Hehe!! Hoppas att du slipper vänta allt för länge! Med Norma fick jag vänta en hel dag!! Hon var planerad till 11/8-05 och kom den 12…maken till fräckhet alltså…

Undrar när denna planerar att anlända, har fått två datum 12 och 14 juni, hoppas så klart på den 12, den 14 har jag nog hunnit bli galen av längtan!

Men jag har för mig jag var lite illamående innan det satte i gång, allt jag åt spydde jag upp sen…

Oj då, spännande att höra att du åxå mådde illa. Så kanske är det ett tecken ändå? Det visar sig väl snart. Men jag tror iaf jag får sova gott inatt. Mår nästan ovanligt bra i kroppen i övrigt, jag som haft all jordens krämpor känner mig rätt mjuk och skön i kroppen idag. kanske är även det ett tecken… eller så är det bara jag som övertolkar… hahaha…

Nu ska jag ta ett lååååångt skönt bad, blir ju inte så många såna i framtiden.

Lycka till. Hoppas att han tittar ut snart nu ;)

Hoppas han vill komma ut snart :)

Men innan så måste du ta kort på magen och lägga i magtråden! ;)

Ja det är lätt att man övertolkar och känner efter!! Minsta lilla nageltrång kan ju vara ett tecken!!

När sen värkarna kom så trodde jag ju iof bara att jag hade lite ont i magen…inte skulle jag få nått barn inte!!

#0 jo, jag har för mig att bebisarna brukar gå ner i vikt när man går över tiden. Men jag kan ha fel..

Alba får man inte se din mage innan den försvinner??

Har två kompisar vars bebisar gick ner i vikt när de gick över tiden, båda två veckor över. Inget farligt dock!!

De var stora först enligt ul och beräkningar men sen gick de ner till mer normal vikt.

vill bara säga ang.vikto ochs torlek. det största på barnet är axlarna och dom är ungefär lika stora på alla bebbar. så skulle du föda en 4 eller 5-kilos, är det ingens törre skillnad från en 3.5-kilos. Juu tyngre desto längre är dom också oftast. . det gr säkerligen jättebra.

håller tummarna för er

åh vad spännande =) har ju väntat länge på att få se den efterlängtande bebisen =)

Jasså ni vill se foto… hmmm… ska se vad jag kan göra under dagen. Har vart så dålig på att komma ihåg/orka mig på att ta foto. Men senaste veckorna är magen verkligen gigantiskt. Barnmorskan menade att jag bar bäbisen ytligt, dvs att den står ut mycket. Till skillnad från folk som bär den nära kroppen. Får se vad ni tycker? :-)

Mmm, ska bli spännande att se vad som kommer ut. ;Man börjar verkligen bli rejält peppad. är inte ett smack nervös faktiskt. Har fullt upp med att spåna på namn, men de jag har som favvisar gillar inte min man, och vice versa… haha.  Övertalning pågår, men kanske löser det sig automatiskt när vi ser honom.

I övrigt ringde barnmorskan just och sa att de fått in en TENS som jag gärna fick hämta. Stått på tur men de trodde inte jag skulle hinna få någon då så många väntade just nu. Så alltid något gott med att min bäbbe inte tittade ut i tid. Ska bli spännande att se om TENSen funkar. En kompis använde sin TENS innan och tyckte det funkade superbra. Har ju själv använt TENS för födlossningarna mina och tycker det funkat superduper.

I övrigt planerar jag köra på varma bad, lustgas, akupunktur kanske, och mycket profylax. Tror mig vara rätt väl förberedd och har hög smärttröskel (vem blir inte härdad efter att ha plågats av foglossningar i 5-6 månader?), så jag hoppas kunna klara mig utan EDA, men har såklart den möjligheten som utväg om jag får för ont. Ska bli intressant att se hur mina tankar nu stämmer överens med verkligheten. Fasar lite för att gå över tiden och bli igångsatt och hoppas verkligen man klarar sig utan kejsarsnitt och såna otrevligheter.

Jag tog EDA men den tog inte på mig, så jag klarade mig med bara lustgas och det gick utmärkt, och då har jag låg smärttröskel. det kommer att gå kanon tror jag :)

Glöm inte att fixa bilden ;)

Jag klarade mig jätte bra utan EDA genom att andas rätt, vågade inte ta den för jag har hört att förlossningen kan dra ut å tiden och ska man få värkstimulerande dropp gör det tydligen skit ont och är jobbigt. Jag är ju inte säker eftersom jag slapp, finns säkert nån som vet mer om det.

Here goes. Min mage v40+1.

#14 Ojoj =) Hoppas verkligen folk låter dig gå före om du står i kassakö!

Nä, inte en enda gång. Grrrrr… Blir nästan lite arg när folk bara tittar på när man varit och handlat och ska lyfta upp den där astunga korgen upp till kassan. Då tycker man att de borde hjälpa till nån gång, speciellt när de ser hur man stönar och stånkar när man förflyttar sig (har dessutom svåra foglossningar och går som en anka, hehehe)… Ohyfsat folk… hahaha.

I framtiden ska iaf jag hjälpa gravida kvinnor lyfta sina matkorgar eller matkassar om de ser ut att behöva hjälp!!!

#§4 vilken fin mage :)

Superfint ju :)

Den var inte dålig du ;)

Jupp, en riktig dunderkula. Mest "imponerande" är bilden framifrån där man ser hur magen buktar ut även utanför siluetten så att säga. Den bulan har kommit senaste veckorna bara.

Rätt komiskt åxå när man går och det känns som om man lutar sig mer bakåt än upprätt. När man väl tappar magen kommer man väl falla pladask på mage eftersom man har så rubbad jämvikt. hahaha…

Förresten, ingen bäbbe idag heller, än. Inga tecken på det än iaf. Idag har jag lyxat med att åka till BM och hämtat en TENS som äntligen blivit ledig, tur att jag är sen med förlossnignen annars hade jag inte hunnit få låna någon. Sen åkte jag till saluhallen, vankade ett varv och köpte chokladtryffel och färska räkor. Sen åkte jag hem och åt räkor med hemmagjord aioli, avrundat med några tryfflar. Man får passa på att lyxa lite dessa övergångna dagar då man bara väntar…

oj oj oj =O Vilken kagge =)

Men vilken fin mage. Drömmer mig själv bort och hoppas att jag också kommer få en sån fin mage =)

men nog f*n är det jobbigt med att lyfta saker och ting. Hur går det med illrarna då? Är det maken som får ta hand om dom numer?

#21> Superdrygt att lyfta saker och att nå. Bara att sträcka sig efter en kopp te på bordet är ju jobbigt.. hahhaah. Häromdagen ringde min syster och frågade förvånat "om jag hade sprungit eftersom jag lät så anfått", snacka om att hon skrattade när jag sa att "jag sträckte mig bara efter telefonen". *flin*

Illrarna har tyvärr dött under vintern. Stiffler dog i november av magcancer, kom fort och han insjuknade på bara 2-3 dagar innan vi avlivade honom. Leo däremot hade insulinom som han behandlats för i ett halvår, och vi blev tvugna att avliva honom så sent som förra veckan då han blivit så medtagen att han inte hade så värst mycket livskvalité längre. Han hade blivit så bukig att magen var ivägen när han pinkade och han släpade magen i pinket, vilket han hatade. Sen orkade han inte springa mer än några meter innan han måste vila. Tror inte han hade värst ont innan men vi kände ändå som om det bara handlade om veckor innan han skulle ge upp och tex sluta äta/dricka så vi avlivade honom medans han fortfarande hade lite glädje kvar och innan han börjat lida alltför mycket. :-( Så det var rätt hårt förra veckan, att dels avliva min sista iller (har haft illrar 10 år nu) och dels gå in i v40. Kändes rätt underligt att två såna stora saker inträffade samma vecka. Som om Leo gav upp precis innan för att jag skulle kunna gå vidare och koncentrera mig på min väntande bäbis. Sjuk känsla, men lite så kändes det.  Illrarna var ju mina bäbisar förr…

Nåja, efter vi avlivat honom kändes det iaf lite som en lättnad, att vi tagit rätt val gällande honom och att han sluppit lida. Var rätt rädd för att han annars skulle komma i andra hand när bäbis väl kommit och Leo kanske blivit sjukare. Inte så lätt att ha en nyfödd OCH en dödssjuk iller. Men nog saknar man de små djuren, tassljudet på parketten och en sötnos som tigger mat vid soffan.

Vi får se vad framtiden för med sig, kanske blir det fler illrar när väl man kommit till ro med att vara småbarnsmamma. I övrigt har min karl börjat titta på hundvalpsannonser. Han har velat ha hund många år men den rasen (american akita, titta och dregla: http://www.blocket.se/vi/20287313.htm?ca=10_s ) vi vill ha är olämplig med illrar. Så kanske är det rätt tid nu. Men även hundvalp får vänta tills man hunnit blivit trygg i mammarollen, kanske i sommar?!

Oj, lite långt utlägg för dina korta frågor. Men vad gör man när man sitter ensam hemma och väntar på att bäbbe ska titta ut… hahaha.

jaså så dom har dött allihop =( det var tråkigt men det är nog bäst ändå.

Är ju själv rädd för att ens illrar skall komma i andra hand och att jag kommer känna att dom är mest bara ivägen. Men nu bor dom den mesta tiden hos mitt ex, då vi har "delad" vårdnad om dom små.

Men då får man hålla tummarna på att lill killen kommer ut snart så du har något annat att tänka. =)

#23> Precis, rätt skönt faktiskt att ha en bäbis att fokusera tankarna på. Annars hade Leos bortgång säkerligen vart betydligt jobbigare.

