Härligt för dig att veta hur du ska göra! :D Ultraljudet är verkligen en härlig upplevelse!

grattis:) du kommer fixa det utmärkt!! Hoppas att bebisen kommer ungefär vid det datumet:) Jag fyller år den 9:e:P

Å så mysigt. Man blir ännu mer säker när man får se ultraljudsbilderna!

Jag har oxå alltid kallat barnet i magen för "han", men båda första barnen blev flickor .

Fortsatt lycka till!

Det var underbart. Vill fortsätta ligga och titta på hur han lever livet där inne =)

Och igår fick även pappan se sitt barn för första gången. Han är livrädd. Men han har sagt att han kommer finnas där för mig. Oavsett vad som händer.
Och det känns skönt.

Vad bra:) Han kanske bara har varit chockad tills nu:) hoppas att han kommer vara delaktig med barnet:)

#4 Så skönt :) hoppas allt går bra nu :D

Vad skönt att det börjar lösa sig!!

STORT grattis och lycka till

Är verkligen riktigt glad för din skull :D ser ut som att det börjar gå bra för dig.

Tack alla!

Jag önskar bara att de här dagarna med tvivel kan gå och gömma sig någon annanstans! De behöver inte besöka mig hela tiden.
Det är riktigt jobbigt :/

Det är normalt att känna tvivel.. det gjorde jag hela tiden..

Härligt. Blir tårögd :) Vet av egen erfarenhet att det är svårt att få en relation att hålla om man känner sig tvingad att göra abort. Så behåll din bebis, du kommer inte att ångra det.

Åh, så underbart! Själv grät jag när jag fick höra hjärtljuden….

Hoppas att det kommer att kännas mer verkligt och viktigt för din man också och att det ordnar sig mellan er.

Jag är så glad för din skull, eftersom jag vet hur du kämpat med tvivel och tårar.

Det är din lille bebis du har fått se; tänk på det du!

Hoppas du får en fin graviditet utan för mycket plågor… Om du drabbas av illamående, kan jag rekommendera att ta på akupressurarmband mot t.ex. åksjuka (finns på apoteket) innan du kliver upp ur sängen. Blir du trött - vila! Gläd dig tills du får känna den första lilla sparken som en fjärilsvinge inne i dig! Själv har jag en stor klump som knappt får plats i magen (v. 38), så de där "fjärils-smekningarna" känns väldigt avlägsna, ha, ha! Jag har lika enträget sagt "hon" om den lille i min mage, som du säger "han" om din; vi får väl se om vi får rätt!

Fortsätt skriva här är du snäll, så vi får följa med på din resa!

#12 Tack =)

Självklart kommer jag att skriva mer här sen när det börjar hända saker.
Min mage tycker jag det inte har hänt någonting med. Men jag känner mig uppblåst ^^ Hoppas den snart börjar växa, så man inte kan dölja det längre. För det ser jag fram emot. Att ha en mage :D

Jag tvivlar inte lika mycket längre. Och det är helt galet skönt! Slippa tänka dessa hemska tankar om sig själv.

Det enda som börjar bli väldigt jobbigt nu är att jag spyr om jag inte äter, om jag känner något som luktar illa och när jag borstar tänderna…
Och tyvärr känns det som något som kommer hålla i sig resten av tiden också -.-

Men jag längtar tills det börjar hända saker, få se magen växa, få känna första rörelsen, få köpa första mammakläderna. Allt ska bli så kul! =)

Luktsinnets "förbättring" kan du nog i värsta fall få behålla hela graviditeten - jösses vad jag har kännt hur folk plötsligt verkar ha fått försämrad hygien, alternativt vräker på sig parfym..! Detta trots att jag varit mer eller mindre tätt i näsan större delen av tiden.

Men detta att du kräks behöver inte alls hålla i sig; vi håller tummarna för det i alla fall…

Jag känner mig också mindre uppblåst om jag är försiktig med stärkelserika matvaror (potatis, ris, pasta, bröd och andra mjölbaserade produkter), men där får du pröva dig fram.

Grattis du har en underbar varelse där inne :)

#15 Tack =)

Fick idag höra bebis hjärtljud! <3

#17 Åh så härligt :) Det är en häftig känsla att höra dom där slagen, som galopperande hästar ;D

#18 Började nästan gråta denna gången också. Så underbart =)

åh jag vill oxå! :)

Känner dig inte men det är nästan så en annan blir tårögd! :)

Lycka till nu Emelie-E!

#20 Åh, tack! =)

Vänta bara hur det känns när lillplutt kommer ut…

Jag fick min förra torsdagen! Håll tillgodo

#22 Åh, grattis =)

Jag har turen att få kela med min systerson som snart är 5 månader också ^^ så nog längtar man alltid efter sin egen! :D

Har börjat känna mig riktigt orolig över att min graviditet kommer sluta på ett hemskt sätt.
Antingen att barnet har någon missbildning, något händer som gör att barnet dör i magen eller att det dör vid förlossning.

