Bjud dem på middag och bara säg det, det hade jag gjort ialla fall.=) Och självklart haft min sambo med mig.

Ska det bjudas på middag måste det bli här hemma och dom är på semester just nu… Får väl vänta tills dom kommer hem och jag måste träffa dom igen =)

#2 Eller så kan du skicka ett sms. Undrar hur mina föräldrar hade reagerat.*tänker ut elaka spratt*

#3 Haha, låg faktiskt och funderade på om man bara skulle skicka ett sms, typ: Grattis, du ska bli mormor… Men kändes inte så snällt

#4 Ge dem varsin tröja med texten "världens bästa mormor/morfar" på, så får dem en rejäl ledtråd.

#5 Tycker inte tillräckligt bra om mina föräldrar för att göra en sån sak… Träffar dom knappt heller… Så en middag känns lite fel också, får se hur jag gör…

#6 då kanske det räcker med ett telefonsamtal.

Mina föräldrar kommer inte heller bli glada alls, därför har vi tänkt vänta till vecka 13 när det är mer säkert. Så man slipper en enorm konflikt innan och sen kanske det blir missfall, då känns det som att man "förstört relationen med dom" i "onödan" liksom. Nu träffar jag dom bara typ 4 gånger om året, och vi bor i olika städer, så det får nog bli över telefon jag berättar. Ser inte fram emot det, men klart det måste göras.

3 veckor kvar..! :)

Man bestämmer självklart över sitt eget liv, sin egen kropp, sin egen framtid. Gör sina egna val, går sin egen väg. Men bara för det betyder det inte att föräldrarna blir galna.
När jag tatuerade mig (20 år gammal) sa min mamma upp kontakten med mig och hälsade att nu har jag ingen mamma längre.
Dock tog vi kontakt igen lite senare.
Tror inte reaktionen kommer bli mildare denna gång, snarare 100 gånger värre.

#8 Vi bor ju i samma stad och jag har fortfarande en mängd saker hemma hos dom då vi håller på att göra iordning huset.
Sen nu på lördag fyller min syster 20 och då skulle de tydligen bli någon form av heldag med hela familjen, hur sjutton ska jag förklara att jag inte dricker öl och sen mår illa av vissa saker och dessutom är fruktansvärt trött?

Gör nog som dig och väntar till vecka 13 och sen ringer dom. Behöver ju inte träffas speciellt ofta, som tur är :)

Visa en bild på barnet som ligger i magen? =)

  Jag skulle bli fullständigt vansinning på mina föräldrar om någon av dem haft något annat än gott att säga om min graviditet… Måhända är de mina föräldrar men deras inblandning i mitt liv är helt enkelt inte av den bestämmande sorten längre iom att jag är över arton och inte bor hemma.

  Visst att komma med råd och sådant men om min mamma/pappa hade sagt upp bekantskapen för att jag tex skaffat en tatuering så fick de väll ha de så… Har inget som helst tålamod med sådant barnsligt beteende från vuxna människor.. Bah..

#11: Ja, jag tyckte verkligen det var störtlöjligt. Jag sa "fine" och lät det vara. Någon månad senare tog hon kontakt med mig igen. Så vi får se om hon säger upp kontakten denna gång också ;-) Men vill hon det så fine för mig, är ju 21 år och klarar mig själv om det skulle vara så. Har ju sambon!

Kan inte direkt påstå att min pappa är speciellt förtjust i min sambo, utan påpekar varenda gång jag är där ensam att är det inte dax att lämna honom…

Jag får helt enkelt vänta och se hur de blir me allt…. Jag klarar mig alldeles utmärkt utan deras inblandning, får endast höra massa skit från dom =(

Mysticriver, om du inte har så bra kontakt med dina föräldrar så spelar det nog ingen roll hur du berättar, bara gör det på telefon eller sms. Eller besök dem hemma hos dem och berätta på så sätt kan ni alltid åka om de blir för otrevligt. Mina föräldrar tyckte inte så bra om min man och när de fick reda på att vi väntade barn blev de inte glada, fick inte höra något positivt utan bara att vi inte skulle klara av det. Men ju längre in i graviditeten det gick blev de mer omvända och mot slutet och sen våran son föddes har de varit mycket goda och engagerade mor och far föräldrar som verkligen trivs och är stolta över att vara mormor & morfar.

Lycka till och hoppas att det går bra för er. Kram

Eller låt dom se det med egna ögon längre fram?

Va faktiskt en tanke som slog mig inatt när jag låg och grubblade. Dom får helt enkelt veta när de syns =)

#16 Brukar ju bli nångpng runt 14-20v…

#17 Om jag blir som min mamma så kommer de nog inte vara märkbart förrens runt v.20 nångång… Hon fick knappt mage med varken mig eller med min syster. Hade sina vanliga kläder hela graviditererna.

#18 Eller så blir du helt olik, som mej och min mamma =)

#19 Haha, skulle inte förvåna mig de minsta =) Tycker magen redan syns… Den e tillräckligt svullen för att iaf hålla uppe byxor i storlek 40/42 mot normala 36/38

#20 Hehe :) De är iaf inte den riktiga bebismagen som kommit nu tror jag inte. De e snarare svullna tarmar osv som lugnar sig sedan. :) Bebisen har inte hunnit arbeta sig upp ur bäckenet än.

#21 Riktiga bebis magen vet jag att det inte är, men känns så fruktansvärt komiskt… Tur man har kläder i dom flesta storlekarna redan så man slipper köpa nytt =)

Menar det, speciellt glad är jag för alla tunikor och liknande som jag samlat på mig under de senaste åren.  :) Kommer jag kunna använda länge, men jag e bara i vecka 8 än så länge.