Vet du jag känner exakt samma, min dotter är 1,5 och jag vet inte hur man orkar två även om jagnspklart vill ha en till.

Första barnet är alltid den största omställningen och man kan undra hur det är möjligt att någon skaffar mer än ett barn. Vi trodde det skulle bli så tungt, och i början är det det såklart, men sedan….all glädje barnen har av varandra och att de kan leka med varandra, annars är man som förälder väldigt sysselsatt med det enda barnet. Skulle aldrig kunnat resa som vi gjort med ett barn att ta hänsyn till hela tiden.

Har man dessutom ett barn med särskilda behov kan det kännas extra tungt, men jag hoppas och tror att ni får igen det tusenfalt senare.

#2 Jaa, alltså jag älskar verkligen min son och finns inget jag ångrar med att jag skaffade honom. Men som idag, när han testar rösten till max och min tinnitus bara ringer i öronen, han bara vilar 1 timme på dagen och vägrar sova nu ikväll (som vanligt) så känner jag bara fyyyyyfaaaan om man skulle ha en bebis nu 😅 Men så fort han somnar kommer det vara glömt liksom 😆

Haha exakt så! Dom är ju ljuvliga såklart, men visst är det kämpig ibland, inatt sov min dotter i våran säng och var ledsen och grät av och till hela natten, då kände man ju att ”en bebis mitt i detta??” Men såklart skulle det vara så himla mysigt ❤️

#4 Hahah jaaa!! Sonen sover oftast med oss också. Eller kommer upp från spjälsängen till oss under natten. Men han sparkas så så även om han sover så sover inte vi 🤣