Jag var nog aldrig orolig för att illrarna skulle få mindre tid/uppmärksamhet. Var rätt inställd på att få det att funka utan problem då jag själv alltid haft djur omkring mig sedan jag var nyfödd. Man får lixom fixa så det funkar. Mina illrar har dessutom varit "trygga" och lugna illrar (i illermått mätt) så jag har aldrig varit orolig för att de ska vara farliga för barnet. Faran är kanske större för illrarna när barnet blir några månader och kanske hanterar illrarna ovarsamt utan att förstå bättre. men men, nu har jag iaf inte detta dilemma längre. Att ha ett ex som kan ta hand om illrarna är perfekt, hade en sånt ex förr jag med som var illerpappa när det behövdes. Skönt att ha en säker person att lämna dem till, bra illervakter växer ju inte på träd.

#24 Så tänker jag också. Att jag får se till att skaffa mig tid. Men som sagt nu har jag mitt ex som ställer upp till hundra med illrarna. För att han har inte tid för heltids illrar då han kan helt plötsligt få jobb någon annastans i sverige och måste jobba borta i några veckor, ibland månader.

Annars så skulle jag ha mina tankar på att lämna över dom helt och hållet till honom. Men men… vi får se vad som händer med dom. Dom kommer få det bra hur som helst. =)

Ingen bäbbe idag heller… v40+3 idag. *rullar tummarna*

Dagens händelser:

• vaknade kl 03 och kunde inte somna om. Gick upp 3 ggr på toa bara för att ha något att göra innan min man vaknade vid 05 och gick till jobbet… hehehe
• käkade frulle 05 och tittade på dåliga serier inspelade på hårddiskvideo (amen för hårddiskvideo) till kl 10.
• Släpade mig till sängen och somnade 2 timmar.
• Väcktes efter 2 h av vibrationerna av min ljudlösa mobil, såg att jag BARA misssat 5 samtal från släkt och vänner. Gissar att alla har samma dryga fråga: "något barn på G än?", orkade inte ringa någon tillbaka.
• Åter till TVn, käkade kåldolmar till lunch. Syster ringde och rabblade listor på namn (hon har influensa och har tydligen lite tid över att tänka på namn åt min bäbbe, hehe) och dess betydelser. har några nya förslag jag ska ge till min man och se om han gillar dem ikväll. Syster berättade även att hon pratat med min andra syster som pratat med min mamma som sagt att jag sov middag… suck, djungeltrumman är lite dryg dessa dagar.
• Nu sitter jag och datar, betar av gravidsajterna och maillådan (flera undrar om något hänt än, *trippelsuck*). Mina bröst fick just spunk och började spruta mjölk. Äckligt, de kan väl vänta med att läcka tills bäbbe kommit… blä…
• kl 17, väntar på att min kära man ska komma hem och laga mat, känner mig som värsta prinsessan på ärten men orkar inte ta mig ann projektet själv. Funderar på om jag ska orka laga brylépudding, den insatsen kan ju vara värd mödan att släpa sig till köket med min megamage och mina läckande bröst.

Vaffan e storken? Har han inte googleearth?

#26 hehe, bebben trivs nog i din mage. Jag hade "turen" att min kom 5 dagar innan BF, så jag slapp samtal :P

Är det inte typiskt gossar att kunna bli lite sena?;) Stämmer inom en del djurkategorier också…

#28. Min pojke hade då bråttom =) kom 3 v. för tidigt

Min pojke höll på att komma i v 35 men väntade till v 38 så det är nog olika :)

#26 Hoppas bebis kommer snart :)

#26 SUCK!!!…. jag vart ju helt färdig av att läsa hur lång tråkigt du har.

Är glad för att en själv kommer gå på en lugn praktik så länge som jag orkar. Förhoppningsvis nästan ända fram =)

Men dom på BB har inte haft några tankar på att sätta igång dig eller?

Man sätter inte igång någon om det inte finns anledning, och anledning har man först när minst 2 veckor passerat. Dessutom vill jag in i det sista undvika att bli igångsatt, för igångsättningar är ju onaturliga och alltså kan det påverka förlossningen negativt (tex om man får värkstimullerande dropp).

Jag har tre pojkar och ingen av dom har kommit sent :) Första 10 dagar för tidigt, andra samma dag som bf och tredje en dag innan. Så jag tror inte att det spelar någon roll med vilket kön det är, har en kompis som gick två veckor över tiden med sin dotter, det var jobbiga veckor för henne.

min flicka kom 10 dar innan o min pojke kom 8 dar efter..

#32 jo jag vet att det onaturligt.

men att lill killen trivs så bra i din mage? =) Har du börjat känna några värker eller något likande?

40+5 idag, vadslagningen inom släkten är hög. Min pappa har bettat på att han ska få komma och hälsa på oss på BB på söndag, så vi får väl se om han har rätt eller inte. Sen att de inte släpper in släkten på BB är ju en annan sak, men det har han tydligen inte tänkt på, hahaha…

Men annars har det vart kolugnt i magen, som vanligt. Inga värkar, vad jag kan känna inte ens några förvärkar. Lite trist, vore ju kul att åtminstone känna något. Men men… idag har magen istället varit ovanligt lugn. Fick väcka bäbbe med nybakt kladdkaka nyss för att få dagens första sprattel, och det funkade klockrent. Han gillar verkligen sötsaker. Men han är fortfarande rätt lugn och bökar bara lite, inte sparkar alltså. kanske är det ett tecken? hahaha. Snacka om att man övertolkar allt.

I övrigt, har det rätt lugnt och skönt. Måste råda er gravida att unna er att ta det rejält med lugnt innan er förlossning. Om ni kan så unna er flera veckor. Lovar att man behöver det och jag har då aldrig hört någon som ångrat att de varit hemma för länge innan. Har själv varit hemma helt 2 veckor före BF, men det är först runt BF som jag tagit det riktigt lugnt varje dag, innan BF flängde jag runt massa och hann därmed inte riktigt slappna av och komma "in mood". Nu kan jag njuta av att inte göra ett skit mer än möjligtvis diska och laga lite gott till mig själv varje dag, bara lite småpyssel i huset och ev något besök. Så ärligt talat störs jag inte direkt av att bäbis väntar med att komma ut. Visst, jag längtar som en gnu, men det är rätt skönt att vänta och veta att det bara är några få dagar/timmar kvaar som man är helt själv. Man förbereder sig helt enkelt mentalt inför marathonloppet.

Gällande era teorier om att killar kommer sent tror jag inte jag tror värst mycket på just denna teori, men det vore intressant att veta om det forskats något på det. Hur som helst, min mamma har fött alla sina 3 döttrar 2 samt 3 veckor sent, så det är nog mer detta min sena pojke brås på. De säger ju att det är ärftligt. :-)

Det kan ju vara ett tacken när han är lugn.. När mitt vatten gick på natten så kände jag inte han nå mer förän han var född.. Därför åkte vi in direkt för jag inte kände nå och att jag började få värkar..

Vilken jobbig väntan..

Har likadant här. Är dock bara i v. 38, men eftersom det är två har man ju vart inställd på att de ska komma tidigare, faktiskt ganska mkt tidigare. Men dom trivs i min mage med hehe

#36 hoppas att det är ärftligt, det innebär att jag kommer föda lite tidigt när det är dags för barn ;)

Hoppas att du slipper vänta tre veckor!!!

#36. Har du åkt in nu måntro? =)

Hoppas hoppas!!

Hon har ju inte varit online på 2 dagar så hon kanske har åkt in :D

man börjar undra =)

Fick hennes pappa rätt i alla fall =)

Ja nu borde ju något ha hänt, vad spännande

8 dagar över tiden idag. haha, kul att ni är engagerade… men tyvärr har inget hänt än. Har bara haft en lugn datorfri helg. Nä, här är det lugnt som i graven, det enda nya som hänt är att bäbbe faktiskt är lite lugnare. Han rör sig, men bara lite. Även hickningarna som varit regelbundna (minst 3-5 ggr/dag kommer nu inte varje dag, kanske bara varannan dag senaste veckan. Så något är på g, men han verkar inte ha bråttom ut.

En annan sak jag märkt är att magen verkar ha sjunkit nu. Trodde den gjort det för länge sedan men senaste 3 dagarna har jag märkt att magen plötsligt blivit mjuk högst upp, dvs där bäbbe tidigare tryckte upp mot revbenen som en spänd bula har det plötsligt blivit mjukt. Så jag antar att detta är magen som sjunkit. Någon som fått barn som känner igen detta fenomen såhär i sluttampen?

Men annars har jag inte minsta förlossningsrelaterad krämpa, känns lite snopet nästan. Imorrn ska jag iaf på träff med min barnmorska. Någon som vet om det är på denna "träff" man ev gör hinnsvepning om man vill? Någon som gjort en hinnsvepning och kan berätta lite om hur det funkade?

#45 Jag som trodde du redan hade fått :) Men bebis kommer snart verkar det som :D Jag hade inte heller en enda krämpa innan de satt igång, det är så olika :)

Jasså, inte en enda krämpa du heller? Berätta gärna mer, man hungrar ju på historier av andra som har/haft det som en själv… ;-)

haha nej jag hade haft en helt vanlig dag som alla andra när jag var gravid sen gick vi och la oss, hade däremot pyttepytte lite ont i svanken, men hade ju sån foglossning så det var inge jag tänkte på. Sen vid 2 tiden på natten flög jag upp ur sängen av att vattnet gick (v 38+1) kort efter det kom värkarna. Kände inte av bebis nånting heller så vi åkte in och allt var ju bra med han och så sen vid 13.26 är han född :D

Ok, lät ju rätt skönt och okomplicerat, iaf i denna korta version.

