Om det inte är mvc så vet de iaf vem du ska kontakta för att få hjälp.

En förlossning gör ont men jag skulle inte byta bort den mot nått!! Vilken upplevelse!! När sen barnet ligger där på ditt bröst har du glömt smärtan! Iaf jag!!

Å inga frågor är dumma!

Din vanliga barnmorska på Mödravården kan hänvisa dig till Specialistmödravård där du kanm få extra stöd och hjälp inför kommande födsel. Men är du inte ens gravid ännu så behöver du ju inte börja oraoa dig redan nu. Lycka till!

Jag brukar tänka så att: har alla kvinnor genom alla tider klarat av det så varför skulle inte jag.

Du kan vända dig till det sjukhus du tänker föda på, och prata med en kurator där. Det heter lite olika på olika ställen.

Hej

Jag har också varit rädd för förlossningar hela mitt liv. Jag kan knappt plocka ögonbrynen men har fött två barn utan bedövning. Det var sådan stor skillnad på de båda gångerna så det är inte jämförbart. Försök att inte oroa dig för framtiden utan lev i nuet för den dagen kommer när man skall föda vare sig man oroar sig eller inte. Du kommer att klara det och du kommer vara stolt. Är du rädd för smärtan så säg redan när du pratar med bm att du vill ha smärtlindring. Man kan få prata med kurator om det om man vill det. Ett PS i detta som jag är glad att jag fick dela med en vän som fick barn en vecka efter mig var att vi inte kände någon glädje med barnet som kom. Det växte till sig på några dagar för oss båda. Hade jag inte pratat med henne och hon känt lika så hade jag trott att det var något fel på mig. Mitt andra barn kände jag lycka direkt med men då visste man ju redan hur det var. Man var nog i någon chock med första.

Lycka till

Jag vet exakt hur du känner. Jag är inte gravid och har inte tänkt bli på ett par år, men jag vill ju ha barn inom ett par år men jag är sååå fruktansvärt rädd för förlossningen o smärta, så jag vet inte om jag nånsin kommer skaffa barn bara pga det och det känns så trist.. :( Det är jobbigt att känna den känslan innan man ens är gravid men man gör ju det… Jag kommer gå hela min graviditet o ha ångest o må dåligt o inte kunna njuta av det alls. Jag som lider av panikångest för fullt redan för småsaker, jag ser framför mig hur jag får en panikångestattack där på förlossningen…

Men sen tänker jag, jaja, det är väl bara att bli gravid, vad ska jag göra när jag väl är där i 9e månaden liksom? Då är det bara att stå ut. Men jag är så rädd så jag nästan kan svimma bara jag tänker på det…

#6 precis så som du beskriver det känner jag oxå..

Det är faktiskt så att man får föda med planerat kejsarsnitt om man har stark förlossningsrädsla. Olika landsting har lite olika åsikter, men det går.

Den smärta som man har under en förlossning är inte alls lika den smärta du får/har när du gör dig illa.
Förlossningssmärtan är dov, nästan lite behaglig och koncentrerad till ett ställe. Hjärnan kopplar bort allt annat och man fokuserar automatiskt på värkarna och att jobba med dem, inte mot dem.
När babyn pluppar ut huvudet och sedan axlar så känns det inte alls eftersom det inte är "musen" man har ont i, det är svårt att förklara men om jag säger att man får som molande träningsvärk runt äggstockarna och livmodern, stället runt bäckenet kanske ni förstår hur jag menar.
Så fort babyn är ute så försvinner smärtan som genom ett trollslag och resten av världen smyger sig på och man börjar uppfatta vad som händer runt omkring en.

Smärtor som gör ondare, mycket ondare …
Tandvärk, huvudvärk, sprickor i nagelband och under fötterna, foglossningar.

Susanne

Måste bara säga att i mitt fall är det verkligen inte SMÄRTAN som är skrämmande med en vaginal förlossning. Det är så otroligt mycket mer som spelar in. Men det finns verkligen hjälp att få - både förebyggande och alternativa lösningar.

