Jag hade i alla fall väntat åtminstone tills gymnasiet var avklarat och jag jobbat ett år eller så. Det tjänar du på även ifall det är jobbigt att vänta.

Vänta! Gå klart skolan, jobba ihop lite pengar (det kostar att ha barn) gör roliga saker som tex. resa, kanske plugga vidare.

Man är två om att skaffa ett barn… Din kille vill inte ha barn nu men du vill, ska du lämna honom och träffa någon som vill ha barn nu? Nej, vänta…

jag kände precis som dig! hade hemskt gärna velat ha barn, gärna igår när jag var lika gammal som dig. min sambo hade som din fast jobb, vi bodde i en egen trea, fast han längtade också efter barn.

tråkigt nog får man vara realistisk ibland och se vad som är bäst för alla i situationen och utgå där ifrån. för oss passade det inte då, även om många bitar var på plats så var framför allt skolan en bit som var viktig att bli av med först.

nu är jag 21, vi bor kvar i lägenheten, sambon är fastanställd och jag har ett jobb att komma tillbaka till efter mammaledigheten. och jag är nu glad att vi väntade. jag har längtat som en idiot länge och nu går jag här och väntar på att förlossningen ska komma igång.

Åh, jag har varit i exakt samma situation. Min längtan efter barn kom när jag var 17 och jag kunde göra vad som helst för att få bli gravid!

Idag är jag 26 är, har en dotter på 7 månader, en ny sambo (än den jag hade när jag var 17) och har jobbat upp en hyfsad föräldrapenning.

Jag vet att man inte vill höra det, men det är verkligen värt att vänta!

Jag är så himla glad att vi köpte hus, ordnade en bra ekonomi mm innan vi skaffade barn.

Dessutom måste jag säga att allt inte är så där rosenskimrande som man tror innan man blir gravid. Det är fantastiskt med barn, självklart, men allt det jobbiga blir mindre jobbigt om man har en bra grund att stå på. Och det fantastiska är ju lika fantastiskt även om man väntar. Det blir faktiskt ännu bättre :)

jag känner igen mig=P Har precis tagit studenten och är 19år och har velat ha barn i några år. Sambon säger att han inte är redo och inte vill ha barn, varför ska jag ta hänsyn till hans vilja och inte han till min?

Du kan aldrig tvinga din kille till att skaffa barn. Vill han inte så vill han inte.

Antingen gör du slut och hittar en kille som vill ha barn, eller så respekterar du din kille och väntar.

Ändå taskigt att tvinga tjejen att vänta.

Tjejen får väl välja en annan kille i sånt fall om hon inte orkar vänta på honom..

Alltid så att tjejen ska vänta.

#7 Varför är det taskigare att låta tjejen vänta än att killen ska behöva ge med sej? Det är ett BARN vi pratar om här… ska väl fungera för alla parter

Såklart vill jag inte tvinga honom, men jag känner honom så väl och vet hur mycket han skulle älska ett litet barn.

  Tja, om det var min kille som ville ha barn och jag inte kände mig redo än så skulle jag tycka det var själviskt av honom att pressa mig tills att jag ger med mig bara för att han inte kan vänta på att jag känner mig redo. Jag har ju också rätt att få längta efter mitt barn Speciellt om jag var så ung.

  Jag kanske har saker jag vill göra innan jag skaffar barn, något jag vill ha klarat av eller någonstans jag vill ha varit. När man väl har barn så har man ju barn för alltid.

#11 Fast ett barn kan inte bara leva på kärlek. Det kostar rätt mycket pengar också..

Jag tycker absolut att du ska gå klart gymnasiet, sen ligger hela världen öppen för dig :)

Det är inte lätt att gå klart senare, när du har ett barn som ska gå på dagis och du endast får studiebidraget att försörja dig med..

Jo men dock är inte pengar så jättestort problem. Han har fast jobb och förmodligen en löneförhöjning som väntar..

tycker ni inte att det är respektlöst att bara se till vad ni själva vill? om det var omvänt, skulle ni vilja bli "tvingade" till att skaffa barn innan ni känner er redo? visst, han kanske vill ha barn, men någon gång i framtiden.

man är faktiskt två om att skaffa barn. det sjuka är att det faktiskt finns tjejer/kvinnor som har oskyddat sex med killar/män och säger att de är skyddade för att bli gravida utan karlns vetskap, och sedan har de laglig rätt att kräva underhåll i 18 år av den här mannen. barnet ska ju också ha rätt till båda föräldrarna, med vissa undantag.

Håller med många här ovan. Så illa att tvinga ngn, speciellt då man är så ung. Är killen i ungefär samma ålder så kan man verkligen förstå att det är annat man vill uppleva innan man skaffar barn. Klart man skulle älska ett barn oavsett, men man måste få tid på sig att bli redo.

