Vecka 31 är inte ett missfall, det händer tyvärr att en del barn dör í magen och det är för mig självklart att dessa barn behandlas som en människa och inte som foster. Jag förstår föräldrarna fullständigt, barnet har funnits där i graviditeten och man lr känna sitt barn till en del redan när barnet finns i magen och starka känslor får man redan då till barnet. Det är en sorg som alla andra som förlorar en anhörig. Min syster förlorade en son i vecka 29, han var ett barn som alla andra men mycket mindre, min mamma fick en flicka som dog i magen vecka 40, en stor förlust och sorg för dom båda. Så jag tycker inte att man ska se barn som dör i magen som foster. Barn föds för tidigt och från vecka 25 finns stora chanser för barnet att överleva, men tyvärr så händer det att en del barn dör oförklarligt i magen.

Jag tror att det är ett sätt för dem att bearbeta det som har hänt. Att förlora ett barn är bland det värsta som kan hända, enligt mig. Oavsett om det är fött eller inte. Jag har själv en vänn som förlorade sitt barn i magen någon månad innan det var dags att födas, och de har inte haft det lätt! De har bilder och gipsavtryck på den lilla flickan och de hade begravning mm.

ja det låter samma för mig att man skulle plåga sig själv mer men alla har vi olika sätt att bekämpa sin smärta och sina sorger.

Man ska kanske tillägga att efter vecka 28 räknas fostret som ett barn och ska enligt lag begravas som individ.

skulle vårat barn dö i magen är vi ändå föräldrar och barnet har fötts. tror det är lättare att acceptera det om man får behålla lite av kakan..

det är själklart för mig att om jag skulle förlora barnet och föda ut det så har jag ändå vart föräldrer till ett barn som blev en ängel istället. Skulle komma ihåg födelsedagar m.m. vet några som har kort inramet på sin döda dotter/son med fina kläder. Det är sorgligt och inget jag någonsin skulle önska någon, inte ens min värsta fiende.

Nuförtiden vad jag har läst så får man ju barnet till sig precis som i vanlig förlossning fast den är död. Man får ta farväll på ett sätt och se de barnet ändå fast det är dött, för att kunna ta sig igennom sin sorg. För vad jag har hört så hade man inte den möjligheten. Jag vet inte hur jag själv hade klarat av det om jag hade varit i den situationen…..