I lördags åt ja och sambon julbord hemma hos svärmor. Hon passade på att berätta för släkten att hon skulle bli farmor. Jag stod ju bredvid med sambon hårt hållande i handen. Gästerna går fram och kramar Carola och säger "grattis, vad roligt" till henne. Inte ett ord till mig. Andreas skyndade bort därifrån.. Där stod jag.. Jahap. Känner inte dem orkar inte bry mig fast jag blev lite ledsen i ögat när alla grattade Carola…

Vi var tre gravida kvinnor där av 5 kvinnor. De andra två, varan den ena är dne vi hyr lägenheten av, satt och pratae om allt de kunde komma på och jag försökte att komma in i disskusionerna och ställa någon fråga. Men inte så svarade de, bara tittade konstigt på mig som om jag hade snott deras uppmärksamhet för kvällen (kändes det som)

När vi skulle sätta oss och äta så fick man sitta vid sambon, tryggt, och mittemot en blivande pappa. Han sa faktiskt grattis :) Jag blev glad.

Sedan eter maten så far det in ett barn mitt i magen på mig så jag far ner i golvet. Aj och det kan ju sluta illa. Mammas säger till barnet som gråter "gick det bra? Sluta spring inne det är ju så mycket folk" eller något liknande. Där låg jag och var bärgis på att min blivande bebis skulle rinna bort från mig. Reste mig och låste in mig på toa i en kvart och fällde några tårar, är ju så jäkla kännslig..

När jag kom ut så satte jag mig på en stol och försökte att vara social och försökte ha trevligt…

När det närmade sig hemfärd så säger den ena kvinnan "carola, vem är det som ska ha din sons barn då? Det sa du inte" Jag säger då väldigt stött "antagligen den som han är ihop med". Spydigt, jag vet, men jag var förnärmad. Hon blev högröd i ansiktet och jag kan lova att den familjen åkte hem väldigt fort…

Det var min lördag.. Ville bara skriva av mig lite om hur släktträffar kan bli, jag hatar dem…