Har åxå MASSOR med svåra foglossningar och har tänkt i liknande banor, att man är sååååååå van vid smärta att amn inte bryr sig om lite ryggont. Så skulle min förlossning starta "snällt" med bara lite ont så skulle jag antagligne inte tänka på det så mycket… hahahaha.

Har många ggr under dessa månader av foglossningar funderat på vad som är värst, ett dygns förlossningssmärta eller 5-6 månader av svåra foglossningar? Guuuu vad jag ser fram emot att slippa dessa krämpor.

En annan sak jag tänkt på, besvärades du av foglossningarna under själva förlossningen? Mina problem gör ju att jag inte direkt kan ligga på sidorna, eller för den delen ligga/sitta hårt, kan inte gå och röra mig speciellt mycket osv osv. Så det vore ju lite underligt om man inte besvärades av detta under själva förlossningen, men man hör aldrig om detta när folk berättar sina historier. Bara den grejen att det gör ont att sära på benen pga fogarna kan ju bli ett problem kan jag tänka mig… men men, man kanske är så pumpad på adrenalin att fogarna är det sista man tänker på, och som jag sagt förr, man är såååååå van vid denna fogsmärta att man kanske skiter i den fullsständigt, även fast det gör skitont.

hehe jo du märker nog :P Jag tyckte förlossningssmärtan var värre hehe, men det är ju olika :D Nej under fl kände jag inte direkt av foglossningen kanske berode på all lustgas jag fick i mig :P

Vad spännande det är för dig just nu :)

Kan berätta att jag glömde helt bort mina foglossningssmärtor vid förlossningen, man var helt inne på dom andra smärtorna istället.

Ja hade inte heller några känningar innan vattnet gick (38+2), det var som en blixt från klar himmel.
Men om magen har sjunkit är det nog inte många dagar till du behöver vänta :)

Lycka till!

#49

Under själva förlossningsarbetet känner du inte av foglossningar så länge du ligger still på rygg, det andra gör så ont att det tar överhanden. Däremot finns det kvar, fast mindre, när förlossningen är över. Jag själv hade mer besvär av foglossningen efter att ha fött än av själva födandet, hur konstogt det än låter.

Jag gick över 13 dagar med mitt andra barn… det är drygt men knappast något att göra nå't åt

För mig har det varit rena ryggdöden att ligga på rygg och föda… så har man värk kan andra ställningar, som sittande/halvsittande, framåtlutad över sänggalven eller en boll osv vara att föredra, då får man inte lika ont i ryggen efteråt heller.

Lycka till nu med förlossning och bebbe!

Tack alla för råd och för att ni delar med er. Inget barn idag heller.

Var hos BM idag på sista kollen. Nästa gång blir det förlossningen jag besöker, oavsett om det blir barn då eller någon koll… shit!!! Om inget hänt innan söndag blir jag med största sannolikhet igångsatt på söndag eller måndag.

Men BM trodde kanske att dagens symptom var ett tecken på att något är på g, så hon trodde jag med lite tur hade barnet ute innan söndag. Som hon sa, "du har aldrig varit så nära förlossningen som nu", och det är ju ett postivt sätt att se på det hela, hehehe.

Så, dagens symptom? Inget revolutionerande. Men både igår och idag har jag varit helt slut kroppsligen. Även fast jag sovit "bra" (med pinkpaus varannan timme MINST) senaste 2 dygnen så är jag ändå jättetrött och idag känner jag mig nästan som om jag har feber. Dvs kroppen är helt matt och huvudet likaså. Och enligt BM kunde vissa få såna symptom precis innan förlossningen. Så man hoppas ju att detta är ett symptom, och inte början på nån jäkla förkylning eller sånt (som jag för övrigt inte har några symptom på skönt nog, så det är nog inte det). Så jag har precis vaknat upp efter 1,5 timmes middagssömn, min första middagssömn som gravid!!! Annars har jag aldrig kunnat somna, bara slöa.

Annars håller jag på att bli galen på mina ben. De är såååååå svullna och vattenpumpade att de ser helt mongo ut. Och det pirrar i dem hela tiden. Allt detta vattensamlande sista veckorna känns verkligen inte kroppslien nyttigt, så jag ser verkligen fram emot att bli av med detta efter förlossningen. Tänk vad skönt att äntligen "få tillbaka" min kropp. Min kropp och mitt pyre är vad jag längtar mest efter… och grekisk hämtmat: pikilia 2… hahahaha…. *smsar en beställning till min man*

Be din man sitta och stryka din ben uppåt (mot kroppen alltså) då föser man vätskan lite åt rätt håll och det bruklar vara jätteskönt! Sitt aldrig med benen nedåt utan alltid lodrätt ut… Jag har haft samma problem som du alla mina grav. och det är det enda som hjälpt en aning.

Jo, ligger med benen högt nästan dygnet runt… men men… Och benmassage orkar min man med några minuter åt gången, vilket jag tycker är påtok för kort. Fanken, jag tycker han borde orka benmassera flera timmar åt gången… hahhaha. Här går man och kånkar på hans barn och han orkar inte ens massera hela kvällarna. *suckar dramatiskt* Nä, nu ska jag vara lite snäll mot min man, han lagar just nu mat åt mig.

Jag förstår att det är tungt för dig nu men det ska ju inte dröja så länge nu tills du slipper dom besvären, jag väntar med spänning :)

Kram

#56 Men en variant är att han sitter med dina ben i sin famn och bara stryker benen uppåt… inte massage alltså utan bara lätta strykningar som när man klappar en katt. Det hjälper supermycket!

Och som Elisabeth säger väntar även vi med spänning nu

Älskar att få ens fötter och ben ompysslade då man sitte roch ser på tvn på kvällarna.

Men vad spännande. Hela iFokus här sitter och väntar på lill killen =)

#58> Låter skönt. ska fråga honom om han vill klappa mina ben ikväll… hehehe. Katten kommer dock bli avis! ;-)

Happ, så ni trodde ni skulle slippa mig idag?

Nä, jag sitter här i min soffa som vanligt. Idag har det faktiskt hänt något, den kära slemproppen släppte nyss. Sällan har man blivit så glad för något så äckligt. Sen att slemproppen inte nödvändigtvis betyder något, bäbbe kan ju stanna därinne 2 veckor efter slemproppen gått, säger de ju. Men det känns ändå som ett första steg på vägen. Äntligen något som hänt.

Kanske var det bara ett sammanträffande men kanske var det gårdagens färdknäpp som funkade och löste upp den där proppen. Så kanske är det min kära man jag ska säga tack till, dock tror jag inte han fattade riktigt att det var en färdknäpp det handlade om igår och inte så mycket "amore" som man kanske hade önskat att man hade lust till i detta uppblåsta valross-stadie. hahahaha. Sexig är ju ungefär det sista man känner sig som just nu…

Dessutom drömde jag inatt att jag födde barn idag, så kanske är det verkligen något på g. Kanske kommer han ikväll, inatt eller inom ett dygn. Man kan ju hoppas. Jag är iaf superredo.

Så bara för att jag blev så uppspelt över att det äntligen hänt något vart jag tvungen att gå igenom fölossningsväskorna (2 hela fullproppade trunkar !!!!!!!!!! ) och kolla så att jag verkligen passar i alla mina kläder jag packat. Det var ju nån vecka sen jag packade dem och tyvärr har man ju fyllts med en del vatten sen dess och alla kläder var precis som jag anade inte så lämpliga längre.

Sitter å funderar på om jag borde käka lite lunch nu. Tänk om man bara kunde få lite sköna värkar snart… kan inte vara många ggr i sitt liv man önskar sig smärta, men just nu vore det trevligt.

Just ja, huvudvärk har jag haft idag med… inte så farlig, men lite lagom otrevlig. Det var ju inte sån värk eller smärta jag önskade mig… hahaha. Be careful what U wish for.

Lider med dig! Men att slemmisen gått är ju ändå ett tecken… två veckor till lär det nog knappast bli med tanke på att du redan gått tio dagar över BF Kör en färdknäpp till nu åker hormonerna rätt upp när slemmisen är borta…

hahhaha, kör jag en färdknäpp till tror min man att jag är galen… Tror ni det är smickrande att få frågan "hej älskling, vill du komma hem från jobbet lite tidigare och ge frugan en färdknäpp till? Jag har bråttom!!!". *asgarv*

Nä, jag har bara till söndag på mig innan jag blir igångsatt så det vore skönt om det började av sig självt innan dess. Oddsen känns ju betydligt större idag än vad de gjorde igår iaf.

Hahaha jo vi gjorde faktiskt så i rent fysiologiskt syfte när jag hade gått över 13 dagar… det startade men stoppade igen så vi knäppte i trots att ingen av oss var särskilt sugen och då startade det faktiskt!

där ser man. Min man ringde just och frågade om något nytt hänt idag. Sa som det var att slemmisen gått och hans kommentar var: "jasså, då kanske jag ska passa på att rensa upp allt jag kan här på jobbet då, så jag kommer hem lite senare ikväll (typ 19)". Jahupp, precis den reaktionen man ville ha… hahaha. Men det är nog rätt vettigt för risken är att det inte blir någe mer jobb denna vecka. Eller kanske att han jobbar hemma imorrn…

Hehe!! Jösses två stora trunkar!! Jag hade med mig lite på botten i en bag. Ett ombyte till mig, kläderna bebbe skulle hem i o kameran samt lite hygien!

