det är inget att vara orolig över.. när man går på ultraljud så ser dom ju om det är något fel, och jag tror inte det är så vanligt att man måste göra om sitt hem till ett sjukhus.. och skulle det nu bli det så bestämmer ju ändå du vem som ska komma och hälsa till med barnet (allså om den skulle få personligassistent) men det är inte så vanligt när dom e små…

Ingen mer som har något att lugna mig med…?

Jag var också jätte orolig till och från, det tror jag hör till. Men ut kom en frisk tös som nu är drygt ett år :)

Det är svårt att säga hur det ska gå, för det finns inget facit på vem som kommer få ett sjukt barn eller inte. Det händer vissa, men långt ifrån alla.

Det är så vanligt att var orolig att det till och med står i alla "mammaböcker"  De absolut allra flesta går det bra för så det är ju onödigt att ta ut oron i förskott´. Oftast så är ju oron i onödan. Spara oron till du behöver den istället

#1 Jag har jobbat sm personlig assistent hos ett litet barn på ca 14 månader var hon då som hade som sjukhus i sin bod. Fick bo själv där pga infektionsrisk, syrgas, sondmatning, m.m. Så visst finns det!

Nu vet jag inte om du är gravid redan… Men barnmorskan kommer vid inskrivningen att fråga om det finns sjukdomar i släkten. Det finns olika ultraljud och tester att ta om du vill, det där kommer barnmorskan att berätta om också. Om du behöver prata med någon om oron så säg det till barnmorskan, som säkert kan hjälpa dig att ta kontakt med en kurator eller liknande på mödravårdscentralen. BM och MVC kommer att ha koll på dig (om du vill) ;) Och när bebisen är ute så tar barnavårdscentralen över. Det går alltid att ringa 1177 dessutom så du ska inte behöva sitta ensam med oro!

Precis som du själv säger… så är det jättevanligt att vara orolig! Och tänk på att man oftast inte läser så mycket om de helt friska barnen på olika forum på internet utan det är de som har besvär som skriver… Man kan bli helt knäpp av att läsa vad vissa skriver… Då är det såklart bäst att låta bli att läsa.

Min morbror och hans fru ville ha barn jätte gärna och försökte med ett flertal missfall som resultat men plötsligt hände det och hans fru blev gravid, han var då 41. Deras dotter föddes två månader för tidigt och de fick bokstavligen bo på sjukhus i en månad . Hon kunde inte ammas utan fick ha en slang ner till magen och fick alltid ligga på en liten matta som regerade på om hon slutade andas. Det första halvåret som föräldrar var otroligt jobbiga för dem och deras dotter hade ofta kolik och andra besvär men nu är hon ett år och växer så de knakar. Hon är världens finaste bebis och för att inte glömma den starkaste jag någonsin träffat. Envis och väldigt, väldigt bestämd men hon mår lika bra som vilken bebis som helst ! Det jag ville komma till är att de trodde aldrig att de skulle få barn och inte minst att barnet skulle överleva men nu är de lyckliga med sin lilla dotter trots alla komlikationer. Lycka till!

#5 jo visst har hört om det med.. men det är då inte vanligt..