Sitter själv mitt i smeten med grav-tecken men för oregelbunden mens för att våga ta ett gravtest ännu.

MEN, om det är något jag kommit över det senaste panikartade dagarna så är det att grav-test aldrig visar fel när det visar positivt, det kan bara visa fel om det visar negativt.

Således, om du har fått ett plus, så har du ett litet pyre där inne och ska njuta fullt just nu! Jag är så avundsjuk och glad för din skull!

Njut, njut av lilla pyret och ta hand om dig!

/Humsi

vilken vecka är du i? Det kan ta lite tid innan man känner av de myke av symtomen. Jag var som du i början för mina försvann plötsligt i v 6, men kom tillbaka massor veckan efter. Försök slappna av i nu i början. Kroppen har så mycket att ställa in sig på.

#1 tack så hemskt mycket, och jag önskar dig lycka till och att du också har en liten bebbe där inne! :) För mig hände detta när jag som minst anade det, försökte medvetet skaffa en liten i ca 6 månader men ledsnade på väntan så ja bestämde mig för att skita i det, och rätt som det var så hände det, tror nog att det bästa är nog att inte övertänka det hela, även om det är svårt! Säg gärna till när du har vågat dig på ett test, skulle vara kul att höra :)

#2 Jag har ingen aning faktiskt, trodde inte att jag väntade barn så jag valde att inte hålla koll, hade ju konstant mensvärk och trodde att mensen skulle komma vilken sekund som helst, men 2 månader senare och ingen mens. Och för tre månader sedan fick jag en liten blödning som varade i någon dag. Har ju läst att gravida kan få en blödning i början så jag vet faktiskt inte vilken vecka jag är i överhuvudtaget! Har min första tid hos BM den 15:e, känns som en evighet dit, och vad jag har hört får man inte göra något VUL eller UL på första samtalet? Det är faktiskt det enda jag bryr mig om just nu, få höra hjärtat slå och veta att den lilla jäveln finns där <3 hahaha

#3 man gör inget vul eller ul första samtalet utan du kommer få en tid hos en vårdcentral av bm när du varit där.. har själv nyss gått igenom en hel graviditet, jag har visseligen fått min lille kille nu <3

vänd dig till en privat mottagning och förklara läget. Att du vill veta mer hur långt gången du är. det är ju rätt viktigt att veta tills det riktiga UL är v 19. Då ska det ju undersökas oh se så att det ser ok ut. Eller prata med barnmorskan när du bokar tid hos henne.

Se till att få en tid för VUL eller UL så att du (och BM) vet hur långt gången du är och kan planera in övrig mödravård på ett bra sätt. Tills dess, njut så mycket du kan och tänk att det finns egentligen ingen anledning till oro. Prova att skriva lite graviddagbok eller så, det gjorde jag och det är väldigt kul att läsa i efterhand. Det är lätt att glömma bort hur man tänkte. :)

Jag fick göra UL på grund av oro. Jag mådde, precis som du, dåligt av all oro. Jättejobbigt var det! Känndes mycket bättre efter att jag sett den lilla varelsen där inne och fått veta att allt var normalt (för det är det ju i nästan alla fall).

Hur går det för dig? Har du varit iväg på undersökning och sådär ännu så du vet att allt är som det ska?

/Humsi

Jag valde att ta det lite lugnt och "njuta" fram tills min tid hos BM som var idag. Kan ju säga att så fort jag bestämde mig för att stressa ner och inte tänka negativt kom KRÄKNINGARNA och illamåendet… värre än någonsin! Konstant, hemskt! Höll sig i en vecka och är som tur på bättringsväg. Hursomhelst, vi försökte klura ut vilken vecka jag är i, och om man räknar via sista mensen så ska jag vara i vecka 12+3, fast hon tror att det är någon vecka mindre. Hon sa bara att jag kunde ringa privata läkare och be om VUL, eller vänta tills slutet på juli för att ta ett ultraljud på sjukhus. Har dock jättesvårt att bestämma mig, vill ju självklart veta mer exakt, men jag är livrädd för undersökningar via underliv pga lite privat "trauma" för främlingar + pillande om man säger så.. Tog upp att jag ville försöka göra ett tidigt UL men det var inget hon gick vidare på utan sa att det var bäst att vänta tills vecka 18, och vad jag har läst är det väl inte ens möjligt att göra annat än VUL privat, iaf här i Uppsala….

Hur går det själv Humsi? Har du vågat dig på ett test än?

Jag fick två ul pga oro. Ett i v 10 och ett i v 13 så det går om man verkligen mår dåligt av det.