#8 #10 Jo jag vet att man får det, och innan tänkte jag att det ska jag göra. Men nu känner jag att det är ju ännu mer riskabelt efteråt och säkert med smärtsamt efteråt också.. Ja jag är ju även rädd för komplikationerna, eller ja, konsekvenserna.. Att spricka o sånt. Det gör mig livrädd att bara tänka på det! :/

#9 Jag är egentligen inte rädd för smärtan i magen, eller jo det också, men jag är allra mest rädd för när den ska ut, huvudet o allt, att det kommer göra ont o konsekvenserna som blir av det, o sy o allt.. :/ Haha ja efter den beskrivningen blev jag mindre rädd för smärtan i magen i alla fall… Men med tanke på hur dom som föder skriker o verkar ha så fruuuktansvärt ont kan väl knappast tandvärk t ex va värre, det skriker man ju inte ut ;D

Jag har alltid varit rädd för förlossningen i hela mitt liv känns det som, hehe, men enda sedan jag blev gravid, så känns det inte lika hemskt längre, det känns nästan lite spännande nu.

Lycka till! :)

# 11, det är inte av smärtan man skriker.
Du vet hur de som tävlar i sport brukar skrika, det hjälper till att ge den där extra putten på slutet.
Jag själv har aldrig skrikit när jag fött barn.

Susanne

#12 Okej :D Vad kul! Lycka till då ;)

#13 Haha okej :p

Alla reagerar ju olika på smärta & det är ju skillnad på smärta & smärta. Du känner dej själv bäst & vet hur du brukar reagera & kan alltså sätta dina förutsättningar därefter. Det är alltid tryggt att känna sej själv & veta på ett ungefär hur man funkar, om du dessutom berättar för din BM hur du känner & för personalen på förlossningen när det väl är dax så har du gett dom en ärlig chans att förstå dej & ge dej hjälp utifrån dina förutsättningar.

Efter att ha varit med om diverse kriser, haft en fruktansvärd mensvärk i flera år, krossat svanskotan, skadat ryggen & haft höftproblem sen jag va 10 år så vet jag att jag inte blir hysterisk när det gör ont eller händer saker, jag blir fokuserad & tar på mej en ledarroll. Jag vet alltså på ett ungefär hur jag kommer reagera när värkarna väl sätter igång & det kommer inte va jag som skriker & hetsar om att åka in (det ordnar min sambo så bra så).

Så mitt tips är att ta kontakt med BM & se till att få hjälp, för det finns! & se till att lära känna dej själv.

Kommer och lägger mig i lite här. Villa gärna har barn inom de närmsta åren men är också mycket rädd för smärta. Vad är det egentligen som gör mest ont? Värkarna eller själva uttänjningen "där nere", att det spricker? Går det att jämföra med kramp i vaden fast att det sitter på ett annat ställe då?

Har inte varit med om så mycker smärta förr, har aldrig haft tandvärk eller spruckna nagelband och har väldigt sällan huvudvärk eller mensvärk.

Det värsta jag varit med om är nog kramp i vaden, klämt fingret och när man slår i lilltån i bordsbenet :P Har fått en fiskekrok genom fingret en gång, men då var jag nog så chockad att jag inte kände något.

Alltså, jag är rädd för smärtan men om möjligt ännu mer för när det tänjs ut där nere, att man ska spricka sönder helt och sen när dom ska sy. Jag vet att alla säger att man blir som bedövad o känner det inte ens men jag är sjukt orolig för det också.

Dock har jag ju haft en sjuhelsikes huvudvärk o tandvärk men tvivlar på att det kan vara värre.. :p Det är väl att det inte sitter i lika länge i så fall som man inte tycker det kanske, vad vet jag! :P

Men det är väl jsut det kan får tänka på, det är inte som att bryta ett ben eller annan smärta, vad får man ut v det liksom? Det är bara "onödig" smärta som gör ont på ett helt nnat sätt om jag förstått det rätt.

