Det verkar vara rätt beslut att göra abort med tanke på situationen du är i. Barnet skulle förmodligen inte bli friskt med tanke på medicinerna du äter.

Även om det känns svårt så tycker jag att du ska berätta för dina föräldrar, alla kan ju göra misstag och det måste dom ju acceptera. Du kommer nog behöva deras stöd!

Om du verkligen inte vill prata med dina föräldrar om det så tycker jag du ska leta upp en annan vuxen att få stöd av, gå till ungdomsmottagningen eller om du har en annan vuxen du kan prata med, en släkting eller en kompis förälder.

Jag tycker iaf inte att du ska vara ensam om det här!

Prata med dina föräldrar - de är ändå dina föräldrar. Säg som det är rakt ut bara. Eller har du någon kurator eller undomsmottagning att prata med? 
Kanske du har något äldre syskon med som du kan prata med?

Det finns två alternativ till abort (om det inte dykt upp flera dom senaste åren). Medeciniska och kirurgiska. Själv så valde jag kirurgiska när jag var 18 år. Tyvärr så fick jag även missfall under tiden.  Och något som de verkar glömma att berätta är att tabl man får kvällen innan kirugiska är att man kan få missfall utav dom. Jobbig uppelvelse, och kan även tänka mig att medeciniska är ungefär så. Men ändå, dagen efter så åkte jag ändå in till kirurgiska för att ta bort "resterna", som jag tycker är bra. Så att inget blir kvar.

Just att kunna prata med mina föräldrar har alltid varit ett otroligt problem och jag har en kontaktperson men hon skulle vara tvungen att berätta för dom och lika så med min läkare.. jag vet inte riktigt hur jag ska göra för det är så många människor och socialen som är inblandade i mitt liv så det här kan bli en stor sak..

Har du närmare kontakt med någon utav dina föräldrar?
Eller har du bra kontakt med pojkvännens föräldrar?

Nej, mamma möjligtvis men hon skulle aldrig hålla tyst om det för pappa !

#3

Jag förstår att det känns svårt och jobbigt men det ÄR en stor sak, nånting måste du göra. Även fast det kanske inte känns så nu så finns det ju faktiskt värre saker. Du har ju inte gjort ett brott, du har råkat bli gravid. På sättet som du beskriver så var det ju inte direkt planerat! Det hade kunnat hända vem som helst.

Huvudsaken tycker jag är att du får göra abort och gå sen gå vidare! Om dina föräldrar blir arga eller besvikna, låt dom bli det, du tar ju ändå konsekvenserna av det som hänt och det tycker jag är väldigt mogen av dig!

Jag har försökt få tag i både Kvinnokliniken och UMO idag men ingen svarar.. MEn när jag får tag i dom ska jag se hur dom tycker jag ska göra. Det känns så overkligt endå, Jag har något i mig som växer till en människa som kan andas och tänka! även fast det inte kommer få födas på ett antal år känns det endå så konstigt och nära..

#7 Jaa det måste kännas jättekonstigt, men försök att koppla bort tanken på att det är ett barn. I framtiden när du har planerat för ett barn och allt i ditt liv har ordnat upp sig så kan du njuta av det men nu får du tänka lite mer egoistiskt.

Vad säger din kille om det här?

Du har varit ansvarsfull och gjort allt du kunnat för att förhindra en graviditet. Nu fungerade det tyvärr inte den här gången och du blev ändå gravid. Att göra en abort i det här läget tycker jag är helt rätt och jag är imponerad av din handlingskaft och mognad.

Jag pratade med honom så fort jag började misstänka att jag var gravid. Han var helt underbar och sa bara att jag måste testa mig innan jag börjar oroa mig och att han kommer stötta mig till hundra oavsett vad jag väljer. Han sa också att han kan ju inte bestämma åt mig men att barn gärna får vänta några år för att skaffa barn ska vara en glädjefylld upplevelse för alla, inte bara orsaka problem och göra så att jag mår dåligt. Men att jag är den som ska bestämma och att jag måste göra som jag vill, inte vad han vill. Jag träffade min kontakt person förut men smsade och berättade innan. Hon sa att hon absolut kommer stötta mig och att jag gjort allt jag kan rätt och att jag skulle smsa pappa och förklara exakt hur det var. Och det gjorde jag och han och mamma tog det väldigt bra och tyckte att jag var duktigt som berättade detta så tidigt. Endå är det ju fortfarande väldigt läskigt men det känns mycket bättre nu när jag vet att de vet:)

#10 Gud vad skönt att dom tog det så bra!! Skönt för dig :) Lycka till nu med vad du än bestämmer dig för!!

Tack så jätte mycket alla som svarat och peppat mig att våga berätta för mina föräldrar!

#12 Så lite så :) Bara kul att kunna peppa och hjälpa!

Vad glad jag blir att läsa att det har gått bra att berätta

Tusan vad STOLT jag känner mig över dig när jag läser hur du har löst det hela och att du berättat för dina föräldrar! All styrka till dig! Det kommer gå bra skall du se!