#67 ja det tänkte jag också. =P

#61 har du tänkt dig att flytta in på BB måntro? Men jag förstår att du vill vara vid det säkra laget också.

men om din kära make skall jobba sent då kan han dock "klappa" dina fötter ikväll =P

men jag hade också skiiit mycket med mig till bb haha :)

hoppas bebis är på g nu iaf :P

Ärligt talat fattar jag inte hur man skulle få med sig mindre. Har några plagg till mig själv, lite underkläder och strumpor och det blir en hel plastkasse. Lite babykläder i 2 olika storlekar ifall min bäbbe är gigantisk (vilket risken är att den är), filt till bäbbe och en fleaceoverall, detta blir en plastpåse. Sen har min man ombyte (har hört skräckisar om babysar som spytt/bajsat/blodat på pappa och han inte haft ombyte, detta blir en halv kasse. Snacks till mig, dricka till mig, mat och ätbart till min man, detta är drygt en kasse eftersom drickflaskorna tar massa plats. Just ja, sen har jag tensapparat, nececcär, vetekudde och handduk… ja för 17, hur får man detta att få plats i en väska? hehehehe…

Så, idag är jag inne i v41+4. Känner mig helt normal idag. Precis som vilken bra dag som helst i graviditeten. Snacka om surt. Var fan är värkarna? hahaha… Så normal som jag känner mig idag har jag inte kännt på länge. *suck*

Snart får jag börja omvänd nedräkning, dvs nedräkning till igångsättning. 3 dagar kvar tills detta. Och jag vill verkligen inte bli igångsatt med oxytoxindropp eller massa hormoner och skit. Vill ha en naturlig start… men men, känns som om inget hänt på söndag så kanske det är det bästa ändå. Man vill ju inte att han ska bli övergödd/undergödd därinne. Finns ju en del risker med att gå över tiden… samtidigt som det finns en hel del risker med att bli igångsatt. Vill bara ha min bäbis…nu!

Usch ja, jag förstår precis hur det känns! Man vill inte bli igångsatt om man kan slippa. För mig har alla tre förlossningarna varit knepiga, den första var jag sjuk och hade begynnande havandeskapsförgiftning. Bebisen mådde dåligt och jag fick permission över helgen men skulle in för igångsättning på måndag morgon (två dagar före BF) kl.8.00. På söndagkvällen satte värkarna igång och han är född måndag morgon 07.50 Bebbe nr två gick jag alltså över 13 dagar med och skulle sättas igång inom ett par dagar när det startade av sig själv… och bebbe nr tre låg på sniskan och växte himla dåligt så vid ett kontroll UL (gick på ett i veckan) beslutade de om akut snitt bara så där helt plötsligt och utan förberedelser… vi fick inte ens åka hem och hämta tandborstar osv. Detta trots att bebisen mådde fint och de gjort stresstest osv helt utan anmärking. Så bebbe nr 3 plockade de ut i v 38+6 och det var ganska chockartat… Så förlossningar blir sällan riktigt som man tänkt sig!

Bebisen mår säkert fint, idag har de ju järnkoll och låter inte någon gå längre om bebisen visar minsta lilla tecken på att må dåligt. Jag vet att man inte riktigt klarar det men jag säger ändå: njut av att kunna lägga upp fötterna, sova/vila när du vill, äta med både kniv och gaffel utan att dela upp maten i småbitar och skyffla in den med ena handen samtidigt som man drar barnvagnen fram och tillbaka med den andra, njut av att kunna se en hel film utan att pausa 30ggr, njut av att kunna äta vad du vill utan att bebbe får magknip, njut av att sitta på toa ifred med stängd dörr, njut av att kunna duscha med draperiet fördraget och utan att göra ormande dansrörelser för en bebbe i bilstol osv osv Och stort lycka till!

Du verkar ha en envis liten krabat i magen, trivs nog bäst där i värmen men jag hoppas att det kommer igång snart för nyfiken borde nog den lille vara också ;)

#71 Följer din historia här med spänning.

Har checkat in i flera dagar nu och väntar på att bebben din ska komma.

Vi får hoppas den kommer ut snart!

jag som trodde jag skulle få läsa och se en bild på en bäbis idag.:)

#72> Vad skönt att både bäbbe 1 och 2 löste sig utan igångsättning. Bäbbe 3 lät ju mindre rolig på sättet den kom.

Visst har du rätt om att passa på att njuta. Tycker faktiskt jag vart rätt duktig på det, har ju inte gjort annat än att lata mig senaste 3-4 veckorna.  Men å andra sidan har de vart nödvändiga för jag är verkligen inte smidig längre.

Tog mig ut på en biltur (2 timmars ströåkning på småvägar) strax innan skymningen men inte ens en bilresa är värst skön längre. Hur försiktigt min man än körde kändes varje litet gupp i kroppen. Och bäbbe stördes nog åxå av "guppandet" lite för han var helt tokvaken i hela 2 timmar och rörde sig livligare än han rört sig på flera dagar. Fullt ös i hela 2 timmar!!!

Sen avslutade vi dagens utflykt med hämtmat från en grek, att sitta på restaurang är väl numer ett minne blott på något år… hahaha.

#76. angående resturangbesök, det fungerar kanon med en liten. krävs viss planering och strategi men det är värt det. . det mesta går trots barn ( hittils ialla fall)

gud följer detta nu…vill ju se bebis=)

Ja nu sitter vi som på nålar alla vi härute!

Åh vad spännande… Hoppas den kommer snart! =)

haha, kul att ni följer min "brist på action".  Kan tyvärr inte glädja er med något speciellt roligt idag heller. Enligt överenskommelse ringde jag min BM idag för att "boka tid" på förlossningen på söndag. Som hon förklarat det blir jag med största sannolikhet alltså igångsatt redan på söndag eller kanske som senast på måndag. Så det känns väl rätt bra att jag åtminstone vet att min bäbis kommer SNART, även om jag bävar lite för igångsättning.

Natten var i övrigt plågsam. Mina foglossningar var värre än någonsin och fogen i blygdbenet var öm som F*N varje gång jag försökte häva mig upp ur sängen. Och inatt var ingen kul natt, tror jag gick på toa med 1,5 timmes mellanrum, säkert 7-8 ggr under natten. hade någon sorts vaksamhet inställd i hjärnan som  hela tiden gjorde att jag vaknade för att känna efter om det inte startat något än? Så varje gång jag vaknade blev jag nästan besviken eftersom jag inte kände någon värk, bara sketna foglossningar och att jag var pinknödig.

Fogarna är helt värdelösa fortfarande och jag kan knappt sitta ens idag. >Går bäst om jag sitter bakåtlutad uppbullad med kuddar, men sitter jag upprätt håller jag på att avlida, likaså om jag går. Så jag bävar faktiskt lite för att jag ska behöva ha denna smärta även under förlossningen, det betyder att jag knappast kommer vilja vara upprätt under förlossningen som jag ju önskat. Vill inte hamna i sängläge utan möjlighet att kunna röra mig. Känns nästan som om jag skulle behöva smärtlindring bara för fogarna… *suck* Det enda positiva med detta är väl att smärtan kanske är härledd från att bäbbe trängt neråt ytterligare och väldigt snart vill ut. Man kan ju alltid hoppas att det är ett sånt tecken.

Dessutom har jag huvudvärk idag igen… *mutter mutter*

Men vilket vackert väder det är ute idag. Det brakar och dundrar när det ramlar stora snödrivor från vårt tak.  :-) SKulle vart skönt med en långpromenad idag, något jag inte lyckats ta på flera månader nu. Det längtar jag efter…

#81 smärtan du berättar om hade jag oxå och kvällen efter kom min lille bebis =) hade oxå foglossningar och iomed att bebben kanade längre ner ju ondare fick jag.

Jiiiiiiihoooooooo… *hoppas hoppas hoppas* Sällan blir man ju glad för att ha sån smärta att man inte kan gå…. Tack ferretCrow, du gjorde mig just 10 ggr gladare. Nu ska jag gå och ta en huvudvärkstablett.

Usch jag tycker synd om dig att du har så ont! Men som FerretCrow säger så är ju allt som pågår i din kropp nu förberedelser inför den stora matchen! Så du är ju på gång…

#83 ja men när bebisen sjunker så blir det mer tryck på fogarna därför får man ju ondare. och min slemmis gick på onsdag kväll tror jag det var så det brukar inte alls gå länge. skönt att kunna göra dig glad=) jag hoppas du hinner köra igång själv så du slipper bli igångsatt för det kan baar göra att förlossningen drar ut på tiden och blir jobbigare. håller tummarna för dig och hoppas på bebis bilder snart.

Jag fattar inte hur du kan hålla humöret uppe!
En stjärna på himlen till dig.
När jag hade gått över 9 dagar hade jag redan gråtit i 3 veckor.