Jag skulle nästan ha krävt ett VUL, jag gjorde inte det i början (erbjöds inget heller), men nästa gång ska jag absolut kräva det pga oro..
Var på inskrivning och sådär, allt var frid och fröjd tills jag plötsligt började blöda i tredje månaden.. Det visade sig att fostret varit död sen åttonde veckan
Nu menar jag inte att skrämma upp dig eller så, utan jag menar bara att med min nästa graviditet ska jag verkligen göra ett VUL och kolla så att allting är bra och står rätt till.

Lycka till  <3

Oj…. men hade du symptomen som en vanlig grav. under tiden också?

Hm, nej, usch, vad hemskt det är att gå runt och vara ovetandes, speciellt när man har varit på inskrivning och allt börjar bli verkligt och så blir det sådär… Jag vill verkligen undvika VUL, jag ska tjata lite på min BM om vanlig UL men går det inte så gör jag VUL redan nästa vecka om tiden finns.

#12 Antar att du menar mitt inlägg? Jo, symptomen som illamående och sådär slutade vid v.9 (kring då fostret dött), jag sa det, men det var tydligen helt normalt och inviduellt från person till person, dom borde ju märkt hur orolig jag var, men inte att jag fick göra vul.. 

Jag lånade pappas Doppler, en apparat där man kan höra hjärtljudet och jag hörde min bebbe jättetydligt! Så nu vet jag att lill*n verkligen finns<3 ÄR överlycklig och oron har släppt jättemycket! Förhoppningsvis fortsätter det såhär bra. Tack för alla råd och snälla ord

#14 Vad skönt!  Önskar dig all lycka..!

så skönt för dig ts. jag har med en doppler och jag är mycket lugnare nu än tidigare. Tyvär så kommer man ju aldrig bli helt lugn, man tänker så mycket. Snart har jag ultraljud vecka 19 och nu oroar jag mig för missbildningar istället.

Hoppas du slipper illamåendet snart. För mig började det avta i vecka 9 så bm sa så är det helt induviduellt. Jag mår toppenbra förutom lite lågt blodtryck, men det är ju önskvärt tydligen.

Lycka till och hoppas allt går vägen =)

#14 tusen tack!

#16 Dopplern är fantastiskt, man vill gärna lyssna heeela tiden, men det är absolut inget man vågar om det påverkar barnet sedan känner exakt likadant, nu när man har hört hjärtat börjar tankarna om fysiska defekter.. Förhoppningsvis är nog din bebbe frisk ska du se! Själv måste jag vänta tills i slutet på juli för mitt ultraljud, men det blir spännande, och håller tummarna på att allt ska se bra ut. Jag är dock sugen på ett såntdär 4d ultraljud, tycker att det ser så häftigt ut när man ser alla detaljerna! Dessutom vill jag gääärna veta kön, men dom berättar väl inte sådant längre?

#17 Klart dem berättar vad det blir om man verkligen vill det. Det är ju ens eget val. Men sen är det ju inte 100% säkert att det är det könet som dem säger.

Mig frågade de om jag ville veta vad det blev, men det ville jag inte =)

#9 Hej jag testade i fredags och då visade det negativt men brösten är större och ådriga men gör inte ont och magen är också stor och svullen med ådror som kryper upp från höfterna så jag är fortfarande osäker. Halsbränna har jag med fått rejält av. Just nu känns allt sådär. Är sur och irriterad och vet inte vad som händer. ingen höjdare. /humsi

#18 Åh, huur kan man inte vilja veta?! Herregud, du måste ju vara väldigt väntetålig! Haha, jag vill ju veta nu, klarar inte av överraskningar! Inte ens när det gäller julklappar och presenter, måste veta vad jag får så  fort jag märker att någon har köpt något, eller så fort jag köper något måste jag ge bort det på en gång haha :P

#19 Förhoppningsvis ligger det en bebbe ändå… Själv testade jag negativt 1 vecka innan det blev positivt och jag hade världens mensvärk och brösten var ömma men inget illamående eller liknande, utan det kom lustigt nog ca en vecka efter att det visade positiv så om BM har rätt med veckorna var jag i vecka 8 någonstans när det inte visade positivt, kanske är lite tidigt än? Jag håller tummarna för dig hursomhelst!

#20 Mer spännande att inte veta  ^^ Att höra på förlossningen att "åh, det blev en pojke" gjorde mig jätteglad ^^
Sen var det roligt att sitta och fundera ut både flick- och pojknamn, man hittade så mycket fina namn, så nu har man en del på lager ifall det skulle bli en flicka någon gång :P

Sen har det ju sina fördelar med att veta också, man kan planera allt på ett annat sätt. Men för mig var inte det viktigt =)

#21 jag håller med dig att inte veta är underbart och få höra eller se vad det blir på förlossningen… :) första jag såg var en pung så jag visste att jag fick en son :) jag hdae massa tjejnamn och inga killnamn :P