Tack så jätte mycket! :D Idag fick jag äntligen tag i UMO, eller pappa fick det. jag satt och ringde och ringde och ringde men det var baar upptaget så pappa ringde via växeln och då kom han fram direkt så imorn vid tio ska jag på ultraljud för att veta exakt hur långt gången jag är :) Lite nervös är jag faktiskt :)

#16 du får berätta mer sen om du vill.. jag tycker du är SUPER duktig som berättade för dina föräldrar… :)

#16 Som #17 säger, berätta gärna hur det går när du varit där osv. Håller tummarna för att allt kommer gå bra! :)

Nu har jag gjort ultaljud. Jag var lite nervös men min pojkvänn var med så jag överlevde:) Det läskigaste var när hon förstorade en lysnade, 5 centimeters avlång klump för jag bad tyst för mig själv att snälla låt det inte vara en tumör, men det var det inte!*pust* Jag har precis kommit in i vecka 6 så precis som jag trodde. Jag ska göra själva aborten nästa onsdag och som tur var han min pojkvän vara med hela morgonen iallafall. Jag vart så glad när jag fick veta att det inte var på sjukhuset utan på den läkarmotagningen jag var på som jag skulle göra det. Det var jätte mysiga lokaler men en kakelugn och tända ljus, alltså inga läskiga sjukhusmiljöer som jag var inställd på. Det känns skönt nu att veta att det är på gång iallfall! Gynundersökningar är alltid jätte obehagliga så jag väll stel som en pinne men snabbt gick det, klart på någon minut :D

#19 Vilken härlig pojkvänn du verkar ha och vad bra att det gått bra för dej och att du blivit bra omhändertagen. Skönt att du får göra det i en mysig omgivning istället för en klinisk sjukhusmiljö.

Lite nervös inför onsdagen bara :D

Det kommer att gå hur bra som helst  
Se till att läsa på ordentligt vad som kommer att hända med din kropp så att du är väl förberedd. Om det kommer att göra ont, hur länge du kan ha blödningar och så vidare.

Det kommer gå bra! Styrkekramar i massor!

Jag inte sluta tacka er för att ni varit så stöttande och uppmuntrande, har verkligen betytt mycket!

Min kontakt person sa en väldigt viktig sak till mig när jag skulle berätta för mina föräldrar; Barn kan släppa många bomber på sina föräldrar och vara säkra på att föräldrarna förstår, men de dom inte kan göra är att försöka skona sina föräldrar från sanningen. Att berätta om riktigt svåra saker och stora misstag man gjort kan föräldrarna vara lugna i att ens barn berättar om det hänt någonting. Och om föräldrarna vill att barnet ska berätta saker måste barnet känna sig tryggt i att föräldrarna inte blir arga och stöttar en, oavsett vad som hänt.

Och så sant som sagt, mina föräldrar vart riktigt tacksamma över att jag berättat även fast det måste varit svårt och de har stöttat mig jätte mycket. Jag trodde de skulle bli arga men de vart bara glada över att jag tog ansvar för mina handlingar:D

Hej! Jag har inte riktigt läst alla inlägg, men jag tycker det är jättebra att du vågade prata med dina föräldrar, tror det är jätteviktigt. Och sen verkar du ha en väldigt bra pojkvän också, som andra har sagt. 

Du nämnde att du tyckte det kändes lite märkligt att det är något som växer inuti dig, och det är ju faktiskt så. En blivande människa, och jag skulle bara vilja råda dig att tänka efter en gång till innan. Jag har hört om väldigt många som mår dåligt (mest psykiskt) efter en abort, och därför bör man nog vara försiktig med det beslutet kanske. Det skulle inte vara själviskt att behålla ett barn som du skrev längst upp, även om man lever i väldigt svåra omständigheter och man har en väldigt svår situation, det tycker inte jag.

Eftersom du har så många kärleksfulla och hjälpande människor runt omkring dig, borde de ju stötta dig vad du än väljer att göra.  Så jag tänkte bara uppmuntra dig till att tänka efter, lyssna till ditt eget hjärta och vara helt säker på vad du gör. Ta hand om dig!

Hoppas att det gått bra för dej, för det var idag som var dagen va?

Undrar också hur det har gått för TS! Håller tummarna för att det har gått bra

Jag har suttit i samma sits! ung och gravid. inte kul! men ditt beslut är absolut rätt beslut!

när man blir gravid ska man vara 100% säker på att de är vad man vill i livet, du ville inte och står för de och jag är jättestolt över dig som gör en abort!

de är slitigt psykiskt men du kommer alltid bära med dig att de va rätt beslut :)

Hoppas de gått bra! stolt över dig, BAMSEKRAMAR!

Ps! Du ska skratta dig lycklig som har en pojkvän som bryr sig och föräldrar som stöttar och hjälper, men du ska veta att hade du behövt nån att följa med dig hade jag hållt dig i handen hela vägen! ingen ska behäva gå igenom sånt här ensam! :)

så, nuhar det gått ett tag och jag har överlevt! själva aborten var inte så dramatisk utan jag var där i några timmar och åkte sen hem. helt komplikations fritt! jag blöder fortfarande massor men det har börjat att ge med sig , även det magonda är bättre fast ennu inte helt bra.. mina föräldrar har varit väldigt förstående även efter att jag inte kan gå tillbaka till normalt riktigt än men att jag försöker gå i skolan så mycket jag orkar och att jag inte kan springa, eller gå långt eller lyfta saker riktigt än :)

Vad bra att det gick bra och blir bättre

Skönt att det gick bra och att du känner att dina föräldrar finns där. KRAM