Den 24/4 föddes lille Gabriel!

Lördagen den 23/4 fick jag 3 värkar på raken vid 22-tiden sedan gick vattnet. Som tur var så hade ingen av oss hunnit somna så det vara bara att ringa till min mamma och säga att det nu var dags. Peter kastade sig i bilen och åkte och hämtade henne medans jag satt på toa och ringde förlossningen och min lillasyster som även skulle vara med denna gången och andades igenom värkar som bara kom tätare och tätare.

När peter kom tillbaka med mamma så hade jag inte ens klarat av att klä på mig och än mindre packat det som skulle med (för inte hade jag packat nått denna gången heller…fast jag gått 10 dagar över).

Vi var inne på förlossningen vid 23 och hade då värkar som kom nästan utan mellanrum. Slapp vara i undersökningsrummet och blev flyttad direkt till ett förlossningsrum där jag fick klä mig i de tjusiga kläderna =) De kollade hur öppen jag var. 7 cm, inte illa för en dag med bara lite mensvärk ;) och de kunde även känna att vattnet inte hade gått (snopet….antagligen ett litet hål högre upp eller nått) så de tog hål på hinnorna och jag fick lite lättnad…i några minuter innan värkarna kom ännu intensivare!

Ville ha eda:n så fort som möjligt eftersom jag inte fick vila nått mellan värkarna. Narkossköterskan kom vid 24 snåret och jag fick känna lite lättnad runt 00:15-00:30, då drog krystvärkarna igång lite smått. Han dock bara få den första dosen som hon sprutade in eftersom det vid 00:40 vart panik. Bebis mådde inte bra (hjärtfrekvensen var nere på 22 ett tag). Jag uppfattade dock inte detta utan en bm gav mig en syrgasmask som jag skulle andas i. Jag försökte andas likadant som jag andats hela tiden (in genom näsan och ut genom munnen) och höll på att kvävas och slängde iväg masken! Men då tröck de dit den igen och förklarade att jag måste andas i den mellan värkarna för att bebisen inte mådde bra och på nått sätt så lyckades jag få in i huvudet hur jag skulle andas. Det bara strömmade in folk i rummet och alla stod bara och väntade utifall det skulle behövas hjälp. Fick trycka så mycket jag kunde på varje värk och andas syrgas där emellan….riktigt jobbigt var det och ont gjorde det…. Men ut kom han 01:05 med navelsträngen runt halsen.

Han ville inte riktigt komma igång med andningen och ville inte skrika. Så de tog med sig honom till ett rum bredvid för att kolla så allt var okej (vilket det som tur väl var, han ville dock inte skrika så mycket…mera gny men de kunde inte få fart på honom mer än så). Jag förlorade ca 1,3 liter blod och fick sy 6 stygn. Peter och syrran åkte hem för att få lite sömn och jag tog en dusch (där jag höll på att svimma…ingen kul upplevelse). Fick sedan ligga kvar på förlssningen till 8 (eftersom vi var de enda som var där så fanns det gott om plats =) och vart sedan upprullad till BB där vi fick stanna till måndag förmiddag.

Gabriel vägde 4273 g och var 54 cm lång (i torsdags när vi vägde sist vå vägde han 5,3 kg och var 57 cm lång)

Vi har kanske börjat komma in i lite rutiner nu iaf, han vill bara ha mat 1 gång på natten just nu! Annars är det var 2-3 timme som gäller. Men att göra som när Elina var liten, sova när hon sov, funkar ju inte när man har två….så tröttheten finns hela tiden i bakgrunden. Han är ganska snäll iaf och inte så mycket skrik. Hade dock stora problem med läckande blöjor i början….han hade väldigt smala lår bla. Men det största felet var att jag inte var noga med att rikta snoppen neråt….när jag väl fått till det så läckte inte blöjorna mera!

Här är en bild på min lilla älskling: