Kanske behöver du prata m någon för att komma vidare? Att få missfall är hemskt, men ingenting du skall klandra dig själv för! Vet din sambo om hur du känner? Kanske skall ni vänta ett tag tills du känner dig säker eller så är det just att ta sig "i kraen" och gå vidare du behöver?

Jag skulle dock rekommendera någon att prata m för att komma vidare och komma underfund m vad det är du själv sulle må bäst av.

Lycka till

Ni kanske kan använda kondom under tiden du berarbetar det för det tror jag att man måste få lov att göra efter missfall. Du måste få lov att tycka att det är jobbigt och sörja det barn ni skulle fått.

Sedan kan du ju bara se till dig själv och din man om ni kan ta hand om ett barn men det antar jag att ni tyckt eftersom att ni försökt innan.

Jag håller med #1
Jag har en lite annorlunda situation fast ändå lite lika. Min sambo och jag försöker just nu bli gravid. Jag har ett medfött hjärtfel och jag kommer med största sannolikhet att få några missfall låter det som på läkarna i alla fall. Vi har redan nu bestämt oss för att försöka igen så fort det går efter ett eventuellt missfall. Lätt för mej/oss att säga nu innan det har hänt, men…

Önskar er all lycka till, och tveka inte att söka hjälp.

Att försöka prata med någon är det jag velat men tyvärr så har alla dragit sig undan och vill inte hjälpa till:/ den enda jag vill ha hjälp ifrån är min sambo men han vet inte hur han ska göra… Jag vill inte prata med en psykolog eller kurator för det fick mej bara att må sämre..

Mina bekanta tycker att jag har sörjt klart nu.. 5 månader är tillräckligt för något som inte ens fanns anser dem. Min sambo förstår att jag vill vänta och har gått med på det men det är jag som mest anser att det är onödigt att börja med ett preventivmedel när jag kommer förmodligen sluta inom ett halvår igen.

Men kör på kondom så länge. :)

Och för mig tog det år att bearbeta mitt missfall jag fick -99. Alla i min omgivning tyckte "att det var bäst så" eftersom jag var så ung och inte klar m skolan. Har nog aldrig känt mig så ensam som då. Jag fick tyvärr inte heller bra hjälp när jag sökte mig till kurator, då hon precis som alla andra tyckte att det var ju bäst så som det blev (vilket ju verkligen är det man behöver höra när man sörjer, även om jag IDAG kan hålla med).

För mig har det hjälpt mycket att skriva om det, att föra dagbok, att tillåta mig själv att vara ledsen ocg sörja.

Förstår att du mår dåligt över det här, det är en stor sorg.

Jag har en vän som fick 13 missfall och missed abortions innan hon fick sina 3 barn. Bara så du vet att flera missfall inte behöver betyda att du inte kan få barn.

Jag blev gravid och blev tvungen att göra abort av flera skäl. Jag personligen ville inte det rent känslomässigt och efter aborten mådde jag dåligt i fera år. Jag tror att min abort kan liknas med ett sent missfall på något vis. Jag kan påstå att jag vet ungefär hur du känner dig. Låt det ta den tid det tar att komma över sorgen och att känna dig redo igen. De som påstår att du sörjer "något som inte funnits" kan ju knappast ha varit i din situation. Klumpigt och hjärtlöst uttryckt!

Se till att ta hand om dig!

Btw, jag håller med om detta med kondom.

  Det här är bara hur jag tänker och hur jag antagligen skulle fungera om det var jag i den situationen.

  Jag är en sådan som skulle behöva hoppa upp på hästen igen så att säga. Kanske inte försöka aktivt men att helt enkelt inte använda skydd och kanske inte ens göra graviditetstest förens jag missat en eller två "perioder" (Kanske tre :s ). Inte jobba upp förhoppningarna. Jag skulle vilja ha mitt barn så snart som möjligt och enda möjligheten är genom en graviditet.

  Visst att jag skulle vara rädd för missfall igen och sörja de barn som kunde ha blivit men jag är en typisk sådan som "blundar och hoppar" när något jag vill känns läskigt eller svårt, om ni förstår hur jag menar.

#8 Så tänkter jag också
Och jag håller med de andra att om ni ska använda preventivmedel så använd kondom. När ni väl engång bestämt er för att försöka så vill ni inte vänta flera månader på att kroppen ska komma igång efter en hormonkur.

Nej det är lite så som det är… Kondomer känns som extremt mycket pengar även om jag är ännu tillräckligt gammal för att gå till UM men det känns dumt att gå dit bara för kondomer och ett paket om 5/10 stycken är satans dyrt och p-piller eller liknande verkar mest onödigt eftersom jag vet att jag ska sluta.

Barn är en stor utgift och då vill jag hellre spara pengar till en förväntad graviditet än att köpa kondomer som ändå inte blir av att man använder då sambon hellre avstår sex än att använda kondomer:P Jag tror att som sagt att jag behöver just ta steget att börja försöka tänka framåt.. Jag försöker hålla humöret uppe tillåta mej själv att vara ledsen och även säga till mej själv att livet går vidare. Jag ältar väldigt mycket i allmänhet.

  Då verkar det ju nästan bäst att helt enkelt bara köra? Hur skulle du känna om du upptäckte att du var gravid nu? Skulle det vara bra eller dåligt på de stora hela?

  Oron är nog inget man kan slippa undan helt iaf bara att försöka hålla den under kontroll och ha is i magen. Och en nytt försök miskar ju inte värdet på graviditeten som inte blev av, man får sörja och gå vidare.

Låter som att du är mogen för att försöka igen
Tar mej friheten att citera från #10 "p-piller eller liknande verkar mest onödigt eftersom jag vet att jag ska sluta." och "förväntad graviditet". Är nyfiken på svaret på frågan i #11.

11# om jag upptäckte att jag vore gravid nu så skulle jag försöka se fram emot denna graviditet och hoppas att den blev bättre. Men däremot skulle jag kräva ett vaginalt UL i vecka 12 så jag vet att jag är gravid och att det inte längre finns samma risker för missfall.

Jag har försökt att sakta men säkert börjat titta på barnsakerna igen och att använda min mammatröja jag köpte som jag faktiskt älskade att ha på mej och har märkt att jag inte mår lika dåligt däremot så är sambon orolig att jag får mej själv att må sämre pga allting.

# 13 De gör vanliga ultraljud då med. Jag fick mitt första i v 10 tror jag.

De har inte de sagt till mej.. där är det 16:e veckan för vanligt UL

Det är väl det "vanliga" kontroll UL som görs mellan v 16 till typ v 20 eller något sådant. Men det går att göra ett UL tidigare.

# 15 De ser fostret men det är helst först efter v 18 de gör rutinultraljudet här.

  Det kanske kommer kännas lättare att titta på bebisgrejer igen när du har en bebis i magen som kommit förbi vecka tolv. Eller iaf fått se hjärtat slå. Det som är bra med 9 månaders väntetid är väll just det att man får en chans att vänja sig. :)