![[Hemlighet]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Att vänta barn med..
Att vänta barn tillsammans med en brottsling är allt annat än lätt. Oro och ångest är det som styr mina dagar.
Jag har lämnat honom. Han bryr sig inte ett dugg om det liv som lever i min mage. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra.
Jag har fått reda på så mycket om honom, saker han har gjort, saker han anklagar mig för, saker han ljuger om. Det är hans vardag. Att ljuga. Att manipulera människor. Han lever på det.
Han riskerar fängelse. Inte bara 1 år, inte 2, utan 6. Det är grova saker han gjort sig skyldig till.
Misshandel är något han har i sitt förflutna. Även emot mig.
Folk vill honom illa, att vara i hans närhet är att riskera sin egen säkerhet. Polisens egna ord.
Jag vill inte att mitt barn ska ha någon som helst kontakt med honom. Kanske förståeligt? Jag vet inte. Vissa tycker att oavsett vad, så har en förälder alltid rätt till sitt barn. Eller ett barn rätt till sina föräldrar.
Och visst vill jag att mitt barn ska ha en pappa. Men till vilket pris som helst? Nej.
Jag hade inte behövt vara orolig, om det inte var så att jag är gift med honom. Vi ligger i skilsmässa, men barnet kommer innan den går igenom. Alltså kommer vi att få delad vårdnad.
Kommer jag lyckas att få ensam vårdnad? Jag vet inte. Kommer jag försöka? Absolut.
Är det fel?
Jag har massor av stöd. Det viktigaste stödet jag har just nu är nog från hans ex. Ett ex han redan har en dotter tillsammans med.
Hon ska själv försöka få vårdnaden om sin dotter nu. Så det är inte bara jag. Vi är flera som vill att våra barn kommer långt bort ifrån honom.
Jag är rädd. Både för vad han kan tänka sig att göra emot mig och bebis och för att inte lyckas med att få ensam vårdnad.
Jag vill bara mitt ännu ofödda barn väl. Vill att h*n ska vara trygg och få ett bra liv.
Gör jag fel? Har jag ens någon möjlighet att få ensam vårdnad?
Jag vet ingenting..
Jag förstår din ångest och förtvivlan, jag tycker att ditt beslut är helt rätt.
I detta fallet tycker jag det är bäst att du tänker på dig själv och barnet, att ni inte ska råka illa ut pga honom.
Nog borde det vara möjligt (om inte självklart) att du kan få ensam vårdnad?! Jag kan inte rättsystemet till hundra, men har hört om flera fall som det slutat med ensam vårdnad för mamman.
Denna man kanske i framtiden blir en bra man, och då kan ditt barn kanske få möta honom?!
Om inte så blir ditt barn säkert inte utan en pappa, han behöver inte vara biologisk pappa.
All styrka till dig, och lycka till,
Kramar!
Du har en stor chans att få vårdnanden om ditt barn, en man med en sån bakgrun d såsom misshandlel m.m om som finns med i registret får sällan ta hand om ett barn.
Så ja, du lär få vårdaden. skulle vara konstigt om du inte fick det med tanke på att han ska sitta inne minst 6 år.
Så de behöver du inte ora dig. Bor du sj å inte med han, så borde d einte vara nått hinder!.
Visst kan barnet få en pappa om några år, när du är redo för en ny man,de finns ju viliga män som gärna tar hand em tjejens barn lika mkt som sitt egna. Så där borde de häller inte finnas problem.
Men du borde stressa ned dej och inte oroa dej, ja jag vet det är svårt, men för barnets bästa och för ditt, borde du vila ut innan barnets föds så du orkar med de första året.
Gö nått som får dej avkopplad, försök att inte tänka på din snart x-man, du har vänner som ställer upp, gå till dem då!.
Om du är rädd och de, så kan du installera secuo(stavningen är inte min vän just nu) alarm där har dem ett sånt överfallnings alarm som går till 112 med ängång.
Kontakta dem så får du mera info, för de ingår mera än så, och allt kopplas till 112! det är värdefullt. det struntar i om du bor i lägenhet, du kan ändå ha det.
Lycka till!
Jag skänker iallafall hejarop och stort lycka till, ni tillsammans kommer nog klara detta hur det än löser sig.
Vad du är stark. Stå på dig så klarar du det galant. O förhoppningsvis är han en snällare människa när han kommer ut om några år.
Tack för alla svar!
Jag kämpar på. Vissa dagar är det enklare, andra går allt åt skogen.
Rädslan har gett med sig lite. Men jag vet fortfarande inte vad som kommer att hända. Om han helt plötsligt kommer stå där en dag och vill vara delaktig. Eller om han fortsätter på samma spår som nu - att inte bry sig alls.
Jag vet inte vilket som är värst.
Starta ny diskussion