Är säkert vanligt med såna här tankar. Men det är verkligen jättejobbigt.
Är så rädd så gråter bara av tanken..

1½ vecka kvar till det stora ultraljudet. Och jag är så orolig inför det :(

*skriva av mig lite*

#24: Helt naturligt att oroa sig! Men försök att tänka positivt och hålla modet uppe.Visst kan tragedier inträffa men man vinner ingenting på att oroa sig i onödan.

(När barnet sen kommer ut, kommer du att oroa dig för att det skall hända hemskheter då också….. )

#25 Jo, jag vet detta. Och jag brukar aldrig oroa mig. Men nu är det verkligen hemskt.

#26 Jag var helt lugn i början, tänkte inget alls eller kände mig orolig. En vecka/några dagar innan UL så var jag helt förstörd. Var säker på att någonting var fel på barnet. Har dock nu en fullt frisk 10-månaders klimp som kryper runt :)

Tror att det är väldigt vanligt och naturligt att känna oro och att det är svårt att tänka positivt har nog alla varit med om.

Lycka till!
-C

Jag var helt hysteriskt orolig. Helt övertygad om att detskulle gå åt skogen. Kunde bara inte föreställa mig att allt skulle gå enlikt planerna men nu har jag en frisk liten glad flicka på 3 månader.

Vet hur du känner dig!

Jo, jag förstår att detta är väldigt vanligt.

Jag vill verkligen inte tänka så här. Jag behöver det inte. För jag märker hur jag och mitt mående sjunker. Jag försöker låta bli att prata om det. Vill inte sätta ord på oron som sliter mig i stycken. Fast det är det jag kanske behöver.

Nä, usch, blir så trött på mig själv..

Lyssnade på bebis igår igen iaf. Och det lät bra. Borde glädjas åt det. Men det är så svårt!

#29 Känner igen oron….. Jag ska föda någongång mellan oktober november, ska till ultraljud imorgon för korrekt beräkning. Jag är riktigt nojig mellan varven och min pojkvän lyckas inte alltid lugna ner mig, men han är bra på att få mig tänka på annat, ha roligt och så när jag skrattar som mest är det som den lilla/lille får glädjefnatt och jag känner mig så varm och lycklig!!!

Stora kramar till dig! Vill du prata så vet du vart du har mig!!

Ultraljudet är gjort och bebis mår bra. Fick dock inte veta hur stor den är eller någonting. Men jag blev framflyttad några dagar. Från den 11 till 16 november.

Fick lite bilder på bebis. Tänkte lägga in dem också =)

En bra bild på huvudet =)

Ligga på sidan ^^

Och tummen in i munnen! =)

Den sista bilden med tummen där var ju jätte söt! :D skönt att veta att allt är som det ska.

#34 Ja, visst är den =) Mitt troll ^^

Och det är jätteskönt att allt står bra till med bebis iaf

Jag vill också göra nytt ultraljud. Men det gör dom inte såvida allt verkar vara som det ska eller?

Nä, tror bara man får ett ultraljud.
Jag har ju visserligen gjort två, de tyckte helt enkelt att jag behövde de när jag skrev in mig.

#37 ok.

Jag fick 2 frivilliga (5 pga. att han växte dåligt).
Det första rutinUL vid v. 18-19 och ett till i v. 32-34, som alla här får om man själva vill. Tror att det är olika från kommun till kommun.

Jätte fina bilder :) Saknar själv att vara gravid, gå på undersökningar och ul, känna bebisen, se magen växa osv :)

Kram,
-C

Jag fick ett andra ultraljud nu den 8 juli för att dom inte kunde tidsbestämma fostret… Undrar vad sånt kan bero på. Den lille/lilla kanske inte var riktigt utvecklad eller någe… Men fröet var iallafall 15,2 cm den 14 Juni från rumpan till huvudet! =) Inga problem där heller i magen!! YES!

Kram alla

Idag kände jag bebis sparka för första gången!

#41 härlig känsla eller hur? :D

#42 Helt klart! :D

åå va underbart!, hur långe har du haft den lille?? (orkar inte äkna ut va v blir till månader)…

#44 4 månader kanske? Blev gravid i februari iaf :P

Aaaa ååå va roligt, lite avis…ska bli spännande att få följa dej hela vägen :P å jhoppas man får ta del utan det

Grattis till bebben! Kram! <3

Kanske ska uppdatera lite? Min situation är helt galen och det var väl inte ritkigt det här jag hade väntat mig.

I #4 skrev jag att min man lovade att finnas för mig under hela tiden. Oavsett vad. Det har han alltså inte gjort. Kan räkna på en hand hur många gånger han har frågat mig hur magen mår.
I tisdags förra veckan tog jag mod till mig och frågade lite om hur han tyckte och kände inför att snart bli pappa igen. Det var inget han alls ville tänka på och han hade varken tid eller lust för ett nytt barn. Frågade då om han kunde tänka sig att ge mig vårdnaden (en sak som oroar mig så ofantligt mycket) och jodå, det skulle han absolut göra.

