Jag vet hur du känner dig. Min pappa skaffade barn med sin dåvarande sambo när jag var 15 och jag var enda barnet fram tills dess. (fyller 21 nu i höst) Visst känner jag ibland att jag bli bortglömd men jag och då när hon väntade min lillebror och när han föddes var jag helt tokig och svartsjuk. För det var ju "min" pappa och jag hade ju bara varit hans enda. Men du kanske inte känner på det sättet.

Jag har också inte så bra kontakt med min pappa längre, bor ju ensam nu och flyttade ifrån han när han och hon väntade min lillebror. Jag skulle på ett sätt känna mig utnyttjad..

Det här blev lite invecklat, hoppas du förstår ändå :D

Det är ju inte direkt så att jag känner mig avundsjuk, eller jo kanske lite. För jag har slutet på maj fått relativt bra kontakt med min far och vill ju mer än gärna ha det så.

Jag förstår ju att den närmsta tiden kommer ju ägnas åt den lilla och min styvbror, men ändå så vill jag inte bli helt bortglömd. Jag har försökt visa min glädje genom att ge ett "startkit" med babykläder, men min far tyckte att det var väldigt onödigt gjort av mig. Varför tänker ju jag ju självklart, jag vill ju visa min glädje. Han själv har inte köpt någonting och vill inte heller köpa förrän dom har kommit hem från BB, vilket är lite konstigt. Vill han att bebisen ska komma hem i ett enda plagg(BBplagget) och sedan ha den tills nya köpts?

Jo det kan jag förstå!

Hm lite taskigt att säga att det var onödigt :/ väntar själv barn och vi har ju köpt en massa och fått. Det behövs kan jag lova.

Får hoppas att du inte blir bortglömd :(

tycker det är så himla tråkigt när det blir så här. man får ju inte glömma bort sina andra barn bara för man får ny familj.

jag hoppas innerligt att du inte BLIR bortglömd. säg det till din pappa isåfall!

Håller med Lisette här.

Blev själv storasyster vid 17 års ålder :)

Tycker att det är synd att det ska vara så mellan dig och din pappa. Självklart så vill du ju kunna glädjas åt din lilla syster/bror och köpa kläder som du har gjort. Han hade kunnat facktist vara tyst och vara tacksam över det du har köpt åt bebissen. Men jag tycker så här, se till att du inte blir utnytjad som barnvakt i framtiden åt dessa två små. Hälsa på när det passar just för dig och passa dina småsyskon/styvsyskon då du själv känner för det….inte när alla andra vill det om du känner dig utnytjad.

Jag har nu funderat på detta och jag måste få skriva av mig lite…

Din pappa ska få sitt andra barn, för 19 år sedan fick han dig. Tänk dig vilken underbar upplevelse för han. Han är självklart lika lycklig över detta barn som han var när du väntades. Kan förstå att det är jobbigt att som enda barnet helt plötsligt få lite "konkurrens" om pappas kärlek. Det är klart att du har rätt att vara lite avundsjuk, men tänk dig in i din fars situation.

Sen att du inte fick veta det förrän i månad 6 är ju en katastrof. När jag handlar till min pappa så får jag oxå alltid svaret att "det där var väl onödigt" Inte för att han är otacksam utan mer som att jag inte behöver handla, men han är tacksam ändå även fast att det kanske inte visas lika tydligt. Kanske väntade de med att berätta tills de gjort ev fostervattensprov (vet inte hur gammal styvmor är) och fått provsvaren?

Jag tycker att du ska försöka glädjas med din pappa och att de ringer dig när de ska på BB betyder nog att de litar på dig och tycker att du är en bra och pålitlig barnvakt…

Hälsa på ditt syskon när du känner för det, handla och skäm bort med presenter om du vill det. Ställ upp och hjälp till när det passar dig. Njut av ditt lilla syskon =)

Jag tror inte att din pappa glömmer bort dig, men bebisen kommer självklart att stå i centrum länge nu!

Lycka till, det är underbart att vara en vuxen storasyster till en liten bebis :-)

Jag vill säga att jag förstår att du känner att din pappa tar avstånd och stänger dig ute. Men det är antagligen och förhoppningsvis inte meningen. Kanske har han haft svårt att berätta för dig av rädsla för din reaktion och så blev det ännu mer fel pga det.