Susanne

Jag gick övertid med min förste 16 dagar och med den andre 10 dagar. Nr två försökte de sätta igång mig åga. vattnet hade gått men inget hände. Sedan forstervattnet till slut grönt så då fick de ta snitt precis som de hade fått ta med nummer 1. Nu så om det skulle råka någon gång bli mera barn här blir det direkt snitt.

min slempropp gick på tisdagen och lillan var ute på fredagen. Men värkarna satte igång på torsdag morgon så, vem vet :) kanske märker något imorgon kväll. .jag tror den lille/a saken kommer hoppa ut innan igångsättningen

och jag håller med susann, vilken stjärna du r som är så lugn och samlad. det gör du rätt i!

lycka till

Ingen som har hört något? det har varit tyst i dag så hon kanske är på BB

#89 vi får hoppas det=)

Jag hoppas verkligen att det har satt igång och att hon slipper bli igång satt

hur är det med dig alba? såg dig skriva i en annan tråd så nu e jag nyfiken=)

Ånej, så lätt blir ni inte av med mig. Den värpsjuka hönan sitter här än och kucklar… Jag och min man har haft en rätt mysig dag idag, pratat massor om att nu är det verkligen dax, imorrn söndag så smäller det nog, vare sig bäbbe vill eller inte. Känns lite konstigt att antagligen hoppa över den där hemmafasen för jag antar att risken är stor att man inte kommer hem från förlossningen när vi väl åkt dit imorrn bitti. Jag hade ju tänkt att man skulle hinna gå här hemma och fokusera lite på latensfasen, äta praliner, kolhydratsladda med pasta, bada och ta det lugnt. Nu kommer man få äta frukost och sen åka in och sköta resten där, inte direkt som jag trott, men men, det blir säkert bra det med.

Beror väl på hur man blir igångsatt åxå, kanske blir man hemskickad ändå om det inte krävs att man övervakas eller sitter ansluten till droppslang. Ska bli spännande att höra hur redo man är, hur mogen livmodertappen och allt det där är. Det enda jag kan säga är att jag borde vara rätt "mogen", för sällan har jag varit så öm i underlivet och fogarna därnere. Har nog faktiskt aldrig hört att någon sagt att man blir öm där även innan, men det verkar iaf va så på mig. Man hör ju bara om hur öm man bli efter… hahaha…

Nåja, idag har jag och min man ätit lyxfrukost med massor med gott. Sen åkte vi på biltur i landskapet 2 h, innan vi hamnade på en babyaffär där vi gjorde ett sista inköp (en liten madrass som vi kan ha i klyftan mellan våra sängar ifall man vill ha bäbisen i sängen utan att den ramlar in i mellan våra madrasser). Sen köpte vi semlor och åkte hem och fikade. Nu ska jag snart ta mig ett sista långt avslappnande bubbelbad och hoppas att mina ben domnar av lite grann. Sen blir det färsk pasta med gräddsås och kalvbiff samt grönsaker (kolhydrater, fett och lite proteiner), så jag har lite grund inför morgondagens eventuella marathon. Åsså lite slappande framför melodifestivalen med glass, innan jag ska försöka få mig en god natts sömn. Undrar hur gott man kommer sova inatt?!?!? *shit, jag ska bli mamma*

Har nog sällan känt mig så peppad som jag gör nu, äntligen är det dax.

Tråkigt att det inte satt igång, men vem vet inatt kanske det gör det :) Om inte annat så blir du ju mamma imorgon förhoppningsvis :D

Lyxa nu för sen blir det svårt :P

Lycka till!

hoppas verkligen det sätter igång av sig själv inatt så du får gå igenom allt det där hemma som du beskriver. me det är iaf bra att du är kanon peppad så sätt dig nu ikväll och lyxa till i massor. och sedan kämpar du på som bara tusan imorgon och kommer sedan tillbaka och visa oss ditt lilla underverk. jag kommer tänka på dig under morgondagen det lovar jag =)

Lycka till! skickar en stor stor kram från mig

jag ryser när jag läser ditt inlägg. minns det så väl när jags att på balkongen i somarvärmen med min bästa kompis och klockade värkar. tänker på dig imorgon

Får man bubbla numera??? När jag väntade de stora tjejerna fick man inte det då bubblandet frigjorde toxiner i kroppen som inte var bra för babyn.

NÅGON MÅSTE KUNNA SVARA!!! jag är hysterisk  har inte bubblat sedan jag blev med My för 18 månader sedan … jag brukar bubbla minst 3 gånger i veckan i vanliga fall och mår jättedåligt av att inte kunna göra det nu … eller kan jag det …

Susanne

Du ska bli mamma, MAMMA!
Fattar du vad du har gjort? DU ska bli MAMMA!
DU ska få ett eget knytte som är helt underbart. DU ska bli MAMMA!

Susanne
Pssst, om du vill kan jag komma och spöka inatt, du bor ju inte så långt från mig, då kanske babyn kommer av sig självt

#97 så farligt kan det inte vara dom har till och med jaccuzi i varje rum på vårat bb nu för tiden.

#97 Ja här har dom också sitt bubbelbad i varje förlossningsrum där det är fritt fram att bada, så vida inte vattnet har gått redan för då är det ju infektionsrisk..

Jahupp, hemma igen sen några timmar. Vi åkte in till förlossningen runt 09 imorse. Fick komma in i undersökningsrummet, lägga mig på den där hårda britsen (tips till er andra är att ta med en dunkudde att lägga under ryggen då man kan bli liggande där ett tag och britsen är stenhård). Gjorde ett CTG, fick nog ligga där och mäta det i 50 min. Fick 2 sammandragningar under denna tid och det var rätt spännande att se att denna bula på kurvan sammanföll med jättesvag mensvärk, en värk som jag inte trott vart en sammandragning när jag känt den hemma. Hemma har dessa värkar vart så långa och inte så markant startande/slutande att jag fattat att det varit en sammandragning. Har bara trott det varit lite allmän värk, sån som man ju har i hela kroppen/magen/ryggen typ hela tiden nu på slutet.

Hur som helst, det var inte många sammandragningar att heja på men enligt BM var allt bra och normalt med mig och bäbisen. Rätt coolt att även se att bäbisen oftast rörde sig i samband med sammandragningen och hur dess hjärtrytm ändrades under sammandragningen(gick upp fort, sen sjönk den rätt rejält).

Sen kom läkaren och gjorde ett ultraljud. Hon mätte mängden fostervatten och så här förklarade hon det för mig. I slutet av graviditeten (var det mellan v30-38 kanske) så har man normalt 10-15 cm fostervatten runt bäbisen (hur detta mäts fattade jag inte). På slutet avtar fostervattensmängden och är man överburen kan denna mängd bli rätt liten, så då låg gränsvärdena för vad som var hyfsat normalt på 5-10 cm fostervatten. Jag hade 6 cm, alltså inten katastrof men lite i lägsta graden ändå.

Slutligen stack hon in handen och kände på livmodertappen och den var tydligen inte alls mogen, så om jag fattade rätt så gjorde hon en snabb hinnsvepning (hon sa inte det ordagrant, men hon pillade lite och sa att det om inte annat skulle hjälpa till lite).

Därefter menade hon att det verkade som om jag inte skulle komma igång alls själv närmsta dagarna pga mognadsgraden på livmodertappen, och eftersom jag hade så lite vatten i livmodern så ansåg hon att man kanske borde hjälpa igång mig lite försiktigt ändå. Annars skulle jag säkerligen gå 3 veckor över BF (precis som jag själv är född av min mamma) och det vore kanske lite väl riskabelt. Som jag fattade det i Uppsala så lät man aldrig nån gå mer än 42+3 ändå innan man satte igång, så för min del känns det rätt skönt att jag slapp dessa sista 3 dagar innan de sätter in någon åtgärd.

Så efter de kollat in beläggningen (alla sängar var upptagna och de beräknade att rätt många skulle vara inne och föda just denna tid) så fick jag åka hem, för att återkomma ikväll kl 20:30 (SENT eller hur!!!) för att få en sån där hormontampong (prostaglandrin heter det väl) som ska mjuka upp livmodertappen. Uppmjukningen kan tydligen ta så lång tid som 2-3 dagar, så kanske får man vänta så länge innan något händer. Och ev har jag förstått att det är rätt vanligt att man sen sätter in annan igångsättningsmetod (dropp, hinnsprängning mm). Så om 2-3 dagar blir det kanske bäbbe för min del. Tills dess MÅSTE man ligga inlagd på förlossnignen under bevakning. Med största sannolikhet får även min man stanna, men i värsta fall får han åka hem och sova, surt värre. Vill ju inte vara där själv i 2-3 nätter. Men med lite tur kanske det verkar snabbt och bäbbe vill komma redan imorrn, det vore ju trevligt. *hoppas*

Så nu står vi framför en rätt rejäl resa, hoppas man orkar hålla modet uppe dessa dagar. Blir ju rätt mycket mer långdraget att behöva vistas på sjukhuset istället för att ta det lugnt hemma. Mentalt påfrestande… Men men, jag ska nog hålla gott mod och göra det bästa av det hela. Datorn är laddad med snälla filmer och mycket musik…

C Yaa läjter!

Ajdå! Låter som du är tydligt släkt med din mamma men hon har ju uppenbarligen fött en stark och klok kvinna så det här fixar du lätt ska du se!

Det är ju trots allt lite skönt att du får så tydliga besked om hur det verkar. Fattar dock inte varför de inte satte in den hormontampongen direkt om de ändå beräknar att det ska ta flera dagar innan den får effekt…

Men du får alltså stanna ikväll när du åker in? Ladda med böcker om du gillar att läsa… Nu händer det ju i alla fall grejor så vi fortsätter vänta med spänning härute i etern.

Jag tycker oxå att du är hjältemodigt tålmodig!

Lycka till nu!

Nää va jag tycker synd om dig om du från ligga så länge på sjukhus, hoppas iaf din man får stanna med dig. och hoppas bebis kommer ut snart :)

#101

Det var du en envis bebbe…

Jag hoppas för din skull att den kommer ut snart!

Lycka till!

Ja verkligen en envis liten rackare! Men nu är det på G!!! Lycka till!

Lycka till nu =)

Håller tummar att allt går riktigt riktigt bra!

