Man får prata av sig det brukar kännas bättre då :) Men håller med dig det börjar väll bli dags, 6 år är ju ganska länge och han borde ju hunnigt bestämma sig men antagligen får han kanske inte kalla fötter pga att det är du och han som blir bundna till livet utan han kanske är osäker på om han kommer bli en bra pappa av massa olika anledningar, antingen får man väll prata om det eller så får det väll dyka fram när garviditets testet knackar en på axeln med ett positivt svar.

Hur det än blir önskar jag lycka till, själv ska jag vänta en stund till med barn tills jag fått en stabil ekonomi.

jag vill också jätte gärna ha barn, det är riktigt jobbigt varje månad då jag vet att inte är gravid, men vi ska inte ha barn just nu heller förrän jag har plugga klart och det är bara drygt ett år kvar nu..

Lycka till, hoppas att det går bra =)

jag har väl inte heller en fast ekonomi just nu men ska man vänta in rätt skede i livet får man vänta för evigt. Det finns alltid nåt som gör att det skulle passa bättre ifall omständigheterna var annorlunda. Och att hitta en kariär först är ju rent idiotiskt, hur många år tar inte det?

Håller med karriär är bullshit.

Jag hoppas att ni blir med barn när tiden är rätt för er.
Dock tror jag inte på att man ska tjata sig till ett barn, det kan få följder man inte alls tänkt sig.

Susanne

jag har inte tjatat utan ville veta om han bara förhalar det hela och inte alls vill igentligen. det låter inte bättre efter så lång tid. det jag var ute efter var ett rakt svar så att jag kunde ta ställning mot det sen. att vänta på ett "kanske" tills loppet är kört är inget jag har tänkt göra.

# 6, håller med dig om jag förstått rätt…det finns ju ingen anledning att "slösa bort tid" om han inte vill ha barn alls, någonsin.

Susanne

ja precis, det hade ju varit dags att se sig om efter alternativ i så fall och hur lätt är det att hitta en ny som vill ha barn innom en snar framtid, o ragga på krogen… en graviditet e ju de minsta du kan få då men tanke på oskyddat sex. massa spännande sjukdomar

det låter kanske lite känslokallt det här och jag kan lova att jag hade nog sörjt för evigt om jag lämnade min kille men att tvingas till ofrivillig barnlöshet. det är rent av grymt…

Å andra sidan är det väl känslokallt av honom att tvinga dig till ofrivillig barnlöshet i så fall…???
Nej, jag har alltid tagit på galoscherna och gått när jag förstått att förhållandet inte kommer att leda någonvart utom att jag blir ledsen och sårad.
Jaa, det är känslokallt men varför leva i ett förhållande som inte leder till positiva gemensamma beslut, det hade bara gjort mig till en bitter gammal surkärring som tycker att livet är bra orättvist och att alla andra har minsann men inte jag.
Du har mitt fulla stöd vare sig du stannar eller går.

Susanne

min lösning på detta e att jag stannar och (förhoppningsvis) blir gravid och oavsett om relationen håller eller inte så har jag ju endå mitt barn och det ska enligt de som vet vara oslagbart. Min kille är en ansvarsfull människa i allt han gör och en väldigt bra kandidat på grund av det, jag kommer alltid kunna lita på att han kommer vara med och ta sitt ansvar sen, för det ligger i hans natur. det är med min gissning oxå därför han e osäker, han tappar kontrollen fullständigt med en bebis. vem blir inte rädd då, men att det e otäckt betyder inte att det är dåligt… han är den typen som aldrig skulle åka och köpa en kattunge men ta väl hand om den han fick i present.

Nä göra karriär bryr jag mig inte om, men jag har ca ett år kvar tills jag är färdig sjuksköterska, så det får vi vänta på fast det också känns jobbigt.

endå lättare att ta hand om ett barn med 21000 kr i månaden (föräldrapening på det ) än föräldrapenningen på studie lånet.

det är ju inte billigt att barn endå, inte för jag vill köpa allt nytt och senaste men endå skönt att veta att pengarna räcker till blöjor och kläder mm.

Måste bara svara här på det du skrev Ladyinred angående det med att hitta ny lösning och om hur svårt det är.. såg två annonser när jag hade brist på att läsa och flög från schweiz i höstas att två stockholms bor två kvinnor sökte män för att skaffa barn och förbli kompisar och fostra barnen tillsammans på varsitt håll + att så vitt jag vet så kan man betala fr insemenering i london och bara åka öve helgen och få det fixat så hoppet är inte ute på snabba alternativ MEN eftersom att du vill leva med den här mannen anser jag att det borde kollas upp över hur han vill göra för att det skulle nog skära mycket i mig att söka lyckan åt annat håll än med den man vill dela livet med.

