Jag skulle nog behålla barnet, eftersom du skriver att du inte skulle kanske klara en abort. Men sen måste man också vara självisk eller snarare självkritisk.

- Kommer vi klara detta? - Hur vill jag leva i framtiden? - Har jag andra planer jag hellre vill genomföra? osv.

Det är tunga frågor men vid en oväntad graviditet blir man liksom tvungen att ta allt på en gång. Har själv varit med om det. Men det gick inte vägen och efter att vi bestämt oss ordentligt och berättat för omgivningen så slutade det hela med MA - håll på det så länge du kan.

Är man 100% på att man vill ge allt för att lyckas så klarar man det tror jag, så länge man är målmedveten och har koll på vad man ger sig in i.

har nog inte så mycket tips om pengar och så har ingen stenkoll ännu på föräldrapenning mm.

Du kanske borde flytta ihop/leta tillsammans med din karl? Ring till olika fastighetsbyråer och fråga vad dom kan erbjuda er. Berätta kanske någonting om dig också, kanske eventuellt fråga dom också om det är ett barnvänligt område mm för att visa att du är seriös o ordningsam eller nått sånt ^^

Jag söker _alla_ lägenheter, men det är extremt svårt att få utan fast jobb! kan tilläggas att jag bor i göteborg också, tror det är lättare i en "småstad". Har testat att söka utanför stan med ett par miljs omnejd (så långt som till skövde & halmstad), men det är lika hopplöst.

Det kanske blir lättare nu? Har ingen aning faktiskt!

Men att flytta ihop har varit på kartan sen 3 år tillbaka, bara vi får något att flytta till, vad som helst duger :P

jag sitter typ i samma sist.. jag är 20 år fyller 21 i vår. pluggar på komvux för jag inte klara gymnasiet och är gravid i vecka 15. jag bestämde mig för att ha kvar bebisen. men du kan alltid prata med dina föräldrar om det för vilket som är det bra om du berättar hur du nu ska göra. barn är underbara.. jag har väll ingen erfarenhet av din sist då jag har egen lägenhet och en sambo sen 2 år tillbaka… men jag önskar dig lycka till hur du än för.. :)

Mvh johanna :)

gör skulle det st :)

Ska få tummen ur och ha ett riktigt snack med min mamma. Har inte besökt UM eller något sådant än, vill inte anförtro det åt en främmande människa innan min egen mamma vet om det…

Saken blir ju inte lättare av att jag tycker det är extremt svårt att prata med henne, ens om "vardagssaker"..haha :P

Mitt största problem är dock bostad, som jag känner nu iaf. Mitt rum är inte direkt stort och ska jag ha bebbe vill jag absolut kunna bo med min pojkvän! så två vuxna & 1 bebis på typ 12 kvm känns inte aktuellt.

Vet någon ifall kommuner ev. kan hjälpa till med bostad? Känns ju som att det borde finnas något iaf :)

Tacksam för alla svar!

jag kan bara säga att lysekil är bra komun och dom är inte omöjliga.. så länge man har en inkomst så man kan betala för sig så spelar det ingen roll om det är fast eller inte….

Har inte barnets pappa heller fast inkomst? Han kanske kan fixa boende. Jag flyttade fran mina foraldrar nar jag var 18, 3 ar sen alltsa, och levde da pa studiemedel (8500kr i manaden).

Han har precis lyckats få jobb (60%), första veckan där nu. Inte lättare att fixa boende för det :P Göteborg är ett helt hopplöst ställe att få lägenhet på..

Nu låter det som om jag bara söker i innerstan, men söker allt inom ett par mils omkrets från gbg också!

Och jag har alltså 0 kr i inkomst för tillfället, vet inte om jag kommit in på komvux än. Har ett ställe där jag skulle kunna extrajobba då och då, i gbg, men inte särskilt länge under graviditeten då det är fysiskt påfrestande (bondgård, 4h).

#8: Jag bor i stockholm, ar nog annu mer hopplost att fa boende har! Men ar man inte sa krasen med vart man hamnar sa finns det alltid nagon stans ingen annan vill bo. Jag hittade en lagenhet med mindre an 1 veckas tid for inflyttning vilket sakert avskrackte manga, i ett inte sa fint eller bra omrade och sen sokte jag kring jul - inte lika manga som flyttar da.
Fortsatt leta och ha 0 krav, sok allt helt enkelt sa hittar ni nagot :) Man kan ju bo i andra hand ocksa!

Jag skulle helt klart tippsa om att prata med dina föräldrar. Sne kvet jag inte hur det funkar men kan tänka mig att komunen ka nställa upp med boende i specifika fall.  OM du är ver 21 tro ajg det är har dina förädrar rätt att kasta ut dig och komunen måste hjälpa till. Kolla upp det. Kan ju alltid säga att dom vägrade ha kvar dig hemma.