Krysta! :D
Kan man inte "klämma ut" den? Jobbigt att den inte vill komma ut ju =)

Lycka till, hoppas på bebbe snart =)

Jag hoppas att den lille snart är född och jag önskar dig all lycka till nu! Kramar

Håller tummarna för att allt går bra!

Spännande, hoppas det kommer någon bebis snart

Min pappa och hans sambo hade också BF den 15:e, fortfarande ingen bebis där heller..
Igångsättning på onsdag om inget hänt innan dess..

Nyfiken…

Nu måste nånting ha hänt iallafall :)

Lycka till =) Hoppas lille krabbaten kommer snart

Lycka till =) Hoppas lilla krabbaten kommer snart

Ja det måste ju hänt nått. Himla fräckt att hon inte är uppkopplad o meddelar oss hela tiden…

#116 alla kan ju inte vara som jag var ;)

hehe jo det tycker jag!

håller med #118 hehe

Nästa gång (om det blir en till gång) jag ska föda barn så ska jag ha dator med iFokus uppkoplad vid mig och skriva varenda detalj i förlossningsarbetet ;)

--

Hoppas att Albas' unge har kommit nu :)

Hoppas att Albas unge har kommit ut.. någon som hört nåt från henne?

hon måste ju ha fått, eller hur???

ja det tycker man ju

Kom in och uppdatera oss nu då =)

ja, honvet mycket väl att vi väntar =)

*håller tummar och tår för att allt gått bra*

Spännande läsning, har läst hela tråden nu. Hoppas bebisen kommer snart.

Den måste bara fara född nu, annars går hon som hästarna i 11 mån

håller med =)

Den 1/3 skrev hon att om 2-3 dagar kanske det blir bebbe så nu är det nog nära i alla fall.

*puttar upp tråden* putttt

Hon måste ha fått nu

ja det tror jag med ;)

Nu måste det bara ha blivit en bebis. Blev nog där på natten, antar jag. Då hon skulle in vid 20.30 :)

Jag vill veta ju…blir lite orolig med…

#135:
Är nog ingen fara. Hon är nog bara helt uppslukad av allt vad bebis heter. Plus att det är fullt upp hemma med hela familjelivet. :)

#136 Du har säkert alldeles rätt!

Ja ni har nog alla rätt, men vi vill ju veta ändå…

Spännande, hoppas allt gått bra.

men nu vill man ju veta =)

Hej kompisar, vad gulliga ni är som är så engagerade!

För mitt eget minnes skull har får ni här långversionen av min förlossning, ska spara den till eget bruk tills mitt eget minne glömt detaljerna. :-o

Blev igångsatt söndag kväll med en hormontampong kl 22. Hann sova 3 timmar innan jag hade starka värkar och var öppen 1 cm. Jag håller just på att återhämta mig efter en mycket TUFF förlossning som slutade med akut snitt i tisdags kl 04, den 3/3, efter 27 h "misslyckad" igångsättning.

Bäbisens huvud sjönk aldrig ner, jag kunde knappt röra mig från förlosssningssängen pga mina foglossningar och extremt aggressiva värkar (pga oxytoxindroppet), och jag hann bara öppna mig 6,5 cm under alla dessa timmar. Hade så ont att jag spydde av smärta. Började med profylaxandning och fick så småningom ta en varm dusch (fick inte bada pga igångsättningstampongen).

Runt 14 tog man hål på hinnorna så vattnet gick. Nu drog det igång på allvar!

Efter många timmar var jag 3 cm öppen kl 15 och fick så äntligen komma in i förlossningsrummet där jag fick börja andras lustgas, något som knappt hjälpte alls eftersom värkarna kom så fort och explosionsartat att jag knappt hann andas något innan toppen kommit.

Mycket snart insåg jag att mina värkar var för hårda och att jag aldrig skulle överleva dem utan smärtlindring. Bad om EDA kl 15 då jag haft svåra värkar i 14 h och vägrats annan smärtlindring, och trots att jag bara var 3 cm öppen gav de mig den då de såg hur dåligt jag mådde. Dessutom vägrade de mig låta ligga på den mjuka sjukhussängen utan jag tvingades ligga på den hårda förlossningsbritsen, något som tog knäcken på min rygg och mina foglossningar. Min rygg höll alltså på att gå av och jag kunde INTE komma upp ur britsen och vara i upprätt läge, något som gjorde att bäbisen absolut inte sjönk ner med huvudet.

EDAn var gudasänd och plötsligt fick jag en timmes vila då jag mådde förvånandsvärt bra. Plötsligt såg jag att rummet hade gardiner och jag kunde yttra några trevliga ord med personalen som jag tidigare sett genom en dimma av smärta. Kunde nu passa på att komma upp och sitta lite på bollen, men jag öppnade mig knappt något alls ändå. Kunde även stå och luta mig lite på gåstolen vilket var rätt skönt efter mitt långa sängläge.

I samband med EDAn kopplades även oxytoxindroppet på efter en halvtimme för att hålla uppe värkarbetet. Helvetet kom tillbaka och värkarna kom nu som käftsmällar i ansiktet. Min kropp vek sig dubbelt av spasmer. Ni vet när man får kramp i vaden och benet låser sig? Min kropp vek sig som en ostkrok och låste sig som sådan kramp i spasmer jag absolut inte kunde hantera under varje värk. Smärtlindringen var som bortblåst trots att EDAn konstant fylldes på genom en pump och trots att jag andades lustgas och profylaxandades för fullt. Min kropp funkade helt enkelt inte och jag var fast i sängen.

kl 20 var jag öppen 4,5 cm men var mer död än levande. En snäll BM beslutade att jag behövde en extra engångdos av EDA, något man normalt sällan ger. Smärtan avtog något och jag plågade mig upp på bollen igen, kunde sitta där kanske 20 min medans min man besatt knådade min svank. Foglossningarna var så bedrövliga att jag tillslut fick återvända till den hårda sängen igen och ligga ner. Smärtan tilltog igen och verkan av extradosen försvann inom en timme.

kl 21:30 var jag otroliga 5 cm öppen men bäbisens huvud hade fortfarande inte sjunkit nämnvärt utan var fortfarande ovan spinaltappen (visst heter det så?). Notera att tider och hur öppen jag var hade jag absolut ingen koll på då utan jag läser det nu från journalen, allt var en dimma då. kl 21:30 tiggde jag till mig ytterligare en extrados EDA. Motvilligt gav de mig det men efter det då de var rädda att jag skulle avstanna ytterligare. Så de ökade på droppet och alltså tilltog även värkarnas styrka och frekvens ytterligare. Som om jag inte hade nog ändå? Denna extrados EDA hjälpte nämnvärt men jag kunde ändå röra på mig lite nu under den halvtimme kanske den gav mig lindring.

Snart insåg även BM att droppet var för högt satt och värkarbetet för aggressivt så plötsligt halverade man dosen dropp till en rätt låg dos. Antar att de såg att jag led för mycket och inte klarade av det.

Under denna tid hade jag fått nya skift ett antal ggr men nu (runt 23:00 kanske) kom en BM på sitt skift som var den första vi inte gillade. Det första hon sa var typ "ont gör det för alla att föda barn" och sedan försökte hon tvinga upp mig ur sängen i upprätt läge utan ytterligare smärtlindring. Jag fick mer eller mindre panik och försökte förklara för henne att det inte gick. Min man blev asförbannad och höll på att slänga ut henne när hon rekommenderade att jag istället för en extrados EDA skulle prova akupunktur!!! Akupunktur?!!! Bara för att få tyst på henne lät jag henne sätta 2 nålar i huvudet men efter en timme med dessa, som inte hjälpte ett skit fick jag henne äntligen att ta bort dem för de var bara ivägen när jag låg på sängen. Men efter ett tag övertygade vi ändå henne om att ge mig en tredje extrados EDA, som jag fick runt 24:00. 

BM kom vid 01 in och sa att jag skulle försöka en timme till nu, och hände inget nämnvärt skulle jag akutsnittas. Vid denna tidpunkt insåg jag att jag inte hade en chans och skulle jag hinna bli 10 cm öppen skulle jag få hålla på ett halvt dygn till minst, så jag blev ärligt talat lite lättad av att höra om utvägen genom snitt. Jag var nu öppen 6,5 cm och kunde komma upp på bollen igen i 40 minuter. Men detta hjälpte tyvärr inte ett skit heller och en timme senare (kl 02) var jag fortfaraden bara 6,5 cm öppen. Beslutet om snitt togs och ÄNTLIGEN togs värkstimulerande droppet bort och värkarbetet avtog sakta under den timme jag fick vänta på operationen.

Så när de väl bestämde att jag skulle akutsnittas var jag lättad. Rullades iväg till operationsavdelningen, fick en specialdos av nån sorts starkade EDA (morfin) som äntligen gjorde att mina spasmer i ben, armar och kropp sakta slappnade av något. De hade darrat/spasmat konstant i många timmar nu. Äntligen försvann även foglossningsontet i svanken. Hur som helst, snittet gick bra och ut kom Maximus, en pojke på hela 57 cm  (2a längsta bäbisen som fötts i år på Akademiska sjukhuset!!! :-O) som vägde 4,2 kg. Maximus föddes 16 dagar över BF och mådde utmärkt till skillnad från sin  tagna men numer lyckliga mamma. Han fick ligga på mitt bröst en stund innan min man och numer pappa fick ta honom på bröstet och själv gå upp på BB med sin son. Mamma (jag) rullades iväg till uppvaket där jag kopplades upp till massor av maskiner som kollade hur jag mådde och jag kunde sova 1 h kanske av de 4 timmar jag låg där. Sen rullades jag tillbaka till BB där jag fick träffa min son som mådde utmärkt och var helt lugn och harmonisk. Äntligen var jag åter från helvetet och mådde bra igen trots att jag bara sovit 3 h på nästan 3 dygn.

