Nja den här gången var det inte planerat. Visst var vi sugna på en liten till, men sen när det visade sig att jag var gravid så kom det som en chock
Jag tror inte att vi kommer berätta för barnet att h*n inte var planerad. Men det visar sig väl hur det blir längre fram, det känns som en evighet innan h*n kommer börja fråga om sånt.

Förra gången däremot var det planerat. Men det tog sig på första försöket då så vi hann väl inte planera in i minsta detalj direkt.

Då blev det tvillingar så det blev ju lite chockartat då också
Abort har vi inte haft en tanke på varken förra gången eller den här gången, det har inte varit något alternativ för oss.
Under förra graviditeten drack jag alkohol i början innan jag visste att jag var gravid. Annars tror jag inte att jag gjorde nånting som man inte ska göra.

Både förra graviditeten och den nuvarande var planerade.

Om barnen senare frågar om dom var planerade kommer vi att berätta att det var så.
Om det skulle komma ett oplanerat barn i framtiden som skulle fråga om det skulle vi berätta sanningen. Det gör ju inte att barnet är mindre älskat utan man är såklart jätteglad för att det hände ändå! Abort är inte akuellt.

Första graviditeten levde jag enligt alla rekommendationer. Denna gången råkade jag äta mögelost ett tag innan jag kom på att man inte skulle göra det och jag har även ätit rå äggula några gånger. Fick även i mig lite alkohol innan jag visste att jag var gravid igen.

Min graviditet var inte planerad. Men vi skyddade oss inte och visste att det kunde hända och jag hade sagt att händer det så behåller jag.

Sagt och gjort. Övervägde nog aldrig abort och om Elva i framtiden frågar så säger vi som det är. Förstår inte varför man skulle ljuga :)

Julia var inte planerad men ack så välkommen! :)

Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år när Lilla Liten kikar ut och jag har lääänge längtat efter barn. Vi har pratat om det många gånger genom åren men det har aldrig stämt. Gick ur skolan i somras och har nu fått mig ett jobb som jag kan komma tillbaka till efter graviditeten och mammaledigheten.

Vi hade dock inte räknat med att det skulle gå så fort, det tog sig på första försöket. Och sambon blev riktigt förvånad när jag berättade för honom.

Abort är inget alternativ för oss så det har det inte varit några tankar på. Och det är klart att barnet kommer få veta att h*n var planerad och efterlängtad.

  Jag har varken barn eller är gravid men efter att jag och min sambo har varit tillsammans i snart sex år så har jag, den 27, bokat tid för att ta bort p-staven. Exakt tre månader efter att vi bestämt oss för att det var dags.

  Anledningen till att vi väntar är för att, för det första, så kan jag äta folsyra de tre månaderna och det att vi i största mån som möjligt vill undvika ännu en födelsedag mellan september och december. Tokmånga i min och hans familj som fyller år då ^^'.  Dyyyrt… Hehe Nä, men skulle det vara så att den lilla blir så sen att h*n kommer då så spelar det ingen roll. :)

  När jag var sexton trodde jag att jag var gravid. Då hade jag bestämt mig för att göra abort. Jag skulle ha gjort det också. (Det visade sig senare att det bara var stress som gjort att min mens uteblivit…) Men om jag blev gravid idag, utan att det skulle vara planerat eller om det inte fanns någon pappa med i bilden så skulle jag aldrig göra abort.

  Jag var typ arton när jag såg en bild på ett spädbarn på tunnelbanan, de var väll någon slags reklam, och då överfölls jag av den där speciella bebis-huds-lukten. Misstänker att det var ett sådant luktminne från när min lillsyster var liten. Sedan dess har jag alltid haft en "softspot" för bäbisar. :)

Vår lilleman var planerad och undrar han framöver så kommer han även få reda på det. Varesig han varit planerad eller ej hade han fått reda på sanningen.
Har själv fått reda på från mina föräldrar att jag inte var planerad, men inte känner jag mig minsta ledsen för det, då jag vet att dom älskar och uppskattar mig :)

Men någon ny planerad bebis blir det inte inom 3 års tid minst. Dock skulle det hända så skulle en abort aldrig vara aktuell, det är både jag och min sambo överens om.

Jag vet att jag råkade äta brieost en gång under graviditeten och jag hade så dåligt samvete och mådde skit kasst under flera dagar, var så rädd att något skulle hända i och med listeria(?)bakterierna som osten kan innehålla.

-C

Min graviditet var ej planerad men så välkommen, och chockerande för att jag hade p-plåster som funkat i alla år, dock så tedde det sig att vi låg väldigt ekonomiskt illa till så jag såg ingen utväg alls i ekonomin än att göra abort, tråkigt och ledsamt då det är ett liv som jag hade kunnat tänka mig att fostra men aborten var också väldigt lärorik för oss som ett par.

Vi satte in en pstav på mig och beslöt oss för att när han hade jobb så är det fritt fram.. tyvärr så är jag den som drar inkomsten fortfarande så det blir av att vänta lite till.

Min första som snart är 10år var inte planerad, men jag visste redan innan att jag gärna ville ha barn. Så att behålla barnet var det egentligen inga större diskutioner om även fast jag bara hade känt barnets pappa i 3månader när jag blev gravid. Jag var då 21år.

Andra barnet kan man väl säga att hon var planerad, slutade med minipiller som jag åt då, sen fick det bli när det blev. Det tog sig nästan på en gång. Samma pappa till henne. Hon är nu 7år.

Tredje barnet var oxå planerat, även där tog sig nästan på en gång. Han är nu 10veckor gammal. Samma pappa.

Eftersom jag varken röker, snusar eller dricker så har jag inte gjort något av detta. Möjligt att jag fått i mig lite alkohol i början av graviditeten innan jag visste att jag var gravid, speciellt med första.

Annars tror jag inte jag gjort något annat olämpligt heller vad jag vet, isåfall ska det vara att jag struntat i järn- och viatmin tabletter! Det har jag gjort under alla tre graviditeterna. Jag har levt i stort sett som "vanligt", gjort och det jag brukar, inte gjort det jag inte brukar.

Den lilla som jag troligen har i magen (hoppas verkligen att den inte går sin väg) är planerad, och första barnet när den tittar ut.
Det känns knappt verkligt ännu. =)
 Vi kännde att nu är vi redo och har ordning på livet, så då kan vi utöka familjen. =)
  Och nu en månad efter beslutet så är grav-testen positiva, och vi är så glada och pirriga. =)
  Än så länge har jag inte gjort något absolut "förbjudet"/dumt att göra när man är gravid…vad jag vet, försöker sköta mig. ;)
 Jag röker inte, och dricker gör jag typ en-två gånger om året så det klarar jag mig utan. =)

Teoretisk planering i ca 3 år, praktisk förberedelse i ca 10 månader.

slutade med p-piller i januari 2009

började med folsyra i april

började försöka i juli

plussade i november

planerad nedkomst i juli 2010.