Tyvärr är det väl ofta tjejer som vill ha tidigare, men jag tror att det är ett "småstadssyndrom" med risk för att låta snobbig. Men, jag ser det ofta där jag bor nu. Flyttade ut på landet från Stockholm för tre år sedan och kan inte fatta hur tjejerna här tänker. Målet är att hitta en kille och få honom fast så fort som möjligt, 18 år, flytta ihop, skaffa 2 barn och sen skilja sig vid 23… ingen utbildning, inte sett världen etc, de är så rädda att förlora killen och inte få svenssondrömmen att det måste göras direkt. Jag själv är 28, vill ha barn, men sen, välutbildad, bor själv etc etc, de fattar inte men de lyssnar avundsjukt då jag berättar om mina resor och allt annat som finns i livet än en klippt gräsmatta och blöjor och en karl som ringer stup i kvarten då de äntligen kommer iväg en stund själva… kan du komma hem snart? Ungen skriker och jag är hungrig.

Du känner inte mig så det är ju kul att du tror att du vet hur mitt liv ser ut och hur jag vill ha det.

Och jag säger ju här att jag inte tänker tvinga honom?

Jag säger att det är jobbigt o frågar vad ni tycker att jag ska göra, t.ex hur man står ut med denna längtan?:)

till viktoria91: Ja, så känner jag med, visst självklart ska man ta hänsyn, men man borde ju kunna kompromissa :)

Nej, menade inte hur det är för dig, men så är det med tjejerna där jag bor.

På vilket sätt kompromissar man om ett barn??

Jag menar att om han säger att han vill vänta 4 år och jag vill vänta 1, så måste man väl kunna hitta ett mellanting?:)

viktoria91: Hon behöver inte alls vänta. Hon kan ju dumpa killen och försöka hitta en annan som vill ha barn.

#14 Det där lät ganska omoget… vet du vad barn kostar? Vet du hur mycket pengar du får för att vara föräldraledig utan att ha haft ett jobb först? Det är inte lätt att fixa det på en inkomst. Du kommer garanterat ångra dej senare om du inte väntar några år

Ja jag vet hur mkt ett barn kostar?

Vet du hur mkt min kille tjänar?:)

Nej precis

jag skrev inte här för att få påhoppningar utan för att få råd.

Mitt råd till dig är att gå klart gymnasiet och under den tiden försöka njuta av att bara vara du och din kille! När ni får barn så kommer det inte vaa lika lätt att hitta tid för ER TVÅ. Och för att relationen skall hålla och vara bra även under småbarnsåren så behöver ni de där åren då ni byggt upp er relation för att klara det.

Jag trodde själv att jag skulle gå sönder när jag var i din ålder pga längtan efter barn. Jag förlorade en graviditet när jag var 17 och hur mkt jag än ville ha barn så fick det mig att inse vikten av att vänta. Ett barn går inte att göra ogjort! Inte för att man någonsin kommer ångra sitt barn, men vill man inte ge barnet de bästa förutsättningarna?

#24: Du har fått massa råd! Alla verkar vara överrens.

Man kan aldrig någonsin tvinga en människa att skaffa barn. Det är fruktansvärt att göra så. Vissa människor lurar ju sin kille och blir gravida och det är hemskt. Men du kan inte tvinga honom.
Vill han inte så vill han inte. Det är faktiskt inte svårare än så.

Vad du kan göra är att fundera över vad som är viktigast.

Är barn viktigast? Gör slut med din kille och skaffa en kille som vill ha barn.

Älskar du din kille, är han viktigast? Älskar du din kille så respekterar du honom och gör inte slut, utan väntar tills han är redo.

#20 nej man kan inte hitta ett mellanting med det, vill han inte så vill han inte, det går inte att kompromissa med önskan att vänta med barn. Vill han vänta 4 år så är det 4 år som gäller. Inte 2 eller 3 för att kompromissa, då är det för tidigt för honom.

#14 Fast han säger ju att han vill vänta, kanske är det så att han tycker att ni ska vara två som bidrar till ekonomin? Han kanske vill kunna vara hemma med sitt barn också, men känner att han inte har råd att vara föräldraledig?

Vi har två bra inkomster här, och ändå går vi på knäna när en av oss är föräldraledig..

Jag säger inte att man måste ha mycket pengar för att bli en bra förälder, men det hjälper definitivt en bit på vägen att ha en bra ekonomisk grund. Dessutom vill man väl kunna lägga en del pengar på barnet.

Här vill vi iaf gå på babysim, kunna köpa ordentliga overaller som är vattentäta och rejäla skor som värmer. Sånt kostar betydligt mer än barnbidraget räcker till…

Själv känner jag att många yngre skaffar barn för att slippa jobba… jag känner flera sådana och det är inte roligt för barnen även om dom är mycket älskade ändå… bättre att jobba först så man får en hygglig föräldrapenning och sedan skaffa barn. Tiden går mycket fortare än man tror

Han vill inte så vill han inte. Mycket mera än så är det inte. Är inte så mkt mera att tänka på.