Fick vara några dagar på BB och kom hem i fredags men är fortfarande rätt tagen då jag förlorade en del blod åxå (1 liter).   Hur som helst, all trauma var såklart värt det för vad underbart det är att vara mamma. :-D

gud vilken berättelse men att dom inte gjorde snitt tidigare så du slapp lida igenom allt dett.a men grattis till mamma rollen och vilken oerhört lång och söt pojke =)

Oj vad snabb du var på att läsa FerretCrow. Har undrat samma sak själv. Var så många saker som gick fel och jag lär tyvärr aldrig få reda på varför det gick som det gick och jag tycker själv att många fel gjordes i hur jag behandlades. Det hade inte behövt bli såhär känns det som.

En sak är säker, blir det syskon kommer jag att planera snitt, eftersom risken är gigantisk att jag går över tiden igen och riskerar igångsättning igen. Och det kommer jag AAAAAALDRIG gå igenom en gång till. En sån här förlossning ska ingen behöva gå igenom.

Tack och lov att belöningen var ett friskt och otroligt gulligt barn. Nu ska jag amma så mina stenhårda Dolly Parton-bröst blir lite mjukare. ;-)

Underbart! Grattis!

Oj bilken förlossning! Men vad skönt att detfick ett bra slt. En otroligt söt och stor pojke ni har fått. Stort grattis!

Grattis! Jobbigt att förlossningen inte blev riktigt bra men du fick ändå en riktig fin pojke :)

Grattis! Jobbigt att förlossningen inte blev riktigt bra men du fick ändå en riktig fin pojke :)

Grattis!!!!

Vilken förlossning men som tur var fick den ju ett lyckligt slut!

Men oj, vilken resa!! Konstigt att personalen var så pass krävande, de måste ju ha sett hur trögt det gick i förhållande till dina smärtor.

Väldigt skönt att det är över nu i alla fall och att ni båda mår bra!

Riktigt stort Grattis till hela familjen!

Och jag som tyckte att jag hade det jobbigt…….som en droppe i havet =) Grattis till "lille" grabben!

Grattis till en jättesöt pojke med lika sött namn

Vilken förlossning! Jag blev stum när jag läste och tänker åter igen som vid liknande förlossningar på hur dom tänker ibland, varför snittar man inte tidigare så man slipper detta onödiga lidande? Jag brukar titta på förlossnings-program från USA och där väntar dom inte så länge sm dom gör här i Sverige. Skönt att allt gick bra ändå.

Kramar

Grattis till bebisen :)

Vad kul att höra att ni äntligen fått eran efterlängtade son. Super söt bar han dessutom! Mer bilder vill vi se på mamma och son :)

Huva, vilken förlossning! Men grattis till stora pojken! Tur att allt slutade bra.

Se till att vila mkt nu, själv förlorade jag 1,5 liter blod nu med tvillingarna, och jag är fortfarande (1 1/2 vecka efteråt) snurrig i huvet och likblek. =/

Gratti,s äntligen kom han :D

Men vilken jobbig förlossning, en sån där förlossningen är man ju livrädd att få :/  Att dom inte snittade tidigare..

Jag hade aaaaaldrig orkat så länge som du gjorde!

#143 jag låg en timme cirka med svår smärta och svajjande hjärt ljud och då ville dom ta snitt på mig direkt men jag vägrade ville prova ett tag till och det va ju tur för då kom han ju direkt. Men dsedan någon gång väntar ett syskon kan du ju göra planerat snitt om du går över tiden.

Grattis =)

Tråkigt med en jobbig förlossning, Men tyckte att det var lite dåligt att dom inte snittade tidigare

Oj oj. Avundas inte den förlossningen. Trösten är ju att nu blir det bara bättre ;) Grattis!!

GRATTIS!

Susanne

Det där låter som min förlossning med nr 2, till skillnad från att jag hade så kraftiga värkar så att jag inte klarade av att ens få fram "smärtlindring för hevlete!!!", typ… Det var hemsk!

För mina värkar var, som dom du beskriver. Dom nådde toppen direkt. Så jag kämpade utan smärtlindring hela vägen fram. Båda mina barn är födda utan smärtlindring.

Tack o lov så tog förlossningen med nr 2 "bara" 5 timmar! Fy för den lede, dom var långa… Så jag kan tänka mig hur långa dina 27 timmar måste ha varit!!! *sänder styrkekramar*

Men vilken vacker o stor o ståtlig gosse ni fått!

Var nu rädda om varann, återhämta dig sakta, lyft inte nåt alls, o njut av familjelivet!

Kram på hela familjen!

Grattis till lillkillen  Skönt att det gick bra tillslut!

Grattis till lillkillen  Skönt att det gick bra tillslut!

Grattis Grattis :-D

Puh skönt att all vår oro har försvunnit nu och att allt gick bra till slut, det är som du säger säkert värt all möda när man väl har fått en så fin kille. Stort grattis

skönt att äntligen få reda på hur det gått, och vilken hemsk förlossning, men priset blev ju helt underbart sör liten pojke!! Superduktigt!! Stora grattis och krya på dig kramar =)

OMG vilken resa!! Otroligt hur stark man kan vara!
Grattis till den fina lilla pojken. Ur allt ont kommer nånting gott. =)

Grattis till pojken, vilken sötnos

GRATTIS!

Men du fick en halvårs gammal son du =) Ingen liten spädbarn här inte =)

Men shit, att du fick sitta med såna smärtor så länge… nu blir jag rädd inför min egna =S

stort grattis!

Hallå igen. Kul att läsa era kommentarer. Ja, såhär i efterhand undrar man ju om man inte kunnat tagit beslutet om snitt tidigare. Kanske sådär på kvällen runt 20 hade kanske varit rimligt, då hade jag iaf försökt länge utan vidare framgång… Men men, samtidigt som jag förstår att personalen följde sina rutiner och skötte sitt jobb så förstår jag hur de handlade. Problemet var ju bara att jag absolut inte följde några rutiner och att de antagligen inte fattade att jag har HÖG smärttröskel och antagligen led mer än vad som kanske syntes. Såhär i efterhand förstår jag åxå att min förlossning inte var som många andras, även om tyvärr säkert många stackare precis som mig råkar ut för såna här mardrömmar. Att sen behöva >"fajtas" för att övertyga barnmorskorna om hur man mådde och vad man behövde känns rätt sjukt, att de inte såg det. Men det är klart, det är ju svårt att bedömma någon man inte känner till hur de funkar.

Måste bara säga att min man var han som räddade mig och som ledde mig genom hela denna mardröm. Min syn på honom var just att han räddade mig. Lite lustigt nog var hans syn på det hela motsatt, att han mådde dåligt att att se mig lida och inte kunna "rädda mig". Är så tacksam att man hade sånt stöd i honom åtminstone och att han kunde tolka och medla mina otydbara meningar åt personalen. Min hjälte! ;-)

Ni som följt mig vet ju kanske att jag var väldigt påläst och förberedd, men en sån här pers hade jag verkligen ingen chans emot. Så jag är allvarligt talat rätt förvånad över hur min kropp funkade, eller inte funkade, eftersom jag normalt är rätt kontrollerad och medveten. Kanske är det en sån sak som gör det hela värre, att man verkligne inte hade kontroll. Är även rätt förvånad över att det känns som om en sån här förlossning lämnar såna frågor hos mig, frågor jag aldrig kommer få svar på. Typ, varför det gick som det gick, vad kunde man gjort annorlunda. Kan förstå att folk får trauman och blir deprimerande efter såna här pärser. Man måste nog vara duktig och prata om det och grunna en del och inte lämna det oberarbetat… Hmmm…

Nåja, mår iaf bättre och bättre dag för dag, och även jag börjar få tillbaka färgen i ansiktet. Intressant nog ser jag nästan solbränd ut, eftersom bakgrundsfärgen bleknat så att mina fräknar framträtt, så det ser ut som om jag fått första vårsolen… hahaha…

En annan sak jag verkligen uppskattar är att slippa gå på toa stup i kvarten, min "stoooooora" urinblåsa är tillbaka och jag älskar den… hahaha.

Nu ska jag pyssla lite mer innan bäbbe vaknar och vill äta. Idag kommer mina föräldrar på visit för första gången och ska se barnbarnet. Ska bli kul! :-D Ha de gött!

#170 jag tro att du och din man räddade varandra :)

Ni har väl bröllopsdag snart? er första :) OT

jag känner som dej, Alba. Jag var också toroligt påläst och förberedd och insatt. . men det hjälpte inte. hade 34 timmar värkar som slutade med klipp och sugklocka och neonatalavdelningen. fik inte se mitt barn förrens efter 3 timmar. . jag fick henne på bröstet snabbt efter typ 15 minuter. . jag var otroligt besviken på min kroppoch att det gick som det gjorde. var även väldigt inställ på att amma och ville absolut, men itne det helelr fungerade. tyckte det kändes orättvist på något sätt. .lider med dig att första barnet blev så jobbigt. .jag har ångest inför nästa förlossning, hur känner du?  jag tycker inte man ska jämföra förlossningar och säga" du ahde värre" osv men hur känner du nu? inför nästa asso?

och självklart,jättegrattis till pojken, fantastiskt fint namn måste jag säga.

grattis!!!

Grattis! Vilken fin å lång prins!