Det du ska försöka tänka på är att det lilla nya barnet inte har del i detta. Henne/honom ska du älska av bara katten, skapa starka band med ditt syskon, och så får pappa och du ta små steg mot att närma er varandra igen.

Lycka till och Grattis!!

En sak jag undrar över är varför man gör så stor grej av det när man själv är 19 år? Du är ju trots allt vuxen nu… Inte för att vara taskig eller så, men så är det ju. det är ju inte så konsitgt att han just nu prioriterar om sitt liv lite och ägnar mer tid åt sitt kommande barn. kanske hade du inga syskon när du var liten, eller så var du så liten då att du inte ens reflekterade över att de antagligen gjorde likadant då, dvs att de "råkade" ägna mer till åt den minsta…

Men visst, sen är det en helt annan sak om han inte sköter sin relation till dig på det sätt en pappa ska, men det har egentlgien bara med relationen till dig och dina pappa att göra, inte med själva barnet… vilket tyvärr blir konsekevensen av det hela.

Har själv en pappa som dumpade oss när jag var bäbis och som jag har en taskig relation till nu. Men även jag har sladdsyskon och jag har sett till att hålla relationen till dem, på en annan nivå (mycket bättre) än den jag har med min usla far. Man får vara glad att man har roliga syskon, även om man har en rutten far… hehhee…

#3 Nej jag försöker prata med honom, ringde honom senast idag för att höra hur det var. Men fick bara till svar att han inte vill att jag hör av mig förrän bebisen är född. Ja, vad kan jag säga? Det gav mig en väldigt ledsen dag.

#4 Nej jag vill heller inte bli bortglömd. När jag fick veta att det var 3 månader kvar så ville han att jag skulle vara delaktig och få veta det mesta.

#6 Ja kläderna som jag har köpt kommer jag att ge oavsett hur jag känner. Jag själv har ju liksom ingen nytta av dom, plus att dom är ju faktiskt köpta åt mitt blivande syskon. Jag har sagt till min far även att jag vill inte känna mig utnyttjad som äldre syster att vara barnvakt. Jag vill bara vara en syster, inte en förälder.

#7 Grejen är det att han var först emot att jag skulle få födas, han har under min uppväxt missbrukar stora mängder alkohol och diverse piller. Det är nu på senare dagar(2007) vi har börjat prata, gjort far och dotter grejer. Sådana grejer jag helt enkelt vill ha som minne, berätta åt mina barn. Trots den uppväxt han gav mig, dvs laga mat åt honom redan som 7 åring på helgerna då han låg i soffan mitt i natten stupfull och skrek åt mig att kliver jag inte upp och gör div grejer så kommer jag få det tufft. Vilket jag också fick, det jag fick utstå har gjort mig till den person jag är i dag. För det är banne mig inte lätt att redan som 7 åring få ta hand om sin stupfulla pappa veckodagar och helger.

Men trots allting jag varit med om så är jag glad att han åter igen ska bli pappa, fast självklart önskar jag den nya bebisen en bättre uppväxt än vad jag själv fick. Jag känner mig självklart hedrad att få sitta barnvakt åt mitt styvsyskon(3åringen), men jag vill inte att jag ska känna mig utnyttjad då.

#9 Genom ditt inlägg så ser jag att du har inte suttit i den sits jag sitter och har varit i. Och ja, jag tycker ditt inlägg var jäkligt onödigt. Jag var inte ute efter att få en massa negativ kritik för att jag känner mig bortglömt trots att vi sedan 2007 haft en bra relation som fått mig att vara lycklig.

Varför får inte jag göra det till en stor grej trots att jag är 19 år gammal? Får inte jag känna mig bortglömd och utnyttjad? Självklart förstår jag att han ägnar en hel del tid åt den kommande, men har inte jag också rätt att få min tid med min far trots mina 19 år?

Du skriver att du inte vill vara taskig, men vet du vad? Ditt inlägg ser jag som väldigt hårt och det gjorde ta mig fan ont att läsa. Helst av allt skulle jag vilja att ditt inlägg försvann från denna tråd, för det gjorde så in i h*vetes ont att läsa.

#10

Men han är ju din pappa också hur kan han säga så?! Fy vad ledsen jag skulle ha blivit om min sa så.. usch :/ Det är ju ändå din lillebror och du har väl rätt att veta hur det går och så..