Om man inte är mogen nog att ta hänsyn och respektera den andra partnerns vilja i ett förhållande så borde man verkligen vänta. Då är det inte, som jag anser ett sånt bra förhållande heller. Respektera din partner. 
Det ÄR ett stoooooooooooort steg i livet. En grej som man sitter fast med i resten av livet.

Livet är långt! Man ska inte ha bråttom. Då kan det bli mera lidande för barnet. Och det vore tragiskt!

Och jag tycker det är väldigt tråkigt, hemskt och elakt att tjatta till sig sånt hära, sånt som är så stort här i livet. Eller lura till sig så att man blir gravid.
Är väldigt irriterad på sånt.

Och jag tycker även att det är tråkig syn att planera att leva på sin partnern som en snyltare bara för att han tjännar en massa pengar. Även du blir en förälder och borde vara del utav ekonomin. Det är inte bara den ena som ska betala (Visst, vissa fall är det såklart undantag, ropå under omständigheterna).
En dag kanske ni går skilda världar. Tänker du fortsätta att leva på din pojkvän? Nä. Skaffa sig ett eget liv först INNAN man skapar ett annat liv.

Tror aven att mycket av hans ovilja sakert ligger i att du verkar anse att han ska bekosta "hela kalaset" sa att saga ocksa.

Sa det ar ett mycket sjalviskt argument du driver har.. DU vill ha barn, HAN ska betala, HAN maste kompromissa med DINA onskemal osv.

Han verkar iaf ha lite framforhallning. Det ar inte rattvist att han ska betala allt, och eftersom ni ar unga sa ar det ju inte alls sakert att ni kommer halla ihop resten av livet. Oavsett hur mycket han skulle alska ett barn, sa maste du ju forsta att han ser saker och ting ur ett mognare perspektiv. Din utbildning ar viktig, det ar viktigt att du ocksa far en inkomst, det ar viktigt att erat forhallande ar sa pass stabilt att ni kanner att ni kan hantera ett barn. Han kan ju faktiskt kanna att ni inte har en livslang framtid tillsammans, och da ar det ju himla dumt att skaffa barn.

Du får råd, vänta.

tack för alla råd.

Har pratat lite med min kille nu och det verkar vara så att han vill att jag ska gå klart min utbildning, det verkar vara som vissa av er sa, att han vill att jag också ska bidra till inkomsten.

efter att jag visat att jag förstog honom så har han börjat prata mer och mer om barn.. :)

det löser så mycket att bara prata med varandra och förklara hur man känner

Se, det blir genast mycket battre om man ar tva om det :) Han kande nog bara att hans tankar och asikter inte vardesattes i dina ogon, och da ar det klart att han blir avig. Fixa utbildningen du och sen ett jobb medans ni jobbar pa gora-barn-biten :)

Ja nu har det plötsligt ändrats till 2,5 år istället för 4-5.. :D

Jag var i typ din sits förut, jag var gravid, hade knappt ett halvår kvar i skolan och vi ville ha barnet men ingen ekonomi, jag tog studenten 2008 och tycker fortfarande ekonomin är kass och hade jag ej väntat hade jag kanske inte vart så tajt med min sambo som jag är idag + att jag kanske inte skulle kunnat ta dom kurserna jag gör nu (för skojs skull).. och jag skulle inte ha 1½ års merit i mitt cv som fakturerare och ekonomi assistent.. Tyvärr så vill man ej vänta men jag gjorde det och väntar ännu men jag känner mig lottad att vi var så smarta nog att ta det beslutet vi gjorde, aborten i sig stärkte oss väldigt också så det var inte endast av ondo och det ger mig mer drömmar om att göra saker som är kul som att bli fotograf, gå make up art school för fotografering, dansa de kurserna och läsa japanska (de kurser jag vill gå ^^)… Sånt kanske inte är super enkelt att göra med kass ekonomi + barn och jag ville heller inte vänta en minut till, men vet du.. vi överlevde och blev ett stabilare par!

Lycka till!

(Läste stora delar av tråden)

Jag har själv barnlänktan har haft det sen jag var 16 och är 22 nu.

Jag håller med er att det är jättejobbigt att vätna, har haft perjoder då vad jag en kör får mig att tänka på barn.

Jag håller med dom som väntar. ÄR mycket mer mogen när man gått ut gymnasiet en när man började.Ma nbehöver den tiden att vara ungdom att lägga på sig kunsakp och minnen. barn komemr komma. kanske redan efter gymnasiet men se till att ha en utbildning. vad händer om ni flyttar isär? om sambon får sparmken. blir satt i rullstol? vem ska försörja dig och barnet då?

eller om barnlet föds med ett handekapp? Man måste var berädd på att allt detta kan ske.

Men länktan är svår det är vi många som vet.