om man har ett stort prov nästa dag.

ett tips är ju att vänta på honom, men fortsätta att prata om barn.
åka till bekanta som precis har fått barn osv, jag och min kille blev super sugna i december men han ville vänta ett tag.
Jag slutade med mina minipiller i december så länge och vi körde oskyddat men försökte undvika när jag hade ÄL.

Vi pratade om allt, vad vi ville ha, barnnamn, umgicks mycket med benakta som hade småbarn osv sen i slutet utav mars sade han att han ville prova när jag hade min nästa ÄL.  Åh vipps så hade vi ett plus på första försöket :) 
så nu ska vi få en liten i slutet utav januari 2012 <3

så mitt bästa tips är att låta honom ta sin tid, men fortsätta prata om barn lika mycket som ni gör nu och låta honom komma in i en "papparoll" jag tror vi tjejer känner oss lite mer redo än killarna för det mesta innan vi ens har fått ett + 

Tack =)
Jag känenr några som fick tvillingar nyligne men dom har väldigt mågna i familjen runt sig redan så det är ltie svårt.

annars har jag inga barn runt mig. Hadde jag haft det hadde jag nog spenderat mycket tid där =)

Grattis till den blivande familjemdelämmen, Länktar men det är samtidigt skönt att veta tt det kommar kul att få längta lite.

#6 Vi var inte speciellt förberedda, men vi hade båda fast jobb, vilket vi tyckte var viktigt. Vi fick väldigt mycket grejer till bebisen av våra släktingar så vi sparade mycket pengar där (men självklart hade vi haft råd att skaffa allt själva annars).

Bostaden däremot är det lite värre med. Vi bor i en tvåa på 52 kvm och det är trångt! Bara hunden tar upp halva lägenheten ;) Det fungerar ju ett tag till men ett-två rum till hade inte skadat. Förhoppningsvis kan vi flytta nästa år.

Angående sömnen så var det inte jobbigt för mig i början. Jag är morgonmänniska och i mitt jobb vaknar jag kl fem på morgonen ett par dagar i veckan. Min son fick in en bra sovrutin snabbt och ammade bara en-två gånger på natten, så det var inte så jobbigt. Visst känns det att behöva vakna under natten men man klarar det.

Dock har jag inte slutat vakna om nätterna fastän sonen inte ammat under nätterna på flera månader. Jag vaknar flera gånger, oftast kan jag somna om men ibland går det inte. Inatt till exempel vaknade jag vid halv tre och har varit vaken sen dess =/ Och jag har jättesvårt för att sova på dagen så då blir det totalt kaos för mig. Oftast blir det bra igen om jag bara får sova ut en natt.

Vad jobbigt at du fortsätter vakna. Men boendesituationeen låter lite som oss har en 3 rumamre på något med 75 elelr om det var 57 kvadrat jättedålig på det där. Fast våra katter tar inte så stor platts och vi har ju hobbyrumemt osm eventueltl skulel bli barnrum då.

Det är så skönt att höra hur olika personer har det och hur dom ser det och hanskas med det. för det är nog något flera kommande föräldrar oraar sig för.

=)