Den här smärtan för ju något gott med sig så man kämpar väl mer för den! :) Och jag kanske överdriver och tror att det gör ÄNNU ondare än det gör, det är väl bra iofs då blir jag ju glatt överraskad, hehe, men ändå.. Jag är säker på att det gör ruskigt ont men ni har inte en aning om mina förväntningar på det! HUA! Då önskar jag att jag va död när jag tänke på hur ont det antagligen gör… :P

Är inte aurorakliniker till fått personer med förlossningsrädsla, kan inte de vara värt att kontakta?

Som Mimmi skriver så går det att få bra terapi mot förlossningsskräck. När man väl är gravid så pratar man bara med sin barnmorska om det och berättar precis hur man känner, så ska hon hjälpa till och slussa vidare, prata och stötta.

Jag är själv inte ett dugg rädd för fysisk smärta och smärtan vid en förlossning må kanske vara "outhärdlig" men den är sekundär. Jag tror faktikt att den oro och rädsla vissa känner inför förlossning kan på det hela taget vara svårare att ta sig i genom än den smärta man faktiskt oroar sig över. Dessutom finns det ju ganska vettiga metoder för smärtlindring nu för tiden.

Innan jag blev gravid så kände jag som dig, jag var livrädd för själva förlossningen, smärtan… allt!
När jag precis fått reda på att jag var gravid råkade jag titta på förlossningskliniken på tv, där en läkare hävde hela sin vikt över på kvinnans mage för att ge barnet extra kraft ut - och kvinnan skrek hjärtskärande (och jag fick panik). Jag ville inget hellre än att skaffa barn, trotts att det inte var planerat.

Nu är jag 21 veckor in i graviditeten och har insett att de här nio månaderna är lika mycket till för barnet skall växa som för modern att förbereda sig för förlossningen och det blivande moderskapet, men framför allt förlossningen!!!

Ett bra och stärkande tips är att tänka varje gång du stöter på en människa (jag bor i Göteborg så jag har tänkt tanken måååånga gånger och det hjälper) att alla dessa människor har fötts fram på samma sätt utav kvinnor som tänkt precis likadana tankar som jag - och de har klarat det! Förvisso hade många spårvagnsresor blivit bra mycket trevligare om inte fullt lika många hade lyckats - men om de har klarat det, varför i helsike skulle inte jag klara det?

Man måste ställa dessa timmars konstruktiv smärta mot ett helt liv med ditt barn. Och faktum är att de flesta gör det igen, igen och igen… Så uppenbarligen är det värt det ;)

Men smärtan är väl inte outhärdlig egentligen ändå efetrsom sååå många klarar det, händer nog inte ofta att nån svimmar av det direkt och många gör om det flera gånger..

#22 Precis så har jag också tänkt. Jag har aldrig hört att någon svimmat vid förlossningen pga smärtan. Men det är ju inte helt ovanligt att man svimmar av andra smärtor. Så, så himla farligt kan det ju inte vara ;)

Jag är också förlossningsrädd, men är inte så rädd för smärtan i sig. Jag litar dock inte på sjukhuspersonalen. Jag är rädd att inte hinna få bedövning pga att barnmorskan generaliserar (både min mormor och min mamma har haft snabba förlossningar. Jag, som är första barnet, föddes på tre timmar) hur snabbt en förlossning brukar ta för en förstföderska, att de missbedömer hjärtljuden eller talar över mitt huvud. Det känns som ett lotteri huruvida man får en trevlig barnmorska. Jag har mest dåliga erfarenheter av barnmorskor och gynekologer. Jag har redan bokat svärmor att vara med på min första förlossning, för jag skulle aldrig lämna över allt ansvar på sjukhuspersonal eller min sambo som inte vet vad det handlar om. Hur förlossningar ser ut är ju väldigt kulturellt också. Vi kanske tror att det i resten av världen brukar se ut som det gör i Sverige, men några exempel är: I Holland sker ca 50% av alla förlossningar i hemmet, i USA är det vanligast att en läkare och inte en barnmorska har hand om förlossningar och i Brasilien sker merparten av alla förlossningar med kejsarsnitt. Vi får bara rätta oss efter hur traditionerna ser ut här.