Haha, jag började redan som tonåring……Har alltid älskat bebisar och barn och i perioder var jag riktigt sjuk av barnlängtan.
Av olika anledningar dröjde det dock länge innan det blev några barn, jag var redan 30 när jag träffade min man. Men då gick det fort, och vi har fyra barn (ungdomar nu). Det finns positiva saker med att vänta.
Dels har man hunnit göra så mycket så det känns aldrig som någon uppoffring att avstå saker för barnets skull. Man är mycket lugnare och klokare, har mer tålamod.
Man har bättre ekonomi och behöver inte oroa sig för det. Vi hade hunnit skaffa både bostad och bil och ett sparkapital, vilket gjorde att vi kunde "spä ut" föräldraledigheten ordentligt.
Det är väldigt skönt att ha ett jobb, dels får man mycket bättre föräldrapenning och dels har man något att komma tillbaka till. Genom jobbet håller man sig uppdaterad vad som händer i branschen. Om du skaffar barn direkt efter studierna är din utbildning gammal när du skall börja söka jobb.
Visst kan allt funka hur bra som helst ändå.
Hade jag och min man träffats tidigare och börjat tidigare med barn vet man aldrig hur många det hunnit bli. 7? 10? Det hade slitit ut min kropp helt, men vi hade kanske inte kunnat låta bli.

åååh vad jag kan relatera till det här, för jag längtar också efter barn. Jag försöker fokusera på annat i vardagen för att inte fastna i barntankar för ofta, men det är såklart svårt ibland. Allra helst när folk i ens närhet stolt meddelar att dom ska ha barn.

Jag hade också extreeem barnlängtan. Jag led verkligen.. Mitt sätt att hantera det var tvärt om mot ovanstående - istället för att försöka sluta tänka på det så shoppade jag barnkläder, slutade med preventivmedel för att min kropp skulle komma i fas (vi använde fertilitetsförståelse som preventivmetod eller kondom under den tiden). När vi sedan äntligen kom överens om att försöka hade jag svårt att bli gravid och fick 2 missfall. Jag var förkrossad!! Började då läsa på extremt mycket om fertilitet, började äta vitaminer (bland annat D-vitamin, folat, magnesium och fiskleverolja). Blev sedan äntligen gravid efter vi hade varit på solsemester!

Barnlängtan kan verkligen tära på en! Men jag tyckte det hjälpte att tillåta mig själv att tänka på det, drömma, shoppa, planera osv 🙏

Jag var precis likadan. Hade extrem barnlängtan och vid 18 år hade jag redan googlat vilken vagn jag ville ha. Googlade barnkläder och mammakläder flera gånger i veckan och drömde om den dagen jag skulle få köpa det på riktigt :) träffade min man vid 18 år men vi väntade tills vi var 25 år och klara med studierna. Var hemskt att vänta men är så glad nu i efterhand att vi gjorde det!

#3 Ja alla hanterar vi det olika och så länge man hittar det som passar en själv är det toppen oavsett. :)