En vecka senare får man höra ifrån honom att det inte är hans barn. Han tänker inte skriva på några faderskapspapper eller någonting sånt (det han dock inte verkar veta är att i och med att barnet föds inom äktenskapet så är han automatiskt far till barnet). Så han kommer stå där som pappa oavsett om han vill eller inte. Och tror han på sin egen lögn - att jag varit otrogen (vilket han ju förstås går runt och säger), så får han bestrida det och be om ett test.

Jag är så arg och så ledsen på honom just nu. Han tar inte sitt ansvar för fem öre och är bara allmänt elak.

Det är lite mindre än 2 månader kvar innan min bebis är här. Jag är ännu en gång orolig för att "min man" kommer att ställa till med jävelskap för mig och bebis när den är född. Orolig för att han inte kommer ge vårdnaden till mig frivilligt som han säger. Orolig för att han en dag står där och vill vara en del av bebis liv.

Pga allt han har gjort mot både mig och bebis, så anser jag nu att han har förlorat rätten totalt till bebis.
För det första hotade han mig - gör jag inte abort så polisanmäler han mig för misshandel.
För det andra har han inte brytt sig ett dugg.
Och nu går han runt och säger att jag varit otrogen och att det inte är hans barn.

Jag har alltid velat att han och bebis ska ha en relation. Alltid. Men nu vill jag inte längre. Är det fel av mig?

Jag vet inte vad som kommer att hända, och det skrämmer mig. Jag är orolig och rädd igen (både för honom och för vad komma skall). Jag har svårt att se framåt.

Hela min sommar har varit åt skogen. Tårar, hat, sorg, förtvivlan, ilska.
För ett tag sedan kunde jag slappna av och känna att allt löser sig. Men nu är jag tillbaka i rädslan igen. Det är jobbigt!

Men annars så går allt bra med bebis. H*n växer och det magiska datumet börjar närma sig med stormsteg. Snart är jag mamma =)

#48 *krama om*, är du fortfarande i boende relation med honom?

#49 Nej, jag flyttade ifrån honom i april. Den enda relation jag har till honom nu är att jag fortfarande är hans fru. Skilsmässan går inte igenom förrän i slutet på december - början på januari.

Usch, jag lider med dig Emelie! Finns det ingen du kan vända dig till med dessa frågor? Familjerätten?

#51 Vi (jag och min mamma) ringde till familjerätten dagen efter det att han påstod att barnet inte var hans, och de tycker ju så klart att vi redan nu ska ta och boka tid där så att man får komma och prata om vad som kan hända och så. För som det är nu så finns det tre olika situationer som jag tror kan hända när bebis väl är född.
Att han bara ger med sig med en gång och ger vårdnaden till mig.
Att han kämpar emot och vägrar ge mig ensam vårdnad, trots allt han sagt, och då blir det ju en himla tvist om det. Vilket jag inte ens vet om jag skulle kunna vinna.
Eller att han åker i fängelse.

Men på måndag blir det ett nytt besök hos barnmorskan, och vi ska väl då höra vad hon verkligen tycker att vi ska göra.

Jag tycker ni ska försöka få ett skriftligt beslut om att du har ensam vårdnad så fort som möjligt.

#48 Lilla vännen vilken jobbig situation…

Det låter i mina öron som han är rädd att bli far. Han reagerar väldig kraftigt och lite knepigt, men när man får en chock sådär vet man ju inte alls på förhand hur man ska reagera… Kanske det inte har sjunkit in i honom eller någe sånt…

Hoppas det löser sig för er till bästa sätt för alla parter! eller så bra det nu kan bli…

Kram på dig!

#54 Jag vet ärligt talat inte vad det är som gör att han reagerar så här. Han har en dotter sedan innan, så jag förstår faktiskt inte alls. Han borde väl veta hur underbart det är med barn?

Han sårar och gör mig illa på så många olika sätt. Han är inte alls den person jag gifte mig med.

Men jag tänker inte ha någon kontakt med honom mer nu iaf. Han hotade mig för sista gången i onsdags.
Så nu tänker jag snart ta kontakt med familjerätten, och så får det bli deras uppgift att ta kontakt med honom och såna saker.

#55 *kramar om* Vad starkt av dig att du tagit ett beslut. Du ska absolut inte tolerera att han hotar dig!

Tänker på dig vännen!

Jag hejjar på dig så mycket jag kan här borta, du gör rätt och jag hoppas du får ett drägligt liv långt borta från hot!

#56 & 57 Tack! Jag bara hoppas på att allt kommer gå smärtfritt när bebis väl är här.

Imorgon blir det till att prata med barnmorskan. Får vi se vad hon säger om allt detta som har hänt. Och jag var ändå bara där för ca 1½ vecka sedan.

#58 Det kommer gå bra så länge hon förstår att det är allvar, endel människor viftar bort saker de hör.