#170 Kan det inte ha varit den "konstgjorda" i gångsättningen som gjorde att din kropp inte fungerade som förväntat? Om din lille bebbe hade velat komma ut i tid och förlossningen startat av sig själv så hade det hela kanske fått ett helt annat förlopp? Tur att allt slutade lyckligt i alla fall och stort GRATTIS till din fina pojke!

grattis :D men synd på den jobbig förlossningen som du tvingades gå igenom. :(

På tal om stora bebisar. Min sambo och hans syskon har alla varit jättestora när de föddes. Störst var hans syster som, precis som din Maximus, var 57 cm. Men hon vägde 5400 g. Så de generna hade jag ställt in mig på att få föda fram. Men ut kom en riktig genomsnitttsbebis på 3660 g och 51 cm. Jag har svårt att tänka mig hur det skulle kännas om hon kommit ut i den storlek hon är nu när hon är 6 veckor. Det känns helt absurt när jag tittar på henne nu. Men hade det varit så hade det kanske känts helt naturligt :)

#171> Vilken koll du har, jo, bröllopsdagen är den 15e, dvs nu på söndag. Dock har jag helt kommit av mig med allt vad romantik heter. Hade tänkt att via nätet beställa några småtavlor på kanvasduk på några bröllopsfoton till oss och ge min man, men snopet nog föreslog min man detta själv häromdagen och förstörde därmed min överraskning. Så nu är jag tillbaka på noll vvad man kan ge eller hitta på. Man har ju inte direkt lust att åka nånstans nu med lillbäbbe, och man är isolerad hemma och kan inte direkt förbereda något hemligt när min man är hemma… hmmm… Kanske får nöja oss med lite myspys mellan nån amninsstund… och kanske lite god mat, om någon orkar laga. Inte riktigt så romatiskt som man hade önskat att ens första bröllopsdag skulle vara, hahaha… Men vi har ju om inte annat en bäbbe att fira med. Kanske kan man korka upp en flarra champagne och fira med ett glas, har ju inte rört "sånt där" på rysligt många månader nu så det vore ju lyxigt. ;-)

(Varför blev texten bold…? får inte bort det… :-0    )

#172> Visst, precis som du skriver känns det, snopet. Som om man blivit snuvad på konfekten. Som tur är funkar allt utmärkt för mig här hemma med honom och ammningen funkar utmärkt, inga sår eller problem med mjölk och så, tvärtom. Så det är ju skönt.

Gällande ev syskon är jag helt övertygad om att jag aldrig tänker riskera att det slutar som detta gjorde, utan det får bli planerat snitt på direkten. har svårt att tro att man skulle neka mig detta efter denna pärs. Vad säger du själv om ev syskon? Nä, visst kan det gå annorlunda nästa gång, men det kan lika gärna gå värre åxå, dvs värre för barnet. Att ha en sån här forlossning måste ju vara en rätt stor påfrestning på babyn med, men enligt CTG och sådant mådde iaf min Max bra under hela förlossningen. Tur nog…

könet hade inte så stor betydelse va??

haha, vad 17 lyckades jag trycka in för kommando för att skriva sån stor text i bold i förra inlägget? Lyckas iaf inte få bort det… :-O

Lite allmän uppdatering om hur man mår 9 dagar efter ett snitt. Dolly Parton-boobsen har lagt sig lite. Men fortfarande sprutar det mjölk dygnet runt. har såna där käcka mjölkuppsamlingskupor (KÖP DET INNAN MJÖLKEN RUNNIT TILL) och dessa har man fullt upp med att tömma medans man ammar på andra bröstet. Från det bröst jag inte ammar sprutar det per dygn ut hela 8 dl överflödig mjölk utan att jag mjölkat det minsta själv. Chockerande. Snacka om att man känner sig som en mjölkko.

Annars har jag dunkande huvudvärk för 2a dygnet på raken. Käkar enligt ordination en massa panodil och diklofenak (inflammationshämmande) som med största sannolikhet tjallar ner min mage så det känns som om jag har magsjuka. Så jag kan välja mellan att ha ont i livmodern eller ha magsjuka. Just nu har jag valt att ha ont i livmodern… kul va? Och intressant nog så hjälper inte mängden panodil mot huvudvärken, kanske är det rent av de som orsakar dem… eller så är det blodbristen. Så irriterande att man inte kan få må bra nu när man verkligen behöver det, då man behöver all energi man kan få till att ställa om sitt liv till "amnings-rytm". Men men, borde väl bli bättre snart.

Låter lite jobbigt. Har du kollat ditt blodtryck? Du kanske skulle skaffa dig ett kraftfullt kosttillskott för att hjälpa kroppen nu när den förlorat så mycket blod?

Man kan ju tänka sig att den har det rätt kämpigt nu, fixa livmodern, läka snittets alla ytor (sju lager skär de väl sönder), producera mjölk till bebis med alla de hormonerna som ska samverka och samtidigt återställa blodet till en normal nivå.

Så var snäll mot dig själv, vila och ät massor av nyttigheter och som sagt kanske Blutsaft i stor klunkar eller något annat snabbverkande.

Grattis till din vackra son och att föräldralivet verkar flyta på och fungera så bra

Du fick ryggmärgsbedövning under förlossningen va?

tyvärr kan den bedövningen orsaka huvudvärk i flera veckor. .hoppas att det är ngt annat som spökar  . .ja järntabeltter och kanske dextrosol så du får upp blodsockret och drick mycket mycket och ännu mera vatten. Ammar man så kan man bli helt slut.. sedan försök att sova när pojken sover. .även om det är disk överallt osv :9

styrkekram

oh herregud vilken förlossning. du är tuff!

aldrig att jag hade skaffat en till efter det du gick igenom. all heder till din man som hjälpte dig. kan tänka mig hur jobbigt han tyckt det var!

grattis! =)

#184 ja på vissa plan kan nog killen ha det jobbigare än vad tjejen som föder barnet har. =(

Fick mental kolaps förra veckan. Min man "vart tvungen" att jobba torsdag och fredag vilket gjorde att jag var helt ensam hemma på torsdagen och hade min syster som sällskap och hjälp på fredagen (tack och lov). På lördagen var jag åxå ensam större delen av dagen då min man vart tvungen att utföra en del ärenden utanför huset. När han väl kom hem satt jag och bölade för 2-3e timman på raken, för 3e dagen på raden. Varför? kan inte riktigt förklara varför men antar att det är en kombination av att vara fysiskt slut och inte hinna återhämta sig i kombination med att jag alltid varit hormonkänslig. Och hormonerna ställs ju om i kroppen när graviditeten är över, så jag antar att jag påverkats rätt hårt av detta. Har även tidigare i livet haft stressproblem (och varit sjukskriven för utbrändhet)  och är lite av ett kontrollfreak, och detta är ju något man absolut inte har nu. Man kan aldrig veta hur lång tid man har på sig att äta frukost, om man hinner borsta tänkerna innan nästa ammning eller om man hinner slappna av några minuter. Och en sån brist på kontroll antar jag påverkar mig mer än jag kanske vill inse (åtminstone vad jag insåg förra veckan).

Så lagom till vår 1a bröllopsdag i söndags tog jag ett allvarligt snack med min man (som jag antagligen gömt hur jag mått för lite för mycket) och vi kom överens om att han ska stanna hemma hela denna vecka från jobbet. Annars är jag rädd för att jag hoppar rätt ner i avgrunden för förlossningsdepression. Konstigt nog mår jag förvånandsvärt bra så fort han är hemma och hjälper mig men mår pest då han inte är hemma… Känns lite dubbeltydigt. Men det är lika bra att ta sina signaler på allvar redan nu i början så att man inte hamnar i skiten genom att sitta "ensam" denna vecka. Kanske mår jag helt annorlunda nästa vecka? *hoppas*

Idag ska jag iaf iväg till en BVC-psykolog som jobbar med just förlossningsdepressioner och prata lite med henne om hur jag inte hamnar i "hålet". Sen sitter jag i telefonkö just nu till läkaren för att få lite hjälp med mina fysiska åkommor, och förhoppningsvis få järninjektioner. Så med lite tur mår jag mycket bättre när denna vecka är över.

:-)

Har även börjat pumpa ur ett mål mjölk till bäbbe som min man flaskmatar honom med en gång på natten. Så nu känner jag mig nästan utsövd… sen att min man ligger och sover på soffan nu är en annan sak, hahaha… Men gullig som han är sa han igår att det "var rätt mysigt att få flaskmata, för då hade äntligen han något att erbjuda förutom kärlek och värme". Naaaaaah. :-X

#183> Jo, jag fick eda (dvs ryggbedövning), och visst kan det vara baksmällan av den som spökat. Hur som helst har huvudvärken äntligen börjat avta.

Och shit vad med vätska man dricker. På morgonen klunkar jag säkerligen i mig 1,5 liter dricka utan att reflektera över det. Tööööörstig. :-)

Usch vad jobbigt! Bra att du berättade för din man! Och vad klok du är som kontaktar någon direkt!

Det är inte så konstigt att du blir orolig av att vara ensam, så tror jag väldigt många mammor känner. Man har ju aldrig gjort det här förut och man har inte lärt känna sitt barn ännu. För min del kände jag mig aldrig som att jag skulle räcka till och klara att trösta mitt barn själv. Och det tog sin tid innan jag kände mig trygg som mamma.

Dessutom har du en grym förlossning bakom dig som gjort både ork och tålamod nedsatt så du får vara snäll mot dig själv och se till att få massor av stöd och hjälp nu i början.

Hoppas att BVC-psykologen är bra så att du känner att du får stöd coh hjälp därifrån.

Stort lycka till och berätta gärna hur du mår framöver!

Kram!