*kram*

oj skrev lillebror det kan ju lika gärna vara en lillasyster :D

#11 Jag vet faktiskt inte, jag förstår ju att han har ju mycket att tänka på. Kanske är han stressad, kanske låter super gnällig men jag känner att han behöver inte ta ut det över mig :(

Ledsen om ni uppfattar det hela som ett riktigt gnällinlägg, men vill bara ha råd hur man ska bete sig i en sådan situation. Vill ju mer än gärna vara delaktig i det hela.

Med det du har varit med om med din pappa, kan jag förstå din reaktion. Du har fått gå igenom mycket och ta vuxen ansvar när du har varit ett barn. Jag tycker att du kan ju finnas där för dina syskon….och ställa upp och hjälpa när det känns ok för dig. Håller tummaran att allt ska bli bättre!!

blev storasyster på nytt för snart 2 år sedan då jag var 19, kändes jätte konstigt. Men i mitt fall har jag fått en bättre kontakt med min pappa än innan.

#15 Jag håller tummarna att det blir samma sak då för mig att jag får bättre kontakt med min far. För mig hade det iallafall betytt jätte mycket :)

förstår att det känns tufft.
En liten tanke bara, hur ser din kontakt ut med din pappas nya fru? Har du en bra relation med henne så att du genom henne kan bli delaktig i ditt nya syskons liv, oavsett vad din pappa säger och gör?
Det är ju lätt för oss utomstående att sitta och ge råd, men försök att stå på dig. Du är trots allt barnets storasyster och har rätt att bli en viktig person i hans/hennes liv.
Lycka till och hoppas att det löser sig på bästa sätt.

#16 håller tummarna för dej med:)

#17 Med min fars fru så har jag jätte bra kontakt, hon brukar ringa och bjuda över mig på mat eller bara komma och prata. Det är jätte roligt för mig, eftersom vi skrattar och beter oss som "småttingar", dvs fnissar, skämtar och så. Trots att hon är äldre än mig så känns hon mer som syster.

F.ö så gav jag presenten idag, Blev en vinteroverall i fakeull med luva som hade söta små öron. Hon blev jättre glad medans min far "Åh ja, den är ju jätte…fin." med en sarkastisk röst.

#19 Vad bra att du har en bra relation med henne, jag hade också väldigt bra relation till min pappas sambo och vi har fortfarande kontakt fast dom inte är tillsammans längre..

hmm.. vad konstigt att han beter sig så.. :/ hoppas det löser sig!

Är det kanske så att han är sotis över din och hennes goda relation?? Är han rädd kanske att bli nummer två för dig nu din syster/bror även är på väg….Bara en tanke kanske det är där skon klämmer hos han??

Bebisen är numera född, det blev en pojke på över 4kg och 50cm lång. Han kikade ut klockan 03.32 i natt.

Jag är en väldigt stolt storasyster trots att jag ännu inte sett honom, längtar tills jag får se den lille :)

#22

Grattis :)

Hoppas bara att allt annat löser sig :D

Grattis!

grattis! hoppas din pappa skärper sig nu när bäbisen är född=) annars hade iaf jag ställt honom mot väggen och frågat varför han uppför sig som ett arsel.

Här har ni en liten bild på mig, min styvbror och den nya. Min andra halvbror är inte med, tråkigt nog har vi inte samma pappa han och jag.

Åh så mycket hår :)

Grattis grattis!!

vilken söt bebis!!

Verkligen en sött bild!! Hoppas att det kommer gå bra nu!! Grattis!

Grattis till att ha blivit storasyster!

Du är precis på vuxentröskeln och det är helt normalt att hamna tillbaka i barnstadiet i bland och bli lite avundsjuk, det gör även tanter som har gått i pension.

För snart 4 år sedan så fick mina barn ett syskon. De var då 13,14,20 och 22. De var alla glada den gången och tyckte att det bara var roligt. Men de har alla vuxit upp med mig och var så glada att jag efter 11 år hade träffat en bra man.

#27 Jodu, han har en HEL DEL hår och det växer ju så det knakar ungefär. Är inte alls länge kvar tills han måste klippa sig.

F.ö kommer han heta Martin :)

Tack så mycket allihopa för gratulationerna!

Jag blev storebror vid 23 och mina systrar vid 28 och 32 Min syster har ett barn som är 1 år yngre än sin egna bror.