Uscha, det där lät inget vidare alls!

Tror att vem som helst kan få havandeskapsförgiftning tyvärr, även om det förmodligen är större risk om man är överviktig eller diabetiker.

Åh, det är läskigt! Jag vill inte ha det, men jag vet knappt ved det är.

Jag fick preeklampsi med sonen!

jag hade inge heller nått av de du skrev men åkte på de ändå.

Jag hade en vanlig tid hos BM i v.37+0, så vi gick dit. Lyssnade på hjärtat och mätte magen, vägde mig och tog blodtryck. Blodtrycket va aningen högre än jag haft nån gång. Och då jag legat på precis samma innan så tyckte BM att de fanns en liiiten anledning till att ta prov för äggvita i urinet. Vi gjorde det och det visade sig att jag hade äggvita i urinet. BM ringde förlossningen för rådfrågning och dom tyckte tillslut att vi skulle komma dit för mer prover.

Så vi fick välja att åka nu innan lunch eller efter lunch och eftersom vi redan va på språng så åkte vi ju såklart på en gång, med min BMs ord i ryggen "NI får nog åka hem på en gång när ni tagit lite prover och som mest kan de bli så att ni får åka dit nån dag i veckan den tiden som är kvar och ta prover".

Vi kom till förlossningen vid 12 och dom tog blodtryck och tog blodprover o urinprover och efter en stund kom läkaren in och sa "NI inser väl att ni inte åker hem idag? Nu ska ni bli föräldrar!"

CHOCK! Mina första ord va "Nääee de går inte för i morgon ska jag luncha med Teres!"
Vi blev igångsatta kl. 13.

Jag hade väl rätt så mycket protein i urinet mednas ändå blodtrycket va rätt ok (fast högt givetvis, men inte tokhögt)

Vilka värden har du på urinet?

Har man inte så farligt med läckande i urinet och inte döhögt blodtryck så är de VIL VILA som gäller. Sen kan de bli att man kasnke blir inlagd och kasnke får  blodtryckmedicin. Men de går ofta att hålla i schakt med kontroller och vila.

Jag hade ändå gått full tid 37+0 och jag vet inte vad som hade hänt om de hade vart nån vecka tidigare.. Men nånnting säger mej att jag ändå va rätt långt gången i preeklampsin för dom hade inte ens tid att vänta på emla-plåster på handen min.. DOm skulle ju sätta magnesiumdroppp för att motverka mina reflexer som va väldans överkänsliga och sånt, vilket betyder nål i handen. Jag som är dörädd för nålan trotsade på att få emla.. Då sa dom att näe de kan vi inte vänta på.. Max 15 minuter kan vi vänta på att de ska verka då och då gör de ju nästan desamma..

Jag märkte igenting INNAN. Hade ingen huvudvärk och ingenting. Jag blev ju förståss väldigt svullen, men de blir man ju av enbart en graviditet också. Jag gick dock upp 10 kg två sista veckorna…

När jag blev igångsatt så fanns de på pappret att om ingen bebis kommit innom 24 h så skulle man ta till andra metoder och de tyder ju också på att de va bråttom..

Jag har som jag skrev dock mått gallant före, under och innan.. Jag hade blodtryckskontrollen varje kvart under förlossningen och även efter och blev kollad noggrant, men jag kan inte säga att jag mådde dåligt på nått sätt! FÖrutom chocken att bli förälder bara så där ;D

Nu när jag är gravid igen är jag jättenojjig över att få de igen! De är större risk om man har haft de innan MEN de är en jätteliten risk trots alls.
ALla säger att de är en förstagångs-sjukdom.. Så betydligt större chans när man är förstföderska..

Usch, hoppas verkligen att du slipper det!

#3 Oj, vilken chock! Ja har fått strikta ordinationer att VILA och vara rädd om mig. Jag är ju bara i vecka 30 så vi vill ju gärna att bebis ska få ligga kvar där inne ett tag till.

#5 Ja de va lite av en chock men i efterhand va de ganska skönt! ;) haha Att vi slapp gå och vänta. ;D Men de har ju sin charm de också..
Men vila som sagt är nyckeln i de hela. Och dom håller koll på dig så du behöver nog ine oroa dig.

Fick reda på att jag hade preeklampsi på ett BM besök i v.33 eller 34.
Hade också högt blodtryck 110/116, vet inte om det är så högt, är dåligt på sådant. Sen hade jag +3 på äggvitan på stickan, så jag blev skickad direkt till akuten, där jag senare fick stanna i 2 veckor :/ Kom som en stor chock då jag inte kände mig dålig alls!

Så när dom hade tagit proverna och det visade att mina njurar tog stryk, så blev det sjukhussängen!
Men glad är jag att jag fick ligga där inne där dom hade koll på mig, då jag blev sämre under dom veckorna. Fick ont i huvudet, flimmer och sånt skit.
Sen kollade dom flödet i navelsträngen på bebisen, så att han fick all den näring han behövde. Skit jobbigt när man skulle hålla andan under den undersökning är det jag minns mest, haha.

I alla fall blev jag den 13 september (v.36+1) igångsatt, men blev sämre under dagen med högre blodtryck trots blodtryckssänkande, kräkningar, huvudvärk, njurarna slutade funka normalt och krampor. Även bebisen blev sämre pga. blodtrycket och kraftiga värkar, så hjärtljuden sjönk.
På kvällen resulterade det i ett akut kejsarsnitt och jag fick en fin liten ängel.
Dock var jag så dålig, så jag fick inte träffa honom förrän nästkommande dygn :( Men det var nog bäst så, så att jag kunde få lite medicin och vila :)

Men jag kände mig frisk som en nötkärna fram till v.35+ innan dess kände jag mig inte alls konstigt.
Läkarna sa att risken finns att man får det med andra barnet med, men om det är med samma man så är risken väldigt liten.

Läkarna fattade inte varför jag hade fått det, låg inte i "riskgruppen" för det och har ingen annan i släkten som haft det iheller. Så dom tyckte jag var mysko.

När jag låg där inne fick jag i alla fall ingenting emot preeklamsin då den enda medicin som funkade var att förlösa barnet, så dom ville dra ut på tiden så länge det gick utan att någon av oss mådde för dåligt. Så att bebben kunde bli färdig utvecklad.

Men har dom koll på dig så är det ingen fara, dom vet vad dom gör :) Men försök att ta det så lugnt som möjligt. Det dom rådde mig till inne på sjukhuset var att ligga och vila så mycket som möjligt, inte anstränga mig för mycket, läsa eller titta tv osv. några längre stunder. Sen å andra sidan så där inne hade jag inget annat val, för där fanns verkligen inget att göra ;)
Hade varit svårare om jag varit hemma.

Lycka till!
-C

#7 Oj, det lät jobbigt för dig. Jag är lite orolig för att jag ska bli dålig också. Känner mig lite konstig på något vis. Lite tryck i tinningarna och svagt ont i huvudet. Vet inte om det beror på förkylning, nästäppa eller något annat, men jag ska ju int till BM snart igen på undersökning. Läste i "stora boken om BARN" om havandeskapsförgiftning. Där stog det att högt blodtryck i samband med äggvita i urinen nästan alltid tyder på havandeskapsförgiftning….och då blir man ju skräckslagen. Vi har ju knappt fixat och ordnat någonting än. Om jag skulle hamna på sjukan och så småningom bli igångsatt så skulle vi vara helt oförberädda.