9 veckor kvar.
I måndags landade vi på V.30+0.
Redan i lördags hade magen fått en konstig form, den hade liksom ramlat ner och blivit mindre på något vis.
I måndags var jag till MVC på rutinkoll och allt är bara bra. My har dock lagt sig tillrätta med huvudet fixerat nedåt.
Helt normalt, sa barnmorskan glatt.
Inte undra på att det känns obehagligt när hon trycker ut rumpan och ryggen mot min framsida och att hon killar min rygg*hihi*
Bara förra veckan sade jag lite skämtsamt att hon kommer att väga mellan 3390 och 3485. Jag bestämde också att hon kommer ut om ca 6 veckor.
Att hon ska komma tidigare har jag varit helt övertygad om sedan innan jul.
Självklart kan jag ha fel så det bara tjongar om det men vad spelar det för roll…huvudsaken är att hon kommer ut, har en vikt och att hon är frisk.
Spännande ändå att se hur rätt/fel jag kommer få.
Susanne 
Susanne 
Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

har ni fått veta vad hon kommer väga på ett ungefär då hon kommer ut?

Imorron är det exact 8 veckor kvar för min del :)
Vet inte hur våran lilla tjej ligger då BM har inte sagt nått, inte heller har hon sagt nått om vikten. Ska till henne nästa onsdag igen så får se om hon säger nått då.
#1, jag gissar bara. Våra två andra tjejer har legat straxt under 3,5kg.
#2, jag är inte säker men gissar att de inget säger förän babyn ligger i "rätt läge". Kommer inte ihåg att jag fick veta något läge förän "huvudet fixerat nedåt" med de två andra. MEN jag kan ha fel.
Susanne 
Susanne 
Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

#3 jag var till bm i måndags och är i vecka 26 och jag fick veta hur barnet låg. frågar man får man veta, faccinerande tycker jag att dom kan känna lite på magen och säga vart rumpen ligger med mera

#3 Min BM har inte kännt på magen heller, bara mätit SF och kollat hjärtljud. Men blir intressant se om hon kollar nästa gång, jag har svårt själv känna om hon sparkar eller trycker med armbågarna. Känner mest rörelse runt naveln och övre högra siden och lite i nedre vänstra sidan.
Visst är det spännande!
Susanne
Susanne 
Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.
Min son lyckates lura tre olika barnmorskor….de trodde att han låg med fötterna först. Den första som han lyckades lura var barnmorskan i mödravårdcentralen som skickade mig på en extra ultraljud för att se efter hur han låg. De två andra som han lyckades lura var två barnmorskor på förlossningen som ochså fick hämta ultraljudet för att kontrolera hur han låg.

#7 haha du har en smart kille du=)

Jag har gått 31 fulla veckor nu, 32 på torsdag.
Min bebis har legat med huvudet neråt mest hela tiden vad vi vet. Hoppas han inte får för sig att vända rumpan till när andra lägger sig tillrätta med huvudet först 
Mina båda förlosningar har slutat med akut kejsarsnitt. Det som jag tycker är konstigt i dagensl äge är att de låter en gå övertid. Med min stora son gick jag övertid 16 dager och till slut så var de tvungna ta akut snitt pga. hjärtjluden blev väldig låga 4 gånger. Jag tyckte att de hade kunnat göra något tidigare och inte bara låta mig gå och vänta. Jag hade värkar till och från med den stora sonen under två veckors tid. Samma dag som han föddes hade de först tänkt att skicka hem mig och vänta på ett ordentligt värkarbete. Jag frågade läkaren senare hur länge till min son hade kunnat klara sig i magen eftersom han hade det så jobbigt. Svaret jag fick var att han hade nog kunnat klara sig något dyngn till. Han hade navelsträngen runt halsen och därför mådde han som han gjorde.
Den lilla sonen var jag helt inställt på att föda normalt. Barnmorskan på mvc hade sagt till mig under hela gravitetetn att det kommer att gå så bra så. Jag fick värkar samma dag jag var beräknad, men de försvan sedan. 10 dagar gick jag övertid. När jag hade gått övertid 8 dagar så gick fostervattnet. Åkte in till sjukhuset med taxi och kom hem med spårvagnen. De ville bara göra en kontroll och sedan skickade de mig hem. Ont hade jag i mellan, men det var ingen ide att åka in för det var ingen regelbunden värkarbete. Nästa dag skulle jag på kontroll igen….var jätte iriterad och trött. Jag fick sitta på en stoll och vänta för de hade inga lediga rum just då för det var för många som skulle föda. Till slut så fick jag komma in i ett rum. Fick ligga på en hård brits, för de hade inga lediga sängar. De ville skicka hem mig igen, men jag sa att bebissen hade varit lite slö, och det märkte de med. Till slut så kom de fram till att de skulle sätta igång värkarna. Jag sa bara lycka till för då var jag säker att det skulle sluta med kejsarsnitt och rätt hade jag ju. De hade tre försök att sätta igång värkarna. Med tredje försöket hade jag värkar men jag öppnade mig inte. Till slut så var fostervattnet grönt, så då var det dax för kejsarsnittet.
Efter två snitt så får jag inte föda mera på det naturliga sättet utan skulle det bli flera barn så blir förlossningen en planerad kejsarsnitt.
Det jag tycker att det är slarviga med i dagensläge är att det låter mammorna gå så mycket övertid….som tur är så slutade mina båda förlosningar bra.
#10, vilken himla tur att det gick bra för dig och barnen.
Det irriterar mig enormt att de låter oss gå över tiden så länge.
Barnet och mamman mår inte bra av det och i dagens läge kan de ju lätt som en plätt göra ett ultraljud för att se vikten på barnet.
Helt ärligt tycker jag så himla synd om alla som fött barn som väger runt 5 kg, det är inte snällt att en kvinna ska behöva klämma ut något så stort.
Jag gick över 7 dagar med Maja men hon var ju inte klar tidigare, vägde knappt 3,5 kg när hon väl kom ut.
Själv vill jag inte ha en baby som väger mer än 3,5 kg framför allt för att jag inte spruckit eller blivit trasig på annat sätt i de södre regionerna.
Susanne 
Susanne 
Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.