Min sambo och jag fyttade tråtts pengabrist och inget jobb men då ställde en förälder upp på konrtacktet och en tid senre fick sambon praktik via arbetsförmedling och nu fast anställd.

Om du bestämemr dig att behålal barnet tippsar jag om begagnat. Kolla runt i släckten, Önsak dig saker i julklapp, kolla på blocket och loppisar. Ikea är oxå ett bra alternativ där du kan få billiga och samrta lösningar.

Lyckatill vad du en väljer =)

Jag har ingen aning om hur det funkar men man kan ju tycka att kommunen hjälper en med lägenhet fortare när det är barn med i bilden. Eller gör som jag, gå till de som har hand om bostäderna och gråt en skvätt och överdriv hur du har det hemma, det satte i alla fall fart på dem här ;) Bara några dagar senare fick jag lov att komma på visning efter att ha stått i kö i över två år utan att ha fått ett enda erbjudande.

Jo absolut! Ska bara komma till det steget att jag ska berätta för mina föräldrar. Jag tror faktiskt att dom kan hjälpa mig, dom är bra på att få sin vilja fram gällande just sånt :P Har ingen aning om hur jag ska berätta det..Det kommer få följden att dom får även veta att jag har hoppat av skolan..Haha jag pratar uppenbarligen alldeles för lite om vissa saker hemma :)

Berätta så sanrt du kan, blir ju värre om du väntar. Kan bli svårare att läsa boende och jobbigare för dina föräldar och dig. Hålelr tumamrna! =)

Kan ju uppdatera med hur det har gått.

Har velat fram och tillbaka med abort vs behålla och på onsdag ska jag tillbaka till östra sjukh. med mitt slutgiltliga besked.

Är i vecka 13+0 idag.

Jag är nästan helt hundra på att behålla, men det är ju klart att det finns en del som inte känns så bra, bostad, ekonomi osv.

Troligtvis flyttar vi till skövde i sommar, eftersom min pojkvän ska plugga klart sitt program där då. Han jobbar för tillfället deltid och får ut ca 6-7000 efter skatt. Med studiemedel+lån blir det 8500 sen.

Då han har en del sparpengar undanlagda verkar det bästa just nu vara att köpa en bostadsrätt i skövde och att någon av våra föräldrar ställer upp på kontraktet.

Jag har kollat upp lite ekonomiskt, bostadsbidrag kan man tydligen få oavsett ifall man bor i hyresrätt eller bostadsrätt.

Månadskostnaden blir var vi än bor, ca 5000. Är det någon som har koll på hur mycket man får som mammaledig (var hittar man egentligen info som det?) Jag är somsagt mammaledig, så jag antar att det blir lägsta möjliga. Socialbidrag lär vi inte ha en chans till om vi skaffar bostadsrätt, men å andra sidan så behöver vi någonstans att bo.

Såfort min mammaledighet är över tänker jag plugga upp mina sista kurser på komvux, läser jag intensivt borde det räcka med en termin, sedan köra vidare på lärarutbildning (antingen förskola eller f-6).

De enda som vet om grav. hitills är min mamma och min styvpappa, min pojkväns föräldrar vet inget.

Reaktionen från mamma var iaf jättebra och hon stöttar mig hur jag än väljer att göra och har inget emot att bli en ung mormor vilket känns skönt!

Om ni hade varit i min sits, hur hade ni löst det med ekonomin?

Går det att lösa med pojkväns studiemedel,barnbidrag, bostadsbidrag och de få slantar jag får som mammaledig?

Jag har såklart inga konstiga förväntningar om att leva i lyx, men tänker rent praktiskt om det är möjligt. Vad tycker ni?

Lägsta föräldrapenning man får är 180 kr om dagen. Har du jobbat något de senaste månaderna blir det annat. På Försäkringskassans hemsida finns information, och du kan ringa dem om du inte hittar vad du söker.

Hej!

Då är vi i samma vecka du och jag.. Fast du är en dag före :)
Har också haft samma funderingar, och har inte berättat för någon annan än min pojkvän och min syster och hennes sambo. Är rädd att mamma inte kommer ta det på samma sätt som din, då jag bara är 18 (19 vid bf)..

Men det stämmer i alla fall att lägsta föräldrapenning är 180 kr om dagen, och de flesta brukar ta den 5 gånger i veckan, och inte 7.

Sen så är det ju barnbidraget också.. Annars har jag inte alls någon koll på hur man får hjälp med ekonomin annars. Men det vore ju toppen om din pojkvän jobbade för då antar jag att han är snäll och hjälper till med det mesta :)

Fast att bara ta fem dagar i veckan när man har 180kr om dagen, det blir jäkligt lite pengar…

#17 Det är bara ett alternativ men jag vet att de flesta gör det..
Och så beror det väl vad pappan gör på dagarna också. Jobbar han så ska det väl inte vara något problem i alla fall.

Sen så småningom efter några månader kan man ju själv börja jobba lite smått på helgerna.