Fick reda på en hemsk nyhet igår av min mamma.. att en bekant till henne ramlade ihop hemma i köket pga hjärtattack och han ligger nu på sjukhuset i respirator. Nu överväger läkarna att stänga av den… Han är bara 47 år gammal har både fru och flera barn, som dessutom inte är så himla gamla.

Ville bara säga att det fick mig att tänka till att livet är kort och att man ska ta vara på allt..

Själv har jag mått både psykiskt/ fysiskt dåligt i hela mitt korta liv.. (är snart 23 år) men har pojkvän sen 4 år och vi är även förlovade sen oktober.. och kommer så småningom skaffa barn i framtiden.

Men jag blir så jävla rädd, ledsen och känner mig helt förtvivlad ibland helt utan anledning..

Är så rädd för döden och att allt kan försvinna när som helst.

Det finns ju inga garantier för något.