Känner igen det där med att bara bäbissjuk så pass att man blir helt fixerad av att skaffa barn fast det egentligen kanske inte är sååååå bråttom. Jag pressade min karl i kanske 3 år och han sa alltid "inte just nu, först måste vi XXXX, om ett halvår kanske". Visst, jag förstod honom och kanske var inte tiden helt perfekt alltid. Nu med bäbbe i magen är jag glad att vi fixade till vissa saker i våra liv först, (klar utbildning, jobbat några år, bra lön, trygg på jobbet, gift oss, byggt hus, trygg relation, mognat, osv osv) det gör att jag nu är sååååå mycket tryggare. Säger inte att alla måste ha det så, men jag är glad att vi ändå väntade, trots att jag var så bäbissjuk… hahaha…

Oavsett när i livet man skaffar barn så tycker iaf jag det är smart att ha en gemensam plan för sin relation, sitt liv, sina kommande barn osv. att man verkligen pratar om vad det innebär att skaffa barn. Kanske rent av räkna på vad det innebär finanseillt innan man skaffar barn, att tex vara föräldraledig, så att det inte kommer som en överraskning att det blir tuffare. Sen kan det nog vara smart att prata och ordna upp tex samboavtal och sådant, så att man har det klart om något, gud förlåte, går fel i relationen och man står där ensam med en knodd. Ursch, vad seriös jag blev nu, inte riktigt meningen. Skaffa barn, vara gravid och få barn är nog det största och roligaste man kan göra i livet, så lycka till. Hoppas det går bra! :-)

Och vill du vara lite seriösare så shoppa lite ägglossningstester och gravidtester på www.billigatester.se. enkla stickor som kan snabba på det hela lite om man är otålig! ;-)

ja jag har tittat på sånna och än så länge kör jag nog med gissningsleken. jag har inte sån jätte brådska, de kan hända om en vecka eller om ett år. huvudsaken är att jag nu vet att de går. och det blir ju självklart lite roligare i sängkammaren oxå :P

#14 håller tummarna, tror att om du plussar så kanske han ändrar sig, det är skillnad att tänka sig in i det och sitta där med ett faktum.

jag tror redan han har ändrat sej, han är inte ett dugg mindre intresserad av sex trots att han nu vet vad det kan leda till. Blev erbjuden igår att få köpa en massa begagnade bebissaker av en kompis som är i ekonomisk knipa. Just nu har vi inte råd att köpa allt de där och när jag berättade om erbjudandet för min kille så sa han att vi inte skulle köpa nånting just nu utan att vi hinner. Och jag som redan fått erfara ett sent missfall vet hur plågsamt det hade blivit om man planerat så mycket för att sen förlora allt.

#16 tror man ska vänta tills det är säkert, man blir nog bara ledsen av motsatsen.

jag hade precis gått in i femte månaden när det dog

#18 hemskt, förstår att det känns tungt. Men som sagt jag skulle nog vänta till månad 8 innan jag skulle shoppa loss, kanske tillochmed till sista minuten. Är det samma man du var gravid med då du förlorade barnet? *tröst kramar*

nä detta är en annan, fast båda heter andreas

Det är drygt 8 år sen som jag var gravid med den killen och jag var på tok för ung(17 år). Med denna kille har jag varit på smällen en gång tidigare men vi hade knappt varit tillsammans ett halvår då så vi bestämde att ta bort det. Satte in p-stav och ansåg att vi ska vänta tills vi känner varandra åtminstonde.

Ja det är ju ett tag sedan, dags att föröka sig nu då ni är ju äldre och känner varann.

#18 fy va hemskt! :(

Jag hade nog inte tagit till den metoden. Men det är ju jag det. Själv sökte jag en karl med samma önskemål om framtiden som jag själv. Förstår att du älskar honom och så, så det kanske inte är ett alternativ. Men för mig hade det varit väldigt viktigt att han också vill och inte mer eller mindre blev pressad eller omedvetet tvingad att skaffa barn….
Ang karriär är det väl en smaksak, men risken med att skaffa barn för "tidigt" är väl att man har dåligt om pengar, karriären aldrig kommer eller att man missar mycket man vill göra i livet.

Men givetvis, vill ni ha barn så önskar jag all lycka till =)

Mina första tjejer är födda 95 och 97, jag var alltså 23 och 25 när de kom och i sommar blir jag 37. Jag har mycket mer pengar idag än då för 10 år sedan, å andra sidan hade jag en annan ork då än nu. Inte så att jag inte orkar med lillskruttan men jag sover mer och oftare nu än då  vilket naturligtvis till viss del beror på att vi ska ha en baby till i sommar.

Susanne