Sorgen
Vi förlorade våran underbara ängel…
Sorgen kan inte beskrivas i ord.
Det känns så orättvist att just vårat barn skulle tas från oss.
Jag hade lite ont hela natten men tänkte att de kanske inte var så farligt.
Men imorse så kom det blod och innan jag visste ordet var så var jag på sjukan och skulle förlösa vårat barn, vårat barn som inte levde.
Det gick fort ibland och vissa gånger kändes det som om tiden stod stilla.
Klockan: 11.47 kom hon ut
Angelica
vägde: 1018gr
lång: 37cm
Det var så overkligt att ha henne i min famn efter att jag fött henne.
Hon var så vacker, men blå i ansiktet.
Jag ville bara att hon skulle börja röra på sig, men hon bara låg där inlindad i handuken och ett litet täcke.
Efter ett tag så tog de foto på oss som vi sen ska få.
Jag märkte att varje gång de tog ut henne ur rummet så blev det väldigt jobbigt.
Vi fick med oss en liten "pappersbok" där hennes avtryck av händet och fötter finns + lite hår som de tagit.
När vi skulle åka hem så kändes de väldigt jobbigt att lämna henne där.
Det var ju tänkt att hon ska leva och följa med oss hem.
Jag gav min dotter en sista puss och gick långsamt ut från rummet och åkte hem.
Personalen var jättebra på sjukan, men den som gjorde de bästa jobbet var Peter, Han var med mig hela tiden och hjälpte mig försöka andas i all panik och värkar jag hade. Han hjälpte mig oerhört och jag är så tacksam att han orkade vara där med mig. Min älskade, även om våran Angelica inte överlevde så fick vi världens vackraste flicka.
R.I.P Angelica, du kommer alltid vara våran ängel och vi älskar dig!
Ville bara skicka en styrkekram till er!
Jag förlorade själv mina små tvillingar Winona och Samuel vid födseln förra året, de föddes prematurt vid 23,5 veckor, bor i USA och här försöker de inte ens rädda så tidigt födda,´gränsen går vid fulla 24 veckor, men risken för livslånga handikapp och skador är extremt höga och riskerna att försöka få en av dem att stanna kvar i mig kunde kosta mig livet om det blev en infektion, så vi såg ingen annan utväg än att låta dem födas och sen dö i mina händer. Det finns inga svar på varför de kom för tidigt då inga fel hittades och jag hade inga symptom på att något var fel, märkte inte att jag hade öppnat mig tyst förrän det var försent.
Är nu gravid igen med deras lillasyster och har passerat gränsen för var jag var förra gången jag födde så nu hoppas jag att det ska gå vägen.
Känner fortfarande en enorm sorg och saknad över barnen som vi inte fick behålla, och smärtan kommer aldrig att försvinna, men jag hoppas att jag kan lära mig att leva med den.
Jag hade det svårt att bli gravid och de gjorde saken bara ännu jobbigare när vi förlorade dem, jag var beredd att göra ett nytt IVF försök men mirakulöst så lyckades vi på egen hand efter ett par månader.
Jag satte ihop ett minnesalbum med foton och deras fotavtryck, födelsefakta och lite fina dikter, det hjälpte mig att bearbeta sorgen.
Ta hand om varandra! Kramar A-K
#0, #1 usch vad hämskt att ni förlorade era barn!
#0 blev tårögd när jag läste ditt inlägg. fy fan vad tråkigt att det som inte får hända hände er! Massor med kramar till er båda och jag hoppas att ni i framtiden får ett litet syson till Angelica!
#1 blev ledsen när jag läste ditt inlägg också. Hopas att dina små änglar får en fin och frisk liten syster!
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se
åh, nu sitter jag här m tårar i ögonen..
så fruktansvärt o jag beklagar att ni behövde gå igenom detta… kan inte ens tänka tanken hur hemskt det måste vara.,,
jag hoppas att du TS snart vill o orkar försöka bli gravid igen o att ni får ett syskon till eran ängel..
Ejkek: grattis till din nya grav! du ska se att det blir bra den här gången….
Beklagar verkligen vad som hänt er, så orättvist och fruktansvärt och tomt det måste kännas. Att förlora sin lycka på det viset är ju hårt. Hoppas verkligen ni snart kan se fram emot en ny graviditet och nytt ljus i livet
Beklagar verkligen eran sorg. Det är så orättvist och så orförstårligt..
Jag hoppas ni får all hjälp och allt stöd ni kan få för att ta er igenom denna svåra tid.
Stor kram
Beklagar verkligen sorgen. Sitter med tårarna rinnnades ner för mina kinder. Önskar att ingen skulle behöva gå igenom det ni har fått göra.
Skickar styrke kramar till er som har förlorat era barn!!
Ursch vad hemskt, man ska inte behöva uppleva såna här tragiska saker kan man tycka. Stor kram!
fy så hemskt. :( jag beklagar sorgen.. *kramar om*
Beklagar verkligen sorgen.
Har varit med om samma sak själv fast senare i graviditeten. Men var ni tvungen att åka hem på en gång? Vi fick stanna några dagar med vår son, så att familjen fick komma och ta farväl av han.
Finns här om du behöver prata mer!
KRAM
*** Kärleken övervinner allt ***
Jag var i vecka 26 då jag misste henne. nä mina värkar hade börjat då jag kom in te sjukan, så jag fick stanna där tills de var klart. var och såg på henne idag och tog lite bilder å så, hon var så fin :)
beklagar sorgen…
beklagar
tack allihop.. de värmer
Det går inte ens att föreställa sig vken oerhörd sorg ni går igenom. Beklagar verkligen…
Just att man planerade så mycket. Vi hade till å me barnsakerna klara och allt.
Men men what to do?
Då vi kommit vidare så blir det nog ett till litet liv..
Starta ny diskussion